Mogens Swave och snapphanarna

Mogens Swave och snapphanarna Av Jojan Vadenbring De flesta svenskar och danskar idag har någon sorts föreställning om vad en snapphane var. Den bilden är dock en produkt av flera århundraden av myter, sägner, sagor och historieskrivande och ofta har man en väldigt vag uppfattning om vilka snapphanarna egentligen var och vem de tog till vapen mot. Delvis beror också denna oklara upp­ fattning på att snapphanebegreppet även på den tiden det begav sig var mångtydigt. Framförallt skilde sig den svenska och danska uppfattningen inom området väsentligt. Syftet med denna artikel är att analysera bilden av snapphanarna som den kunde fram­ träda i en svensk källa från tiden runt det skånska kriget och sedan jämföra med hur samma händelse beskrivs i danska källor. Denna undersökning analyserar också för­ hållandet mellan den reguljära armén och friskytteförbanden, av svenskarna uppfattade som snapphanar. Den svenska versionen kar och snapphanar är att den är begränsad till den svenska tankevärlden. Som Swave Tidigt på morgonen den 6 juni 1678 kom en beskrev det verkade det som om han blivit trupp snapphanar och grep den skånske slumpmässigt bortförd av en hop laglösa som adelsmannen Mogens Swave på hans gård lämnat över honom till fienden och det var Oretorp i Vinslövs socken, Västra Göinge självklart att händelsen måste beskrivas så ­härad. Redan tidigare hade Swave och hans om han skulle ha en chans att väcka gehör fru Cecilia Bonde fått lida under det skånska hos de svenska myndigheterna. Men hur kriget då de utplundrats och hånats av danska skulle han beskrivit händelserna om dans­ soldater i Kristianstad dit de tagit sin tillflykt karna vunnit det skånska kriget? För att sommaren 1676. Enligt Mogens Swaves ­kunna få en uppfattning om hur den versio­ egen berättelse plundrade snapphanarna nu nen skulle låtit måste vi vända oss till arkiven gården och förde honom sedan till ryttmäs­ på andra sidan Sundet. tare Petter Steen som väntade i Pråmhuset med sina ryttare. Mogens Swave fördes till Köpenhamn och fick sitta fången där fram Den danska sidan av saken till den 24 oktober 1679.1 Denna version av De danska källorna i fallet Swave förtäljer en händelserna följer den återberättning som lite annorlunda historia. Dagsrapporten från Mogens Swave skickade in fem år senare till det danska härlägret den 11 juni 1678 kon­ de svenska myndigheterna i hopp om att få staterar att »Mogens Schwab pa Oretorp er veckodagsfrihet för Oretorps ladugård. Följ­ efter Gener: Arenstofs befaling her igaar ind­ aktligen är det en danskfödd svensk under­ hent».2 Redan från början får vi alltså veta att såte som vänt sig till landets myndigheter i Swave inte blev fångad av en slump utan att hopp om att utverka något han behövde för det rörde sig om en arresteringsorder från att kunna driva sin verksamhet, i detta fall den danske befälhavaren. Vid denna tid hade jordbruk. Problemet med en källa som Swa­ det skånska kriget pågått i två år och landet ves berättelse om sina lidanden under dans­ var uppdelat i danska och svenska enklaver 01 1 12  5 M. C. med stora områden ingenmansland där emel­ ned av en skrivare som med tiden förpassade lan. Kristianstad var danskt men belägrades papperna till de danska arkiv där de finns av svenskarna. Helsingborgs fästning Kärnan idag.4 Om någon nyanländ hade speciellt in­ som på den tiden var betydligt större än i dag, tressanta uppgifter att komma med, tillkalla­ var i svenska händer men belägrades av dans­ des högre uppsatta tjänstemän eller militärer karna som innehade staden runtomkring. På för att avgöra vad som skulle göras. Ibland den norska fronten pågick Gyldenløves be­ blev det mer ingående förhör direkt på plats lägring av Bohus fästning och stora trupper och ibland utfördes förhören i högre instans var sammandragna där och kunde svårligen och då återfinns eventuellt de dokumenten i undvaras till Skåne. Mindre än en vecka tidi­ andra källsamlingar än »Depositiones». Rap­ gare hade Ystad plundrats och delvis bränts porten som innehåller Swaves svar på utfråg­ av danska trupper. Den danska krigsledning­ ningen den 11 juni 1678 är något längre än en hade några dagar tidigare befallt befolk­ genomsnittet: han lämnade uppgifter om ningen i det krigshärjade landskapet att ut­ svenska armén som fyllde ungefär en sida.5 rymma landet och flytta över till Själland.3 Swave var alltså inte helt ovillig till att sam­ Vid det laget – sommaren 1678 – hade en del arbeta. Det var helt möjligt att uppge att man den skånska adeln redan tvångsförflyttats till inte hade något att berätta, men ofta var det Sverige och Mogens Swave var uppenbar­ personer som insåg att de redan var alltför ligen en av de lyckligt lottade som fått speci­ komprometterade för att ha något att vinna altillstånd att stanna kvar. Detta faktum i på att vara samarbetsovilliga. Mogens Swave sig räckte för att misstänkliggöra honom i var själv gammal militär och visste precis danska ögon. Det var alltså en mycket orolig hur man skulle uppträda i en sådan situation. period och krigets utgång var totalt oviss. Han fick standardfrågorna om han visste hur Den danska armén förväntades besätta Kris­ många svenskarna var, om han hört något om tianstad och den svenska armén Helsingborgs nyrekrytering eller annan utökning av trup­ fästning, men ingen visste när, hur eller om. perna, om han visste något om svenskarnas I detta prekära läge var det ytterst viktigt att avsikter beträffande Kristianstad och Hel­ hålla sig noga underrättad om fiendens rörel­ singborg och av vem han i så fall hört det. ser och att försäkra sig om att den inte fick Vidare tillfrågades alla (och detta var en tillgång till för mycket information om den ­standardfråga under hela kriget) om de upp­ egna sidan. Arresteringen av Mogens Swave fattade det som om folk i allmänhet höll på bör ses mot denna bakgrund. Om hans egna danskarna eller svenskarna. Swave påstod att uppgifter stämmer, hade det gått fyra eller svenskarna var 17 000 man starka och att nya fem dagar sedan han fångades av snapp­ trupper fortsatte att anlända från Sverige hela hanarna, men vad som hände i mellantiden är tiden. Han hade hört de svenska generalerna inte känt. Det är ju också möjligt att Swave säga att de inte tänkte slösa människoliv på tog fel på någon dag eftersom han skrev ner en direkt attack mot Kristianstad men att sta­ sin berättelse först fem år efter händelsen. den förr eller senare skulle ge sig på grund av   När Swave kom till det danska lägret för­ bristen på proviant. Enligt Swave var hela hördes han rutinmässigt. Samtliga personer landet (Skåne) emot svenskarna. Snappha­ som anlände dit fick genomgå en kort in­ narna förorsakade svenskarna mer skador än tervju med någon eller några representanter någonsin och för den skull var de senare fast för den danska administrationen. Dessa mini­ beslutna att inte häva belägringen av Kristian­ förhör kallades »Depositiones» och skrevs stad förrän danskarna antingen gav sig eller 02 slog dem.6 De svenska generalerna hade ock­ ­typiska danska retoriken i detta samman­ så sagt att de inte tänkte sända förstärkningar hang. Det är också uppenbart att han inte till garnisonen i Helsingborg eftersom armén ­nekade till att han hade förstahandstillgång inte kunde finna något att leva av i det om­ till information från svenska generaler. Det rådet. I den här rapporten är det omöjligt att angivna antalet svenska soldater, 17 000, göra sig en klar föreställning om vad Swave ganska rejält tilltaget jämfört med uppgifter­ egentligen tänkte: han talar om »de» och na i övriga rapporter från denna period och »danskarna» och verkar inte räknat in sig Mogens Swave som själv var militär måste själv i någon av grupperna. Det normala i så­ ha varit medveten om att svenskarna inte dana här rapporter var att personen som läm­ kunde uppbringa så många män i det tids­ nade vittnesmålet, åtminstone om han var läget.9 Man måste nog dra slutsatsen att Swa­ danskfödd som Swave, talade om »vores» ves vittnesmål nästan ger intrycket av att han och »fienden».7 Han sade också »snapp­ försökte säga till dem som förhörde honom hanar» istället för »friskyttar» och sommaren att danskarna nog inte skulle vinna. Å andra 1678 var det inte längre politiskt korrekt i sidan var han kanske bara realistisk: Kristian­ Danmark. Från och med början av 1677 hade stads guvernör Carl Henrik von der Osten man i Danmark upphört att använda sig av skulle bara några få dagar senare meddela beteckningen »snapphanar» eftersom det fått den danske kungen att läget var så gravt där­ en för dålig klang. Det fanns viktiga undan­ inne att han måste ge upp om han inte fick tag från denna regel, men i militära samman­ bistånd snart.10 hang försökte man hålla på regeln om att   Något måste ha hänt som fick Mogens kalla fritrupper för friskyttar och reguljära Swave att dämpa sin ganska tuffa attityd. förband som använde sig av liknande tekni­ Kanske hade han funderat igenom allt ordent­ ker var helt enkelt »på parti». Kågerödspräs­ ligt eller också hade någon hotat honom för ten och författaren Sthen Jacobsen tjänade dagen efter, den 12 juni 1678, lämnade han under det skånska kriget som flitig dansk ett nytt vittnesmål som var betydligt mer spion. I sin krönika över det skånska kriget medgörligt i tonen. Swave berättade att han var han enormt negativ mot vad han kallade varit i det svenska lägret tre veckor tidigare snapphanar och Arenstorffs marodörer. Han för att betala sin krigsskatt (contribution). underströk dock att snapphanarna från och Han uppgav också att svenskarna låg i vinter­ med 1677 ville kallas friskyttar. En annan kvarter och att på Mölleröd, där lägret tidi­ samtida källa som bestyrker detsamma är en gare stått, fanns nu blott en kapten med 30 anonym försvarsskrift till Jørgen Krabbes man, och att svenskarna tänkte bli liggande försvar som kallas »Det hevnraabende blod». vid Kristianstad tills staden gav sig och att de Vid ett tillfälle började författaren skriva inte tänkte storma ens om danskarna begav »snap» men drog ett streck över och ersatte sig till Helsingborg där kommendant Carl det med »friskytterne». Samme författare Hårdh med sin besättning satt innestängd på förklarade »… att Krabben skulle lade fästningen. Swave upprepade att svenskarna ­svensken vide, att disse som de kalder snap- ansåg det omöjligt att inta Helsingborg. Slut­ hanerne var der at finde.» Det var således ligen sade han att vissa överlöpare från Kris­ givet för den som skrev »Det hevnraabende tianstad hävdade att staden kunde hålla ut blod» att det var motståndarna som använde »noch lenge» vilket ju var nästan motsatsen benämningen snapphanar.8 till den version han velat framhäva dagen   Swave försökte inte använda sig av den innan. Nu framkom det också att det var 03 i­ngen mindre än »Capitain Simon» som varit Ryttmästare Petter Steen och arresterat honom. I Swaves svenska Men vem var då den ryttmästare som »snapp­ framställning från 1683 var det en namnlös hanarna» hade fört Swave till? I »Depositio­ grupp snapphanar som arresterade honom, nes»-rapporterna beträffande Mogens Swave men enligt den danska källan kom det fram omnämns ingen ryttmästare vid namn Petter att det var »Capitain Simon» med sina fri­ Steen. Däremot möter ett liknande namn skyttar som agerat. Denne kapten Simon går ­direkt efter rapporten om Swave från den i de många legender som finns om honom 11 juni: »DITO Hanß Eggerßen tingsfogde i också under namnen Simon Snapphane, Västra Göinge, boende i Önnestad, inhämtad ­Tullsagra Simon och Simon Böse. I verklig­ av löjtnant Pieter Steenßen…». »Dito» skrev heten hette han Simon Andersön och var en man normalt i journalerna när två personer bondson i trettioårsåldern från Tullsåkra som kommit in samtidigt. Det betydde ofta också spelade en mycket viktig roll bland friskyt­ att de rapporterade liknande uppgifter. Redan tarna. Han var chef för ett eget friskyttekom­ av detta faktum kan man dra slutsatsen att pani men innehade år 1678 också posten som Hans Eggersen möjligen kommit in tillsam­ huvudansvarig för samtliga friskyttar i Kris­ mans med Swave. Detta intryck förstärks tianstadsområdet och Blekinge och var följ­ inte bara av det faktum att namnet Petter aktligen en representant för den danska Steen/Pieter Steensen omnämns i båda fallen krigsmakten.11 Det är svårt att bedöma av utan också av uppgifterna som Eggersen detta vittnesmål vilken formulering Mogens lämnade när han förhördes och som faktiskt Swave själv använde; huruvida han själv påminde starkt om Swaves: Eggersen visste sade »snapphane» eller »friskytte». Antingen en del om vad överlöparna från Kristianstad hade han själv valt att använda försiktigare hade att rapportera för svenskarna, och av ordalag än dagen innan eller också var det den anledningen kan man dra slutsatsen att skrivaren som använde de politiskt mer kor­ han också varit i svenska lägret precis som rekta benämningarna. Det framgår klart, att Swave. Eggersen angav vidare svenskarnas Swave var irriterad över att kapten Simon trupper till omkring 11 000 välutrustade män, och hans mannar hade kallat honom för »en även om de själva påstod sig vara 18 000. god svensk».12 Som fånge hos danskarna Precis som Swave uppgav Eggersen så att hade Mogens Swave inget att vinna på att bli svenskarna inte hade för avsikt att anfalla kallad för svensk. När han senare i sitt liv be­ Kristianstad utan tänkte »ligga och svälta ut skrev för svenskarna hur illa han farit i fien­ dem» eller också bomba ut dem med hjälp av dens händer berömde han sig istället för att artilleriet på »Blegedam». Han visste också ha blivit kallad »svensk skälm» eftersom han att överlöparna från Kristianstad hävdade att i det läget behövde bevisa att en danskfödd det inte var någon brist på öl och bröd i sta­ och danskspråkig man som han ändå inte den och att invånarna inte var mer sjuka än välkomnades automatiskt av danskarna. tidigare. De brukade gå ut på »Berghoff»   Det framgår alltså av en jämförelse mellan med trupperna för att håna svenskarna. svenska och danska källor att Mogens Swave   Men kan man nu vara säker på att löjtnant blev inhämtad till det danska lägret på order Pieter Stensen i den danska rapporten är uppifrån och att denna order utförts av en identisk med den ryttmästare Petter Steen känd friskyttekapten och hans kompani. som Mogens Swave nämnde? Ja, det kan man nog. På 1600-talet var det vanligt att 04 man stavade både sina egna och andras namn ännu bara korpral och i den rollen hjälpte han på olika sätt. Speciellt vanligt var det att till med att upprätta gränsvärn och att konfis­ svenskar försvenskade danska namn och kera svenskgods i trakterna av Västra Vram. danskar fördanskade svenska namn. I sina Vid den tiden tjänade han under överste Hans olika versioner är just detta namn en visa i Detlev Steensen och ingick alltså i det »Scho­ både danska och svenska dokument från det nishe Regiment» som upprättats i norra skånska kriget. Sthen Jacobsen som generellt ­Skåne. De soldater som fått i uppgift att kon­ sett avskydde snapphanar räknade inte Pieter fiskera svenskgods skulle naturligtvis också Sten till den kategorin. Han omtalade honom anmäla om de fick reda på var ägarna till i varma ordalag som »cornet Peder Steens­ godset befann sig och Pieter Sten blev snart sön» som visade svenskarna vilken man han expert på att leta reda på svenskar och svensk­ var när han lurade av dem 14 kanoner som­ sympatisörer. Speciellt lämplig för denna maren 1677.13 Den svenske artonhundratals­ uppgift var han eftersom han själv talade historikern Abraham Cronholm räknade upp svenska utan brytning och kunde nästla sig in »Pehr Stensson från Göinge» som en av i de mest brokiga svenska sammanhang. När snapphanerörelsens fyra ledare under överste svenska armén återvände till Skåne och Swanewedel under det skånska kriget.14 ­danskarna förlorade slaget vid Lund, upplös­ Svenska källor har alltsedan händelserna tog tes det skånska regementet. Under återstoden plats tenderat att betrakta Pieter Sten som en av kriget återfinner vi Pieter Sten vid det snapphane.15 Den danske historieprofessorn »Trollishe Regiment» även om han mesta Knud Fabricius hävdade emellertid att »Peter ­tiden var uthyrd som partigängare till olika Sten/Stensen» var en löjtnant i reguljära befälhavare. Detta innebar att han arbetade ­armén vars huvuduppgift var att upprätthålla med specialkommandon inne på fiendejord kontakterna mellan armén och friskyttarna.16 eller i ingenmansland. Som ett resultat av Tyvärr har dessa uppgifter förbigåtts i senare dessa arbetsuppgifter klassificerades Pieter tiders forskning om det skånska kriget och Sten ofta som snapphane av svenskarna.18 friskyttarna/snapphanarna där kontakterna Den kände snapphanejägaren Sven Erlands­ mellan »snapphanar» och danska myndig­ son var speciellt intresserad av att få tag i heter ofta har minimaliserats. Pieter Sten och gjorde stora ansträngningar   Själv skrev denne man vanligen sitt namn för att fånga in honom. Bland annat lät han »Pieter Sten». Pieter Sten var i juni 1678 en några av sina män klä ut sig till danska solda­ 22-årig löjtnant från den reguljära armén som ter som red runt i Ringsjöbygden och frågade spelade en viktig roll för organiseringen av efter Pieter Sten och Jens Jensön som var den friskyttarna i Skåne och det var han som stod friskyttekapten som var ansvarig för Lands­ bakom häktningen av Mogens Swave. Detta krona län.19 faktum framkommer klart ur hans brev till   Under stor del av det skånska kriget satt Friderich von Arenstorff.17 I början av kriget Pieter Sten som spindeln i nätet någonstans i var han kornett men vid krigets slut hade han centrala Skåne och såg till att kontakterna avancerat till den rang som Mogens Swave mellan danska högkvarteret och friskyttarna gav honom i sitt brev, nämligen ryttmästare. fungerade. Åtminstone periodvis låg denna Förmodligen använde sig Swave som ju »underrättningscentral» i Pråmhuset vid Bo­ skrev sitt brev 1683 helt enkelt av den senare sjökloster.20 Därmed finns det ju ännu en rangbeteckningen. Under det skånska krigets länk mellan Mogens Swaves berättelse och första halvår 1676 var emellertid Pieter Sten den Pieter Sten man möter i de danska arki­ 05 ven: snapphanarna hade ju fört Swave till hand och tog fast Mogens Swave. ryttmästaren i Pråmhuset som ligger cirka en och en halv mil söder om Oretorp. Pråm- huset fungerade som färjestation för en pråm Kidnappningar eller arresteringar? som förde folk över Ringsjön. En generation Källorna visar att den här sortens »kidnapp­ senare fungerade det dessutom som härbärge ningar» inte var dåd som begicks slumpmäs­ för resande och det är inte omöjligt att detta sigt av skogarnas vilda horder utan militära var fallet redan på skånska krigets tid.21 Hur operationer som utfördes på befallning av det som helst låg Pieter Sten periodvis förlagd danska högkvarteret. I Landskrona ägnade dit med sin trupp och därifrån rapporterade amtman Knud Thott och krigssekreterare han till Arenstorff om friskyttarna företagit Jens Harboe mycken tid och energi åt att några krigsoperationer med eller utan order sätta fast svenskar, svensksympatisörer och från högkvarteret och om de behövde krut, spioner av alla de slag. I vissa fall avslöjade hästar eller gevär. Under Kristianstads beläg­ de spioner på egen hand: alla personer som ring arbetade han också mycket med att skulle in i staden förhördes vid portarna och ­organisera operationer under vilka Arenstorff om de vakthavande erfor minsta tecken på eller andra danska myndighetspersoner något misstänkt skulle de kalla in överord­ skickat ut budbärare med brev från danska nade. I vissa fall gick Knud Thott själv ner myndigheterna som skulle genom de svenska till portarna och förhörde personerna. När linjerna och in i Kristianstad. Pieter Sten tog Thott eller Harboe kände sig övertygade om då bönder och friskyttar till hjälp. Det hörde att en person ute på bygden borde hämtas in också till hans uppgifter att upprätthålla kon­ för förhör kontaktade de någon av de militära takterna mellan de danska myndigheterna befälhavarna som i sin tur kanske skickade ut och präster och länsmän ute på bygden samt Pieter Sten som så i sin tur kontaktade Simon att anmäla alla personer som inte var samar­ Andersön eller någon annan friskytteofficer betsvilliga eller som upprätthöll misstänkliga om extra hjälp eller lokalkunskap behövdes. kontakter med fienden. Mogens Swave kom Det var Pieter Stens och Simon Andersöns att ingå i denna sistnämnda kategori. Den plikt att hämta in personer av detta slag: det 3 juni 1678 skrev Pieter Sten till general Fri­ ingick som en av många delar av deras upp­ derich von Arenstorff och meddelade följan­ gift och det var inte något de gjorde för att de de: »Magnus Swave har nu igen på nytt varit kommit på fel sida av lagen (som det kan i det svenska lägret och haft den äran att tala verka ibland i de svenska källorna). Den här med kungen av Sverige. Vad tycker herr ge­ sortens operationer organiserades från det neralen, borde man inte ta fast honom? Jag danska högkvarteret. Ibland kunde detaljerna tror honom inte om något gott.»22 När Sten lämnas över till marknivån (Simon Ander­ inte fick något svar från Arenstorff skrev han sön) eller mellannivån (Pieter Sten) eller en på nytt två dagar senare och betygade att han kombination mellan de båda, men utan kunde svära vid Gud på att Swave var en Arenstorffs order skulle Mogens Swave fått svensksympatisör och att han gärna ville ha sitta kvar hemma på Oretorp, trots att Pieter besked beträffande en eventuell häktnings­ Sten var övertygad om att han konverserade order. Nu måste Arenstorff, som vid tillfället den svenske kungen. Den här operationen befann sig i Gårdstånga, ha reagerat snabbt, var också karakteristisk i det att den omfat­ för redan den 6 juni på morgonen kom ju tade en blandning av reguljära soldater och ­Pieter Sten och Simon Andersön med order i friskytteförband. Det är fullt möjligt att även 06 män som inte var registrerade i Köpenhamn piskt liten del av en nordeuropeisk storkon­ deltog i arresteringen av Mogens Swave och flikt.23 Med undantag för general Arenstorff plundringen av hans gård. Från danska sidan spelade ingen av aktörerna någon större roll hade man den policyn att de skånska män för krigets utgång ens på lokalplan och ingen som ville delta i den beväpnade kampen mot av dem har tilldelats mer än någon enstaka svenskarna skulle vara inskrivna i något fri­ rad i historieböckerna. Ändå är dessa händel­ skyttekompani eller i den reguljära armén ser av ett visst intresse. Det som hände Mo­ och det var åtminstone periodvis förbjudet gens Swave hör till den snapphanehistoria att ta till vapen om man inte var det. Hur pass som blivit så emotionellt laddad i dagens vanligt det var att man ändå deltog i gerilla­ Skåne och Blekinge men som ändå förblivit attacker är svårt för oss att bedöma idag, men ganska outforskad. Samtidigt är det ett stycke det förekom ofta. I detta fall har vi dock inga dansk krigshistoria och en återspegling av som helst bevis på att andra trupper än de hur lokalsamhället i norra Skåne berördes av som danske kungen auktoriserat deltog i ope­ den pågående konflikten. Faran med att kon­ rationen. Det ska också påpekas att det är centrera sig på de stora slagen på den euro­ svårt att bedöma vem som verkligen häkta­ peiska arenan är att man lätt tappar bort hur des och vem som åkte i konvoj till danskt ter­ folket på bygden berördes av krigen. På nå­ ritorium på egen begäran. På samma sätt är got sätt måste dessa aspekter balanseras mot det svårt att avgöra vem som helt frivilligt varandra. Snapphanarna och snapphanekri­ sökte skydd på svenska sidan och vem som get var inte ett unikt danskt eller skånskt tvingades till danskt territorium av grymma ­fenomen utan hörde till en krigsutveckling snapphanar. I svenska källor framställdes det som var gemensam för hela Europa. Det var senare som om man blivit fängsligt införd till oerhört dyrt att ställa till med regelrätta fält­ danskarna; i annat fall hade ju personen i slag som ändå sällan gav definitivt utslag och fråga kunnat anmälas för landsförräderi. Ofta på samma sätt var det kostsamt och farligt att kan de danska källorna hjälpa till att reda ut storma fästningar. Ofta blev det i det tidig­ hur det egentligen gick till med en del häkt­ moderna Europa då till utmattningskrig istäl­ ningar, men långtifrån med alla. Det var i de let: så kallade »guerre de châteaux» i vilka landsflyktigas intresse att de framstod som krigföringen kom att koncentrera sig på lång­ fängsligt bortförda och de danska myndig­ dragna belägringar av befästa nyckelorter i heterna bistod dem i denna sak för att even­ omstridda territorier.24 Bortom dessa nyckel­ tuella framtidsutsikter om att återkomma till orter bildades lätt vidtsträckta zoner av ing­ Skåne eller åtminstone att få tillbaka egen­ enmansland, eftersom de stridande parterna dom i landskapet inte skulle förstöras. I fallet höll sin personal inom murarna på de befästa Mogens Swave är det dock tydligt att han städerna. Garnisonernas kavalleri skickades blev häktad eftersom han misstänkliggjort ut i smågrupper på vad som kallades för sig genom att besöka den svenske kungen i »parti» och i detta »partikrig» kom även spe­ vad som Pieter Sten och danskarna tyckte var ciellt snabba och rörliga irreguljära trupper i onödan. att spela en viktig roll. Ute i ingenmansland möttes så mindre förband från båda sidor i ett småkrig som huvudsakligen gick ut på att Den europeiska bakgrunden säkra försörjningen till nyckelorterna och Det som hände på Oretorp och Pråmhuset i förhindra fiendens proviantering och kom­ början av juni 1678 var bara en mikrosko­ munikationer. Det var oerhört viktigt att 07 f­ uragering och proviantering på landsbygden Planerna för Skåne hade kullkastats abrupt omkring fungerade så att folk och fä inne i och istället hade man soldater utan officerare, fästningarna kunde överleva och det var officerare utan soldater och ett okänt antal av »partiernas» ansvar att se till att dessa upp­ gömda flyktingar från slaget vid Lund som gifter kunde bli utförda och att fienden inte sökte skydd hos bönderna. Det var från hann före till resurserna. Detta gällde givet­ denna tidpunkt som den svårlösta situationen vis båda stridande parter. Samtidigt kunde med stora områden av ingenmansland i Skåne man försöka få de egna vapnen att glänsa i uppstod och det var uppenbart att Danmark småbataljer som inte var alltför kostbara men måste satsa på en ny taktik. När ingen visste som gav klara signaler om den egna stridsvil­ vem som var herre i landet och det inte fanns ligheten. Ett viktigt moment i denna sorts en fungerande statsapparat mer än inne i de krigsföring var att ta fångar som sedan fien­ befästa städerna blev det också omöjligt att den kunde lösa ut mot skälig betalning. Fång­ sätta upp regementen på traditionellt vis. arna var oftast soldater som besegrats i Kriget i skånelandskapen gick över till att skärmytslingar eller tagits när de var ute på koncentreras på sommarfälttåg varvat med furagering men ibland också civila som be­ belägringar av bland annat Kristianstad och traktades som farliga element, som Mogens Malmö samt »partikrig». I detta läge beslöt Swave. I längden förde också denna strids­ danskarna att bland annat satsa på frikompa­ teknik till den brända jordens taktik och till nier, de så kallade kungens friskyttar. Basen att stora områden förstördes totalt.25 för dessa kompanier kom till stor del från de   Under fälttågen då de stora arméerna var i bondetrupper som kallats in vid krigets bör­ fält behövdes de lättrörliga trupperna ofta till jan och som lytt under länsmän och fogdar. alternativa uppdrag som till exempel att En annan viktig komponent var kompanier vakta huvudarméns kommunikationslinjer som värvats av någon lokalt inflytelserik och provianttillförsel bakåt. Hade de lokal­ man som sökt licens hos kungen för detta kännedom var det en fördel, eftersom de ­ändamål (eller först samlat ihop stridsvilliga också ofta skickades ut på rekognoscerings­ män och sedan sökt licens). Andra trupper uppdrag. Den här sortens trupper blev vanli­ hade först tillhört det skånska regemente som gare i samband med absolutismens insteg i upplöstes under 1677. Att skapa fristående Europa eftersom de absolutistiska staternas förband av lättberidna trupper och satsa på reguljära arméer blev allt större och otympli­ partigängare av olika slag var ett taktiskt drag gare. Det är inom ramarna för den här typen från dansk sida. Det var inte avgörande för av krigföring som snapphanefejden under kriget som helhet, vilket nog inte heller nå­ det skånska kriget bör tolkas, åtminstone gon förväntat sig på den tiden, men man ­under fasen som följde slaget vid Lund.26 trodde att det kunde vara ett effektivt sätt att   När danskarna tog tillbaka största delen av försvaga fienden och dess försörjningsmöj­ Skåne sommaren 1676 var det först tänkt att ligheter i Skåne. Mot krigets slut kunde dessa landskapet skulle införlivas direkt i det trupper sättas i aktiv tjänst under vapenvilan ­danska administrativa och militära systemet. eftersom svenskarna bedömt att vapenvilan Bland annat började man sätta upp ett skånskt inte omfattade snapphanarna.27 Från ett eu­ regemente i den nordöstra gränstrakten där ropeiskt perspektiv sett var det heller inte Lybeckers trupper tidigare varit baserade. ­något särskilt unikt drag. Under striderna Efter slaget vid Lund i december samma år mot turkarna hade speciellt kroaterna ut­ stod danskarna med en delvis förintad armé. märkt sig i liknande sammanhang och det 08 finns många andra exempel på frikompanier var om man lyckades balansera mellan båda och partigängartrupper som blev kända vid sidor. På vissa sätt påminner Mogens Swave denna tid eller något senare.28 Det var såle­ om en annan skånsk adelsman, nämligen des inte så underligt att danskarna efter sla­ ­Jørgen Krabbe som avrättats för majestäts­ get vid Lund också hyrde in ett kompani brott mot svenske kungen och snapphane­ kroater till Skåne. Tillsammans med över­ samröre i januari samma år. När Krabbe för­ starna Merheims och Swanewedels kavalleri sökte bevisa sin trohet mot den svenske och friskyttarna skulle de gå i spetsen för kungen gjorde han det bland annat genom att »partikriget» mot svenskarna.29 Ytterligare understryka att danskarna först tagit honom i en viktig länk i det danska partikriget var arrest när de kom tillbaks till Skåne 1676 och fogdarna och länsmännen som skulle se till dessutom retade de honom för hans »svenska att skatter inbetalades och att proviantering mage», med vilket de menade att han var på kunde ske och som visste var det fanns man­ tok för svag för allt som var svenskt. Han skap att rekrytera. Fogdar och länsmän var svor också i sin dödsstund att han fortfarande också vapenkunniga och deltog åtminstone i var en sann svensk patriot. Ändå hade han vissa fall mycket aktivt i det »lilla krig» som kort tid dessförinnan begärt hjälp av danske fördes på landet bortom de danska och kungen att få komma över till Danmark och ­svenska enklaverna. I större operationer del­ dessutom avslöjat för danskarna var det låg tog alla dessa kategorier av manskap, oftast svenskgods gömt i Landskrona.31 Detta för under ledning av Merheim och Swanewe­ att understryka att Mogens Swave inte ska del.30 Med undantag för de allra högsta be­ fördömas för att han uppträdde något vankel­ fälen och kroaterna klassificerades alla dessa modigt under det skånska kriget och över­ kategorier av vapenförande som snapphanar gångstiden, det var han varken den förste i vissa svenska källor. Ytterligare en kategori ­eller siste att göra. I den dystra situation som av snapphanar var de grupper av privatperso­ rådde valde han bara att i första hand försöka ner som genom gerillaattacker anföll svensk­ rädda sitt och de sinas liv och det är många arna på eget bevåg eller som hjälpte »partier» som väljer att agera så i krigstider. Man skall som de ovan nämnda rent inofficiellt. Denna inte glömma att det här var före den moderna sistnämnda kategori var mycket vanlig men nationalismens tidevarv och det hade inte är svår att komma åt i militära källor. riktigt samma betydelse att vara dansk, skånsk eller svensk då som nu. Dessa identi­ teter fanns och blev förmodligen viktigare Slutsats under kriget men för en adelsman som Mo­ Vad Swave egentligen själv hade för åsikter gens Swave var kanske hans heder och ära vet vi inte. När han behövde försvara sig in­ som adelsman viktigare än att identifiera sig för danskarna påstod han att han blivit för­ med den »nation» han fötts till. Kanske olämpad över att bli kallad svensksympatisör ­tyckte han att det viktigaste för honom var att av Simon Andersöns män, men när han istäl­ få bli kvar i Skåne, för det var också en moti­ let behövde stärka sin trovärdighet inför vation som förekom bland skåningar i bryt­ svenskarna hävdade han att samma beskyll­ ningstiden.32 Swave och hans fru Cecilia ning var ett bevis på hans trohet mot dem. Bonde var medlemmar av lokalsamhället där Detta var inget egendomligt i en tid när det de bodde och det är möjligt de kände några gällde liv eller död, och om man lyckades stå av »snapphanarna» som dök upp den där i gunst hos ena eller andra sidan. Det bästa morgonen i juni 1678. Deras son var god vän 09 med en på den tiden mycket känd snapphane: välja sida eller ännu värre, sympatiserade nämligen Jacob Jørgensen Wesseltofft som med svenskarna.35 Den svavelosande ton var son till kyrkoherden i Visseltofta. Under som svenskarna använde om »snapphanarna» kriget hade Wesseltofft först deltagit i slaget motsvarades nog bara av den ton som »snapp­ vid Lund, sedan varit löjtnant under major hanar» som Pieter Sten och Simon Andersön Nicolaus Hermansen och slutligen löjtnant hade om skåningar som arbetade för svensk­ vid överste Barthold von Bülous andra jyl­ arna. Båda två var kända för att gå hårt fram ländska nationalregemente.33 Efter kriget både fysiskt och verbalt mot personer som försökte Cecilia Bonde »intercedera» för inte visade sig samarbetsvilliga, men i detta unge Jacobs skull så att han skulle få ta över skilde de sig knappast från många andra sol­ faderns kall trots sin i svenska ögon tvivel­ dater genom tiderna.36 Det skånska kriget aktiga bakgrund. Det är således uppenbart att betraktades som osedvanligt grymt även på paret Swave-Bonde inte var isolerade från de den tid det ägde rum. På den norska fronten kretsar där man valde att ta till vapen för förklarade Ulrich Gyldenløve att det var det Danmark. När maken blev fången sände nya franska krigsmodet som dikterade att det ­Cecilia Bonde ut tre av sina bönder till ­honom skulle vara så.37 Från den svenska sidan ­valde i Landskrona dit han fördes innan han ham­ man att betrakta personer som deltog i aktio­ nade i Köpenhamn. Efter det skånska kriget ner som den som ledde till arresteringen av återvände Swave som sagt till Skåne och blev Mogens Swave som kriminella snapphanar, en av den skånska adelns främsta represen­ särskilt om infödda skåningar var inblan­ tanter samt medarbetare till generalguvernör dade. Under senare år har det dock framstått Rutger von Ascheberg.34 allt tydligare att de som kallades snapphanar   I både Mogens Swaves och Hans Egger­ inte sällan var styrda ovanifrån. Källorna i sens fall har jag analyserat uppgifterna i Köpenhamn visar att i den roll som kapten ­deras rapporter i detalj eftersom jag ville Simon Andersön och löjtnant Pieter Sten ­understryka vad Pieter Stens och Simon spelade i arresteringen av Mogens Swave var ­Andersöns uppdrag egentligen gick ut på och de i allra högsta grad representanter för den av vilka anledningar myndigheterna satte danska krigsmakten. dem på uppgifter som dessa. Män som Sten och Andersön representerade de skåningar som tagit ställning. Hade man en gång tagit Summary in English värvning i danska armén som reguljär eller This article explores the relationship between irreguljär soldat kunde man inte förvänta sig Danish irregular combatants and the Army att få komma tillbaka till ett svenskt Skåne. Headquarters during the Scanian War (1676– Även om man inte haft något att säga till om 1679). Since the space is limited I chose one, själv utan blivit utskriven som soldat ham­ seemingly quite unimportant, episode and nade man i denna situation om man inte ville studied the way it was represented in respec­ försöka desertera. Det var därför naturligt att tively Swedish and Danish sources at the soldater av olika slag identifierade sig med time. In 1683 the Scanian nobleman Mogens den officiella danska diskursen som hävdade Swave wrote a petition to the Swedish att det var skåningarnas plikt att slåss till ­authorities in which he mentioned that he sista blodsdroppen för den danske kungen. had been abducted by snapphanar during the De som tänkte på det sättet hyste ett enormt (Scanian) war. The snapphanar took him to förakt för skåningar som försökte undvika att an officer and then he was kept in Danish 010 custody for the rest of the war. At the time the cial operations in no man’s land or behind expression ‘snapphanar’ was paramount to enemy lines. These regular units were called ‘bandits’ in Swedish. Danish military reports ‘partheyen’. A ‘parthey’ could also stand for of the same event reveal that Swave was in an entire operation in which regular troops, fact arrested on the orders of the Danish com­ friskytter, Croats, local sheriffs and perhaps mander-in-chief Friderich von Arenstorff and also unregistered local guerrillas partici­ that the snapphanar were troopers from the pated. In Swedish sources sometimes all King’s Friskytter Corps under Captain ­Simon ­participant enemy units in this kind of Andersön. The army officer that Swave was ‘partheyen’ were classified as snapphanar, brought to was Lieutenant Pieter Sten from except perhaps the Croats. As in the case of the 1st Zealand National Regiment, who Swave’s letter it consequently became im­ worked as a liaisons officer between the possible to understand what kind of military ­regular army and the irregular troops. In or non-military action had actually taken many Swedish sources (though not in place. Swave’s letter) he too is classified as a snapp­ hane. Obviously Swave had chosen to use a terminology that he thought would increase Noter 1  Ansökan om veckodagsfrihet från Mogens Swave till his chances of obtaining the tax-exemption Oretorp till generalguvernementskamrer Jöran Adler­ he had applied for. A perusal of the sources sten, 1 juni 1683, tryckt i Lauritz Weibull (red.), »En from the Scanian War and shortly afterwards skånsk adelsmans vedermödor under kriget 1676– puts in evidence that it was part of the gen­ 1679», ss. 299–300, Historisk Tidskrift för Skåneland, Band 7, Lund 1917, ss. 299–300. Swave skrev accepta­ eral Swedish discourse at the time to ascribe bel svenska och underströk att han och hans fru hade lytt many of the unpleasant events that had taken svenska order när den danska flottan landade I Skåne: de place during the war to the snapphanar and hade omedelbart begivit sig till Kristianstad med alla that those who sought to obtain the good-will deras tillhörigheter. När danskarna stormade Kristian­ stad hade Mogens Swave och Cecilia (Sesell) Bonde of the authorities often adhered to this kind förlorat allting och blev dessutom kallade »svensch of rhetoric. However, what was defined as a schiälm och hore.» I artikeln från 1917 uppger Lauritz snapphane in the Swedish sources, generally Weibull att Sidsel/Cecilia Bonde var infödd svensk, men went under various different definitions in i en tidigare artikel (»Anders von Reiser och Lärke­ holmsstiftelsen», ss. 1–62 i Skånska samlingar II:2, the Danish sources: in this case the Friskytter Lund 1892, s. 57) hade Martin Weibull hävdat att Ceci­ Corps that were comparatively small units of lia Bonde tillhörde den dansk-skånska grenen av Bonde­ horsemen that moved swiftly across the land familjen och följaktligen räknades som infödd dansk and were experts at reconnaissance, skir­ under det skånska kriget. Fabricius (II, s. 101 och IV, s. 195) indentifierade Cecilia Bonde som syster till den mishing and interrupting enemy communica­ svenske domaren Tor Bonde vid Göta hovrätt. Lokalhis­ tions. As a structure they were similar to the torikern Ivar Johansson (Ur Vankiva sockenkrönika I: irregular troops used in many European Kyrkan och hennes tjänare, Hässleholm 1967, s. 29) countries at the time, not the least to the hävdade emellertid att föräldrarna var Jens Bonde och Lehne Daa som från 1617 brukat gården Oretorp som Croats and Panduren that assisted the Impe­ sedan gick i arv till dottern. I vilket fall som helst var rial troops in the fight against the Turks and Cecilia Bondes förstaspråk danska och hon kunde inte the Danes in the same kind of operations as någon vidare svenska, vilket är tydligt i hennes korre­ the friskytter. Other troops that engaged in spondens. 2  468 Krigskollegiet (Landetaten) 1675–1678 Forhør the same sort of combat were those that over og udsagn af fanger og over løbere 1677–78:99, ­Pieter Sten belonged to: regular army units DRA. of modest dimensions that worked with spe­ 3  Det blev förmodligen inte så mycket med utrymning­ 011 en av Skåne. För en mer detaljerad beskrivning av läget antalet vid Kristianstad till mellan sju och åttatusen men i juni 1678 se: Sthen Jacobsen, Den nordiske Kriigs Kro- att de väntade förstärkningar så att de blev fjortontusen, nicke, 1697 redigerad och utgiven av Martin Weibull, en anonym person uppgav »daß Swedishe leger … soll København 1897, ss. 163–171 och oberst N.P. Jensen, sein wie die Zage gehet 16 000 Man, wirt aber Mer folch Den skaanske Krig 1675–1679, Kjøbenhavn 1900, kommen.» Forhør over og udsagn af fanger og over­ ss. 346–359 samt ss. 392ff som beskriver den s.k. løbere 1677–1678: 99, DRA. Eggersen (11 juni 1678) ­Gyldenløvefejden som från dansk sida var tänkt som en hävdade att svenskarna själva sade sig vara 18 000 men avledningsmanöver som skulle få Karl XI att dra sina att alla visste att de inte var fler än 11 000. Kyrkoherden styrkor från Kristianstadstrakten till norska gränsen. Se Casten Rönnow i Åhus som var en av danskarnas mest också Knud Fabricius, Skaanes overgang fra Danmark välinformerade spioner uppgav antalet till 12 000. Tvärt­ til Sverige III, København 1952, ss. 159–163. emot vad som uppgetts i bland annat herdaminnena 4  Depositiones und Kundschaften, Forhør og Udsagn af (Gunnar Carlquist red. Lunds stifts herdaminnen från Fanger Overløbere og andre 1675–78 i Danmarks Rigs­ reformationen till nyaste tid, Serie II:12 Villands och arkiv. Huvuddelen av denna samling ingår idag i 468 Gärds kontrakt, Lund 2004, s. 160) var Rönnow inte på Forhør over og udsagn af fanger og overløbere 1675– den svenska sidan i kriget. Herr Casten anmäldes bland 1678: 98–99. annat av generalmajor Levetzou som förrädare. Se: Hans 5  Depositiones und Kundschaften, 11th June 1678, Friederich Levetzou, rapport från 16 juni 1677, 468 468:99, DRA. Krigskollegiet (Landetaten) 1660–1678 Indkomne breve 6  »… imidlertiid meener dee byen faar at gifwe sig for 1677 H4. Breve-L.4. Breve:57. I februari hade herr manquement af proviant… Se också: Depositiones 13 ­Casten anmälts av en Per Ericsen från Färs härad. (Kiö­ juni 1678, Forhør over og udsagn af fanger og over­ benhafn d 2 Febr: 1677, 468:98) Danskarna lade ingen løbere 1677–1678: 99. Äldre benämning: Depositiones större vikt vid dessa angivelser utan fortsatte att anlita und Kundschaften, Forhør og Udsagn af Fanger Over­ herr Casten, bland annat via Pieter Sten. løbere og andre 1677–78. DRA, Hans Hinrich Gutter­ 10  Jensen ss. 349–350 har publicerat detta brev som bär orm från Helligestad, Mainz rapporterade att det var datum 21 juni 1678. Breven smugglades in genom lin­ Ebbe Ulfeldt som hade övertalat svenskarna att inte ris­ jerna och budbärarna simmade över Helge å. Ofta an­ kera en attack på Kristianstad. I motsats till Swave talade vändes trupper av det slag vi studerar här till den sortens Gutterorm om »fienden» och »vores», om man nu skall uppdrag. I Landskrona fick Pieter Stens regementschef anta att skrivaren återgav orden korrekt. Gutterorms Holger Trolle i uppgift att leta upp två speciellt simkun­ ­rapport stämde överens med Swaves så till vida att han niga män bland soldaterna som Pieter Sten sedan skulle hävdade att förrädare från Kristianstad påstod att »… få genom linjerna och fram till vattnet. Se: Holger Trolle wores udi byen allereede paa vivres begynte at mane­ till Friderich von Arenstorff, 3 juli 1678, 468: Krigskol­ quere…». legiet (Landetaten) 1660–1678 Indkomne Breve 1678 7  Mogens Swave var veteran från danska armén och T.4. Breve - Wi:72. följaktligen väl insatt i vad man förväntades säga vid ett 11  »Troupen der Freishützen» (Krigssäsongen 1678) sådant tillfälle. Han hade tidigare tjänat som kornett och 468 Krigskollegiet (Landetaten) 1660–1678, Uanbring­ ryttmästare. Fabricius III, s. 27 och IV, s. 195. elige registrerede sager, Nov–Dec 1678+Div: 85. DRA. 8  Se: Jacobsen, s. 89 samt Anders Matthiesen Hjørring, De ansvariga var: Kapten Hans Severin – Malmö län; »Det hevnraabende Blood over den Belials Rettergang Jens Jensen – Landskrona län; Kapten Jens Nielsen som svenske Blod-Dommere admitterede imod Jørgen Wissmand, löjtnant Peder Christoffersen – Helsingborgs Krabbe, og over det uforskammede Smee-Skrift, som län; Kapten Peder Larsen – Norra Åsbo härad; Major Forfølgerne haver ladet publicere, trykt udi Malmøe Eskil Nielsen – Bjäre härad och Södra Åsbo härad; Anno 1678», MS Rostgaard 4to, 93, DKB, min kursiv. ­Kapten Simon Andersen, löjtnant Thue Krop, kapten Knud Fabricius trodde att det var en av bröderna Thott Mogens Mogensen Dragon, kornett Anders Persen – som skrivit »Det hevnraabende Blood». Idag uppges Kristianstad och Blekinge; kapten Nels Andersen – ­Östra prästen Anders Matthiesen Hjørring som författare till Göinge; Kapten »Har Haagen» (sic!) Aage Monsen – denna skrift i det Kongelige Biblioteks katalog. Västra Göinge. Dessutom Hindrich Aagesen Pflug och 9  Jensen (s. 375) anger den svenska hären som var med Casper Duwe utan angivna områden. Av dessa män har Karl XI i Skåne den 3 juli 1678 till 9600 man, men då Casper Duwe, Jens Nielsen Wissmand kors efter sina hade nyligen 1000 man skickats till Göteborg. Vidare namn och Mogens Mogensen Dragons namn är överdra­ enligt Jensen (s. 360) uppgick den danska hären till runt get med ett streck. Mogens Dragon dog i strid under 13 000 man vid samma tidpunkt. För vittnesmål att jäm­ hösten 1678. Casper Duwe blev avrättad av svenskarna föra Swaves med se: Depositiones 17 juni 1678, skotten för snapphaneri. Wissmands öde är okänt men möjligen Jacob Delen uppgav deras antal till 14 000. Depositiones betyder korset här att han avlidit. Denna lista är inte tidi­ 13 juni 1678, Herman Marner från Westfalen uppgav gare känd. 012   För kapten Simon se vidare: »Rigtig Munstrings stråtrövare samtidigt som man hävdade att de var styrda Rulle och Mandtal paa mit wnderhaffuende Compagnie uppifrån. aff de schonshe frjshotter» undertecknad »Simon An­ 16  Fabricius (III, s. 165.) hade klart för sig att Pieter dersön Capitain Hafniae 27 februari 1680» då de var ett Sten agerade som sambandsofficer mellan reguljära hundra man och liknande rullor från 1677 till maj 1680, ­armén och friskyttarna. På senare tid har det bland annat 469 Krigskollegiet, (Krigskancelliet), Fortegnelser og i Danmarks krigshistoria påpekats att kontakterna mel­ Ruller over Friskÿtterne: Skaane og Bleking 1677–80: lan snapphanar och dansk krigsledning var betydligt 1843–1847A. Dessa rullor är tidigare omnämnda och vanligare än man trott under konflikten 1658–1660. Se: publicerade. Se också: Anders Hedwall, Tullsagra Si- Ole L. Frantzen & Knud J.V. Jespersen (red.), Danmarks mon alias Simon Snaphane. En skånsk frihetskämpe. krigshistorie 700–1814, København 2008, s. 292. Köpenhamn 1966. För legenderna se ss. 22–27. Hedwall 17  För första delen av kriget se: John Wanngren, »Jör­ (s. 7) underströk att kapten Simon arbetade för och med gen Offesen, komminister i Västra och Östra Vram – hjälp av de danska myndigheterna, bland annat att han ­sognepræst i Jylland» ss. 48–57 i Gärds Härads Hem- utförde krigsoperationer tillsammans med Merheim. bygdsförenings Årsbok 1999, s. 50. I domboken som 12  »C. 12 juny 1678 Magnus Svabe fød i Skane boer paa Wanngren konsulterat kallas Sten för »en frij corporal Oretorp 1 m. fra Mollerø.» 468:99. »de hedte hannem af dhe danske» under överste H D Steensen. Enligt god sensh». källorna i de danska arkiven var Pieter Sten registrerad 13  Jacobsen, s. 105. som kornett vid första själlandska nationalregementet 14  Abraham Cronholm, Skånes Historia och Beskrif- (1. Sehlandsche National Regiment) under överste Hol­ ning. Skånes Politiska Historia, efter till största delen ger Trolle. Senare steg han i graderna till löjtnant och så, otryckta källor, Stockholm 1851, s. 192. De andra tre 1679 till ryttmästare. Under vintern 1678–79 var han snapphaneledarna var enligt Cronholm Niels Tommesen löjtnant i ryttmästare Friderich Rantzaus kompani, men Tidemand, Svend Poulsen och Ubbe på Frisholmen. Det hade en speciell anställning som gjorde att han inte alltid kan inte understrykas tillräckligt att Cronholm faktiskt följde sitt regemente utan koncentrerade sig på parti­ påpekade att »Snapphanarna» stod under kommando av gängeri. Från 1678 periodvis i tjänst under Merheim i en reguljär dansk överste. Detta faktum har ofta förbi­ Landskrona, 1679 hos Schwanewedel på samma ort, setts men källorna visar att så var fallet, åtminstone vad men förmodligen arbetade han för Schwanewedel även beträffar den sortens »snapphanar» som Pieter Sten tidigare. Mot slutet av 1679 är han registrerad som kunde räknas till. Cronholm hänvisar till Anders Fryxell ryttmästare i andra jylländska nationalregimentet som källa men Fryxell (Berättelser ur Svenska historien, (2.Jydsche) under Johan Casimir von Bahsum. Den 20 i urval av Axel Strindberg, vol. IV, Malmö 1983 [origi­ januari 1680 var han ryttmästare i första jylländska na­ nalutgåvan publicerad mellan 1823 och 1847]. s. 33) tionalregimentets livkompani under överstelöjtnant nämnde bara »Ubbe på Friskholmen i Västra Göinge», Swanewedel. Se: »Nachricht von der Milice bey Aus­ på Hallandsåsen Nils Tidemand och Sven Pålsson, den gang des Jahrs 1678» i 470 Generalkrigskommissariatet senare känd från fälttåget på Själland 1659.» Svend 1674–1679 Indkomne breve, 1674 Arnstorff 1679 Auers­ Poulsen/Sven Pålsson är naturligtvis den man som i wald: 1921, DRA. »Militair estat pro Anno 1680», ­legenderna kallas Göingehövdingen. Poulsen var regul­ 469:1771. »Abrechnung 18 mars 1679», (lön 28 oktober jär major, vilket många danska källor vittnar om. Se: 1678 till 31 januari 1679) i 571 Reviderede Regnskaber Gitte Kjær, Svend Poulsen Gønge – i verkligheten, Skip­ Militære Regnskaber 1676–1676 Friedrich Mechlen­ pershoved 1992, s. 9 och s. 66. burgs regnskab for Landskrona med bilag mm.:Ve 29a– 15  I hovpredikant Hakvin Spegels dagbok från det skån­ 35b; 469 Krigskollegiet (Krigskancelliet) 1678–1762 ska kriget omnämndes Pieter Stens kupp mot de svenska Den danske militæretat 1679–1682, »Militair estat pro drabanternas utrustningskonvoj som ett dåd utfört av »it Anno 1680»:1771, DRA. »Rolla von des mir anver­ parti snaphaner eller stråtenröfware, them man kallade trauten Regiments LeibCompagnie» underskriven av danske konungens Frjskytter» som var utskickade av Herman von Schwanewedel (Shwanwede) 20 januari Swanewedel. Två dagar senare omnämnde Spegel dock 1680, 469 Krigskancelliet 1676–1762 Ruller 1676– »Cornetten Steenson» som likaledes var utskickad av 1762: 1770, DRA.Se också: »Hirsch & Hirsch XI:74 Swanewedel. Det är osäkert om han visste att de två ope­ (Peter/Pehr Sten) samt 82 (Peter Steensen), DKB. rationerna letts av samma person. Spegel ansåg att 18  Prästerna Abraham Larson Rosenlund och Jacob snapphanarna lydde under Swanewedel som i sin tur ­Sörenson i Torrlösa kallade honom i ett brev till den gick hand i handske med de skånska bönderna och ut­ svenske kungen för »dhen argaste eblant alla Snaphane övade förtrolig »correspondence» med dem. Se: Hakvin förare, Pehr Steenson…» Se: odaterat brev från Abra­ Spegel, Hakvin Spegels dagbok, utgiven av Sune Hilde­ ham Larson Rosenlund i Torrlösa och Jacob Sörenson i brand. Stockholm 1923, s. 62 och s. 63. Det var alltså Reslöv till den svenske kungen, ss. 104–112 in Sam- inte omöjligt att betrakta friskyttarna som någon sorts lingar till Skånes historia fornkunskap och beskrifning, 013 Martin Weibull ed., Lund 1871. Se vidare: Stig Alenäs, kriget inte av det som skedde på hemmafronten utan på »Förräderikommissionen 1682», ss. 150–183 i Stig Ale­ slagfälten på kontinenten. Se: Göran Rystad, »Snapp­ näs (red.), Roskildefreden 350 år. Från danskt till svenskt hanarna och ’det lilla kriget’», ss. 283–298 i Göran kyrkoliv, Malmö 2008, s. 159. ­Rystad (red.), Kampen om Skåne, Falun 2005, s. 297. 19  »… di sagde till bönderne hwor di komme at di helße 24  Frank Tallett, War and Society in Early-Modern Eu- Jens Jenßön Meget flittelig at hand skulle paße well op rope, London 1992, för utveckling av fästningar i trace di Swenske partij…» Jens Jensön till Friderich von italienne stilen samt belägringskrig se ss. 34–37 och Arenstorff, 23 juli 1678, 468 Krigskollegiet (Land­etaten) ss. 50–53. Se även: Slagfältet under stormaktstiden, 1660–1678 Indkomne Breve 1678: 69. Pieter Sten och förf. Christer Jörgensen, Michael F. Pavkovic, Rob S. Jens Jensön samarbetade flitigt. Vid tillfället som Jensön Rice, Frederick C. Schneid, Chris L. Scott, Lund 2005, nämner i sitt ovannämnda brev var Pieter Sten och en av ss. 184–191. För »guerre de châteaux» se Tallett, s. 148. Jensöns friskyttar på Arenstorffs order ute och guidade Vidare: Tallett, s. 96 och ss. 128–131 om lösensummor runt en av kungens livgardister i området. Friskytten för fångar som extra inkomst för enskilda soldater och som hette Niels Pers blev på hemvägen narrad av Er­ stater. landssons mäns danska uniformer och blev slagen och 25  För den brända jordens taktik se Tallett, s. 59 och stucken med en bajonett samt berövad på breven han s. 148. Tallett understryker också att många områden haft med sig från Landskrona. Samtidigt var Jensön som utsattes för den här sortens krigföring blev mycket ­kriget igenom parhäst med kapten Simon. Den 20 hårt åtgångna. Han nämner (s. 150) staden Châtelet i ­februari 1677 fick de till exempel gemensam friskytte­ Charleroi området som 1677 kom i kläm mellan franska licens. Se: Sörensson, s. 21. och spanska styrkor som båda ansåg sig vara herrar över 20  Se till exempel: Pieter Sten till Friderich von staden, men även Ungern som periodvis bildade ett enda Arenstorff, 11 july 1678, 468 Krigskollegiet (Land­ gränsområde mellan imperiet och turkarna utan att etaten) 1660–1678 Indkomne Breve 1678 s.4. Breve:71, ­någon riktigt visste vem som hade herraväldet. Vidare DRA. nämns Irland på 1590-talet och Lorraine på 1630-talet 21  Den lokalt mäktige mannen och arrendatorn till Bo­ som områden som ödelades systematiskt. sjökloster, David Eliasen, var åtminstone i september 26  För irreguljära trupper och absolutism se: Johannes 1676 bosatt på Pråmhuset. Sonen Elias Davidsen som Kunisch Der kleine Krieg. Studien zum Heerwesen des var dansk fogde (ansvarig för Ferløfsholm, Arresløw, Absolutismus, Frankfurter Historische Abhandlungen, Offwißholm och Øfuidzholm) låg då svårt skadad hos Band 4, Steiner Verlag GMBH Wiesbaden, 1973, om de föräldrarna efter ett fall från sin häst och kunde inte ar­ absolutistiska arméerna se till exempel: ss. 1–4 samt beta, vilket fadern meddelade till Köpenhamn. Se: 470 s. 21 och s. 27. Generalkrigskommissariatet 1674–1679, Indkomne 27  Bland annat försökte man komma åt den svenska breve 1674 Skåne Herreder:1679 Skåne Herreder:1953. posten genom friskyttarna trots att det var stillestånd. Sommaren efter var fadern död men sonen hade däremot Kapten Simons trupp låg i frontlinjen till krigets sista hämtat sig och kallades i danska rapporter för »Elias dagar, på order från sina överordnade. Enstaka reguljära ­Davidsen i Pramhuset». Han rapporterade om svenska partier under Swanewedel och Pieter Sten skickades trupprörelser och förde in personer med intressanta upp­ också ut på spaningsuppdrag trots att de officiellt sett gifter till de danska myndigheterna och var således i inte fick ta till vapen. Se också diskussionerna i danska svenskarnas ögon en aktiv »snapphane». Se: Depositio, krigsrådet vid Kristianstad i juli 1678 som är återgivna 25 juni 1677, 468:98. Se också: Gottfrid Björkelund, av Jensen, ss. 372–391. Här framträder tydligt i vilka Bosjöklosters historia, Lund 1945, ss. 59–60 samt sorts situationer man ansåg sig kunna ha nytta av friskyt­ ss. 111–113. Det gamla Pråmhuset brann 1723 men ett tar och partigängare: i det läget främst för rekognosce­ nytt byggdes upp och finns kvar. ring och för att komma åt fiendens försörjningslinjer. 22  Pieter Sten till Arenstorff decherup 3 juni 1678 28  För kroater och pandurer se: Kunisch, s. 5 och s. 35. (468 Krigskollegiet [Landetaten] 1660–1678 Indkomne Kunisch nämner också ungerska, franska och ryska fri­ Breve 1678 S.4. Breve:71, DRA.): »Magnus Swave hafr trupper samt preussiska »Freibattalionen» och Fredrik Nu igen pa Nytt weret I den swenske Leyer och haft den stores »Freycorps». Se också Jensen om kroaterna i hafft den ære at tale med Kongen aff Swerige, huad her Skåne, s. 335 och s. 422. I de danska källorna som på Generalen synes om Mand skulle tage ham fast. Jeg europeiskt plan kallades kroaterna ofta för »krabaterna». troer ham intet wæl.» Odaterat några dagar senare (före Vidare: Slagfältet under stormaktstiden, s. 54 som dock 6 juni): »Jeg shref Min Her General till om Magnus daterar kroaterna och pandurernas intåg på den euro­ Swave [3 juni] paa oretorpet huorleedes der med forhol­ péiska krigsscenen alltför sent. Se vidare: Lars Ericson des skall, wist er det noch at hand er Resolueret god Wolke, Krigets idéer. Svenska tankar om krigföring, swensk, Ellers gud were Uret.» Värnamo 2007, s. 109 och s. 180. Wolke understryker 23  Som Göran Rystad påpekat avgjordes det skånska att svenskarna lärde sig hur det »lilla kriget» gick till 014 under det skånska kriget och sedan själva använde sig av nant oc Vice-Gouverneur i Mallmöe Baron Jörgen Sper­ liknande stridsmetoder i krigen på andra sidan Öster­ ling Sammesteds lod anrette offver Den Höyädle oc sjön. Velb: Herre Baron Sl. Jörgen Krabbe Den 16.Januari 29  Sörensson, ss. 38–39 och Jensen ss. 453–453, Schwa­ 1678, Köpenhamn 1678, ss. 12–13. Se också: Hjørning, newedel brukade använda »skytter» som avant-garde. ss. 65–66 samt brev från Lars Törneschiär till Ms Le Vad skillnaden var mellan Schwanewedels skyttar och Commissaire Jean Stridbeck, 28 maj 1678 (468 Krigs­ friskyttar är osäkert. kollegiet [Landetaten] Opsnappede /Intercipirte breve 30  Ett exempel på ett större »parti» beskrivs i proviant­ 1677–1679: 89, DRA.): »H Jøren Krabbe … är blefwen mästare Hans Thomesens (namnet osäkert på grund av arcubuseret, män döde därpå och med dän bekiännelsa nästan oläslig underskrift) rapport till Knud Thott från att han war en ährlig swensk Man som aldrig har ment 31 oktober 1678, 468:72, DRA. Thomesen beskriver en hans Kgl. Mt. illa.». Jens Harboe till Herman Meyer, noggrant planlagd furagerings- och rekognoscerings­ cirka 20 september 1677, 468 Krigskollegiet (Landeta­ operation från Landskrona till Värpinge, Malmö, Salle­ ten), Indkomne breve:57, DRA: »Die Totten und Jörgen rup och Krogholm. Merheim, Swanewedel och Levet­ Krabbe … leben in der Stetigen Suversucht Ihre Königl: zou ledde detta »parti» som bestod av ryttare, fogdar och Mt: ihnen die grösste genade erweisen und aus diesen civil personal. Ett antal fångar togs och Thomesen med­ laborint auszehen.» Anmälan mot Henning Olsen från delade att »dj skød som alle dieffle». Tre veckor senare 4 augusti 1676 undertecknad Jørgen Krabbe. 470 var en dansk fogde i Ystad och arresterade två köpmän Generalkrigskommissariatet 1674–1679 Krabbe-Kør­ från Lübeck på Generalkommissariatets order eftersom bitz:1939, DRA. Se också: Jojan Vadenbring, »Om vi dessa män hjälpt svenskarna med proviant. Amtsman blifver svensk. Identitetsfrågor i övergångstid», ss. 160– Knud Thott meddelade den danske kungen att fogden 179 i Harald Gustafsson & Hanne Sanders, Integration haft med sig »några friskyttar». Se: Knud Thott till och identiteter i det förnationella Norden, Göteborg/ kungen, 20 november 1678, 468:72, DRA. Krigskom­ Stockholm 2006, ss. 171–173 samt Joanna Vadenbring, missarie Sven Erlandsson meddelade dock den svenske »Collective Identities, Integration and Resistance during kungen att fogden haft med sig sexton ryttare och en hel the Scanian War 1676–1679», opublicerad PhD avhand­ trupp snapphanar. Rapport från Erlandsson till kungen, ling, Det europeiska universitetsinstitutet, Florens 2010, Tunbyholm, 20 november 1678, Skrifvelser till Kon­ s. 363 och s. 389. ungen E-F, SRA. I detta sammanhang är det viktigt att 32  Bland annat adelsmannen Niels Krabbe (Jørgens far­ båda källor var ense om att truppen som sänts för att bror) och teologistudenten Jacob Wesseltoft uttryckte ­arrestera köpmännen var blandad. I detta fall skilde denna ståndpunkt. Se: Fabricius II, s. 14 samt Jacob ­Erlandsson mellan snapphanar och fogdar, men han Jöranson Wesseltofft Theol: Studiosus till förräderikom­ uppgav på andra ställen att till exempel fogden Mogens missionen, Malmö 28 februari 1682. LDA, FIIc:1, Hacksen i Färs och Frosta var en snapphane. Se: kopia 1681–1715, LLA. av brev från Sven Erlandsson till Knud Peders 13 fe­ 33  Från början hörde Wesseltofft förmodligen till Steen bruari 1677, 468: Krigskollegiet (Landetaten) 1660– Brahes skånska dragoner vid vilket Hermansen var först 1678 breve (Intercipirte breve) 1677–1679: 88, DRA. kapten och sedan major. Hermansens män hörde till ryt­ Vid Mogens Hacksens död tog brodern Johan över fog­ teriet men räknades ibland till friskyttekåren. Bülous deposten. Johan Hacksen underströk i sina inlagor till de regemente var helt reguljärt fotfolk. För Wesseltofts mi­ danska myndigheterna att han deltagit många gånger i litära karriär se till exempel: Lista från mönstring på strid på liv och död. Han tipsade också Arenstorff om Mölleröd 21 juli 1678, »Obr. Bülous Regiment», 468:85, var han själv och friskyttarna bäst kunde anfalla svensk­ DRA; Fabricius III, s. 50, s. 83 och s. 106 samt Nils arna i kölvattnet av den svenska armén. Om Arenstorff Parelius »Fra soldat til sjelesørger», ss. 26–41 in Nord­ inte hade friskyttar att sända honom kunde han själv tröndelag Historielag Årsbok for 1954. För Cecilia Bon­ mönstra några. I slutet av november 1678 uppgav Knud des förhållande till prästfamiljen i Visseltofta se: Sesell Thott att Johan Hacksen så gott som naken lyckats fly Bonde till Herr Doctor Knudt (biskop Canutus Hahn), undan svenskarna från Tunbyholm. Se: Johan Hacksen 28 november 1681, Lunds Domkapitel, Acta Cleri 1681, till Generalkommissariatet, 23 november 1679 470:1953, Fia:2. Se också: Johansson, s. 11. Enligt denna bok var DRA; Knud Thott till kungen, bortklippt datum 1678, det med friskyttarnas goda minne som Cecilia Bonde 468:72, DRA. Johan Hacksen till Arenstorff, 31 juli gjorde detta. 1678, 468. 34  För Swaves karriär efter 1679 se: Fabricius IV, s. 71, 31  Jørgen Krabbes första »inläg» i rätten, 5 oktober s. 111 och s. 195. 1677, tryckt i Aletophilus, (Olluf Rosencrantz), En 35  Vissa personer ansåg att det var av naturen givet att sandfärdig REPLIQUE imod Den falske Deduction, skåningar skulle erbjuda den danske kungen sin tjänst. som underfundligen er sammenspunden til at bemandtle En av dessa personer var författaren till »Det hevnn­ den Morderiske oc Tragoediske Action Som Gen.Leute­ raabende blod»: »Då kungen av Danmark kom till Skå­ 015 neland med sin armé tog många av landsortsbefolkning­ 468 Krigskollegiet (Landetaten) 1660–1678, Uanbring­ en tjänst hos kungen av Danmark som partigängare och elige registrerede sager, Nov–Dec 1678+Div: 85. friskyttar för att tjäna deras rättmätige herre enligt Natu­ 468 Krigskollegiet (Landetaten) Opsnappede breve (In­ rens Plikt. Därefter var de auktoriserade att under sina tercipirte breve) 1677–1679: 89. tilldelade officerare anfalla Danmarks fiende som var 469 Krigskancelliet 1676–1762 Ruller 1676–1762: svenskarna.» Partigängare var den sorts kommandosol­ 1770. dater som Pieter Sten representerade. 469 Krigskollegiet (Krigskancelliet) 1678–1762 Den 36  Kapten Simon band prästen Nils Holmbye i Väster­ danske militæretat 1679–1682:1771. stad mellan två hästar och lät honom springa en lång 469 Krigskollegiet (Krigskancelliet), Fortegnelser og sträcka däremellan när prästen inte ville låta Simons Ruller over Friskÿtterne: Skaane og Bleking 1677– män gå till nattvard. Det finns också hotelsebrev från 80: 1843–1847A. honom till svenskarna och skånska förrädare i arkiven. 469 Krigskancelliet 1679–1699 Indkomne sager 1679 Se: Hedwall, s. 17. Simon Andersön hotade prästen i Maj–Juni:831. Andrarum, Andreas Schartau med att se till att pastorn 470 Generalkrigskommissariatet 1674–1679 Indkomne förr skulle glömma Gud än honom. Schartau var svensk­ breve, 1674 Arnstorff 1679 Auerswald: 1921. vänlig skåning och uppgav mot slutet av sitt liv att 470 Generalkrigskommissariatet 1674–1679 Indkomne »snapphanarna» slagit honom så med gevärskolvarna att breve Krabbe-Kørbitz:1939. han fått tuber­kulos. Några namn på dessa snapphanar 470 Generalkrigskommissariatet 1674–1679, Indkomne uppgav han ej. För övrigt var Schartaus fru, Anne Chris­ breve 1674 Skåne Herreder-1679 Skåne Herreder: tensdatter Klim, god vän med Simon Andersön. Pieter 1953. Sten var känd för att ha stoppat den samarbetsovillige 571 Reviderede Regnskaber Militære Regnskaber prästen till halsen i vatten och för att svurit till präster. 1676–1676 Friedrich Mechlenburgs regnskab for Han anklagades också för att ha förorsakat prästen i Landskrona med bilag mm.:Ve 29a–35b. Gudmantorps död i danskt fängelse. Se: M. Schowgar­ dus till förräderikommissionen, 28 februari 1682, Lunds Det Kongelige Bibliotek, Köpenhamn (DKB) domkapitel, Acta Cleri, 1681–1715 FIIc:1, LLA samt Hjørring, Anders Matthiesen. »Det hevnraabende Blood Alenäs, s. 151. Det skall tilläggas att det var ytterst van­ over den Belials Rettergang som svenske Blod-Dom­ ligt att soldater av alla slag anklagades för våldsamheter mere admitterede imod Jørgen Krabbe, og over det och fult språk. Se till exempel: Tallett, ss. 122–128 samt uforskammede Smee-Skrift, som Forfølgerne haver s. 146. ladet publicere, trykt udi Malmøe Anno 1678». MS 37  Hänvisningen till Ulrich Gyldenløves brev kommer Rostgaard 93 4to. från Sverre Steen, Det norske folks liv og historie, band Oberstlöjtnant J.C.W Hirschs og Premierlöjtnant Kay V, Oslo 1930, s. 225. Hirschs, Fortegnelse over de danske og norske Offi- cerer med Flere fra 1648–1814, Ny kgl. Saml 1586. Det Kongelige Bibliotek, Köpenhamn. Källor och litteratur Rigsarkivet i Köpenhamn (DRA) Landsarkivet i Lund (LLA) 468 Krigskollegiet (Landetaten) 1660–1678 Indkomne Lunds Domkapitel, Acta Cleri 1681, FIa:2. breve 1677 H4. Breve-L.4. Breve:57. Lunds Domkapitel, Acta Cleri, 1681–1715 FIIc:1. 468 Krigskollegiet (Landetaten) 1660–1678 Indkomne Breve 1678 M.4. Breve: 69. Riksarkivet i Sverige (SRA) 468 Krigskollegiet (Landetaten) 1660–1678 Indkomne Skrifvelser till konungen E-F. Breve 1678 S.4. Breve:71. 468 Krigskollegiet (Landetaten) 1660–1678 Indkomne Tryckta källor Breve 1678 T.4. Breve - Wi:72. Aletophilus, (Olluf Rosencrantz), En sandfärdig RE- 468 Krigskollegiet (Landetaten) 1660–1678 Opsnappe­ PLIQUE imod Den falske Deduction, som under- de breve (Intercipirte breve) 1677–1679:88. fundligen er sammenspunden til at bemandtle den 468 Krigskollegiet (Landetaten) 1675–1678 Forhør over Morderiske oc Tragoediske Action Som Gen.Leute- og udsagn af fanger og overløbere:98. nant oc Vice-Gouverneur i Mallmöe Baron Jörgen 468 Krigskollegiet (Landetaten) 1675–1678 Forhør over Sperling Sammesteds lod anrette offver Den Höyädle og udsagn af fanger og over løbere 1677–78:99. Äld­ oc Velb: Herre Baron Sl. Jörgen Krabbe Den 16.Ja- re benämning: »Depositiones und Kundschaften, nuari 1678, Köpenhamn 1678. Forhør og Udsagn af Fanger Overløbere og andre 1675–77». 016 Publicerad litteratur gor i övergångstid», ss. 160–179 i Harald Gustafsson Alenäs, Stig.»Förräderikommissionen 1682», ss. 150– & Hanne Sanders, Integration och identiteter i det 183 i Stig Alenäs (red.), Roskildefreden 350 år. Från förnationella Norden, Göteborg/Stockholm 2006. danskt till svenskt kyrkoliv, Malmö 2008. Wanngren, John.»Jörgen Offesen, komminister i Västra Björkelund, Gottfrid. Bosjöklosters historia, Lund och Östra Vram – sognepræst i Jylland» ss. 48–57 i 1945. Gärds Härads Hembygdsförenings Årsbok 1999. Carlquist, Gunnar (red.). Lunds stifts herdaminnen från Weibull, Lauritz (red.). »En skånsk adelsmans vedermö­ reformationen till nyaste tid, Serie II:12 Villands och dor under kriget 1676–1679», ss. 299–300 i Historisk Gärds kontrakt, Lund 2004. Tidskrift för Skåneland, Band 7, Lund 1917. Cronholm, Abraham. Skånes Historia och Beskrifning. Weibull, Martin (red.). Samlingar till Skånes historia Skånes Politiska Historia, efter till största delen fornkunskap och beskrifning, Lund 1871. otryckta källor, Stockholm 1851. Weibull, Martin. »Anders von Reiser och Lärkeholms­ Fabricius, Knud. Skaanes overgang fra Danmark til Sve- stiftelsen», ss. 1–62 i Skånska samlingar II:2, Lund rige, I–IV, København–Lund 1906–1958. 1892. Frantzen, Ole. L. & Knud J.V. Jespersen (red.). Dan- Wolke, Lars Ericson. Krigets idéer. Svenska tankar om marks krigshistorie 700–1814, København 2008. krigföring, Värnamo 2007. Fryxell, Anders. Berättelser ur Svenska historien, i urval av Axel Strindberg, vol. IV, Malmö 1983 (originalut­ Opublicerad litteratur gåvan publicerad mellan 1823 och 1847). Vadenbring, Joanna. »Collective Identities, Integration Hedwall, Anders. Tullsagra Simon alias Simon Snap­ and Resistance during the Scanian War 1676–1679», hane. En skånsk frihetskämpe. Köpenhamn 1966. opublicerad PhD avhandling, Det europeiska univer­ Jacobsen, Sthen. Den nordiske Kriigs Kronicke, 1697 sitetsinstitutet, Florens 2010. redigerad och utgiven av Martin Weibull, København 1897. Jensen, N.P., oberst. Den skaanske Krig 1675–1679, Kjøbenhavn 1900. Johansson, Ivar.Ur Vankiva sockenkrönika I: Kyrkan och hennes tjänare, Hässleholm 1967. Johnsson, Pehr. Snapphanefejden, Brev och anteckning- ar, Örebro 1910. Kjær, Gitte. Svend Poulsen Gønge – i verkligheten, Skippershoved 1992. Kunisch, Johannes, Der kleine Krieg. Studien zum Heer- wesen des Absolutismus, Frankfurter Historische Ab­ handlungen, Band 4, Steiner Verlag GMBH Wies­ baden, 1973. Parelius, Nils. »Fra soldat til sjelesørger», ss. 26–41 i Nordtröndelag Historielag Årsbok for 1954. Rystad, Göran. »Snapphanarna och ’det lilla kriget’», ss. 283–298 i Göran Rystad (red.), Kampen om ­Skåne, Falun 2005. Slagfältet under stormaktstiden, förf. Christer Jörgen­ sen, Michael F. Pavkovic, Rob S. Rice, Frederick C. Schneid, Chris L. Scott, Lund 2005. Spegel, Hakvin. Hakvin Spegels dagbok, utgiven av Sune Hildebrand. Stockholm1923. Steen, Sverre. Det norske folks liv og historie, band V, Oslo 1930. Sörensson, Pehr. Friskyttarna (snapphanarna) under skånska kriget (1676–79), Deras organisation och militära betydelse, Karolinska förbundets årsbok 1916. Tallett, Frank. War and Society in Early-Modern Euro- pe, London 1992. Vadenbring, Jojan. »Om vi blifver svensk. Identitetsfrå­ 017