Här är det högt i tak och tjocka väggar.

 Good Morning Lovlies...

Jag blir dagvild av sommarlov och har dålig koll på veckodagarna. 

Är det någon som känner igen sig? 

I lördags hade vi i alla fall grillkväll här och allt blev så gott och vi hade det så mysigt.

På sommaren är det så extra festligt att få duka ute med Mateus-tallrikarna. 

Jag tycker om att blanda tallrikar i olika färger. 

Det blir lite mera liv i dukningen då.

 

Vi grillade flankstek och till den blev det en utsökt flaska Amarone. 

 

Till efterrätt blev det en riktigt kladdig kladdkaka med glass. 

 

I all enkelhet... 

När vi hade ätit klart satt vi kvar länge i den ljumna sommarkvällen. 

När det började skymma tände vi ljus och svepte in oss i filtar och så satt vi kvar ute och pratade tills tjugo över tolv på natten. Så mysigt och en riktig guldstund att stoppa in i minnesbanken från den här sommaren. 

 

Mamma och pappa åkte hem lite tidigare men Emilia och hennes man Philip stannade kvar. Det är så roligt att prata med dem om allt mellan himmel och jord, och vi konstaterade att i våra konversationer i våran familj är det alltid högt i tak och tjocka väggar. Tryggt och befriande på ett riktigt fint sätt. Vilka ungdomar vi har!

 

Den vackra blombuketten hade mamma och pappa tagit med sig. 

Jag har aldrig sett lila nejlikor förut. 

Har ni det? 

Så vackra.

Det är härligt med sommarlov och att jag äntligen har varvat ned så pass att jag har ro att göra sådant som jag verkligen gillar att göra, som att läsa bloggar till exempel. Det där med att sköta en blogg på ett exemplariskt sätt är inte alltid möjligt. Så det har jag gett upp för länge sedan. En blogg skall inte vara en stressfaktor och det skall inte finnas någon press. Man är ju ingen influencer precis :-) Det finns inga krav på att skapa innehåll eller på att hålla igång något.

 

Är man hemmafru eller pensionär så hinner man läsa, kommentera, och svara på kommentarer på ett helt annat sätt än när man stressad springer med andan i halsen i ekorrhjulet. Jösses vad jag längtar tills den dagen igen. Men nu är det sommarlov i alla fall och medan vissa bloggare tenderar att ta blogg-ledigt då så är det tvärtom för min del. Det är nu jag har tid och energi. Men note to self: Det finns inga måsten i blogglandia. Det skall vara lustfyllt och kännas roligt att blogga. Jag tycker att vi alla skall skriva under på det. 

Ha det gott och njut av dagen. 

💚💙💜💚💙💜

Nu har jag då äntligen varvat ned.

 Godmorgon i Stugan...

 

Det är så härligt att komma ned i köket på morgonen när det står en vacker blombukett på köksbordet.

Levande blommor är en av de vackraste heminredningsdetaljer som finns.

 

De senaste dagarna har vi haft regn och åska. 

Jag har ingenting emot sådant väder, tvärtom så kan det vara lite mysigt ibland. 

Jag passar på att ta tag i några inomhus-projekt som att till exempel klä om stolsdynan på en gammal stol som kommer från min farmor och farfar. Det var verkligen hög tid. Det gamla stolstyget var söndernött och jag som är helt inne på att använda sådant som jag redan har hittade en fransk gobeläng som jag har köpt i Sienna i Italien 2003, men som bara har legat oanvänd sedan dess. Det är ett stadigt möbeltyg som passar på en stol. Jag tycker att det blev jättebra. Jag passade också på att stoppa in lite extra vaddering i stolsdynan för sitt-komfort. 

 På samma ställe som den franska gobelängen låg hade jag också några tygbitar från Svenskt Tenn.

Jag sydde tre kuddar i storlek 50 x 50 cm och de blev så fina. 

Det blev några tygbitar över från varje kudde och de räcker till att sy grytlappar.

 

Jag är svårt förtjust i färg och går just nu runt och är lyriskt kudd-glad. 

Tyg från GP & J Baker samt Josef Frank. 

Inredningsklassiker!

What I know for sure: 

Jag kan bara sy och klä om möbler när jag är 100% avslappnad, för stressen dödar min kreativitet. 

Så faktumet att jag nu har plockat fram symaskinen och börjar rota bland mina älskade tyger måste vara ett tecken på att jag nu äntligen har varvat ned och rensat hjärnan på stress. Härlig känsla! 

Jag kommer ihåg i början när jag jobbade här hemma i Sverige efter alla åren utomlands. Då tog det fem veckor att komma ned i varv första gången jag hade semester. Tänk hur knoppen och kroppen fungerar. Man måste hitta sitt förhållningssätt, men det tar ett tag och vi är alla helt olika där.

I går eftermiddag kom dessa älskade människor förbi i regnvädret. 

Så roligt och så trevligt. 

Vi bjöd på kaffe och glass i vardagsrumssoffan. 

Jag är så glad över att den här gården och det här huset har blivit en naturlig samlingsplats för hela familjen. Jag ringde just till pappa nu på morgonen och talade om för honom att jag tycker att det är så mysigt när de kommer förbi och hälsar på så där spontant och helt apropå. Guldstunder. Verkligen. 

💚💙💚💙💚

 

Inga kommentarer!

 Inte en endaste en! 

I flera veckors tid har det inte kommit en endaste kommentar på något av mina blogginlägg. 

Nu är det ju inte så att det där med att få kommentarer är något som jag går runt och tar för givet, absolut inte, men några bloggläsare brukar ju ändå höra av sig lite då och då och lämna någon trevlig kommentar, och jag blir ju alltid så otroligt glad över det. 

Men på sista tiden har ingen lämnat en endaste liten hälsning här i min blogg, inte ett ord, och det har varit konstigt. Jag började tänka på att det kanske har att göra med mig på något sätt, eller att innehållet och det jag skriver är så pass ointressant och irrelevant att ingen läser längre. Vad vet jag. Men å andra sidan så är ju den här bloggen först och främst till för mig själv, fick jag påminna mig själv om. Min digitala dagbok där jag dokumenterar livet i ord och bild och skriver av mig lite mellan varven. Just precis så :-)

Jamen tillbaka till det där om att kommentarsfälten gapat helt tomma....

Alltså, det har ekat där inne. 

Det måste ha varit något fel i blogger eller på någon inställning i min blogg eller något annat för helt plötsligt i går så rasade det in kommentarer från flera veckor tillbaka som väntade på att bli godkända. En hel lång lista. Kommentarer som har legat där i bakgrunden och utan att jag sett dem i flera veckor.

Men vilken tur! 

Så lättad jag blev. 

Jag satt faktiskt här och log som ett fån. 

Jag som började tro att absolut ingen gillade varken mig eller min blogg längre.

Tänk hur det kan bli! 

Har ni råkat ut för det här någon gång? Att man inte kunde se kommentarerna?  

Måste jag köpa en ny dator kanske? 

Men stackars alla goa och snälla bloggvänner som har kommenterat.  

Tusen tack till er. 

Ni är bäst! 

Hemma. 

 

Jag älskar hemma. 

Jag är femte generationen i det här huset.

 

Ullmattan är uthämtad från tvätten och ser helt sprillans ny ut. 

Så ren och fin. 

De som tvättar gör ett helt fantastiskt jobb. 

 

Seden jag köpte mattan 2011 har jag lämnat in den flera gånger och blivit otroligt nöjd varje gång.

Grönt är skönt, och trappen matchar tapeten i köket :-) 

 

Samma färgskala. 

Vilken tur att den inte blev vit. 

Man skall lyssna på de som målar. De har så bra ideer.

Hur sätter man guldkant på det där vardagliga?

Den vackra hortensian som jag fick av mina förträffliga elever. 

Jag har elever i världsklass. 

Har jag sagt det?

På tal om elever så fick jag precis den här bilden skickad till mig. 

 

Åh vad glad jag blev. 

Mina fina elever Agnes och Alma har rest till Kalifornien och letat upp vårt hus på Coronado Island i San Diego och tagit en selfie.  Helt fantastiskt! Love, love, love! Hela vägen rakt igenom.

 

Kvällssolen tittar in i hallen. 

Njut av sommaren.

💙💛💙💛💙

Hemma igen, och full fart på gården.

Good Morning Lovlies...

 

Nu har vi varit hemma i över en vecka, och som jag har konstaterat så många gånger förut så går tiden ofattbart snabbt förbi. Men här hemma är det full fart. Det är mycket som skall göras på gården och det rullar på. Tyvärr har det regnat en hel del så vi har fått passa på mellan skurarna, men vi har även jobbat i regnet. Tur att det finns regnkläder säger jag då. Pappa har alltid påmint oss om att det inte finns några dåliga väder, bara dåliga kläder.

 

 Ellen älskar sin morfar.

 

På vägen hem från Arlanda åkte vi förbi hockeytränarens dotter med familj för att ta med oss ett av barnbarnen hem till Dalarna en vecka.

 

Det var rosens dag den 2 juli och jag köpte en bukett till kampanje-pris på Willys för 29.90 kr.

 

 

Det regnar ute. Då myser vi och tänder ljus inne. 

 

Vilken otroligt regnig och kall sommar det har varit hittills.  

 

Juni 2025 var lågtrycksbetonad enligt SMHI. 

Med några få undantag.

 Bellas Bengt fyllde 3 år den 4 juli. 

Vilken fin dag att födas på. 

4th of July - Independence Day. 

 

Här hemma på gården har det varit full fart och det finns ju alltid så mycket som skall göras. 

Gräs som skall klippas, och när det är klart skall det klippas igen. 

 

Det går runt, runt. 

Emilia och Philip har rensat garaget på en massa oljor och andra medel som min morbror har haft. 

Min morbror hade en egen bilfirma: Däck & Bilservice, så det fanns många flaskor och dunkar och burkar med en massa olika sorters preparat och oljor. Mycket som var gammalt och mycket som vi inte ens visste vad det var. Ja, det var verkligen dags att rensa. Vi hjälptes åt allihopa att lasta på allt på släpvagnen och sedan körde vi iväg allt till soptippen där allt skulle sorteras efter kategori. Allt detta i ösregnet.

Det här kallas för ett tattar-lass på det lokala språket.

 

Philip kom med en sky-lift och tvättade bort mossan från härbre-taket. 

Han bytte även vindskivor och satte på nya plåtskydd på taket. 

Härbret var lika eftersatt som alla andra byggnader på gården och jag är så tacksam att ungdomarna kavlar upp ärmarna och tar ett krafttag, för vi varken orkar med eller hinner allt själva.

 

Sedan blev det skrapning av gammal färg och målning av ladan mitt emot härbret.

Vi fick hjälp av Elliot. 

 

Så fint det blev med svarta dörrar. 

Bella och Elliot spelade kort medan Philip och Emilia målade porten till lidret.

Elliot ville vara med och måla de nya vindskivorna till härbret.

Han var verkligen duktig. 

Det är så roligt när alla hjälps åt. 

Nya vindskivorna på plats på härbret. 

Nu är det nästan klart utvändigt. 

Nu behöver vi bara en ny trappa eftersom den gamla ruttnat sönder. 

Sedan skall vi ta oss ann insidan.

 

Så fint det blev med nymålade fönsterfoder. 

Alla dörr-och fönsterfoder var i stort behov av TLC.

 

Emilia och Philip målade även om den gamla lekstugan på gården. 

 

Den byggde min morfar till min mamma när hon var liten på 1940-talet. 

 

Det är en skatt som vi vill behålla. 

 

Det gamla räcket på farstukvisten var så dåligt och trasigt så det rev Philip bort tidigare i våras. 

Nu skall det snickras dit ett nytt, och det blir nog ett stående räcke. 

 

Fjärde juli och vi hade tur med vädret på kvällen. 

Det blev en grillat för de flesta vuxna och pizza för Elliott och Bella. 

Man fick välja.

 

Så fint att sitta ute och jag är så glad över mina ljuvliga gröna Mateus-tallrikar. 

De passar så otroligt bra här på gården, och speciellt på sommaren.

En liten titt in i växthuset.

I går kväll plockade jag in sommarens första jordgubbar.

De är så där söta som bara svenska jordgubbar kan vara.

 💚💚💚