bönfalla

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av bönfalla  Aktiv Passiv
Infinitiv bönfalla bönfallas
Presens bönfaller bönfalls (bönfalles)
Preteritum bönföll bönfölls
Supinum bönfallit bönfallits
Imperativ bönfall –
Particip
Presens bönfallande, bönfallandes
Perfekt bönfallen

bönfalla

  1. (angeläget) be (någon om något), falla på knä och be (om)
    Farao bönfaller Mose att lämna Egypten.
    Han har bönfallit henne om att komma hem.
    1867: Bohusläns historia och beskrifning:
    Underdånigst bönfalles, det Hans Kongl. Maj:t med Kongl. Nåde täckes omfatta Barnhuset och i nåder förunna Schole-mästarne dervid Successive samma rättighet, som uti Schole-Ordningen om Läromästares befordrande vid Stora Barnhuset i Stockholm förordnadt är.
    Besläktade ord: bönfall, bönfallan
    Se även tesaurus: Begäran, Anvisning

Översättningar

[redigera]
(angeläget) be (någon om något), falla på knä och be (om)
Hämtad från ”https://sv.wiktionary.org/w/index.php?title=bönfalla&oldid=3977440”