Hoppa till innehållet

Svartbrynad albatross

Från Wikipedia
Svartbrynad albatross
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStormfåglar
Procellariiformes
FamiljAlbatrosser
Diomedeidae
SläkteThalassarche
ArtSvartbrynad albatross
T. melanophris
Vetenskapligt namn
§ Thalassarche melanophris
AuktorTemminck, 1828
Utbredning
Synonymer
  • Thalassarche melanophrys
  • Diomedea melanophris

Svartbrynad albatross[2] (Thalassarche melanophris) är en fågel i familjen albatrosser.[3] Den häckar på öar på Södra halvklotet. Arten är den i Europa oftast förekommande, bland annat med fyra fynd i Sverige.

Utseende och fältkännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Svartbrynad albatross är en medelstor albatross, med ett vingspann på 200–235, det vill säga som en knölsvan, och en längd på 80–90 cm. Den väger i genomsnitt 2,9–4,7 kg.[4] Ovansidan av vingarna är svartgrå som kontrasterar mot den vita kroppen. Vingundersidan är vit med en tydlig och kraftig svart inramning. Stjärten är mörk medan övergumpen är vit. Den har ett mörkt kort ögonbrynsstreck. Näbben på adulta individer är ljust orange med en mörkare rödorange näbbspets och fötterna är köttfärgade. Juvenilen har en mörkt hornfärgad näbb med mörk näbbspets. I övrigt har den grått huvud och halsboa, och vingundersidan är mörk. Svartbrynad albatross påminner om gråhuvad albatross (Thalassarche chrysostoma) men den senare har som adult en mörk näbb och mörkare huvud.

Arten är mycket lik campbellalbatrossen (Thalassarche impavida), tidigare och i viss mån fortfarande behandlad som underart till svartbrynade albatrossen. Denna har dock mer utbrett ögonbrynsstreck, ljust öga och mer svart på undersidan av vingen.[5]

Svartbrynade albatrossen yttrar både kväkande och ylande läten, de senare ofta i flykten.[6] Skillnader mellan svartbrynade albatrossen och närbesläktade campbellalbatrossen har rapporterats men inte studerats i detalj.[7]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]
Utbredning

Svartbrynad albatross förekommer cirkumpolärt i haven på södra halvklotet och häckar på tolv öar. I Sydatlanten häckar den på Falklandsöarna, Islas Diego Ramírez och Sydgeorgien. I Stilla havet häckar den på Islas Ildefonso, Diego De Almagro och Isla Evangelistas utanför Chile samt i Antipodöarna, Snareöarna och på Macquarieön utanför Nya Zeeland. I Indiska oceanen häckar den på Crozetöarna, Kerguelen och på Heard- och McDonaldöarna.[8]

Den svartbrynade albatrossen föredrar att födosöka vid Kontinentalsocklar och vid kanten mot kontinentalbranter. Populationen på Falklandsöarna övervintrar vid den Patagoniska kontinentalsockeln medan den sydgeorgiska populationen födosöker i vattnen utanför Sydafrika och utnyttjar då den näringsrika Benguelaströmmen. Den chilenska populationen födosöker över de patagoniska- och chielenska kontinentalsocklarna, och kan uppträda så långt bort som Nya Zeeland.

Svartbrynad albatross är den albatross som har störst sannolikhet att uppträda i Nordatlanten på grund av dess benägenhet att genomföra nordliga förflyttningar. Arten har observerats över ett 60-tal tillfällen i vattnen kring Europa[9] och ett 20-tal tillfällen i kontinentala USA.[10]

Förekomst i Storbritannien

[redigera | redigera wikitext]

På norra halvklotet är det i vattnen och utmed kusterna av Storbritannien som svartbrynad albatross har observerats flest gånger. Fram till och med 2001 hade ett 30-tal observationer gjorts. Huruvida det gäller samma individ eller individer vid olika år är dock svårt att veta. I norra Storbritannien har det även förekommit att svartbrynad albatross sommartid återkommande har vistats i havssulekolonier. Detta är ett mycket sällsynt fenomen men dessa albatrosser har fått det folkliga namnet "sulekung". Det första beskrivna fallet för vetenskapen var den svartbrynade albatross som under 34 år levde på Färöarnas fågelberg tills den sköts 1894.[11]

På senare år har svartbrynad albatross observerats sommartid vid havssulekolonier vid Bass Rock, Hermaness och Sula Sgeir. Man tror att det kan röra sig om samma individ, varför ornitologer döpt den till Albert.[12][13] Den tros ha flugit ur kurs till Nordatlanten för över 40 år sedan och dess ålder uppskattas vara mer än 47 år.

Förekomst i Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Fyra individer av svartbrynad albatross anses ha observerats i Sverige:>[14]

En observation av svartbrynad albatross från 1990 visade sig ha skett utanför svenskt territorialvatten.

Idag betraktas svartbrynad albatross vanligen som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i underarter. Campbellalbatrossen som häckar i ögruppen Campbellöarna utanför Nya Zeeland behandlades fram tills nyligen som underart till svartbrynad albatross, och vissa gör det fortfarande.[15] Både internationella auktoriteterna International Ornithological Congress (IOC)[3] och BirdLife International[1] urskiljer den dock som egen art, sedan 2022 även svenska BirdLife Sveriges taxonomiska kommitté[16].

Ägg av svartbrynad albatross.

Biotop och häckning

[redigera | redigera wikitext]

Den häckar i kolonier där de mycket högljutt markerar sitt revir. Dessa kolonier är oftast placerade på branta sluttningar med grästuvor och ibland på klippor. På Falklandsöarna häckar de dock på plan gräsmark vid kusten. Inför häckningen genomför de parningsritualer. De häckar varje år och lägger då ett ägg under perioden 20 september och 1 november, men på Falklandsöarna, Crozetöarna och Kerguelen påbörjas häckningen ungefär tre veckor tidigare. Föräldrarna ruvar på ägget under 68 till 71 dagar. Efter att ägget kläckts tar det 120 till 130 dagar innan ungen är flygg. Juvenilerna återvänder till kolonin efter två till tre år men bara för att öva sig på parningsritualer men de börjar inte häcka förrän de är tio år.[4]

Svartbrynad albatross lever av fisk, bläckfisk, kräftdjur, as och fiskavfall. Det finns observationer av kleptoparasitism, vilket innebär att den stjäl föda ifrån andra havsfåglar.[4]

Den globala populationen uppskattades 2014 till cirka 700 000 häckande par.[1] Av dessa häckar merparten, 475 500–535 000 par, i Falklandsöarna.[17] Utanför Chile häckade 55 000 par på Diego Ramirez 2003, 58 000 par på Islas Ildefonso 2012.[18] samt 15 500 par på Diego de Almagro 2002[4] Om populationen på Sydgeorgien avtar i samma takt som den på Bird Island antas den ha minskat till 56 000 par 2012. På övriga öar beräknas sammanlagt 5 800 par förekomma.

Tidigare ansågs den svartbrynade albatrossen vara mer hotad. Populationen på Falklandsöarna har ökat under 2000-talet, möjligen sedan 1980-talet. Trots detta anser IUCN att det råder stor osäkerhet. Med tanke på att fågeln dessutom fortfarande faller offer för trålning och långrev i södra Atlanten kategoriserade IUCN arten som nära hotad från 2013 tills ytterligare data bekräftar dess förmodade återhämtning.[1] 2017 nedgraderades den till livskraftig.[1]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2017 Thalassarche melanophris . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.2. Läst 14 januari 2018.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.12.1.
  4. ^ [a b c d] Lawton, K.; Robertson, G.; Valencia, J.; Wienecke, B.; Kirkwood, R. (2003). ”The status of Black-browed Albatrosses Thalassarche melanophrys at Diego de Almagro Island, Chile”. Ibis (145): sid. 502–505. 
  5. ^ Birdlife International 2012 Thalassarche impavida Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 26 januari 2015.
  6. ^ Brooke, M. (2004). Albatrosses and Petrels Across the World. Oxford University Press, Oxford, UK.
  7. ^ Moore, P.J., Taylor, G.A. and Amey, J.M. (1997). Interbreeding of Black-browed Albatross Diomedea m. melanophris and New Zealand Black-browed Albatross D. m. impavida on Campbell Island. Emu. 97(4): 322–324.
  8. ^ Croxall, J. P.; Gales, R. (1998). ”Assessment of the conservation status of albatrosses”. i Robertson, G.; Gales, R.. Albatross biology and conservation. Chipping Norton, Australia: Surrey Beatty & Sons 
  9. ^ Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
  10. ^ Dunn, Jon L.; Alderfer, Jonathan (2006). ”Albatrosses”. i Levitt, Barbara. National Geographic Field Guide to the Birds of North America (fifth). Washington D.C.: National Geographic Society. sid. 80. ISBN 978 0 7922 5314 3 
  11. ^ Alfred Brehm (1926) Djurens liv. Fåglarna. 4:e fullständigt omarbetade & tillökade upplagan, Stockholm, vol.9, sid:446
  12. ^ Ivens, Martin (9 maj 2007). ”Arkiverade kopian”. London: Lewis Smith, The Times. Arkiverad från originalet den 25 juli 2008. https://web.archive.org/web/20080725143538/http://www.timesonline.co.uk/tol/news/uk/science/article1764097.ece. Läst 10 maj 2007. 
  13. ^ ”No romance for lovesick albatross”. BBC. 9 maj 2007. http://news.bbc.co.uk/1/hi/scotland/highlands_and_islands/6641021.stm. Läst 9 maj 2007. 
  14. ^ Svartbrynad albatross, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  15. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  16. ^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022. 
  17. ^ Wolfaardt, A. 2012. An assessment of the population trends and conservation status of Black-browed Albatrosses in the Falkland Islands. Joint Nature Conservation Committee (JNCC), July 2012.
  18. ^ Robertson, G.; Moreno, C.; Lawton, K.; Arata, J.; Candy, S. G.; Valencia, J.; Wienecke, B.; Kirkwood, R.; Taylor, P.; Suazo, C. G.; Raymond, B. 2013. Black-browed albatrosses in Chile rebound in response to reduced mortality in fisheries. ACAP First Meeting of the Population and Conservation Status Working Group PCSWG1 Doc 03 Rev 1 Agenda Item 5.2.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]