sankt
Utseende
Se även Sankt.
Svenska
[redigera]Adjektiv
[redigera]Böjningar av sankt | Positiv | |||
---|---|---|---|---|
Attributivt | ||||
Obestämd singular |
Utrum | sankt | ||
Neutrum | sankt | |||
Bestämd singular |
Maskulinum | sankte | ||
Alla | sankta | |||
Plural | sankta | |||
Predikativt | ||||
Singular | Utrum | – | ||
Neutrum | – | |||
Plural | – | |||
Kompareras inte. | ||||
Adverbavledning | (sankt)? | |||
|
sankt (maskulinum: sankt eller sankte, femininum: sankta)
- helig, som förklarats för helgon, används vanligen som attribut framför personnamn
- Etymologi: Av fornsvenska sankte m, sankta f.
- Användning: Såsom attribut framför personnamn brukar ordet inledas med stor bokstav. Detta gäller även vissa (men inte alla) översättningar.
- Grammatik: Framför mansnamn används företrädesvis Sankt (förkortning S:t), men ibland även Sankte (förkortning S:te). Framför kvinnonamn används Sankta (förkortning S:ta).
- Varianter: Sankt
- böjningsform av sank
Översättningar
[redigera]helig
Adverb
[redigera]sankt
- avledning till adjektivet sank
Substantiv
[redigera]Böjningar av sankt | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | sankt | sankten | sankter | sankterna |
Genitiv | sankts | sanktens | sankters | sankternas |
sankt
- helgon, helig person
- 1957: Värmlands nation i Lund, 1682-1957: minnesskrift:
- Det var annat förr, det har hans mor berättat, att de kom i långa processioner med den och den sanktens skalle och så stod de i och läste och sjöng och läste och gav sig inte förrän regnet i sin tur gav med sig.
- Det var annat förr, det har hans mor berättat, att de kom i långa processioner med den och den sanktens skalle och så stod de i och läste och sjöng och läste och gav sig inte förrän regnet i sin tur gav med sig.
- Varianter: sanct
- 1957: Värmlands nation i Lund, 1682-1957: minnesskrift:
Översättningar
[redigera]Tyska
[redigera]Verb
[redigera]sankt
- böjningsform av sinken