traditionsgods

Svenska

Substantiv

Böjningar av traditionsgods	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	traditionsgods	traditionsgodset
Genitiv	traditionsgods	traditionsgodsets

traditionsgods n

1. (kollektivt) värdefulla traditioner (ofta i ett sammanhang där de ses som en tillgång)

   1984: Folkets visor: om folklig sång för visornas vänner - sida 76, Monica Lantz:

   Erik Axel Karlfeldt och Evert Taube, som hör till det svenska kulturarvet och som mer än de s. k. stamsångerna är ett gemensamt traditionsgods som de flesta vuxna svenskar kan.

   Jämför: traditionsarv, traditionsskatt