panik

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.

Svenska

Substantiv

Böjningar av panik  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ panik paniken
Genitiv paniks panikens

panik

  1. en plötslig och intensiv känsla av skräck och besinningslös oro
    Etymologi: Av franska panique, av grekiska πανικός (panikós, ”som tillhör Pan”).
    Besläktade ord: panisk
    Sammansättningar: moralpanik, panikartad, panikattack, panikbromsa, panikbromsning, panikkänsla, panikköp, panikreaktion, paniksituation, panikslagen, panikstämning, panikunge, panikångest, panikåtgärd

Översättningar

Grönländska

Substantiv

panik

  1. (släktingar) dotter