hall

Se även häll, håll och hall’.

Svenska

Substantiv

Böjningar av hall	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hall	hallen	hallar	hallarna
Genitiv	halls	hallens	hallars	hallarnas

hall

• uttal: 'halⓘ

1. rum direkt innanför ytterdörr avsett för byte mellan inomhus- och utomhusklädsel

   Gå inte in med skorna, utan ställ dem i hallen.

   Det nyinflyttade paret funderade på att renovera den - vad de tyckte - mycket tråkiga hallen.

   Se även: foajé, lobby, vestibul, tambur, farstu

2. stor sal för fester, utställninger eller dylikt

   Blå hallen i Stockholms stadhus.

3. byggnad för försäljning eller idrottsutövning, mest i sammansättningar

   Hallen i Kumla har bara sex stycken banor.

   Jämför: arena

Sammansättningar: banhall, bowlinghall, fabrikshall, fotbollshall, hallmatta, idrottshall, ishall, konserthall, konsthall, simhall, sporthall, stationshall, tennishall, utställningshall

Översättningar

1. rum direkt innanför ytterdörr

• bokmål: hall m, vindfang n
• finska: aula ^(fi)
• italienska: entrata ^(it) f, atrio ^(it) m, ingresso ^(it) m
• polska: przedpokój ^(pl) m
• spanska: recibidor m, pasillo ^(es) m
• sydsamiska: kåava
• tyska: Diele ^(de) f, Flur ^(de) m, Garderobe ^(de) f

2. stor sal

• bokmål: hall m, sal ^(no) m
• finska: sali ^(fi)
• italienska: sala ^(it) f
• tyska: Halle ^(de) f, Saal ^(de) m

3. byggnad för försäljning eller idrottsutövning

• bokmål: hall m
• finska: halli ^(fi)
• tyska: Halle ^(de) f

Engelska

Substantiv

Böjningar av hall	Singular	Plural
Nominativ	hall	halls
Genitiv	hall's	halls'

hall

1. hall

   Sammansättningar: city hall, music hall, sports hall, town hall

2. herrgård

Homofoner: haul

Ungerska

Verb

hall

1. höra