Hoppa till innehållet

Linköpings Wecko-Tidningar 1793-01-12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  N:o 1
Linköpings Wecko-Tidningar
1793

N:o 2
N:o 3  →


[ 10 ]
N:o 2.

Linköpings
Wecko-Tidningar.

Lördagen d. 12 Januarii 1793.



I morgon 1 Söndagen efter Trettondedagen, Predikar

I Domkyrkan: Adjuncten Schelin Ottesången, Magister Wimmermark Högmässan och Comminister Nordwall Aftonsången.

I St. Lars: Magister Wångenberg.

I Hospitals-Kyrkan: Hosp. Predik. Apelberger.





Ädle och Högtbetrodde Herr Inspector, Högtärade Herre och mäcktige Patron. [Forts. från N. 1.]

Får jag fullkomligit lof på dess högtälskeliga och och ädla Jungfru dotter (den jag hafwer fattat ferm affection och sincer Amitie före) så är Herr Inspectorn så nådgunstig och crediterar mig twå eller tre hundrade Daler Silfwermynt, at få komma hederligen til gradum Magisteri, [som Promotion snart instundar], och sedan adjustera mig wäl, som en hurtig Friare anstår, Magistri de hafwa wid alla Occasioner praeferencen för de andra, ty måste jag blifwa Magister, (det må ske med hwad depence ovh bekostnad som det wil) tiden Compenserer det med wackert interesse igen; Och sedan som Herr Inspectorens höga nådiga Herrskap hafwa jus Patronatus i Församlingen, tecktes H:r [ 11 ]Inspectorn och Fru Inspectorskan cumulera Wälgärning på wälgerning, och intercedera för mig och obtinera så myckit för min pärson, och så myckit förmå, at jag warder vocerad och framför någon annan kallader til det nyligen vacante och lediga Pastoratet och Praepositurn i Eder bygd, (de säga mig at praepositus ligger redan för döden), om Herr Inspectorn (som wäl wet wägarna) lofwade Herr Biskopen en ansenlig Discretion, det argumentet skulle fuller mycket gälla och pondera [som det alla tider mycket pondererat och för alt annat validerat hafwer], det frågas och ses efter hwad för Dona en hafwer såsom wil bli präst; Nu såsom all min fortun och lycka endast dependerar af Herr Inspectorns nåd och gunst, så lefwer jag i det otwifwelacktiga och infalliale hopp, at Herr Inspectorn sin ödmjuka Client intet destituerer, jag skal deremot [näst en tjänstödmjuk salutation til ädla och Högärborna Fru, Fru Inspektorskan och den Ädla Dygdälskande utwalda Själen (såsom inga många sina likar hafwer) Jungfru Hedewig Ulrika, såsom är mitt halfwa lif, och Systrarna, Syster Charlotta Regina, och Syster Sophia Christina, och Bröderna, Gustaf Adolph, Carl Gustaf och Carl Magnus,] efter Min stora Obligation, altid med djupesta Submission och Weneration samt Dewotion, söka sådant icke allenast demerera, utan och i grafwen, dum Spiritus hos regit Artus, constanter förblifwa och persistera

Ädle och Högtbetrodde Herr Inspectorns
Min Höggunstige Patrons,

Serviteur tres humble,
Charles Amorinus Mundanus.

(Forts. e. a. g.)



Til Comministern och v. Pastorn Herr Joh. Arelius wid underrättelsen om Dess enda Barns död d. 27 Dec. 1792. — Af en I sorgen Deltagande Wän.

Ditt bref min wärde wän, den tidning til mig bringar,
som rycktet redan fört på sina snälla wingar,

[ 12 ]

        At Den af döden krossad är,
Som war Din ögnalust på åldrens mulna dagar:
Mitt sinne uprördt är, jag ömt den sorg beklagar,
        Som Dig i själ och hjerta tär.

Wist är den bördan tung, som gamla skuldror sårar;
Jag undrar ej, at nu Ditt öga fäller tårar:
        Af ålder mattad, sjuklig, swag,
Din INGA MAJA Dig en ljuflig lättning blifwer,
Då hon af wett och dygd utmärkta prof Dig gifwer
        Hwar enda stund, hwar enda dag.

I lifwets glada wår, då flycktighet och yra
Bemästrar sig wår själ, och will wår lefnad styra,
        Hon redan stadgad, mogen war:
Hon ej åt annan ro ett ledigt sinne delar,
Än den, som endast kan föenöja rena själar,
        Än den, som oskulds stämpel bar.

Men detta och hwad mer, som ökar nu din smärta,
Bör ock en lisa bli för ditt så klämda hjerta,
        När Du får litet sansa Dig.
Ett Dygdigt barn war kärt, men GUD det älskat mera,
Hans nåd wil Dig därom ett säkert wittne bära,
        Då Han Det tidigt tar til sig.

Han sjelf Det moget fatt, at til sin himmel föra,
Det är nu fritt från alt, som mänskors fall kan göra;
        Det är hos GUD i godt förwar.
Lyft wåta ögat upp til Abrah’ms glada sköte,
Där är Det ewigt nögdt, där får Du göra möte
        Wid saligt slut på dina dar.



Död i Landsorterne.

Comminister Lars Petter Gjöthes k. Maka, Fru Brita Stina Strömmerstedt, död i Herrberga Prästegård d. 22 sistledne December, i Dess 27 ålders år.

[ 13 ]


Som ganska få ännu prenumererat på desse Tidningar, ty gifwes härmedelst tilkänna, at prenumerationstiden räcker til denna månads slut.



Kungörelser:

Arken N:o 68 och 69 af Kongl. Swea Hof-Rätts Protocoller samt 14 ark Protocoller hos Kongl. Maj:t och i Högste Domstohlen, angående Konunga Mordet, äro utlänte men ej återstälde. Den som dem innehafwer, behagade lemna underrättelse til Lands-Kammereraren Hertzman.

Uti Lector Wallenbergs gård, nära wid Hospitals Kyrkan, äro twenne rum, en Kammare och Sal, lediga at hyra til nästa Wårfrudag och hwarom widare med förra Arbetshus-Wagtmästaren Kellman kan på stället accorderas.

Et par Mans handskar af Sämsk-skinn äro qwarlemnade, som ägaren kan återfå hos Lands-Kamereraren Hertzman.

Förleden Torsdag borttappades här i Staden en hwit näsduk med röda lister, märkt med bokstäfwerna A. C. Den som den uphittat, ware god och gifwe det tilkänna uti Prosten Trozelii gård; dess omak, skall tacksamlingen blifwa förskyldt.

En Kammarnyckel emot hittarelön och Intimations betalande återfås wid boktryckeriet.



I tidningen N:o 1, sid. 3 står Aurelii, som rättas och läses Arelii, äfwen som wid von Kothens dödsfall, d. 1 Jan. 1792, läses 1793.



Som ännu ingen ägare sig anmält til den i en hederlig Mans hus förlorade Manschetten, ty gifwes tilkänna, at ägaren den mot Intimations kostnaden återfår, samt äfwen at Herrn som honom lemnat i Soffan icke är Herredräng.

Denna Tidning säljes för 6 r.


N:o 3 utgifwes Lördagen d. 19 Januarii.