Tysklands Grand Prix 1952 var det sjätte av åtta lopp ingående i formel 1-VM 1952.
- Alberto Ascari, Ferrari, 8+1 poäng
- Nino Farina, Ferrari, 6
- Rudi Fischer, Ecurie Espadon (Ferrari), 4
- Piero Taruffi, Ferrari, 3
- Jean Behra, Gordini, 2
- Roger Laurent, Ecurie Francorchamps (Ferrari)
- Fritz Riess, Fritz Riess (Veritas-BMW)
- Toni Ulmen, Toni Ulmen (Veritas-BMW)
- Helmut Niedermayr, Helmut Niedermayr (AFM-BMW)
- Johnny Claes, HWM-Alta
- Hans Klenk, Hans Klenk (Veritas)
- Ernst Klodwig, Heck-BMW
- Robert Manzon, Gordini (varv 8, olycka)
- Willi Heeks, Willi Heeks (AFM-BMW) (7, bröt)
- Tony Gaze, Tony Gaze (HWM-Alta) (6, växellåda)
- Adolf Brudes, Adolf Brudes (Veritas-BMW) (5, motor)
- Marcel Balsa, Marcel Balsa (Balsa-BMW) (5, bröt)
- Bernd Nacke, Bernd Nacke (Nacke-BMW) (5, tändning)
- Eitel Cantoni, Escuderia Bandeirantes (Maserati) (4, drivaxel)
- Rudolf Krause, Greifzu-BMW (3, bröt)
- Rudolf Schoeller, Ecurie Espadon (Ferrari) (3, upphängning)
- Bill Aston, Aston-Butterworth (2, oljetryck)
- Maurice Trintignant, Gordini (1, olycka)
- Paul Pietsch, Motor Presse Verlag (Veritas) (1, växellåda)
- Paul Frère, HWM-Alta (1, växellåda)
- Theo Helfrich, Theo Helfrich (Veritas-BMW) (1, bröt)
- Josef Peters, Josef Peters (Veritas-BMW) (1, bröt)
- Piero Carini, Scuderia Marzotto (Ferrari) (1, bromsar)
- Gino Bianco, Escuderia Bandeirantes (Maserati) (0, bröt)
- Motor Presse Verlag[1] och biltillverkarna Balsa[2][1], Greifzu[2][1], Heck[2], Krakau[2][1] och Nacke[2][1] gjorde F1-debut.
- Adolf Brudes[1], Marcel Balsa[1], Ludwig Fischer[1], Willi Heeks, Theo Helfrich, Hans Klenk[1], Ernst Klodwig, Willi Krakau[1], Rudolf Krause, Harry Merkel[1], Bernd Nacke[1], Helmut Niedermayr[1], Josef Peters[1], Fritz Riess[1] och Rudolf Schoeller[1] gjorde F1-debut.
Förarmästerskapet
- Alberto Ascari, Ferrari, 36
- Piero Taruffi, Ferrari, 22
- Nino Farina, Ferrari, 18