Ursula K. Le Guin
| Ursula K. Le Guin | |
 Ursula K. Le Guin år 2009. | |
| Född | Ursula Kroeber 21 oktober 1929 Berkeley, Kalifornien, USA |
|---|---|
| Död | 22 januari 2018 (88 år) Portland, Oregon, USA |
| Yrke | Författare |
| Nationalitet | Amerikan |
| Språk | Engelska |
| Verksam | 1959–2018 |
| Genrer | Science fiction, fantasy |
| Debutverk | Exilplaneten (1966) |
| Noterbara verk | Övärlden |
| Priser | Hugo- och Nebulapriserna |
| Hemort | Berkeley och Portland[1] |
| Make | Charles Le Guin |
| Barn | Elisabeth (född 1957) Caroline (född 1959) Theodore (född 1964) |
| Webbplats | ursulakleguin.com |
Ursula Kroeber Le Guin, född 21 oktober 1929 i Berkeley i Kalifornien, död 22 januari 2018 i Portland i Oregon,[2][3][4] var en amerikansk fantasy- och science fiction-författare[5] som skrev romaner, noveller och barnböcker. Hon fick ta emot flera prestigefyllda priser, däribland Hugopriset, Nebulapriset och Locus Awards, var och en av dem fler än en gång.[6][7] År 1995 vann hon World Fantasy Award for Lifetime achivement[8] och The New York Times har beskrivit henne som "Amerikas mest framstående science fiction-författare".[9]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Uppväxt och familj
[redigera | redigera wikitext]Le Guin var dotter till antropologen Alfred L. Kroeber och författaren Theodora Kroeber.[10] Hon studerade vid Radcliffe College och Columbia University,[10] och bodde i Portland i Oregon sedan 1959.[11] På en resa till Frankrike 1953 träffade hon historikern Charles Le Guin, med vilken hon gifte sig i Paris senare samma år.[11] Paret har tre barn: Elisabeth (född 1957), Caroline (född 1959) och Theodore (född 1964).
Författarskap
[redigera | redigera wikitext]Le Guin var framför allt verksam inom genrerna fantasy och science fiction, men skrev även poesi, barnböcker, essäer samt skönlitteratur.[5] Typiskt för hennes berättelser är ett fokus på rollfigurerna och de sociala aspekterna i deras omgivning. Hon fokuserade i sina verk bland annat på daoistiska, anarkistiska, feministiska, psykologiska och sociala teman.[5] Hon var välkänd för sin ypperliga språkbehandling.
Bland hennes mest kända verk är fantasyböckerna om Övärlden, en skärgårdsliknande värld där läsaren får följa trollkarlen Geds yttre och inre resor i ett universum där magins rot och ursprung är att veta sakers sanna namn. Serien var länge en trilogi, men har senare utökats med flera böcker.
Utanför science fiction-kretsar har hon också fått stor uppmärksamhet för romanen De obesuttna (The Dispossessed, tidigare utgiven på svenska som Shevek), som skildrar en anarkistisk civilisation på en karg planet, och Mörkrets vänstra hand (The Left Hand of Darkness) som beskriver planeten Vinter där människorna under avgränsade perioder växelvis inträder i antingen manligt eller kvinnligt kön och dessemellan bara är potentiella könsvarelser.
Gränsen mellan science fiction, fantasy och "vanlig" skönlitteratur är inte alltid lätt att dra när det gäller Ursula K. Le Guin. Koyot-kvinnan och andra djurväsen rör sig i en mytvärld influerad av indiankultur. Denna mytvärld är även en stor del av Always Coming Home (inte översatt till svenska), fast denna bok utspelar sig i en relativt lågteknologisk framtid då vår civilisation sedan länge är borta.
Hain-cykeln
[redigera | redigera wikitext]Flera av hennes science fiction-verk anses tillhöra den så kallade Hain-cykeln, en löst ihophållen serie av noveller och romaner.[10] Sviten ska inte ses som en cykel i egentlig mening, eftersom varje bok är fristående. Ursula Le Guin själv ville inte beskriva romanerna som en del i någon egentlig cykel, men medgav att det fanns ett visst, tydligt samband mellan dem.[12] Sviten har fått sitt namn efter planeten Hain, som i Hainsvitens alternativa verklighet är den planet mänskligheten uppstod på. Mänskligheten har sedan spritts till omkring 80 andra planeter, inklusive vår jord. Dessa är förenade i ett FN-liknande förbund, kallat Ekumen.[13][14] Befolkningen på de olika planeterna skiljer sig rent genetiskt tämligen påtagligt från varandra. I romanen Mörkrets vänstra hand är de lokala människorna asexuella varelser, som endast under några få dagar blir könsvarelser, med ett slumpstyrt kön,[14] medan i romanen Exilplaneten den lokala befolkningen, som har avlägsnat sig kraftigt från den mänskliga huvudgruppen och inte tillhör Ekumen, har gula, kattliknande ögon, och betydligt ljusare hy än huvudgruppen.[15] I den förra antyds det tämligen klart att skillnaderna mellan de mänskliga varelserna på de olika planeterna är en följd av genetiska experiment från Hainfolkets sida.[14]
Kronologin i Hain-cykeln[16]
- De obesuttna / Shevek, är den bok som ligger närmast vår tid. Jorden har genomgått en ekologisk kollaps. Människan har spritt sig till andra planeter och förlorat kontakten med varandra på grund av de enorma avstånden mellan världarna. Vetenskapsmannen Shevek utvecklar en kommunikationsapparat, ansibeln, som gör det möjligt att skicka information snabbare än ljuset och därför gör det möjligt för människorna att åter igen kommunicera mellan världarna.
- Där världen kallas skog (Nyöversättning: Där världen heter skog). Informationsutbytet via ansibeln har lett till att ett världarnas förbund har bildats. Förbundet domineras av den äldsta civiliserade rasen Hain, som bedriver hård exploatering av närliggande världar.
- Rocannons planet. Människorna i förbundet lär sig tankeöverföring och samtidigt som förbundet rustar på grund av en avlägsen civilisation hotar att invadera.
- Exilplaneten. Människorna kan telepati men håller på att förlora kontrollen över förmågan. Samtidigt tappar förbundet kontakten med andra världar. Något har hänt.
- Illusionernas stad. Utomgalaktiska Shing har försökt invadera men besegrats, vilket lägger grunden för en ny förening mellan världarna.
- Mörkrets vänstra hand. Ekumenen, ett förbund för vetenskapligt utbyte, har bildats och de mänskliga raserna börjar nu åter knyta band mellan varandra över de oändliga avstånden.
- Berättelsen är världens språk. Utspelar sig i slutet av Hain-cykeln och arbetar med teman som religion, kultur och språk snabb modernisering/exploatering.[17]
Utöver dessa böcker har Le Guin skrivit ett antal noveller som utspelar sig i Hain-världen. Fyra av dessa noveller finns samlade i boken Four Ways to Forgiveness.[18]
Novellen Ett nytt Atlantis föregår kronologiskt sett de första Hain-svitböckerna och utspelar sig på jorden mitt under en ekologisk och politisk kollaps.
Betydelse
[redigera | redigera wikitext]John-Henri Holmberg har sagt följande: "Ursula K. Le Guins betydelse för science fiction, och för modern fantasy, är omöjlig att överskatta. Hon blev vår litteraturs globala talesperson och galjonsfigur, och hon påverkade generationer av författare."[källa behövs] När hon 2014 tilldelades National Book Foundations stora pris för bidrag till litteraturen, betonade hon i sitt tacktal bland annat varför vi behöver författare som minns vad frihet är.[19]
Bland dem som påverkats av Le Guins författarskap finns Japans animationsnestor Hayao Miyazaki. Han ville i början av 1980-talet göra animerad långfilm av hennes boksvit om Övärlden,[20] men ödet gjorde att filmidén istället utmynnade i Miyazakis banbrytande manga och animerade långfilm Nausicaä från Vindarnas dal samt den korta mangan Shūna no tabi. Ett kvartssekel senare regisserade slutligen sonen Gorō Miyazaki filmen Legender från Övärlden.[21]
The New York Times lyfter fram henne som en författare som berikade science fiction-genren, både med litterärt djup och med en feministisk känslighet.[22]
Skräckförfattaren Stephen King har kallat henne "en av våra största".[22]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext](Samlingsvolymer tillsammans med andra författare ej medtagna)
Science fiction
[redigera | redigera wikitext]- På andra sidan drömmen (The Lathe of Heaven, roman, 1971) (översättning Peder Carlsson, Kindberg, 1979)[23]
- Röster i vinden (The Wind's Twelve Quarters, tidiga sf-noveller, 1975) (översättning Ninnan och Maud Loman, Lindfors, 1983) [Några av dessa hör hemma i Hain-sviten][23]
- The Compass Rose (novellsamling, 1982)[23]
- The Eye of the Heron (roman, 1983)[23]
- Always Coming Home (en sorts roman uppbyggd av kortare berättelser, dikter, uppdiktade antropologiska betraktelser, matrecept med mera, 1985)
- A Fisherman of the Inland Sea (novellsamling, 1994)[23]
- Four Ways to Forgiveness (novellsamling, 1995)[23]
- The Birthday of the World (novellsamling, utspelar sig delvis i Hains universum, 2002)[23]
- Changing Planes (novellsamling, utspelar sig delvis i Hains universum, 2003)[23]
Hain-cykeln
[redigera | redigera wikitext]- Rocannons planet (Rocannon's world, roman, 1966)[23]
- Exilplaneten (Planet of exile, roman, 1966) (översättning Gunnar Gällmo, Delta, 1978)[23]
- Illusionernas stad (City of Illusions, roman, 1967) (översättning Lena Jonsson, Kindberg, 1980)[23]
- Mörkrets vänstra hand (The Left Hand of Darkness, roman, 1969) (översättning Torkel Franzén, Askild & Kärnekull, 1975) ([23]
- De obesuttna (The Dispossessed, roman, 1974; tidigare utgiven som Shevek: en berättelse om två världar) (översättning Gunnar Gällmo, Federativs, 2020;[24] Hemmets journal, 1976[25]) [23]
- Där världen kallas skog (The Word for World is Forest, roman, 1976) (översättning Mats Dannewitz Linder, Lindfors, 1978) [23]
- Four Ways to Forgiveness (roman, 1995)[23]
- Berättelsen är världens språk (The Telling, roman, 2000) (översättning Kristian Holmgren, Ordbilder, 2005)[23]
Fantasy
[redigera | redigera wikitext]- Skymningslandet (The Beginning Place, roman, 1981) (översättning Gunilla Dahlblom och K. G. Johansson, Lindfors, 1982)[23]
- Unlocking the Air (novellsamling, 1996)[23]
- Gåvor (Gifts, roman, 2004) (översättning Lena Jonsson, Rabén & Sjögren, 2007) [23]
- Trollkarlen från Övärlden (A Wizard of Earthsea, roman, 1968) (översättning Sven Christer Swahn, Rabén & Sjögren, 1977) [23]
- Gravkamrarna i Atuan (The Tombs of Atuan, roman, 1970) (översättning Sven Christer Swahn, Rabén & Sjögren, 1978) [23]
- Den yttersta stranden (The Farthest Shore, roman, 1972) (översättning Sven Christer Swahn, Rabén & Sjögren, 1979) [23]
- Tehanu (Tehanu, roman, 1990) (översättning Rebecca Alsberg, Rabén & Sjögren, 1991) [23]
- Berättelser från Övärlden (Tales of Earthsea, novellsamling, 2001) (översättning Lena Jonsson, Rabén & Sjögren, 2005) [23]
- Burna av en annan vind (The Other Wind, roman, 2001) (översättning Lena Jonsson, Rabén & Sjögren, 2004)[23]
Andra romaner och noveller
[redigera | redigera wikitext]- Berättelser från Orsinien (Orsinian tales, novellsamling, 1976) (översättning Mats Dannewitz Linder, Lindfors, 1979)
- Att spela människa (Very Far from Anywhere Else, ungdomsroman, 1976; i Storbritannien utgiven som A very long way from anywhere else) ((övers. och ill. av Inger Edelfeldt, Lindfors, 1977)
- Malafrena (Malafrena, roman, 1979) (översättning Steve Sem-Sandberg, Lindfors, 1987)
- Koyot-kvinnan och andra djurväsen (Buffalo Gals and Other Animal Presences, novellsamling, 1987) (översättning Lena Fries-Gedin, Rabén & Sjögren, 1992)
- Vägen vid havet (Searoad: Chronicles of Klatsand, novellsamling, 1991) (översättning Lena Fries-Gedin, Rabén & Sjögren, 1993)
- Lavinia (2008)[23]
- The Wild Girls (2011)[23]
- Ett nytt Atlantis [26]
Poesi
[redigera | redigera wikitext]- Wild Angels (1974)[23]
- Walking in Cornwall (1976)[23]
- Tillai and Tylissos (tillsammans med modern Theodora Kroeber, 1979)
- Hard Words (1981)[23]
- In the Red Zone (tillsammans med Henk Pander), 1983)[23]
- Wild Oats and Fireweed (1987)[23]
- No Boats (1992)
- Blue Moon over Thurman Street (tillsammans med Roger Dorband), 1993)[23]
- Going out with Peacocks (1994)[23]
- Sixty Odd (1999)[23]
- Incredible Good Fortune (2006)[23]
Barnböcker
[redigera | redigera wikitext]- Leese Webster, 1979
- Cobbler's Rune, 1983
- Solomon Leviathan's 931st Trip Around the World, 1988
- A Visit from Dr. Katz, 1988
- Fire and Stone, 1989
- Fish Soup, 1992
- A Ride on the Red Mare's Back, 1992
- Tom Mouse, 2002
Kattvingar-serien
[redigera | redigera wikitext]- Kattvingar (Catwings, 1988) (översättning Evastina Törnqvist, Replik, 1996)
- Catwings Return, 1989
- Wonderful Alexander and the Catwings, 1994
- Jane on her Own, 1999
Kritik, essäer
[redigera | redigera wikitext]- The Language of the Night, 1979
- Dancing at the Edge of the World, 1989
- The Wave in the Mind, 2004
Översättningar
[redigera | redigera wikitext]- Lao Zi: Tao Te Ching: A Book About The Way And The Power Of The Way, 1997
- The Twins, The Dream/Las Gemelas, El Sueno (tillsammans med Diana Bellessi), 1997
- Selected Poetry of Gabriela Mistral, 2003
- Angélica Gorodischer: Kalpa Imperial, 2003
Priser och utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]Le Guin har fått en stor mängd utmärkelser, däribland science fiction-världens två främsta utmärkelser Hugo- och Nebulapriserna upprepade gånger. Förutom dessa två kan nämnas SFWA:s Grand Master 2002, som numera heter Damon Knight Memorial Grand Master Award.
Hugopriset
[redigera | redigera wikitext]- 1973 – Där världen kallas skog (The Word for World Is Forest)
- 1974 – De som lämnar Omelas (The Ones Who Walk Away from Omelas), novell
- 1975 – De obesuttna (The Dispossessed)
- 1988 – Koyot-kvinnan (Buffalo Gals, Won’t You Come Out Tonight), långnovell
- 2017 – Words Are My Matter: Writings About Life and Books, 2000-2016, bästa relaterade arbete[27]
- 2018 – No Time to Spare: Thinking About What Matters, bästa relaterade arbete[28]
Nebulapriset
[redigera | redigera wikitext]- 1969 – Mörkrets vänstra hand (The Left Hand of Darkness)
- 1975 – "Dagen före revolutionen" ("The Day Before the Revolution"), novell
- 1975 – Shevek (The Dispossessed)
- 1990 – Tehanu (Tehanu)
- 1996 – "Solitude", långnovell
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ U.S. author Ursula K. Le Guin dies at 88: family, Reuters (på engelska), 23 januari 2018, läs online, läst: 15 oktober 2021.[källa från Wikidata]
- ^ ”Ursula K. Le Guin (1929-2018)”. http://locusmag.com/2018/01/ursula-k-le-guin-1929-2018/. Läst 23 januari 2018.
- ^ Jonas, Gerald (20 november 2018). ”Ursula K. Le Guin, Acclaimed for Her Fantasy Fiction, Is Dead at 88” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2018/01/23/obituaries/ursula-k-le-guin-acclaimed-for-her-fantasy-fiction-is-dead-at-88.html. Läst 23 januari 2018.
- ^ ”Ursula K. Le Guin's Website”. www.ursulakleguin.com. Arkiverad från originalet den 24 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180124003412/http://www.ursulakleguin.com/UKL_info.html. Läst 23 januari 2018.
- ^ [a b c] ”Ursula K Le Guin”. ne.se. http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/lang/ursula-k-le-guin. Läst 10 maj 2011.
- ^ ”Ursula K. Le Guin's work still resonates with readers” (på amerikansk engelska). Los Angeles Times. 10 maj 2009. ISSN 0458-3035. http://www.latimes.com/entertainment/arts/la-ca-ursula-leguin10-2009may10-story.html. Läst 28 september 2017.
- ^ ”Ursula K. Le Guin - The Nebula Awards” (på amerikansk engelska). The Nebula Awards. https://nebulas.sfwa.org/grand-masters/ursula-k-le-guin/. Läst 28 september 2017.
- ^ ”Science Fiction Awards Database: World Fantasy Awards 1995”. www.sfadb.com. http://www.sfadb.com/World_Fantasy_Awards_1995. Läst 28 september 2017.
- ^ DAVID STREITFELD. ”Ursula Le Guin Has Earned a Rare Honor. Just Don’t Call Her a Sci-Fi Writer.”. https://www.nytimes.com/2016/08/29/books/ursula-le-guin-has-earned-a-rare-honor-just-dont-call-her-a-sci-fi-writer.html?_r=0. Läst 28 september 2017. ”America’s greatest living science fiction writer”
- ^ [a b c] Nicholls, Peter, "Le Guin, Ursula K(roeber)", The Encyclopedia of Science Fiction, andra utgåvan (1993), red. Clute, John & Nicholls, s. 702–705, ISBN 1-85723-124-4.
- ^ [a b] ”Northwest Writers at Work: Ursula K. Le Guin is 80 and taking on Google” (på amerikansk engelska). OregonLive.com. http://www.oregonlive.com/books/index.ssf/2010/02/northwest_writers_at_work_ursu.html. Läst 28 september 2017.
- ^ Ursula K. Le Guin (26 februari 2017). ”FAQ (Frequently Asked Questions)” (på engelska). Ursula Kroeber Le Guins hemsida. Arkiverad från originalet den 28 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180128072443/http://www.ursulakleguin.com/FAQ_Questionnaire5_01.html#EkumenBooks. Läst 28 januari 2018.
- ^ ”Hainish Encyclopedia” (på engelska). Le Guin's World. Arkiverad från originalet den 29 augusti 2012. https://web.archive.org/web/20120829024909/http://hem.passagen.se/peson42/lgw/hain.html. Läst 28 januari 2017.
- ^ [a b c] Le Guin, Ursula (1991) [1969]. ”7. The Question of Sex” (på engelska). The Left Hand of Darkness. Futura Orbit (Macdonald & Co). sid. 81–87. ISBN 0 7088 8081 9
- ^ Le Guin, Ursula (1966) (på engelska). Planet of Exile. Ace Books. sid. 5–7, 26–29. ISBN 0 441 66957 3
- ^ Le Guin, Ursula K., 1929-; Efterord: John_Henri Holmberg (1980 ;). Illusionernas stad. Kindberg. sid. 152-153. ISBN 91-85668-13-3. OCLC 185887543. https://www.worldcat.org/oclc/185887543. Läst 22 december 2020
- ^ ”The Telling” (på engelska). Wikipedia. 2020-12-13. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=The_Telling&oldid=994008717. Läst 23 december 2020.
- ^ ”Four Ways to Forgiveness” (på engelska). Wikipedia. Tillägg av noveller och länk.. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Four_Ways_to_Forgiveness&oldid=976093830. Läst 22 december 2020.
- ^ José Miguel Moura (20 november 2014). ”Ursula K. Le Guin: "We will need writers who can remember freedom"”. https://www.youtube.com/watch?v=TW0VhpETLeE. Läst 24 januari 2018.
- ^ Cavallaro, Dani (2014-12-11) (på engelska). The Late Works of Hayao Miyazaki: A Critical Study, 2004–2013. McFarland. sid. 64. ISBN 9781476619095. https://books.google.se/books?id=v6HUBQAAQBAJ&pg=PT64. Läst 24 januari 2018
- ^ Levesley, David (24 januari 2018). ”Ursula K Le Guin wrote one of the best short stories you'll ever read” (på engelska). iNews. https://inews.co.uk/culture/ursula-k-le-guin-deserves-remembered-one-outspoken-writers-around/. Läst 24 januari 2018.
- ^ [a b] ”Ursula K Le Guin är död”. SvD.se. https://www.svd.se/ursula-k-le-guin-ar-dod. Läst 24 januari 2018.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj] ”Ursula K. Le Guin”. fantastic.fiction. 29 maj 2012. http://www.fantasticfiction.co.uk/l/ursula-k-le-guin/. Läst 10 juni 2012.
- ^ Le Guin, Ursula K. (2019). De obesuttna. ISBN 978-91-86474-74-4. http://libris.kb.se/bib/09pnc9wpxtw33klr. Läst 19 april 2020
- ^ Le Guin, Ursula K. (1976). Shevek : [en roman]. ISBN 978-91-7300-262-2. http://libris.kb.se/bib/7632918. Läst 19 april 2020
- ^ Le Guin, Ursula K., 1929-2018. (2018). Ett nytt Atlantis. Novellix. ISBN 978-91-7589-235-1. OCLC 1038586569. https://www.worldcat.org/oclc/1038586569. Läst 23 december 2020
- ^ ”Hugo Award winners 2017 - Worldcon 75” (på amerikansk engelska). Worldcon 75. http://www.worldcon.fi/wsfs-hugos/hugo-awards/hugo-award-winners-2017/. Läst 24 november 2018.
- ^ ”2018 Hugo Award Winners” (på amerikansk engelska). The Hugo Awards. 20 augusti 2018. http://www.thehugoawards.org/2018/08/2018-hugo-award-winners/. Läst 24 november 2018.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Ursula K. Le Guin.- Officiell webbplats
| ||||||||
|
- Ursula K. Le Guin
- Amerikanska science fiction-författare
- Engelskspråkiga science fiction-författare
- Amerikanska fantasyförfattare
- Engelskspråkiga fantasyförfattare
- Amerikanska författare av barn- och ungdomslitteratur
- Engelskspråkiga författare av barn- och ungdomslitteratur
- Nebulapristagare
- Mottagare av PEN/Malamud Award
- Språkskapare
- Alumner från Columbia University
- Alumner från Harvard University
- Alumner från Radcliffe College
- Författare från Kalifornien
- Personer från Berkeley
- Födda 1929
- Avlidna 2018
- Kvinnor
- Hugopristagare