Patricia Monroy Magisteruppsats 2022

STADENS KOLONISATÖRER
– en etnologisk studie av två koloniområden i

Jönköpings kommun
Patricia Monroy
Magisteruppsats i etnologi 15 hp
Institutionen för kultur- och mediavetenskaper
Vt 2022
Handledare: Helena Pettersson
2
Abstract
The allotment gardener of the city – an ethnographic study of two allotment

garden areas in the municipality of Jönköping.
The aim with this essay is to do an ethnographic study of the social world of the allotment
gardens with focus on the allotment gardeners.
I argue that the allotment gardener is constantly creating relationships within the allotment
association. Doing that they have to navigate through a culture that constitutes borders,
ideology, moral, rules and expectations. The relationship between the allotment garden and
the allotment gardener is multi-faceted and constitutes of several emotions that makes the
allotment garden a place to long for. It becomes a place where the allotment gardener can be
creative and enjoy life. It becomes a place where a togetherness is formed with fellow allotment
gardeners, family, and friends. The allotment garden becomes a place that brings people
together.
The allotment gardener's most important property in the relationship with other allotment
gardeners is to be able to show consideration on several levels. Consideration is shown to the
allotment garden, fellow allotment gardeners, the association and outsiders. An allotment
gardener is constantly aware of their own presence and impact on the surroundings.
The allotment gardener is a part of an association that has certain expectations and rules
which serve to keep the group in order. The gardener must take care of the allotment garden
but also the public areas within the allotment area. That’s mandatory and something the
allotment gardener accepts when they have chosen to be a part of an association.
The social world of the allotment gardens is a culture which is characterized by fellowship,
generosity, struggles. They have an urge to create on and take care of the allotment garden. It’s
a world that unites people of different ethnicities and social classes. The skill the allotment
gardener needs to navigate in a culture that consists of materiality and ideology is the
practicing cultural heritage that excels the allotment gardener.
Key words: allotment garden, gardener, gardening, relationships, allotment association
3
4
Innehåll
Förord ................................................................................................................................... 9
1. Inledning .................................................................................................................... 11
1.1 Syfte och frågeställningar ....................................................................................... 11

1.2 Material och metod .................................................................................................12
Analysen .......................................................................................................................12
Intervjuer......................................................................................................................13
Deltagande observationer ............................................................................................ 15
Föreningarna ................................................................................................................16
Informanterna ..............................................................................................................16
1.3 Teori ........................................................................................................................ 17
Kulturellt kapital ......................................................................................................... 18

Socialt kapital ...............................................................................................................19
Gränsarbete ................................................................................................................. 20
Gränsobjekt ................................................................................................................. 20
Standardisering och makt ............................................................................................21
1.4 Forskningsetik och reflexivitet .............................................................................. 22

1.5 Tidigare forskning .................................................................................................. 23
Kolonirörelsen som en utopi i verkligheten ................................................................ 23

Slaget om koloniområdet vid Citadellen ..................................................................... 24
Utvecklingen av ett mångkulturellt odlingsområde.................................................... 24
Livet i villaträdgården ................................................................................................. 25
Människan och naturen .............................................................................................. 26
1.6 Disposition ............................................................................................................. 27
2. Kolonisten och kolonin ................................................................................................... 28
2.1 Kolonisten idag .......................................................................................................... 28

2.2 Vad är en kolonilott? ................................................................................................. 28
2.3 Kolonirörelsen – en kort historik ............................................................................. 29
En rörelse växer fram .................................................................................................. 29

Kolonirörelsen idag ..................................................................................................... 29
2.4 Kolonirörelsen i Jönköping ...................................................................................... 30
Kolonirörelsen kommer till Jönköping ....................................................................... 30
5
Kolonirörelsen i Jönköping idag ................................................................................. 30
3. Kolonisten – en relationsgörare ..................................................................................... 32
3.1 Kolonin – en plats att längta till ................................................................................ 32
Odling och känsla ........................................................................................................ 32

Kulturella varor ........................................................................................................... 34
Känsla och närvaro ...................................................................................................... 35
Sammanfattning och diskussion ................................................................................. 37
3.2 Kolonistens egenskaper ............................................................................................ 40
Det finns gränser ......................................................................................................... 40

Tillgänglighet och öppenhet .........................................................................................41
3.3 Kolonisten – föreningsmänniskan............................................................................ 45
Medlemskapet i föreningen......................................................................................... 45
Konsten att följa regler ................................................................................................ 46
Att ta ansvar utanför gränserna .................................................................................. 47
4. Avslutande diskussion .................................................................................................... 50
Kolonistens relation till kolonilotten .......................................................................... 50

De kulturella varorna som brobyggare ........................................................................ 51
En kolonist visar hänsyn .............................................................................................. 51
Tillgänglighet inom och utanför gränserna ................................................................ 53
Ansvar utanför sina egna gränser ............................................................................... 53
Regler är till för att följas och utmanas ....................................................................... 53
Kolonisten – en navigerande relationsgörare inom gränser ...................................... 54
Möjligheten till fortsatt forskning av kolonirörelsen .................................................. 55
5. Sammanfattning ............................................................................................................. 56
6. Käll- och litteraturförteckning........................................................................................ 58
Otryckta källor ................................................................................................................ 58
Internet........................................................................................................................ 58
Litteratur ......................................................................................................................... 59
Bilaga 1 - Intervjufrågor .................................................................................................. 64
6
7
8
Förord
Först och främst vill jag tacka mina informanter för att ni så generöst låtit mig ta del av ert
stora intresse. Jag har fått kliva in i er värld av skapande, skönhet, lugn och engagemang. Tack!
Tack till de koloniföreningar som släppt in mig på insidan där jag fått ta del av era traditioner,
förhållningssätt och aktiviteter.
Mitt vetenskapliga arbete har bedrivits vid institutionen för kultur- och medievetenskap
vid Umeå Universitet. Min handledare Helena Pettersson har med tålamod och kunskap
väglett mig genom etnologins fantastiska och stundvis snåriga väg. Tack Helena!
Tack till min arbetsplats Jönköpings läns museum som så generöst har gett mig
möjligheten att kombinera dokumentationen av stadens kolonisatörer med mitt vetenskapliga
skrivande. Tillsammans fortsätter vi att hålla den långa traditionen av att göra etnologi vid liv.
9
10
1. Inledning
Du har säkert noterat dem på din promenad eller när du susat förbi med bilen. Små bodar och
stugor som står tätt samman och hukar för årets årstider. Kolonilotterna. Kanske har din
nyfikenhet fått dig att stanna till och kika in för att se vad som pågår. Om sommaren kan du se
prunkande blomrabatter och grönsaker som växer prydligt på rad. Du kanske får en glimt av
människor bland odlingarna. Kolonisterna.
Den här magisteruppsatsen i etnologi är en del av Jönköpings läns museums projekt
Stadens kolonisatörer. Det är ett tvärvetenskapligt projekt där byggnadsantikvarie, etnolog,
fotograf och kulturgeograf undersöker bebyggelse, kolonister, historisk kartering och växter.
Som etnolog på Jönköpings läns museum såg jag en möjlighet att kunna koppla ihop projektet
med den samtidsstudie jag skulle göra i samband med min magisteruppsats i etnologi vid
Umeå universitet. Jönköpings läns museum ser vikten av att dokumentera stadens kolonister
då odlarföreningar och koloniområden kan ha svårt att hävda sig i intresset av att exploatera
Jönköping. Initialt skulle projektet genomföras i samband med att Sveriges
koloniträdgårdsförbund fyllde 100 år 2021. På grund av pandemin och svårigheterna att röra
sig i fält har vi vid återkommande tillfällen fått skjuta projektet på framtiden. Projektet
planeras att presenteras i bokform och utställning.
Koloniområden ligger ofta insprängda mellan stadens hus eller så ligger de en bit utanför
stadskärnan, tillräckligt nära för att nå med lätthet och tillräckligt långt borta för att vara
någonting annat än staden. Från att ha legat i stadens periferi har den krupit närmare och
koloniområdena har blivit en del av stadsbilden. Marken de ligger på är attraktiv för bebyggelse
då Jönköping växer i snabb takt. Läget utmed E4 och den centrala placeringen i södra Sverige
gör staden attraktiv och driver på en bebyggelseboom i Jönköping där vi bevittnar en
förtätningsiver och ser hur öppna ytor försvinner för att ge plats åt byggnader. För att kunna
lyfta de kulturella värden som kolonirörelsen besitter så blev det av stor vikt att lyfta in
kolonisten som kulturvarelse i projektet genom en etnologisk studie av livet på kolonilotten
och i koloniföreningen.
1.1 Syfte och frågeställningar
Det övergripande syftet med uppsatsen är att genomföra en samtidsstudie av två

koloniområden som kulturellt fenomen med fokus på kolonisten och hur hen formar och
upprätthåller relationer. Jag kommer inte undersöka kolonirörelsen ur ett historiskt
11
perspektiv ej heller ur ett samhällsplaneringsperspektiv då jag som etnolog fokuserar på
människan som kulturvarelse. Jag har strukturerat presentationen av det empiriska materialet
i tre kapitel där varje sådant presenterar kolonisten i förhållande till kolonilotten, kolonister
och koloniföreningen.
Jag har därför valt att arbeta med följande frågeställningar:
• Vad betyder kolonilotten för kolonisten? På kolonilotten sker ett arbete som utförs av
kolonisten. Ser det likadant ut eller skiljer det sig åt mellan lotterna?
• Vilka egenskaper är viktiga för kolonisten i interaktionen med övriga kolonister och hur
sker interaktionen i praktiken?
• Hur förhåller sig kolonisten till föreningsstrukturen och hur är kolonisterna
organiserade? Hur skapas relationer i förhållande till föreningens ideologi och
förväntningar på kolonisten och kolonilotten?
1.2 Material och metod
Analysen
Valet av material styrdes av projektet Stadens kolonisatörer som pågick parallellt med min
tjänst på Jönköpings läns museum och mitt uppsatsskrivande vid Umeå Universitet. Initialt
var det helt enkelt en praktisk lösning där insamlingen av det empiriska materialet som jag
skulle göra i min tjänst även kunde användas som empiriskt material i min magisteruppsats.
Det har gett mig möjligheten att i större utsträckning få ställa frågor till ett insamlat material
än vad jag vanligtvis har utrymme för i min tjänst på museet.
Jag använder mig av analysmetoden kulturanalys då jag vill undersöka är hur kolonisternas
kultur genom ett handlingsorienterat perspektiv visas genom deras görande, färdigheter och
kroppsliga dispositioner (Ehn & Löfgren 2001: 9). Kulturanalysen kan också visa på
känslomässiga aspekter av kulturer och hur känslor tar sig i uttryck. Metoden skickar också
sökarljuset mot gränser och hur de baseras på skillnader där gränszonen blir en plats för
kulturell energi.
I min analys av intervjuer och deltagande observationer har jag utgått från de perspektiv
som min frågeställning tar avstamp i. Billy Ehn och Orvar Löfgren (1982: 107 f.) menar att de
som ägnar sig åt kulturanalys behöver inta positionen där det man undersöker blir främmande.
Det självklara ska ifrågasättas och det sker i det ögonblick man börjar observera. Forskaren
påbörjar analys och tolkning under intervjuer eller deltagande observationer genom
funderingar kring vad det som utspelas betyder och hur det kan användas i undersökningen
12
(Ehn & Öberg 2011: 64). I mötet med kolonisten har jag snarare behövt bemöta min okunskap
och ointresse för odling än att behöva avtrivialisera det självklara (Ehn & Löfgren 1982: 107).
Intervjuer
Metoderna jag jobbat med är intervju och deltagande observation. Intervjuerna utgör den
största delen av materialet. Pandemin och covid-19 skapade andra förutsättningar för mig att
röra mig i fält än vad jag är van vid. Arbetet begränsades av restriktionerna och genomförandet
av intervjuer och observationer tog längre tid då säkerheten i mötet med informanterna var av
största vikt. De krävde mer omfattande planering och arbetet drog därför ut på tiden.
Jag genomförde digitala inspelningar av intervjuerna och transkriberade dem efter
genomförandet. Längden på intervjuerna varierar mellan cirka 40 och 60 minuter.
Intervjuerna är semistrukturerade där jag hade en frågelista på temat att vara kolonist och där
informantens berättelse om sin tillvaro på kolonin fick styra samtalet. Patrik Aspers (2007:
135) menar att den ideala intervjun blir just ett samtal som sker utan någon som helst
maktutövning. Maktbalansen blir ojämn om forskaren styr samtalen med frågor som den
förberett i förväg. I mitt möte med informanterna var det angeläget att det med eller utan
frågor inte skulle uppstå en alltför stor obalans i makt. I praktiken liknade det snarare en
balansakt. Jag tog kontakt med kolonisterna i egenskap av forskare men också som tjänsteman
på museet med avsikten att undersöka deras verklighet och det gav mig ett övertag. Platsen för
intervjuerna har varit på, för mig, okänd mark men en plats som informanterna är väl förtrogna
med. Vid det ögonblick då jag klev in över kolonins gränser så fick maktbalansen mer jämnvikt
då jag inte visste något om platsen som sådan men jag visste vad jag önskade ställa för frågor.
Med mig hade jag ett antal frågor som skulle ligga till grund för mitt empiriska material och
som skulle komma att styra samtalet. I flera fall formulerade informanterna svar på mina
frågor utan att jag behövde ställa dem. Platsen för intervjuerna skedde i de flesta fall vid
kolonilotten. Det har gett mig en inblick i livet på kolonin. Informanterna har visat och pekat
och bjudit in mig i det liv de lever när de befinner sig på kolonilotten. Det har gett mig som
forskare ytterligare ett perspektiv på livet som kolonist.
Jag har genomfört fem intervjuer med totalt sju informanter. Vid två tillfällen har jag träffat
par som äger kolonin tillsammans. Fyra intervjuer har jag genomfört på deras kolonilott och
en intervju har jag genomfört i informantens hem på grund av hälsoskäl. Syftet med
intervjuerna har varit att dokumentera informanternas relation till kolonin, den egna
kolonilotten, andra kolonister samt föreningen. Billy Ehn (1996:131) menar att intervju som
etnologisk metod blir mer än enbart insamling av fakta då den utvecklas till ett möte mellan
två individer, ett personligt sådant. Informanterna har släppt in mig i en privat sfär. Jag har
erbjudits husesyn av kolonistugor och fått rundvandring på kolonilotter. I sin avhandling
Uppåt väggarna i svenska hem (Londos 1993: 19) kliver Eva Londos in i informanternas hem
13
vid tillfället för intervjun och erbjuds som regel husesyn vilket gav henne en uppfattning om
hemmiljön. Det är det där klivet in i en hemmiljö som jag vill likna kolonin vid, som innebär
att jag i min forskarroll kliver in i det som är personligt.
Linda J. Seligmann och Brian P. Estes (2020: 188) problematiserar intervju som metod.
De menar bland annat att forskaren inte kan lita på att informanten är ärlig; att den kan säga
en sak och göra en annan. I samband med genomförandet av mina intervjuer så har jag
funderat på informanternas svar när det gäller de föreningar de är med i. Jag har frågat mig
om man som medlem i en förening vågar vara ärlig eller om man medvetet eller omedvetet
filtrerar bort eventuell kritik. Oscar Pripp (2001:73) liknar detta vid den tredje närvarande:
Informanternas sätt att presentera sig har inte bara att göra med relationen forskare och den
utforskande. I Pripps undersökning förhöll sig den utforskade till syrianska företagares
relation till den lokala kontext de verkade i och var vana att identifiera sig med men också bli
identifierade utifrån. I mitt fall kom det att handla om hur informanterna eventuellt inte valde
att presentera sig just på grund av den tredje närvarande i egenskap av föreningen och att inte
riskera konflikter med densamma. Seligmann och Estes (2020: 188) menar inte att intervju är
en dålig metod, snarare att den är bristfällig då man kan missa stora delar av människors
berättelser och värderingar. Det är ju den genomgående utmaningen för forskaren: när jag är
på plats i fält så påverkar jag det med min närvaro.
Vid varje intervju har jag haft med mig två samtycken; ett från Umeå Universitet och ett
från Jönköpings läns museum. Jag har förklarat för informanterna och föreningarna att de
kommer ha fingerade namn i uppsatsen. På Jönköpings läns museum vill vi däremot spara
ljudfil, namn, födelseår och ort. Där är proveniensen av största vikt. Informanterna har fått
information om hur materialet kan komma att användas av de båda institutionerna och hur
det arkiveras på Jönköpings läns museum. De har fått ta del av den transkriberade intervjun
och jag har informerat om att jag raderar sådant de eventuellt ångrar att de sagt. Endast en av
informanterna återkom och då med tillägg till intervjun. Det ligger som en bilaga till den
transkribering jag gjort.
Den mödosamma processen transkribering skapar en närhet till materialet och under
arbetet med att få ner ljudfilen i text så börjar frågor samt svar att formas i ett första dokument.
Den är en del av den etnografiska arbetsgången där jag åter kliver in i intervjutillfället, där jag
kan pausa och förflytta mig fram och tillbaka i något som redan skett (Klein 1990: 62 f.). Barbro
Klein menar att transkriberingen har en distanserande effekt, men jag påstår att jag kommer
närmare fältmaterialet än vad jag gör under intervjun då transkriberingen blir en del av
analysen genom att frågor formas under arbetets gång.
I processen av transkribering har jag försökt hitta balansen mellan att putsa språket men
samtidigt behålla drivet i berättelsen för att kunna analysera uttrycksformen (Ehn & Öberg
2011: 63). När transkriberingarna var klara skrev jag ut varje intervju på papper. Med tre olika
14
färger kategoriserade jag innehållet utifrån de tre övergripande teman jag satt för
undersökningen. Det hjälpte mig att navigera i materialet. Dessa dokument har jag förvarat i
färgade plastfickor beroende på vilken koloniförening informanten tillhört. Det har underlättat
mitt arbete i de olika dokumenten.
Deltagande observationer
Jag har genomfört tre deltagande observationer. Jag har bestämt träff med kolonister vid deras
lotter för att få en bild av platsen de pratar om och förhåller sig till. Dessa besök har gett mig
en bra ingång till upplägget av intervjufrågor och kontakt med informanter. Ett sådant möte
med två kolonister har inte lett till intervju på grund av deras tidsbrist. Trots utebliven intervju
kommer jag lista dem under rubriken informanter längre ner då de är betydande för
undersökningen och del av min deltagande observation.
I sin avhandling The Social World och Allotment Gardens: An Ethnographic Account of
Formations och Social Cooperation beskriver Deborah Janet Burns (2020: 84) hur de
deltagande observationer hon gjort bland kolonister öppnat upp för fler sinnen. Genom att inte
bara se utan också uppleva tog hon in ljud som skapades av kolonister när de odlade eller
uppfattade sådant som inte sades eller hördes. Seligmann och Estes (2020: 188)
problematisering av intervjun som metod består också i att en intervju behöver kombineras
med deltagande observation. De deltagande observationer jag gjort bidrar till en större
förståelse för kolonisten då det är närvaron på platsen som ger personen epitetet kolonist. Jag
har stått vid deras kolonilott och lyssnat och tittat när de pekat ut var och vad de odlar och hur
de lever sina liv när de är på platsen. Det är en brist i mitt material att jag gjort deltagande
observationerna mellan februari och april då de inte har kommit i gång med så mycket arbete
på lotten. Jag har delvis gått miste om den närhet till kolonisternas görande på lotten som
Burns (2020: 84) beskriver i sin avhandling
Jag har haft med mig block och penna vid varje besök. Jag har försökt vara diskret och inte
antecknat hela tiden för att på så sätt inte störa interaktionen med kolonisterna. Jag har kunnat
fokusera mer på hur de förhåller sig kroppsligt till kolonilotten. När jag för fältanteckningar
fångar jag något som händer i ett ögonblick som jag senare ska analysera och bedöma utifrån
det jag skrivit (Fangen 2005: 91). Utmaningen har varit att lagra det viktiga i minnet för att
senare, så fort som möjligt skriva ner det i mitt block. Katrine Fangen lyfter utmaningen med
att fältanteckningarna endast återger en del av det jag minns från fältarbetet. Anteckningarna
har förändrats ytterligare när jag har renskrivit dem på min dator. Jag har kommit på sådant
jag noterat och lagrat i mitt minne men ännu inte skrivit ner. Det betyder att anteckningarna i
mitt block och de jag har på min dator skiljer sig åt. De anteckningar jag fört i fält har tjänat
till att dokumentera och när jag senare tagit tid att renskriva dem så har det analytiska arbetet
startat. Dessa anteckningar har jag inte kategoriserat på samma sätt som de transkriberade
15
och utskrivna intervjuerna. Anledningen är den att de inte var lika omfattande och var mer
lättarbetade. Jag har skrivit ut dem på papper och förvarat dem i en plastficka med specifik
färg för att med enkelhet hitta till de deltagande observationerna jag genomfört.
Observationerna har resulterat i information som kolonisterna nödvändigtvis inte gett i
intervjuerna (Pripp & Öhlander 2011: 114).
Föreningarna
Vikens odlarförening har totalt sextio kolonilotter fördelade över två inhängande områden som
skiljs åt av en gångstig och höga järnstaket. Odlarföreningen anlades på sin nuvarande plats i
slutet av 1930-talet (Åsgrim-Berlin 1984: 154).
Björkbackens koloniträdgårdsförening bildades 1929 där medlemmarna gavs möjligheten
att odla och resa en mindre stuga (Strand & Östhed (red.) 2006: 14 ff.). Idag finns det 55 stugor
på området med tillhörande tomt där storleken på tomterna varierar1.
Som forskare har min tillgång till de båda koloniföreningarna varit välkomnande. Deras
fysiska gränser har däremot sett olika ut. På Vikens odlarförening har jag fått vänta utanför det
inhängande området tills en kolonist med nyckel släppt in mig. Vid Björkbackens
koloniträdgårdsförening har jag fått en adress och kunnat kliva in på området och söka upp
kolonistens stuga. Den geografiska avgränsningen till Jönköpings kommun har styrts av
Jönköpings läns museums projekt Stadens kolonisatörer där vi gjort valet av kommun.
Jag har valt att använda begreppet koloniförening där jag inte hänvisar till någon av de två
specifika föreningar som ingår i min undersökning. Begreppen för en koloniförening varierar
och för att inte exkludera eller premiera någon specifik förening så väljer jag ett mer neutralt
uttryck där sådant behövs.
Informanterna
Jag har kommit i kontakt med informanterna via kollegor, personliga kontakter och de
föreningsordföranden jag kontaktat via e-post. Jag har fått kontaktuppgifterna, tagit kontakt
med informanterna via e-post eller telefon och bokat in tid för intervju. Då jag inte har för
avsikt att jämföra olika koloniföreningar har valet av informanter inte påverkat vilken förening
de tillhör. Könstillhörighet eller ålder har inte varit avgörande för valet av informanter.
Följande benämningar är pseudonymer:
• Camilla Sjöstrand – Camilla är en kolonist med lång erfarenhet. Hon och hennes man
har haft kolonilotten på Vikens odlarförening i tjugo ett år.
• Erika Svensson – Erika är en nybliven kolonist på Vikens odlarförening.
1 https://www.eklundshov.se/ 2022-05-10
16
• Maria Jonsson – Maria har varit kolonist sedan barnsben då hennes mamma skaffade
kolonistugan på Björkbackens koloniträdgårdsförening.
• Ann Larsson och Bo Strand – Ann och Bo är erfarna kolonister på Björkbackens
koloniträdgårdsförening.
• Sofia och Fredrik Åkerby – Sofia och Fredrik är kolonister sedan fyra år tillbaka. De har
en kolonistuga på Björkbackens koloniträdgårdsförening.
• Admona Kasselia och Edina Kartal – Admona och Edina är vänner och jag träffar dem
vid en deltagande observation på Vikens Odlarförening. De har en varsin kolonilott på
området.
Alla informanter bor i flerfamiljshus i Jönköping med undantaget Maria som bor i
flerfamiljshus i centrala Stockholm. Flera av dem har haft villaträdgård tidigare. För andra är
det första gången de äger eller arrenderar en bit mark.
1.3 Teori
De teoretiska ansatserna är flera. Kolonistens verklighet är komplex och teoretisk eklekticism

är nödvändig i analysen av det empiriska materialet (Gunnarsson Payne & Öhlander 2017: 15).
De olika teoretiska ingångarna skapar en helhetsförståelse för den verksamhet som bedrivs på
en kolonilott och vad som gör en kolonist.
Kulturanalys är ett verktyg som jag tillämpar för att tolka det empiriska material som jag i
min forskarroll som etnolog samlat in när jag är i fält. Arbetet med att samla in och bearbeta
är något som går att lära sig men att tolka är något som är desto svårare att förklara hur det
går till. För att undvika, som Ehn och Löfgren (1982: 85) beskriver det, att tolkningen blir
dunkel, så är teori det som ger tolkningen legitimitet och den tar form som en del av
forskningsprocessen. Vid första anblicken av kolonirörelsen ser jag en odlande
föreningsmänniska. För att min okunskap och eventuella ointresse för odling inte ska
fördunkla det empiriska materialet vid analysen, behöver jag det teoretiska angreppssättet.
Ehn och Löfgren (2001: 151) menar att en viktig del av den kulturanalytiska
forskningsprocessen är att ”överraska materialet” genom att använda andra källor eller
kunskap från något oväntat eller annorlunda i förhållande till materialet. Detta hävdar jag går
att applicera på hur teori för analysen om kolonirörelsen framåt, den överraskar det insamlade
materialet och ny kunskap står att finna. I Tillämpad kulturteori (Gunnarsson Payne &
Öhlander 2017: 14 f.) liknas en teori vid en sammansättning av teser som hjälper oss att
”betrakta och förklara empiriska fenomen”. De teorier som ligger till grund för den här
analysen har jag valt när jag under forskningsprocessen lärt känna mitt material.
17
Kolonisten är inte unik i det avseende att den är en del av förening. Kolonisten är inte heller
unik i det avseendet att den ägnar sig åt skötsel och odling. För att se unika mönster och
grundläggande drag hos kolonisten och kolonirörelsen ställer det teoretiska angreppsättet
frågor till det empiriska materialet och ger svar på det som gör kolonisten unik (Kaijser &
Nylund Skog 2022: 277 ff.). Teorin möjliggör en rörelse mellan kolonisten som individ och
föreningen som struktur, där de teoretiska begreppen visar den relation och det samspel som
finns mellan dem båda (Pettersson, Wolanik Boström & Öhlander 2017: 133).
Kulturellt kapital
En kolonist är en del av ett större sammanhang där den odlar relationer med andra människor
genom grannskap och föreningsliv. En kolonist rör sig mellan olika nivåer av relationer,
materialitet och känslor i det kulturella landskap som är koloniföreningen. Det behövs därmed
olika typer av kunskap och förmågor för att kunna navigera i denna miljö. Magnus Bergquist
(1996: 115 f.) menar att i kolonirörelsens begynnelse var kolonisten inte autonom utan del av
något större: det handlade om att utvecklas som individ men också passa in i den helhet som
var koloniträdgårdsområdet. Sven B Ek (1990: 8 f.) menar att koloniträdgården har vidare
betydelse än det materiella och det är det emotionella där koloniträdgården ”är tänkt att
erbjuda känsloupplevelser på platsen”.
För att analysera denna anpassning som en kolonist förväntas göra till denna helhet just
utifrån det materiella, emotionella och relationella samt den förmåga den behöver för att för
att anpassa sig, blev Pierre Bourdieus kapitalbegrepp en teoretisk ingång till materialet.
Kolonistens koppling till odling är en del av ett fritidsintresse (Frykman & Löfgren 1979: 73 ff.)
och att odla i den skala storleken på lotten tillåter är knappast att räkna som självförsörjande.
Jonas Frykman och Orvar Löfgren beskriver människan i Sverige som en naturälskare och att
på en kolonilott råder odlingsglädje. En något stereotyp bild som jag bar med mig in i mötet
med kolonirörelsen. I analysen använder jag kulturellt kapital för att få fram hierarkier, olika
kunskaper och färdigheter som kan råda mellan kolonisternas kunskap och känsla för odling
och den eventuella glädje som kan höra därtill (Bourdieu 1986: 243 ff.). Sammansättningen av
kunskaper, färdigheter och beteenden är det kulturella kapital en person besitter och det måste
erkännas av övriga då det inte är något som sker per automatik. Det möjliggör att bärare av
kulturellt kapital kan jämföras och bytas ut (Bourdieu 1986: 248).
Det teoretiska begreppet kulturellt kapital är länkat till kroppen och behöver en individ
som dess bärare för att fungera och det erhålls över tid. Det kulturella kapital en kolonist
besitter applicerar jag på skötseln av och odlingen på kolonilotten då jag vill undersöka den
lägsta nivån av kulturellt kapital en kolonist behöver besitta för att fungera i den kultur som är
koloniföreningen. Jag vill också undersöka vad ett högt kulturellt kapital får för konsekvenser
hos en kolonist.
18
Graden av kulturellt kapital hos en person visar sig genom den tid det har tagit att förvärva
kapitalet men Bourdieu (1986: 246) menar att vi inte enbart kan reducera det till år, tid som
går att mäta. Vi kan också mäta det med arv och vad man förvärvat i kunskap från andra. Den
mest kraftfulla principen av den symboliska effekten av det kulturella kapitalet ligger i
överföringen.
Kulturella varor är en form av kulturellt kapital som är kopplat till objekt (Bourdieu 2021:
161). I kolonistens fall kan det handla om grödor man lyckats odla fram och hur mycket pengar
kolonisten investerat i sin kolonilott. Men med den kulturella varan överförs ej det kulturella
kapitalet då det stannar hos bäraren. Individen överför det materiella till en annan individ men
förmågan hur man konsumerar och investerar i objektet avgörs av individens kulturella kapital
(Bourdieu 1986: 245 f.).
Socialt kapital
Kolonistens tillvaro på lotten handlar också om att interagera med övriga kolonister inom
föreningen. Här använder jag Bourdieus (1986: 249) teoretiska begrepp socialt kapital för att
undersöka denna interaktion. Kolonisten behöver besitta ett socialt kapital för att fungera i
föreningen tillsammans med övriga kolonister, föreningens styrelse, i förhållande till
föreningens stadgar och regler och de outtalade förväntningar som kan finnas på ett socialt
engagemang. Det kräver ett aktivt deltagande. Med hjälp av socialt kapital vill jag undersöka
hur förväntningarna ser ut och hur kolonisten förhåller sig till dessa.
Socialt kapital är det kapital individen kan erhålla genom tillgången till ett varaktigt
nätverk av relationer. Det kan också vara potentiella kontakter och nätverk som aktiveras.
Detta närverk av relationer är ett resultat av investeringar som individen eller kollektivet gör
för att etablera sociala relationer som är användbara. Relationerna existerar och garanteras
bland annat genom att individerna delar samma namn, i kolonistens fall samma epitet
(Bourdieu 1986: 248 f.) och medlemskap i föreningen.
För att erhålla och upprätthålla socialt kapital behöver det finnas en strategi för hur man
investerar i gruppen individuellt och kollektivt genom aktivt deltagande, där utbyte ger
grunden till ett ömsesidigt erkännande. För kolonisten är medlemskapet i föreningen ingen
garanti för att den ska få sociala kontakter, även om en förening är organiserad för att säkra
socialt kapital. Bourdieu (ibid.) menar att det kräver hårt arbete och investering i att få
relationerna i gruppen att bli hållbara och logiska genom det kulturella och sociala kapital som
finns i tillhörigheten till föreningen. Det handlar inte bara om medlemskap utan också
grannsämja, vänskap, respekt och aktivitet.
19
Gränsarbete
Kolonilotten är ett avgränsat område både geografiskt och socialt. Gränserna består av fysiska
föremål, organiskt material, estetiska förväntningar, regler och outtalade förväntningar. Med
teorin gränsarbete kommer jag undersöka kolonistens förhållningssätt till den egna
kolonilotten, grannarna och föreningen.
Donald Fisher (1988: 157 ff.) beskriver processen av gränsarbete som den spänning som
finns mellan kunskap och makt. Dessa fungerar sida vid sida och makt har en positiv och
negativ uppgift i förhållandet till kunskap. Den framtvingar, förhindrar och undertrycker
handling samtidigt som den frigör, fastställer och gör handling. I en kulturell hegemoni mutar
den härskande klassens ideologi in övriga i den sociala ordning som den anser ska råda. Den
härskande gruppens idéer blir aktiviteter, värderingar och moraliska strukturer som ska tjäna
till att formulera sunt förnuft. Ideologierna håller människor samman och har en extern och
intern påverkan på den sociala gruppen där den externa aspekten tjänar till att legitimera
sociala relationer inom den större gruppen. Den interna aspekten är hur den styrande
ideologin blir sunt förnuft i ett samhälle. Riksorganisationen Koloniträdgårdsförbundet är
uttalat partipolitiskt obundet och ideologin vilar i stora drag på det gemensamma intresset för
odling samt att värna om gemenskapen2. I en koloniförening vilar ideologin på ett utförande
och intresse snarare än politisk tillhörighet och tro. Ideologin implementeras genom uttalade
och outtalade regler, vilket jag kommer presentera i analysen av mitt material.
Gränsarbetet definieras genom de strukturer och ageranden som skapar, upprätthåller och
river ner gränser mellan kunskapsområden. Gränsarbetet involverar individer, institutioner
och social struktur på en och samma gång (Fisher 1988: 162). I kolonirörelsen definierar jag
kunskapsområdets olika beståndsdelar som de olika intressen och det ”sunda förnuft” som kan
finnas hos den enskilda kolonisten, mellan kolonister och mellan kolonisten och föreningen,
det vill säga otaliga relationer och platser där makt kan manifestera sig.
Gränsobjekt
Kolonilotten och kolonistugan är det gränsobjekt kring vilket gränsarbetet sker. Med Susan
Leigh Star och James R. Griesemers (1989: 393) begrepp gränsobjekt vill jag undersöka hur
kolonilotten som gränsobjekt bidrar till gränsarbetet, hur det kan se ut och vad det ställer för
kvar på kulturellt och socialt kapital.
Ett gränsobjekt kan tillhöra och vara en del av flera sociala världar och kan också bidra till
kommunikation mellan dessa olika sammanhang. Även om gränsobjektets betydelse och
identitet kan se olika ut beroende på vilken värld det befinner sig i känns det igen när
kommunikation mellan världarna upprättas. Ett gränsobjekt behöver vara tillräckligt formbart
2 https://kolonitradgardsforbundet.se/wp-content/uploads/2021/06/Forbundsstadgar-antagna-
av-FR-2021-red.pdf 2022-12-13
20
för att anpassa sig till den sociala värld det existerar i men ändå robust nog att upprätthålla en
gemensam identitet. De ska kännas igen och på så sätt kunna passera gränser utan att
förändras till oigenkännlighet. Dessa objekt kan vara abstrakta och konkreta, specifika och
generella och det är dessa olika former som de antar som gör dem till gränsobjekt (Star &
Griesemer 1989: 408). Görandet och användandet av gränsobjekt är en nyckel till när det gäller
att utveckla och upprätthålla sammanhållning mellan de sociala världar som korsar varandra.
Kolonistens gränsarbete innefattar dessa gränsobjekt som blir en del av kommunikationen
mellan kolonisterna. Gränsarbetet definierar vad kolonilotten som gränsobjekt blir och är.
Standardisering och makt

Standardisering är arbetet med att nå en gemensam lösning på ett problem för att på så sätt
undvika att det uppstår igen och att information blir kompatibel med olika världar3. Som
metod talar standardiseringen om hur, inte så mycket vad eller varför. Standardiseringen
garanterar föreningens auktoritet genom inrättade förhållningssätt och regler som
medlemmarna har att förhålla sig till (Star & Griesemer 1989: 407 f.). De i sin tur blir mer eller
mindre kompatibla genom den information som kommer från styrelsen och som de ska
förhålla sig till. Med hjälp av standardiseringen som teoribegrepp vill jag undersöka hur
kolonister försöker omförhandla regler, skapa regler och förhållningssätt som en del av det
gränsarbete de utför. Det gränsarbete som kolonisten utför är kopplat till föreningens ideologi
och sunda förnuft som råder inom densamma. För att ideologi ska bli sunt förnuft krävs
standardisering. Ideologin talar om varför och standardiseringen talar om hur (ibid.). Jag
kommer undersöka hur kolonisten kan utmana standardiseringen utan att för den skull bryta
mot föreningens regler. Med hjälp av standardiseringen som teoribegrepp vill jag undersöka
hur kolonister försöker omförhandla dem som en del av det gränsarbete de utför och hur
föreningen använder standardiseringen för att skapa sunt förnuft hos medlemmarna.
Michel Foucault (2003: 32) menar att maktens mikrofysik gör att makten existerar mellan
individer snarare än en makt någon äger eller lägger beslag på. I denna makt urskiljer man ett
nät av aktiva relationer och en ständig kamp. Makten omger, sprids genom och stöder sig på
relationerna men de kan i sin kamp mot denna makt ta spjärn mot den och det grepp den har
om dem.
3 https://www.sis.se/standardutveckling/delta-i-standardutveckling/hur-gar-arbetet-till/ 2022-11-
07
21
1.4 Forskningsetik och reflexivitet
Jag har arbetat enligt Vetenskapsrådets etiska riktlinjer så att relationen mellan forskning och
etik i största möjliga mån ska skydda informanterna (Vetenskapsrådet 2017). I mötet med
informanterna har jag varit en företrädare för två olika kunskapsvärldar; i egenskap av
tjänsteman på Jönköpings läns museum och som student som skriver magisteruppsats vid
Umeå universitet. Kerstin Hemström (2018: 8) gör skillnad på forskare och praktiker där den
gemensamma nämnaren är att de utvecklar kunskap. Begreppen utvecklas vidare av Lotten
Westberg, Merrit Polk och Annie Frid (2013: 8) där praktikern är verksam i till exempel
offentlig förvaltning där uppdraget är att utveckla en verksamhet. Forskarens mål är att
producera kunskap i förhållande till högskola eller universitet, en kunskap som är svår att
applicera direkt på den värld praktikern verkar i då kunskapen behöver anpassas till
verksamheten.
De båda exemplen beskriver hur jag i min forskarroll rört mig mellan dessa två
kunskapsvärldar, eller snarare rört mig i egenskap av dem båda. Ett konkret exempel är
anonymiseringen av informanterna samt koloniföreningarna som utgör det empiriska
materialet. Forskaren anonymiserar informanterna och materialet har inte primärt för avsikt
att arkiveras för framtiden. Praktikern å andra sidan, vill att det empiriska materialet ska ha
så god proveniens som möjligt, att det ska registreras och arkiveras. I den skarven blir
reflexiviteten påtaglig då två discipliners intressen krockar med varandra (Jahn, Bergmann &
Keil 2012: 5).
Det har legat nära till hands att det empiriska materialet har begränsat mig då jag vet att
det med enkelhet går att ta reda på vilka informanterna är. Tack vare det så har praktikern lyft
frågan om etiska riktlinjer i förhållande till det etnologiska materialet som arkiveras på
Jönköpings läns museum och att sådana behöver upprätta. I det gemensamma
problemlösandet mellan forskare och praktiker uppstår ett gemensamt lärande (Jahn,
Bergmann & Keil 2012: 3) där framför allt praktikern i mig lär sig av forskaren. Jag har inte
fått negativ respons från informanterna när jag bett dem skriva under två samtycken. Huruvida
jag har lyckats att anonymisera informanterna är ett aber som följt mig under den analytiska
processen (Nygren 2019: 36). Det har inte varit ett mål i sig att göra informanterna helt
anonyma då de i museets arkiv och register över etnologiska dokumentationer figurerar med
sina riktiga namn. Mitt ansvar blir att handskas med materialet på ett sätt som går att försvara
ur ett etiskt perspektiv (Kalman & Johansson 2019: 45). Forskare eller praktiker, oavsett så
har jag ett etiskt ansvar.
Transparens gentemot informanterna har skett genom att de fått ta del av
intervjuutskriften och fått möjligheten att stryka sådant de inte önskar ha med. Även om
22
museets samtycke4 förklarar vad materialet kan komma att användas till så kvarstår frågan om
informanten uppfattat att den gör ett kliv in i ett offentligt rum (Fjell 2010: 78 ff.). Men det
betyder inte att intervjuerna går att använda hur som helst, samtycke till trots. Därav
revideringen av de etiska riktlinjerna kring hur det etnologiska materialet hanteras av
personalen på Jönköpings läns museum.
1.5 Tidigare forskning
Kolonirörelsen som en utopi i verkligheten

I En utopi i verkligheten undersöker Magnus Bergquist (1996: 14) hur visionen om ett nytt
vardagsliv och samhällsordning speglas i kolonirörelsen med fokus på Göteborgs
Koloniträdgårdar. Det historiska perspektiv som Bergquist lyfter fram i sin forskning placerar
min undersökning i ett bredare sammanhang som förklarar varför kolonirörelsen är vad den
är idag. Moderniseringen av samhället går hand i hand med kolonirörelsens formande. Med
avstamp i framväxten av rörelsen i Göteborg analyserar Bergquist (1996: 255) hur annorlunda
den var i förhållande till det samhälle den växte fram i början av 1900-talet. Den låg före sin
tid i hur den organiserade sig. Detta kom att placera rörelsen i ett gränsland där man var en
del av samhället samtidigt som man tänjde på de gränser som omgav just detta samhälle och
relationerna mellan styrande och styrda utmanades. Det blev en form av utopi som
distanserade sig från samhället och skapade en ny plats för möjligheter. Traditioner och vanor
ifrågasattes och kolonirörelsen utvecklades ständigt i detta möte mellan individer och
omvärlden (Bergquist 1996: 256).
Kolonisterna var yrkesutbildade arbetare och lägre tjänstemän. Under 1960-talet började
högutbildade personer intressera sig för kolonirörelsen och de var mer högavlönade än
dåvarande majoritet av kolonister. De i sin tur bekräftade kolonirörelsen som en plats för
möten mellan människor från olika sociala delar av samhället (Bergquist 1996: 50). Bergquist
menar att det finns en motsägelse i kolonirörelsen utformning och hur den organiserade sig.
Det var en plats för individen att utvecklas och tillförskaffa sig individuell kompetens men
samtidigt var de olika föreningarna en plats där medlemmen skulle uppfostras, förändras och
danas (Bergquist 1996: 20). Individen skulle bli fri men samtidigt inordna sig under
föreningens normer och förväntningar och det skapades olika sätt på vilket man kunde mäta
kolonistens utveckling. Bergquist konstaterar att kolonirörelsen tillskrivs många betydelser
och i vissa fall motstridiga sådana:
4 Berättelser & intervjuer – information om och godkännande av materialets användning,

Jönköpings läns museum
23
Den har uppfattats både som något avgränsat och som en del i ett större sammanhang; den har
tillskrivits både staden och landet, naturen och civilisationen; den har beskrivits som både
framåtskridande och tillbakablickande, frigörande och förtryckande (Bergquist 1996: 281).
Slaget om koloniområdet vid Citadellen

I Kolonins sista strid avgränsar sig Sven B. Ek (1990: 27 f.) till Citadellkolonierna i Landskrona
och undersöker arbetarnas hållning till kolonirörelsen. Området kring Citadellen bestod av
anlagda jordlotter innan någon gett dem benämningen kolonilotter. Det fanns ett område
innanför vallarna och ett utanför, områden som också skilde samhällsklasser åt.
Eks (1990: 9) problematisering av begreppet koloniträdgård bidrar till min analys av vad
kolonilotten betyder för kolonisten. Samtidigt som en kolonilott ger materiell avkastning så är
det en plats som uppfyller emotionell förväntan och erbjuder känsloupplevelser på platsen.
Där utvecklas relationer och nyttan kombineras med rekreation och emotionella kopplingar.
Ek (1990: 20) börjar vid kolonirörelsens etablering i Sverige och hur den drevs av
nyckelpersoner men också hur viktigt mottagaren var för kolonirörelsens framgång. Nyttjarna
av kolonierna var de som benämner som kolonisatörerna och de kom ur arbetarklassen. Men
det var inte arbetarna som var de egentliga kolonisatörerna, det var de ur borgarklassen som
förespråkade vikten av koloniområden, sådana likt Anna Lindhagen som realiserade idéen. Det
var snarare borgaren vid sekelskiftet som levde Lindhagens vision om en familjeträdgård som
förenade nytta med moral genom en vackert odlad och nyttjad yta.
Familjelycka eller ej så visade det sig att kolonisten var utbytbar i den bemärkelsen att
marken de arrenderade låg på ett attraktivt område (Ek 1990: 50). Det var då arbetarklassen
som förde den absolut sista striden för att området skulle bli kvar.
Utvecklingen av ett mångkulturellt odlingsområde

Karin Becker och Barbro Klein (2003: 153) undersökte ett koloniområde i utkanten av
Stockholm. Syftet var att undersöka hur kolonister med olika etniska, religiösa och språkliga
tillhörigheter lärde av varandra när det gäller odling. Det tittade också på estetiska och etiska
förhållningssätt kolonisterna hade till varandra.
Under undersökningens första del kunde de urskilja att det fanns en sammanhållning
mellan kolonisterna samtidigt som de hanterade konflikter inom föreningen.
Sammanhållningens kitt var de regler som kommunen upprättat och som alla medlemmar i
föreningen hade att förhålla sig till. En konflikt som återkom handlade om gränser: hur andra
kolonister inte följde kommunens regler gällande hur högt staketet fick vara kring den egna
lotten (Becker & Klein 2003: 156). Förutom reglerna såg Becker och Klein hur glädjen över att
odla och arbeta med jorden bidrog till en sammanhållning i gruppen. Samtidigt antog
24
gemenskapen formen av etniska grannskap där odling och ordning skilde sig åt. Men Becker
och Klein kunde inte se att kolonisterna lärde sig av varandra (Becker & Klein 2003: 171 ff.).
Tio år senare var koloniföreningen fortfarande indelad i de etniska grannskapen. Men nu
fanns ordet mångkulturell med i tal och skrift vilket inte var aktuellt tio år tidigare. Det syntes
också i det estetiska utformandet av området. Konflikter fanns fortfarande men nu rådde en
större acceptans för varandras olikheter.
Becker och Kleins undersökning genomfördes i ett koloniområde utan att placera in det i
en omfattande historisk kontext och sätter sökarljuset på kolonisten. På samma sätt som de
undersöker kolonisten i sin nutid så avgränsar jag min undersökning till ett nu, där kolonisten
som kulturvarelse är i fokus. De perspektiv de använder kommer jag applicera på min
undersökning för att hitta avvikande eller liknande kulturella uttryck hos mina informanter.
Livet i villaträdgården
Ett eget utomhus: perspektiv på livet i villaträdgården (Gunnarsson, Saltzman & Sjöholm
2017: 11) är ett forskningsprojekt som uppmärksammar samtidens villaträdgårdar och
villaområden. Studiens huvudfokus är människor och deras berättelser om sitt förhållande till
trädgård. Inför mötet med villaträdgården så befinner sig informanterna på varierande nivåer
när det gäller kunskap och erfarenhet. Till skillnad från kolonisten så kan en ägare till en
trädgård få den på köpet när den investerat i en fastighet. En kolonist å andra sidan gör ett
medvetet val genom att skaffa sig en kolonilott. Det är eventuella likheter men också olikheter
mellan trådgårdinnehavaren och kolonisten som i min undersökning kan ge ytterligare en
dimension av kolonisten som kulturvarelse. Dessa två tangerar varandra genom odling och
skötsel av ett avgränsat område.
Trädgårdsinnehavarens kunskap om trädgårdsskötsel varierar från person till person. En
kunskap som går att lära sig genom att till exempel pröva och lära sig av misstagen, läsa böcker
och googla. Men så finns det en form av kunskap som är svår att förklara var den kommer ifrån,
en erfarenhetsbaserad kunskap (Gunnarsson, Saltzman & Sjöholm 2017: 39 f.). Denna form av
kunskap blir bredare och djupare med tiden och blir till en förkroppsligad kunskap. Den blir
en del av aktören som då kan utföra mer avancerad trädgårdsskötsel utan att egentligen
reflektera över att den är just mer komplex.
Trädgårdens gränser eller trädgårdens rum som författarna talar om, kan variera på så sätt
att informanter är noga med att inhägna medan andra inte är så noga med huruvida
trädgårdslivet är privat eller ej (Gunnarsson, Saltzman & Sjöholm 2017: 90 ff.). Frågan om vad
som är privat i en trädgård och var den sociala gränsen går mot grannarna, kopplas till tomtens
fysiska gränser där det finns ett lagom i den sociala interaktionen. Några av informanterna
kliver utanför den privata sfären och engagerar sig i skötsel av villaområdets allmänna ytor. De
som inte känner för den typen av extra arbete gör det ändå för grannsämjans skull då man
25
delar villaområdet med andra och tillsammans formar man det (Gunnarsson, Saltzman &
Sjöholm 2017: 300 f.).
Studien visar att en villaträdgård sällan är autonom då villaområdet är ett landskap som
delas av andra som kommer från andra världar och bär med sig andra erfarenheter, drömmar
och ideal. Var och en skapar en egen värld samtidigt som man delar gränser och luftrum med
andra (Gunnarsson, Saltzman & Sjöholm 2017: 303).
Människan och naturen

I antologin Naturen för mig (Nilsson et al., 2014) tittar forskare och kulturarvsinstitutioner
närmare på vad naturen har för betydelse i samtida vardagskultur. I min undersökning tittar
jag på kolonisten vid sin kolonilott, en plats i naturen med närhet till växtlighet, olika väder
och årstider. Kolonistens koppling till naturen kan bidra till större kunskap om hur den
förhåller sig till kolonilotten.
I informanternas svar så ser forskarna att vad som uppfattas som natur skiftar men har
gemensamma övergripande drag. Många beskriver hur naturen är en plats som har stor
betydelse och andra upplever den som ett trist ställe (Nordström & Saltzman 2014: 25 ff.).
Kopplat till naturen finns det ett görande som kan ha med jobb eller fritid att göra men också
en fristad där man inte behöver göra någonting. Det blir en plats som antar formen av ett rum,
en avgränsad plats fysiskt, emotionellt och i tid, men där den fysiska platsen är ett ställe att
återkomma till med kropp och i tanke. Håkan Berglund-Lake (2014: 41) menar att ju mer
förtrogna vi blir med en fysisk miljö desto mer känslomässiga band får vi till platsen. Det
kommer konkret av att vi återkommande spenderar tid i den, och som han uttrycker det av ett
”donande med saker och ting på stället”. Görandet blir tydligt i det rum av naturen som är
trädgården. Det arbete som utförs där förknippas med rekreation för både kropp och själ och
som också kan engagera människor socialt där det gemensamma intresset förenar (Saltzman
& Sjöholm 2014: 244).
Samtidigt som trädgården ska tuktas men också efterlikna naturen så uppstår en kamp och
frågor kring vad som är natur och var gränsen går mellan vildvuxet och tuktat. I svaren från
informanterna ser Katarina Saltzman och Carina Sjöholm att i försöken att definiera vad natur
är och inte är kommer det att handla om gränser: var går gränsen för vad som är trädgård och
vad som är tomt? Svaren varierar och det ligger i betraktarens erfarenhet och personliga åsikter
var gränsen går (Saltzman & Sjöholm 2014: 245 ff.).
26
1.6 Disposition
I kapitel Kolonisten och kolonin ger jag en introduktion till hur en kolonist och kolonilott kan
se ut idag. Jag ger en bakgrundshistorik till kolonirörelsen ur ett internationellt, nationellt och
lokalt perspektiv. Kapitlet syftar till att placera in kolonisten och kolonilotten i en historisk
kontext samt att beskriva vad det är som ligger till grund för undersökningen.
Därefter följer uppsatsens huvudkapitel Kolonisten – en relationsgörare där jag redogör
för det empiriska materialet. Det är tematiskt strukturerat enligt uppsatsens tre övergripande
frågeställningar. Första avsnittet handlar om kolonistens relation till kolonilotten och hur det
tar sig uttryck. I det andra avsnittet redogör jag för vad en kolonist förväntas besitta för
egenskaper för att fungera med andra kolonister. I det tredje avsnittet undersöker jag
kolonisten som föreningsmänniska. I slutet av varje kapitel gör jag en sammanfattning och
diskussion som återkommer och fördjupas i slutdiskussionen.
Efter huvudkapitlet följer Avslutande diskussion där jag presenterar resultatet och
slutsatser av min analys med avstamp i de teorier som ligger till grund för analysen samt
tidigare forskning som kontextualiserar undersökningen. De diskussioner jag fört i slutet av
kapitel 3.1–3.3 förs in under det här kapitlet. Det avslutas med förslag till fortsatt forskning.
Uppsatsen avslutas med en kortare Sammanfattning och Käll- och litteraturförteckning.
27
2. Kolonisten och kolonin
I det här kapitlet ger jag en kort bakgrundsbeskrivning till kolonirörelsen samt en förklaring
kring begreppen kolonist och kolonilott för att ge en större förståelse för det empiriska
materialet. Magnus Bergquist avhandling En utopi i verkligheten: Kolonirörelsen och det nya
samhället (1996) samt Anna Lindhagens bok från 1916 Koloniträdgårdar och planterade
gårdar ger en förståelse för kolonirörelsens ursprung och syfte. Med hänvisning till
uppsatsens geografiska avgränsning till Jönköpings kommun har Agneta Åsgrim-Berlins
(1984) forskning varit en ovärderlig källa i min förståelse för kolonirörelsens framväxt i
kommunen. Jag redogör kort för begreppen kolonist och kolonilott med hänvisning till
Svenska Akademiens ordlista och internetsidor där koloniföreningar definierar de olika
begreppen.
2.1 Kolonisten idag
Enligt SAOL är en kolonist innehavare av kolonilott. Kolonisten är en person som har en

odlingslott eller kolonistuga. Denna bit land förvaltas av en förening. Genom medlemskapet är
man som kolonist ålagd att följa de regler och stadgar som föreningen upprättat5.
2.2 Vad är en kolonilott?
Om vi tittar närmare på vad en kolonilott är så definieras den som en jordlott som i de flesta
fall arrenderas ut av kommunen till tätortsinvånare6. Det är ett större område som delats in i
mindre enheter. Vikens odlarförening arrenderar marken av Jönköpings kommun men det är
föreningen som själva ansvarar för att hyra ut lotterna och den allmänna skötseln7. Detsamma
gäller Björkbackens koloniträdgårdsförening med skillnaden att dom har större kolonistugor
på sina tomter där det finns regler kopplade till stugornas utformning och när bygglov
krävs8.För att bli kolonist i Björkbackens koloniträdgårdsförening behöver du köpa din stuga
5 https://lillavallen.se/bli-kolonist/ 2022-08-29
6 https://www.synonymer.se/sv-syn/kolonitr%C3%A4dg%C3%A5rd 2022-08-29
7https://www.jonkoping.se/upplevagora/friluftslivochmotion/odlaistadenstadsodlingochkolonilot
ter/koloniochodlingslott.4.74fef9ab15548f0b8002030.html 2022-08-29
8 Områdesbestämmelser för Ekelundshovs koloniträdgårdsförening – Kortebo Jönköpings
kommun.
https://www.eklundshov.se/wp-content/uploads/2022/06/Omradesbestammelser.pdf 2022-08-
29
28
och tomt medan du hos Vikens Odlarförening hyr din lott och gör initialt en inte lika stor
ekonomisk investering.
Benämningen på en kolonilott varierar: kolonilott, jordlott, lott, koloniträdgård och koloni.
Kärt barn har många namn.
2.3 Kolonirörelsen – en kort historik

En rörelse växer fram
De mest framstående koloniländerna i Europa vid förra sekelskiftet var Tyskland, Danmark
och Frankrike (Bergquist 1996: 36). Rörelsen spred sig över andra delar av kontinenten och
letade sig så över havet till Amerika år 1897. I Tyskland anlades de första kolonierna på 1820-
talet och vid samma tidpunkt i Danmark som en typ av fattighjälp. Anna Lindhagen (1870–
1941), sjuksköterska och politiker från Stockholm var en av dem som tog kolonirörelsen till
Sverige i slutet av 1800-talet9. Rörelsen nådde Sverige när det först tagit vägen om Tyskland
och Danmark10. Då var koloniträdgårdarna främst till för den del av befolkningen som var
mindre bemedlad och utsatt, där kolonilotten skulle bidra till försörjningen (Lindhagen 1916:
5). I sin bok Koloniträdgårdar och planterade trädgårdar lyfter Anna Lindhagen (1916: 69)
nyttan med kolonilotten utöver den ekonomiska. Det är den friska luften och närheten till
naturen som gynnar kolonisten. Inflytandet från växterna kan hjälpa en ”rå och självisk natur”.
Agneta Åsgrim-Berlin (1984: 146) liknar det vid en ”andligt stärkande utomhusvistelse”.
Kolonilotterna skulle helst placeras intill tätbebyggda områden så att kolonisten inte skulle
ha för långt till sin täppa. Den idealiska storleken enligt Anna Lindhagen var 200 – 350 kvm
(Lindhagen 1916: 18 ff.). Staket borde upprättas kring lotten för att hindra tjuvar och en
välordnad koloni har staket helt enkelt. Men det får samtidigt inte hindra allmänheten från att
kunna se in och njuta av odlingsprakten. Balansen mellan koloni och allmänhet måste
upprätthållas genom kolonistens transparens och vilja att visa upp sin lott.
Anna Lindhagen (1916: 20 f.) listar de egenskaper som hör en lott till. Det är ett
välbefinnande för den enskilda kolonisten, placeringen av koloniområdet, lottens utformning
med bod, vikten av regler för kolonisten att förhålla sig till och estetiska förväntningar på
lottens utformning.
Kolonirörelsen idag
Hur många koloniföreningar och kolonister det totalt finns i Sverige 2022 är svårt att få grepp
om. Jag tar hjälp av Koloniträdgårdsförbundets statistik vilket endast visar hur många
9 https://stockholmskallan.stockholm.se/teman/demokratisering/politiska-aktorer-case/anna-
lindhagen/ 2022-09-14
10 https://kolonitradgardsforbundet.se/kolonirorelsens-historia/ 2022-05-01
29
föreningar och medlemmar det finns i Sverige som ingår under deras paraply. Idag har
förbundet 229 föreningar och 23 000 kolonister knutna till sig11. Koloniträdgårdsförbundet
bildades 20 augusti 1921. Det är partipolitiskt obundet. Förbundets medlemsföreningar utgörs
av koloniträdgårdsförening, fritidsbyar och odlingslottsområden över hela landet.
2.4 Kolonirörelsen i Jönköping
Kolonirörelsen kommer till Jönköping

De första odlingslotterna i Jönköping anlades 1904. Jönköpings motsvarighet till Anna
Lindhagen var Herman Ekelund, disponent vid Sahlströmska textilfabriken och ledamot i
kommunfullmäktige. Precis som Lindhagen såg Ekelund nyttan med att kunna erbjuda de
mindre bemedlande i samhället med en bit jord. Både Ekelund och Lindhagen kom från de
övre skikten i samhället. Herman beskriver hur kolonilotten skulle kunna påverka människan
när den får odla, får friska luft, när lek blandas med arbete, den varierande kosten som skörden
innebär och så vidare (Åsgrim-Berlin 1984: 146 ff.). Sättet att beskriva kolonilottens betydelse
för individen känns igen från Anna Lindhagens bok: En nästan utopisk bild av kolonilotten
som om den var magisk.
I september 1904 annonserades de nya kolonilotterna i Jönköping i stadens tidning. Det
var två områden som hade iordningsställts med totalt 80 kolonilotter med en årsavgift om 10
kr. Dessa två områden inhägnades med staket och vid entrén fanns en portvaktsstuga (Åsgrim-
Berlin 1984: 149). Koloniområden i Jönköpings kommun har kommit och gått och fått
avvecklas på grund av ny bebyggelse. Under 1930-talet utvecklades Jönköping i snabb takt och
kolonister trängdes undan. Stadsinspektören Karl Ståhlberg, som ansvarat för stadens
koloniområden såg behovet av att få in koloniområden i stadsplanen och föreslog detta i
stadsfullmäktige för att trygga kolonistens tillgång till sin lott (Åsgrim-Berlin 1984: 154 f.).
Kolonirörelsen i Jönköping idag

När jag tittar på hur kolonirörelsen i Jönköping ser ut idag 2022 så utgår jag från Jönköpings
kommuns information12. På deras hemsida ser jag att kommunen idag har 13 områden på vilka
de erbjuder möjligheten att köpa eller hyra kolonilott. Varje koloniområde har en
kontaktperson med ett telefonnummer. De föreningar som finns listade på den sidan ligger
alla på kommunens mark och har avtal med kommunen för att få bedriva sin verksamhet.
Skötseln av områdena samt fördelning av lotterna sköter föreningarna på egen hand. De
11 https://kolonitradgardsforbundet.se/om-oss/ 2022-05-08
12
https://www.jonkoping.se/upplevagora/friluftslivochmotion/odlaistadenstadsodlingochkolonilott
er/koloniochodlingslott.4.74fef9ab15548f0b8002030.html 2022-05-08
30
föreningar som ligger till grund för min undersökning finns båda med på kommunens lista.
För att få reda på hur många lotter det finns totalt samt antalet medlemmar i de olika
föreningarna kontaktar jag den person som står som kontaktperson på kommunens hemsida.
Hon svarar att kommunen upplåter mark som föreningarna arrenderar13. Hur de sedan väljer
att fördela marken mellan kolonisterna är helt upp till föreningarna vilket betyder att
kommunen inte vet hur många odlingslotter eller kolonister det finns.
13 E-post från Birgitta Thyselius 2022-05-10
31
3. Kolonisten – en relationsgörare
3.1 Kolonin – en plats att längta till
När jag har besökt kolonisterna vid tillfället för intervjun har jag fått en rundvandring där de
visat mig kolonilotten. Hur mycket man odlar varierar, men alla visar de eller påtalar
åtminstone någon plats där de ägnar sig åt detta. Jag ser en entusiasm och kärlek till platsen
de förvaltar men också oro över att inte orka med. Kolonisten har valt att skaffa sig en
kolonilott och i vissa fall med tillhörande kolonistuga, ett medvetet val som medför ansvar och
arbete.
I detta kapitel kommer jag diskutera kolonistens relation till kolonilotten och vad den
betyder för kolonisten. Jag har inlett varje intervju med frågan: vad betyder kolonin för dig?
Genom att inte specifikt fråga vad odlingen betyder för kolonisten har jag velat ringa in en
vidare betydelse och se de värden som finns i att ha en kolonilott och ta hand om den. Jag
kommer också diskutera om det arbete som utförs av kolonisten ser likadant ut eller skiljer sig
åt.
Det finns en lägsta nivå av engagemang, arbetsinsatser och färdigheter en kolonist behöver
för att få lotten att fungera. Med hjälp av begreppet kulturellt kapital vill jag undersöka var
gränsen går för hur lite man behöver som kolonist för att inte bli ifrågasatt av föreningen och
kollektivet men också hur ett högt kulturellt kapital tar sig uttryck och framför allt vad det får
för konsekvenser för kolonisten. Det jag undersöker är hur det kulturella kapitalet tar sig i
uttryck på lotten och olikheter som kan råda mellan kolonisternas kunskap och känsla för
odling då kolonilotten som gränsobjekt kan vara abstrakt, konkret, specifikt och generellt (Star
& Griesemer 1989: 408).
Odling och känsla

Den är ju framför allt en oas i tillvaron tycker jag. Den är ett andningshål. Man byter miljö och
kan vara ute och det är rekreation. Men det betyder inte att man bara ligger och vilar utan också
jobba och greja och man ser hur det växer. Ja, det är något tillfredsställande med det 14.
Hur intresserad man anser sig vara av att odla varierar mellan informanterna. När jag ber Sofia
och Fredrik Åkerby berätta vad de odlar så brister Sofia ut i ett ”Oj, vill du veta allt?” 15. Sofia
14 Intervju med Sofia och Fredrik Åkerby, Björkbackens koloniträdgårdsförening 2022-04-25

32
odlar mängder av olika grödor och listan blir lång och imponerande. Det är allt från bondbönor
till physalis. Sofia och Fredrik berättar om fruktträd och bärbuskar som de har i sin
koloniträdgård. Jag frågar Fredrik vad han gör när de nu är så att Sofia sköter odlingen. Han
beskriver hur han investerar i koloniträdgården genom att bygga och anlägga. Jag frågar om
det finns en vila i att arbeta och de instämmer i det. Henrik uppskattar kroppsarbetet och Sofia
poängterar att det är en kreativ process både i att odla och bygga. Man testar något nytt och
det finns en spänning i om det kommer bli något. ”Att skapa någonting och forma liksom. Ja,
man bygger upp någonting tillsammans så där16”. Detta tillsammans som Sofia nämner
omfattar hon och Fredrik. Det visar hur kolonin som gränsobjekt kan tillhöra flera sociala
världar då det inom gränsen för kolonin finns ett tillsammans där man skapar någonting i
förhållande till det tillsammans som föreningen bildar. Kolonin är en del av något mindre men
också något större där den formas för att fungera inom båda dessa tillsammans och ändå
upprätthåller en gemensam identitet för Sofia och Fredrik samt föreningen (Star & Griesemer
1989: 393). Under de fem år de haft koloniträdgården har det skett återkommande
ommöbleringar. Pallkragar har flyttats och med dem odlingen, från en plats till en annan vid
ett flertal tillfällen för att lämna rum åt annat. Sofia berättar att de inte haft trädgård tidigare
och när de skaffade kolonistugan för fem år sedan hade de inte en massa kunskap från början.
De har fått lära sig efter hand. Kolonin som gränsobjekt bjuder in till ett kreativt skapande som
i sin tur ger kolonisten möjligheten att vinna ett större kulturellt kapital. Det här är ett bra
exempel på hur det kulturella kapitalet vinns över tid (Bourdieu 2021: 166 f.).
När jag besöker Vikens odlarförening bjuder Camilla in mig i sitt växthus17. Där inne är det
varmt och doftar jord. Hon har börjat driva upp små plantor av olika slag som längre fram i
vår ska planteras ut på kolonilotten. Camilla knipsar av en bit portlak och sträcker till mig. Jag
stoppar in det i munnen och får smaka något nytt. Kolonilotten betyder mycket för Camilla och
odlingen är ett stort intresse, men också vila, arbete, träffa människor och avkoppling 18.
Camilla beskriver också hur hon genomgår en förändring när hon rör sig mellan hemmet och
kolonilotten. När hon går hemifrån kan hon vara stressad men så fort hon öppnar dörren till
boden som står på kolonilotten så känns det annorlunda. Camilla sammanfattar det med att
hon odlar själen. Som yrkesverksam jobbade hon mycket med andra människors känslor och
då var det skönt att komma till kolonin och gräva ner det som tyngde henne. Det var en fysisk
handling som blev starkt kopplad till det psykiska. Kolonin är också en samlingspunkt för hela
hennes familj som räknar med att kunna besöka platsen då den betyder mycket för dem alla.
Gränsobjektet antar en abstrakt form och blir en plats kolonisten tycker om och längtar till
(Star & Griesemer 1989: 408).

17 Deltagande observation Vikens odlarförening 2022-04-02
18 Intervju med Camilla Sjöstrand, Vikens odlarförening 2022-04-13
33
När Maria sätter sig i bilen och påbörjar resan ner mot sin kolonistuga i Småland genomgår
hon en förändring19. Hon beskriver hur hon jobbar klart i tanken så när hon är framme är hon
bara där, i stunden. Vid tiden för intervjun närmar sig maj månad och Maria vet att då blir det
mycket att göra med odlingen och koloniträdgården men det är en annan puls ändå. Även om
hon inte är så jätteförtjust i odling så är det en njutning. Maria har hittat en nivå för hur mycket
hon ska greja i sin koloniträdgård. I hennes fall handlar det om ett mindre intresse för odling
och skötsel. Intervjun med Maria är den som handlar minst om odling men en stark känsla för
platsen.
Jag har en nivå jag ska hålla. Och den nivån fick jag jobba med lite grand efter att mamma hade
dött. För hon var en sån där. Hon satt i rabatterna på en gul stol och rensade ogräs. Det var terapi
för henne på något sätt. Jag gör det inte. Jag rafsar. Jag är mer…jag är så här så att jag hellre
gräver eller klipper häckarna. Men då fick jag jobba med att det inte såg lika fint ut 20.
Maria och hennes mamma är ett exempel på att kulturellt kapital inte går att ärva (Bourdieu
1986: 244). Hon har ärvt stugan och koloniträdgården efter sin mamma men inte hennes lust,
vilja eller förmåga att sitta i rabatterna och rensa ogräs. Men det betyder inte att hon inte odlar.
När vi går runt i hennes koloniträdgård visar hon pallkragar i vilka hon driver upp grönsaker.
Hemma i hennes lägenhet i Stockholm väntar tomatplantor, rosenskära och palmgräs på att
planteras ut i koloniträdgården. När jag får portlak av Camilla21 gör inte det något med mitt
kulturella kapital kopplat till odling men i det långa loppet så kanske det inspirerar mig till att
odla portlak och då kan jag bredda mitt kulturella kapital. I växthuset imponeras jag av
Camillas förmåga att odla och jag uttrycker det. Det blir ett erkännande av hennes kunskaper
och färdigheter, hennes kulturella kapital på samma sätt som Maria erkänner sin mammas
kulturella kapital.
Kulturella varor
Admona och Edina berättar om allt de driver upp på sina respektive kolonilotter på Vikens
odlarförening22. Jag förstår att just resultatet av arbetet ger en stor tillfredsställelse när de
kan laga mat på sådant de odlat själva, frysa in och ge bort till andra. I intervjun med Camilla
så pratar vi om hur det hon odlar generar sådant som går att äta och dricka23. Jag frågar vad
det väcker för känsla hos henne.
19 Intervju med Maria Jonsson, Björkbackens koloniträdgårdsförening 2022-04-22

21 Deltagande observation, Vikens odlarförening 2022-04-02
34
Jag känner mig rik när jag kan bjuda på en måltid här uppe med egna potatisar och egen sallad
och egen squash. (…) Eller när jag kan ta med mig en påse eller korg med grönsaker när går och
hälsar på någon, då känner jag mig rik24.
Hon berättar också hur hon i sin tur aldrig behövt odla romansallad för det får hon från en
annan kolonist i koloniföreningen. Den här generositeten menar hon är utmärkande hos de
utlandsfödda kolonisterna och det är positivt för föreningen. När kolonisterna möts så sker
det något i det sociala och kulturella kapitlet. Eventuell språkförbistring överbryggas med att
kolonisterna ger varandra grödor25. De bygger relationer och samtidigt breddas deras sociala
och kulturella kapital när de genom utbytet av kulturella varor (Bourdieu 1986: 261) kommer
i kontakt med varandra och sådant de inte odlat tidigare. Kolonisten hittar vägar att
överbrygga språkliga och kulturella skillnader genom att dela med sig av det man kan och
har. Med den kulturella varan överförs ej det kulturella kapitalet då det stannar hos bäraren.
Individen överför det materiella till en annan individ men förmågan hur man konsumerar
objektet avgörs av individens kulturella kapital (Bourdieu 1986: 245 f.).
I intervjun med Erika pratar vi om vad det skänker för känsla att kunna bjuda på sådant
som man odlat på sin kolonilott26. Samtalet kring detta tar avstamp i Erikas funderingar
kring det utbyte av grödor som kan ske mellan kolonister och att det gör kolonin speciell.
Hon får en planta av grannen och grannen får något av henne och att man kan lära sig något
av varandra. Känslan av att få dela med sig av det man odlat menar Erika är laddat med mer
kärlek. Det blir en social aspekt på det hela när till exempel hallonen från egna kolonin blir
ett samtalsämne kring fikabordet. Ur det kulturella kapitalet kan det växa fram ett socialt
kapital där arbetet på kolonin laddas med en känsla, en kärlek som förflyttar sig från kolonin
till en hallonpaj som andra får ta del av. Dessa kulturella varor bibringar inte per automatik
ett kulturellt kapital men det utbyte som sker mellan kolonisterna, familj och vänner i
görandet och användandet av gränsobjektet utvecklar och upprätthåller en sammanhållning
mellan de sociala världar som möts i koloniföreningen (Star & Griesemer 1989: 408).
Känsla och närvaro

Hur det kulturella kapitalet vinns över tid påverkas av i vilken takt individen väljer att jobba
men också på det intresse som Sofia nämner tidigare27. Hon resonerar vidare kring det och
konstaterar att vissa gillar odling och andra inte alls. Andra kanske bara har en gräsmatta och
vill att kolonin ska vara en plats man bara är på. Vid den deltagande observation jag gjorde vid
Björkbackens koloniträdgårdsförening har jag i mina anteckningar noterat att flera av

26 Intervju med Erika Svensson, Vikens odlarförening 2022-04-25
35
stugorna har mer gräsmatta än odlingsplättar28. Jag funderar på om odlingen är sekundär och
kanske är det mer en plats för rekreation. Vid deltagande observationen och mötet med
Admona och Edina på Vikens odlarförening tar svaren på frågorna form29.
En av Admonas grannar på koloniområdet har inte så mycket på sin lott. Det är en
gräsmatta med några mindre fruktträd och två små pallkragar. Vi kommer att prata om den
odlingslotten och varför den ter sig så anspråkslös. Admona har frågat dem varför de inte odlar
någonting. Till svar har hon fått att de njuter av att bara komma dit och sitta på sina stolar.
Hon pekar samtidigt på två enkla stolar i trä som står i ena änden av grannarnas kolonilott.
Flera av informanterna pratar om lusten de kopplar till att odla och jobba på sin koloni och att
det däri finns en vila och ett skapande. Admonas grannar på koloniområdet finner en vila och
lust i att sitta på sina stolar och njuta.
I intervjun med Camilla nämner jag samma kolonilott30. Hon svarar att de är ju där och
klipper gräset och håller ordning. I Vikens odlarförenings ordningsföreskrifter står det att
medlemmen är skyldig att hålla sin odlingslott i så städat och vårdat skick att den ser nyttjad
ut31. I gräsmattan kan vi se hur den interna och styrande ideologin blivit sunt förnuft i
kolonistens gränsarbete (Fisher 1988: 161). Man klipper gräset och håller ordning så den ser
nyttjad ut och det är nog. I intervjun med Fredrik och Sofia pratar vi vidare om att man bara
kan ha en gräsmatta på sin kolonilott32. Fredrik menar att det är viljan att vara där som är
viktigast. När jag nämner Admona och Edinas grannar för dem så ställer Sofia en fråga till mig
”Men de är där i alla fall då?”33
Frånvaron eller närvaron av kolonisten nämns i flera intervjuer. Som medlen i
Björkbackens koloniträdgårdsförening ska man enligt reglementet vara mantalsskriven i
Jönköpings kommun34. Maria på Björkbackens koloniträdgårdsförening berättar om en
kolonist som hade stuga på området och sen flyttade till en annan stad men hade kvar stugan
trots att hen flyttat från kommunen35. Hon, tillsammans med övriga medlemmar i föreningen
började knorra och påtala att hen inte var där och inte heller deltog i det arbete hens
arbetsgrupp utförde. De klagade också till varandra om att hen minsann borde klippa gräset
och ta hand om det gistna staketet. När det som anses vara det sunda förnuftet inte finns hos
den enskilda kolonisten så blir gränsarbetet förstärkt för alla andras del och då leder det till
missnöje bland de andra kolonisterna. Gränsarbetet håller gruppen samman och när någon
inte besitter den lägsta nivån av kulturellt kapital så blir man ett problem. Detta visar hur
28 Deltagande observation, Björkbackens koloniträdgårdsförening 2022-02-14

31 Ordningsföreskrifter. Mejl från Camilla Sjöstrand 2022-05-19
34 https://www.eklundshov.se/?page_id=24 2022-09-01
36
gränsarbetet involverar individer, institutioner och social struktur på en och samma gång. Den
kolonist som inte lever upp till överenskommelsen river ner gränserna bland de övriga
kolonisterna som enas i en frustration (Fisher 1988: 158 ff.).
Maria reflekterar vidare över det faktum att inte hon heller är skriven i Jönköpings
kommun då hon ärvt stugan efter sin mamma ”Men jag har klarat mig eftersom jag är här så
mycket.”36Till skillnad från kolonisten som flyttat från staden har Maria hittat en hanterbar
nivå för att inte bli ifrågasatt som medlem som bor i en annan kommun. Hon är ofta på plats
fysiskt och det hänger samman med att hon tycker om platsen som sådan.
Det finns en lägsta nivå av kulturellt kapital en kolonist förväntas besitta: Att vara
närvarande på sin koloni. Om du bara har en gräsmatta som du sköter om och sen sitter på
dina stolar så är det okej. När kolonisten är på plats fysiskt pågår ett gränsarbete där den
legitimerar sin existens i föreningen och äganderätten till kolonin. Gränsarbetet handlar om
att vara på plats i egen hög person inom de fysiska gränser som kolonin utgör. Kroppen tar
ansvar för att lotten är respektabel oavsett om den bara är en gräsmatta eller ett prunkande
land. Camilla ger exempel på att man kan komma undan med att inte ha ordning på sin lott
om man är där ofta och mycket och dessutom kan odla. ”Vi har en tjej som har sådan oordning
på sin lott men hon har så mycket fina blommor och hon är här jättemycket.”37. Ett högt
kulturellt kapital bidrar till att kolonisten kommer undan med att inte hålla ordning. Kraven
på att hålla ordning kan bli högre på den kolonist som inte odlar i så stor utsträckning. Det här
visar att kulturellt kapital är en sammansättning av kunskaper, färdigheter och beteenden som
erkänns och respekteras av andra (Bourdieu 1986: 248).
Sammanfattning och diskussion

I detta kapitel har jag diskuterat vad kolonilotten betyder för kolonisten och om arbetet på
kolonilotten ser likadant ut eller om det skiljer sig åt mellan kolonisterna. Intresset för odling
varierar bland kolonisterna. Alla informanter odlar på ett eller annat sätt, mer eller mindre. De
laddar verbet att odla och sköta om med ett skapande, något som blir ett tillsammans. Detta
tillsammans visar hur kolonin som gränsobjekt kan tillhöra flera sociala världar då det inom
gränsen för kolonin finns gemenskap där man skapar någonting i förhållande till det
tillsammans som föreningen bildar. Kolonin är en del av en individuell värld och en kollektiv
värld där den formas för att fungera inom båda dessa former av gemenskap och ändå
upprätthålla en gemensam identitet (Star & Griesemer 1989: 393). Kolonilotten bjuder in till
ett skapande, en typ av terapi där kolonisten över tid vinner ett större kulturellt kapital.
Jag har analyserat den lägsta nivån av kulturellt kapital en kolonist behöver besitta för att
bli accepterad i föreningen. Informanterna nämner vikten av att man är närvarande fysiskt på

37
sin kolonilott. Om den endast består av en gräsmatta så ska den också skötas. Precis som
relationen till odling skapar en känsla av njutning så är det accepterat om en kolonist känner
samma känsla till en gräsmatta, bara personen är där fysiskt och njuter av platsen. I skötseln
av kolonilotten ser vi hur föreningens interna och styrande ideologi har blivit sunt förnuft i
kolonistens gränsarbete (Fisher 1988: 161).
Det finns också exempel på hur ett högt kulturellt kapital kan göra att en kolonist kommer
undan med att inte hålla ordning om den till exempel driver upp en fantastisk blomsterrabatt38.
Hens färdigheter erkänns och respekteras av andra och det bekräftar det höga graden av
kulturellt kapital. Det begränsar kolonisten men det kan också frigöra den från ett visst ansvar
som kommer med kravet på sunt förnuft. Det visar att kolonistens gränsarbete förhindrar och
undertrycker handling samtidigt som det frigör handling (ibid.). Gränsarbetet kan vi se i
skötseln oavsett hur mycket eller lite informanterna odlar och sköter om sin lott. En kolonist
är på plats och genom att var just det så sker det någonting med kolonilotten.
Ett sätt att förädla det kulturella kapitalet sker genom utbytet av kulturella varor (Bourdieu
2021: 161). När varorna byter ägare uppenbarar sig även det sociala kapitalet. Det kulturella
kapitalet överförs inte per automatik mellan kolonisterna, men den kulturella varan i form av
grödor kan främja individen att bredda sitt kulturella och sociala kapital genom att just hantera
nya grödor. De bygger relationer och samtidigt breddas deras kulturella kapital när de genom
utbytet av kulturella varor (Bourdieu 1986: 261) skapar mer kunskap och djupare relationer. I
kolonirörelsens begynnelse ifrågasattes traditioner och vanor och utvecklades i mötet mellan
individer och omvärlden (Bergquist 1996: 256). Här ser vi hur kolonirörelsen fortsätter att
utvecklas i mötet mellan olika kulturer. En kolonist kan genom generositet av det som
kolonilotten ger främja grannsämjan och bidra till en god kultur i föreningen. Det blir en
informell investering i gruppen (Pettersson, Wolanik Boström & Öhlander 2017: 133).
Informanterna har en emotionell relation till sin kolonilott. På Vikens odlarförening ser vi
goda exempel på hur det sociala och kulturella kapitalet ger en synergieffekt genom odlingen.
Gränsobjektet laddas med en mängd känslor och betydelser och blir en del av flera sociala
världar som involverar familj, grannar och skapar en gemensam identitet, då kolonin som
gränsobjekt känns igen och skapar tillhörighet (Star & Griesemer 1989: 393). Kopplingen till
kolonilotten som en del av naturen uppstår i ett görande hos kolonisten som är kopplat till
fritid och avkoppling.
Kolonilotten som gränsobjekt kopplat till natur antar formen av ett rum med tydliga
fysiska gränser men också emotionellt där den fysiska platsen är något de återkommer till
med sin kropp och i sin tanke (Nordström & Saltzman 2014: 25 ff.). Gränsobjektet kan gå
från fysiskt till abstrakt (Star & Griesemer 1989: 408) Den har inte bara en materiell
betydelse, den har också en stark emotionell betydelse. Kolonilotten uppfyller den förväntan
38
Ek (1990: 8 f.) formulerar som emotionell och tänkt att erbjuda känsloupplevelser på platsen
men vi kan också se att den erbjuder samma upplevelser när kolonisten inte är på plats.
Kolonistens arbete på kolonilotten, oavsett hur stor insatsen är skapar ett känslomässigt
band där kolonilotten blir en plats att vara på och längta till.
39
3.2 Kolonistens egenskaper
När jag i min forskarroll träffat kolonisterna vid deras kolonilotter har de varit generösa med
att dela med sig av sitt liv på lotten. Jag har fått ta del av vad de odlar, vad deras lott betyder
och hur stor plats den här lilla biten av jorden har i deras liv. Kolonilotten angränsar till en
annan kolonilott som angränsar till en annan kolonilott och så vidare. Varje kolonist är en del
av något större där livet på den egna kolonin och i föreningen behöver fungera. Kolonisten
behöver veta vad som krävs för att det ska fungera.
I detta avsnitt kommer jag diskutera vilka egenskaper som är viktiga för kolonisten i
interaktionen med övriga kolonister och hur interaktionen sker i praktiken. Jag har frågat alla
informanter vad de anser att en kolonist behöver besitta för egenskaper. Jag har velat ställa
frågan så öppen som möjligt för att på så sätt kunna se vad kolonisten har för självbild. I svaren
formas bilden av de krav man vet ställs på en kolonist och vad informanterna förväntar sig av
andra kolonister och sig själva. I gränsarbetet formar kolonisterna en gemensam självbild
baserat på ideologier (Fisher 1988: 162) och även om kolonisterna driver sina egna intressen
så måste de hålla sig till strukturer och ageranden som gränsarbetet definierar.
Det finns gränser

Camilla dröjer inte med svaret när jag frågar vad hon anser att en kolonist ska besitta för
egenskaper ”Hänsynstagande. Jätteviktigt.”39 Jag frågar på vilket sätt och då kommer vi in på
ogräset. Camilla menar att om hon låter bli att odla på ett år så kommer ogräset växa upp och
sprida sig till grannarnas kolonilotter. Det viktiga är att man har respekt för varandra och
håller ordning omkring sig. Erika menar att man väljer ju själv hur man vill använda sin
kolonilott och hur man förhåller sig till grannarna men att det också underlättar om det finns
en förutsägbarhet i det. Man kan inte ena dagen ha synpunkter på hur stökigt grannen har på
sin lott om du andra dagen har ännu stökigare på din egen. Inom gruppen finns den där floran
av handlingar som medlemmen förväntas förhålla sig till och det sociala kapitalet aktiveras
(Bourdieu 1996: 249). Erika menar att det finns en valmöjlighet och det gör det. Kolonisten
kan själv välja vilken nivå den vill lägga sig på förutsatt att det stämmer överens med den
ideologi som råder (Fisher 1988: 162) inom föreningen. Det går inte att ta ut svängarna för
mycket och jag tror inte heller att det ligger i en kolonists intresse att göra så.
Det är viktigt för Erika att kunna vara på plats och hålla ordning på kolonilotten40 och det
återkommer i de övriga informanternas resonemang, vilket jag argumenterar för i kapitel 3.1.
Erika har bara haft sin lott i några veckor när vi ses för intervjun. Hon berättar om sitt första
besök på kolonilotten. Någon hade knipsat av en av hennes hallonplantor. Erika funderar på

40 Intervju mer Erika Svensson, Vikens odlarförening 2022-04-25
40
om någon gjort så för att den liksom putat ut från hennes lott, över gränsen och varit i vägen.
Den avknipsade hallonplantan har gjort att Erika är extra noggrann åt det hållet, att ingenting
putar ut och som kan störa balansen mellan växtlighet, granne och allmän yta. Fishers
gränsarbete är ett abstrakt begrepp men som antar fysiska former när det appliceras på
kolonisten och kolonin som gränsobjekt. Det handlar i mångt och mycket om att hålla
växtligheten på sin odling inom de angivna gränserna som kolonilotten har. I växtligheten och
kolonistens fysiska arbete med att tämja densamma antar gränsarbetet fysiska former. Den
avknipsade hallonkvisten kan också vara en signal om att Erika inte besitter tillräckligt med
kulturellt kapital för att veta att hon måste ha koll på sitt hallonsnår, sin odling och därför blir
hon extra noggrann för att visa att hon visst besitter ett kulturellt och socialt kapital för att
fungera i föreningen.
Erika problematiserar den sociala biten och utmaningarna det för med sig41. Det hänger
ihop med att orka vara på plats fysiskt och att förstå den lägsta nivån av kulturellt kapital. Hon
berättar hur två personer ur odlarföreningens styrelse har röjt upp på hennes kolonilott efter
den förra ägaren. Erika var på plats samtidigt som dem och i samtalet lyssnade hon mellan
raderna för att få en bild av vad som förväntades av henne. Här hänvisar hon till sin sociala
kompetens och förmågan att just kunna tolka samtalet med personerna från styrelsen för att
kunna omsätta det i praktiken. Hon fick tillfälle att berätta att hon haft trädgård och vet vad
det handlar om. Som en garant ifall någon skulle klaga om hon inte orkar. Erika använder sitt
sociala kapital för att bekräfta sitt kulturella kapital och legitimera sin existens som ägare till
kolonilott då hälsan kan begränsa hennes engagemang. Genom att vara på plats och vara
socialt lyhörd upprättar görandet och användandet av kolonilotten som gränsobjekt
sammanhållning mellan de sociala världar som kolonisterna utgör (Star & Griesemer 1989:
408). Kolonisten är medveten om det runtomkring och är samtidigt självreflexiv och medveten
om sin egen närvaro och påverkan på sin omgivning.
Tillgänglighet och öppenhet

Bland informanterna på Björkbackens koloniträdgårdsförening återkommer vikten av social
kompetens när jag frågar vad de anser att en kolonist behöver besitta för egenskaper. En del
av det sociala kapital en kolonist behöver besitta är att vara tillgänglig. Erika beskriver att det
är naket att ha en kolonilott42. Hemma i trapphuset träffar man på grannarna och säger hej
men man ser inte rakt in i varandras lägenheter. Den obäddade sängen och disken förblir dold
för utomstående. Hon menar att det finns inte så mycket insynsskydd på kolonin och alla kan
se rakt in och därmed dra slutsatser kring personen utifrån hur de sköter sin lott. Bo resonerar
kring koloniområdets tillgänglighet och öppenhet:

41
Jag ska nog säga att dom flesta koloniområden är inhängande med lås och bom och så där va.
Man ska gå igenom ett stort staket. Men så är det inte här och det tycker jag är bra 43.
Det är framför allt kolonisterna på Björkbackens koloniträdgårdsförening som pratar om

tillgängligheten som kolonist. Koloniområdet är öppet för vem som helst att ta sig in. Till
skillnad från Vikens odlarförening som är inhägnad med ett högt och glest staket i metall som
i sin tur är låst. Alla informanterna från Björkbackens koloniträdgårdsförening nämner Öppna
grindar i intervjuerna. Det är en aktivitet som Björkbackens koloniträdgårdsförening anordnar
en gång om året där medlemmarna gärna får öppna sina grindar så att utomstående kan
komma in och titta. I intervjuerna frågar jag om man bokstavligen öppnar sin grind. Det gör
man men Ann och Bo håller den stängd så inte hunden ska sticka i väg44. Men de som kommer
förbi och vill komma in på tomten för att titta är alltid välkomna. Sofia om Öppna grindar:
Men vi har ju vissa sådana här gemensamma aktiviteter och sånt. Bland annat Öppna grindar då
folk kan komma och titta i en trädgård. Det är ju lite olika hur man är med på det men vissa tycker
ju det är jätteviktigt och andra kanske inte alls bryr sig45.
Sofia och Fredrik öppnar sina grindar så besökare kan komma in och ta en titt. Intresset för
denna dag är tudelat bland informanterna. Maria förklarar att man inte behöver delta men
förväntas hålla snyggt och det är på den nivån hon läggar sig46. Hon har aldrig sin grind öppen
och bidrar genom att hålla snyggt och ordentligt den dagen för aktiviteten ifall förbipasserande
väljer att slänga en blick på hennes tomt. Hon sätter gränser samtidigt som hon anpassar sig
efter föreningen och allmänhetens förväntningar. Maria vet vilken lägsta nivå av socialt kapital
hon som kolonist kan lägga sig på utifrån de inrättade handlingar som man som medlem
förväntas förhålla sig till (Bourdieu 1986: 249). Hon vet att hon måste utföra en viss investering
i gruppen för att relationerna ska bli hållbara.
I Anna Lindhagens (1916: 18) beskrivning av kolonilotten ska den vara tillgänglig för
allmänheten att beskåda och njuta av odlingsprakten. Även om området var inhägnat skulle
staket och stängsel inte vara högre eller tätare än att det gick att se in genom det. Det finns än
idag en förväntan på kolonisten att lotten ska kunna beskådas av denna allmänhet. Föreningen
har gett kolonisten valet att inte delta genom att öppna sin grind men samtidigt poängterat att
man ska hålla ordning, alltså förväntas man delta47. Gränsarbetet som Maria utför är en tydlig
spänning mellan kunskap och makt där hon omförhandlar resultatet av standardiseringen
43 Intervju med Ann Larsson och Bo Strand, Björkbackens koloniträdgårdsförening 2022-04-27

42
genom att visa att hon förstår vad som förväntas men hon har makten, inom standardens
gränser, att delta på det sätt hon väljer att delta: Genom att hålla ordning men inte öppna sin
grind. Hon hindrar inte människor från att titta in men släpper inte in dem på sin koloni.

I detta kapitel har jag diskuterat vilka egenskaper som är viktiga för kolonisten i interaktionen
med övriga kolonister och hur interaktionen sker i praktiken. Enligt kolonisten ska en den visa
hänsyn. Det är ett genomgående krav och det tar sig i uttryck på flera sätt både från föreningen,
andra kolonister och kolonisten själv. Det går inte att låta kolonilotten växa på ett sådant sätt
att växtligheten stör grannens gränser. Kolonisten ska veta var gränsen går och kunna visa att
den besitter tillräckligt med kulturellt kapital för att tygla växtligheten och det sociala kapital
som behövs för att veta när densamma stör grannarna. Gränsarbetet är ett abstrakt begrepp
men som antar fysiska former när det appliceras på kolonin som gränsobjekt som ska tuktas.
Det finns utrymme att själv välja vilken nivå kolonisten vill lägga sig på, förutsatt att det
stämmer överens med den rådande ideologin (Fisher 1988: 162). Det går inte att ta ut
svängarna och jag tror inte att en kolonist är så intresserad av det.
Kolonisten är medveten om sin egen närvaro och hur den påverkar det som finns runt
omkring; den är konstant självreflexiv. Den besitter en lyhördhet mot det som sker på
kolonilotten och runt omkring. När en kolonist avviker i sitt gränsarbete och inte uppfattas
som lyhörd och hänsynstagande så frigör det handling bland övriga kolonister (Fisher 1988:
161). De agerar och börjar fundera på eventuell standardisering och hur informationen ska bli
kompatibel med alla de världar som ryms inom koloniföreningen (Star & Griesemer 1989:
407), vilket betyder att alla måste förhålla sig till dem för att det ska fungera.
Det kulturella kapitalet går i hand i hand med det sociala kapitalet i kolonistens navigering.
En kolonist behöver förstå den lägsta nivån av kulturellt kapital och omsätta det i praktiken.
Den förståelsen är kopplad till det sociala kapitalet där kolonisten ser och förstår sina grannar.
De båda formerna av kapital visar på den spänning mellan kunskap och makt som utgör
gränsarbetet (Fisher 1988: 157). Med förståelsen kommer kunskap att navigera i de strukturer
som är inrättade och åtminstone lägga sig på den lägsta nivån av kulturellt kapital.
Strukturerna och ideologierna har makt att framtvinga handling till att sköta lotten samt
förhindra att kolonisten inte har det sunda förnuftet i förhållande till kolonins påverkan på
grannarna (Fisher 1988: 161 f.). Kolonistens gränsarbete består i att konstant förhålla sig till
grannarna då det involverar individer och social struktur genom att veta hur man gör och att
visa hänsyn till kollektivet genom att ha kontroll inom de fysiska gränser som lotten utgör. Där
finns det estetiska förhållningssätt mellan kolonisterna som Becker och Klein konstaterade
fanns bland kolonisterna de studerade (Becker & Klein 2003: 145 f.).
43
Allt sedan kolonirörelsens början i Sverige har kolonisten förväntats var tillgänglig
(Lindhagen, 1916: 18). Som utomstående ska man kunna ta del av blomsterprakt och
odlingsglädje. Denna tillgänglighet präglar kolonirörelsen än idag. En kolonist ska vara öppen
mot de som vill kika in genom staketet eller rent av kliva in på kolonin. Hänsyn ska också visas
gentemot de som inte är en del av föreningen. Kolonisterna menar att denna tillgänglighet är
frivillig och man behöver inte släppa in utomstående men det fråntar dem inte förväntningarna
på att hålla ordning48. Genom att vara på plats och vara socialt lyhörd upprättar görandet och
användandet av kolonilotten som gränsobjekt sammanhållning mellan de sociala världar som
kolonisterna utgör (Star & Griesemer 1989: 408), vare sig det är inom eller utanför föreningen.
44
3.3 Kolonisten – föreningsmänniskan
Kolonisten är medlem i en koloniförening. I Sverige är vi mer eller mindre förtrogna med

föreningslivet och den struktur som kommer med ett medlemskap i en förening. Det finns en
styrelse som består av medlemmar i föreningen och medlemmarna är även med och väljer
vilka som får förtroendet att leda arbetet genom styrelsen. Det upprättas stadgar; specifika
bestämmelser för just den föreningen. Medlemmarna har regler och förordningar att förhålla
sig till om de önskar vara en del av en förening. Föreningen grundas utifrån ett gemensamt
intresse som till exempel idrott eller musik49. Medlemskapet i en koloniförening innebär
förhållningssätt och regler kopplade till området man har sin lott på, hur man förväntas sköta
sin lott och hur man förhåller sig till föreningens övriga medlemmar.
I detta avsnitt kommer jag diskutera hur kolonisten förhåller sig till föreningsstrukturen
och hur de är organiserade. Hur skapas relationer i förhållande till föreningens ideologi och
förväntningar på kolonisten och kolonilotten? Kulturen kring kolonisten och kolonilotten tar
form just på grund av att de organiserat sig som förening där betydelsen är densamma men
med olika epitet; koloniförening, odlarförening, koloniträdgårdsförening. Det gränsarbete som
kolonisten utför är kopplat till föreningens ideologi och sunda förnuft som råder inom
densamma (Fisher 1988: 162). För att ideologi ska bli sunt förnuft krävs standardisering.
Ideologin talar om varför och standardiseringen talar om hur (Star & Griesemer 1989: 407).
Jag kommer diskutera hur kolonistens gränsarbete kring gränsobjektet ser ut just utifrån den
standardisering föreningen genomför samt hur kolonisten utmanar densamma.
Medlemskapet i föreningen
I intervjuerna har jag frågat informanterna hur de ser på föreningslivet som de är en del av.
Ann ger uttryck för föreningens förväntningar som är att man ska ta ett gemensamt ansvar för
koloniområdet50. Maria är den av informanterna som är mest reflexiv över sin insats och sitt
förhållningssätt till föreningen51. Hon menar att man får gilla läget med de föreskrifter som
finns, annars ska man nog inte bli kolonist. Maria är ju också den informant som har längst
erfarenhet av kolonirörelsen genom sin mamma. Den långa erfarenheten har gett Maria ett
kapital som hon omsätter för att kunna förbli i sin kolonistuga. Jag har diskuterat i kapitel 3.1
hur Marias kulturella kapital inte rymmer sin mammas lust eller vilja att odla trots uppväxten
på lotten. Men hon vet vad den lägsta nivån av kulturellt kapital är inom koloniföreningen och
hon lägger sig en bit över det för att kunna förbli inom föreningen trots att hon bor i en annan
kommun. Bourdieu (1986: 244) menar att kulturellt kapital kan överföras inom en familj och
49 https://www.verksamt.se/starta/valj-foretagsform/ideell-forening 2022-09-11
45
blir en investering som görs över lång tid. Maria säger sig inte vara intresserad av odling men
däremot har hon anpassat sitt gränsarbete till de regler som råder så att hon inte blir ifrågasatt
just med avstamp tidsaspekten hon har med sig in i föreningen. I hennes gränsarbete pågår
hela tiden spänningen mellan kunskap och makt, något hon besitter genom det kapital hon
vunnit över lång tid då hon är väl förtrogen med den rådande ideologin (Fisher 1988: 162).
Konsten att följa regler

I intervjuerna diskuteras medlemskap och hur man kan välja att förhålla sig till det. Det är
inget konstigt med en förening som har regler som medlemmarna ska förhålla sig till och följa.
Erika berättar att föreningens stadgar och regler var bland det första hon fick när hon tackat ja
till en kolonilott på Vikens odlarförening52. Fredrik tycker det är bra med regler för då vet man
vad man ska förhålla sig till53. Han menar att det också kan vara svårare eller lättare att förhålla
sig till reglerna i teorin men svårare att följa dem i praktiken.
Camilla som suttit som ordförande i sin koloniförening menar att det efterfrågas fler och
fler regler54. Jag frågar vad det kan gälla och det kan vara allt från hur hög en bod får vara till
vem som bestämmer vem som får bli kolonist i föreningen. Camilla säger att man skulle kunna
skriva ihjäl sig på regler. Standardiseringen görs av styrelsen och kolonisten kan efterfråga en
standardisering inom specifika områden som den upplever som orättvisa eller problematiska.
Standardisering kan vara ett sätt för enskilda kolonister att få sin vilja igenom.
Camilla menar att en del tycker om regler men bara det inte gäller dem själva. Regler finns
men de följs inte av alla. Maria tycker att det kan vara svårt att förhålla sig till dem som inte
följer reglerna som föreningen satt upp och som man som medlem gått med på att följa55. Det
är ju reglerna som bestämmer vem som gör rätt och vem som gör fel, säger Fredrik56. Vikten
av att ta hänsyn till grannarna, säger Ann, och till förening, fyller Bo i57. Reglerna talar om hur
den upprättade ideologin ska praktiseras och hålla samman gruppen och den moraliska
strukturen bli sunt förnuft. När en medlem i föreningen inte följer reglerna misslyckas den
med att visa grannarna och föreningen hänsyn. När en kolonist avviker i sitt gränsarbete så
frigör det handling bland övriga kolonister (Fisher 1988: 161) på så sätt att de agerar och kan
efterfråga en standardisering. Informationen blir kompatibel med alla de världar som ryms
inom koloniföreningen (Star & Griesemer 1988: 407) vilket betyder att alla måste förhålla sig
till dem för att det ska fungera. Kolonistens gränsarbete ska här förhålla sig till de formella
reglerna som besitter makten och ha kunskap om dem så att gränsarbetet håller gruppen

46
samman. Om man inte följer reglerna hotar man den sociala ordningen (Fisher 1988: 161 ff.).
Det här visar på Foucaults teori om att makten är relationell; den sprids genom och tar stöd av
individerna (Foucault 2003: 32).
I samtalen med informanterna på Björkbackens koloniträdgårdsförening är det en regel
som nämns explicit: Höjden på häckarna får inte överstiga 160 centimeter. Jag frågar Ann och
Bo varför det är så58. De återkommer till att trädgården ska vara tillgänglig för andra på så sätt
att man ska kunna se in. Bo hänvisar till Koloniträdgårdsförbundets tidigare motto som var En
trädgård öppen för alla och det säger någonting om den tillgänglighet en kolonist skriver under
på och som jag diskuterat under kapitel 3.2. Tillgängligheten är en ideologi som genomgått en
standardisering genom att reglera höjden på häckarna. Sofia och Fredrik nämner också att
häckarna inte får vara högre än 160 centimeter59. Men de gör ingen djupare analys av det utan
verkar förhålla sig till faktum och konstaterar att det är som det är och regler är regler. Maria
däremot har hittat förhållningssätt för att inte behöva gå emot föreningens regler men
samtidigt värna om sitt privatliv60. Hon klipper aldrig häcken lägre än 160 centimeter. När den
drar i väg så klipper hon den ner till 160 centimeter igen. På så sätt rör hon sig på gränsen till
vad som är godkänt. Hon följer reglerna samtidigt som hon utmanar dem och tar spjärn emot
dem (Foucault 2003: 32) tillräckligt för att inte skapa konflikt. Hon bedriver ett gränsarbete
som bevakar den egna lotten och samtidigt bidrar till att fungera i föreningen och i relation till
övriga kolonister. Gränsarbetet bland kolonisterna pågår i förhållande till standardiseringen
och reglerna. På sin standardiserade lott så ska de förhålla sig till höjd, bredd och djup så
gränsobjektet känns igen (Star & Griesemer 1989: 393). Genom att trimma häcken visar
kolonisten att den besitter kulturellt kapital genom förståelsen för vikten av ordning. Genom
att följa reglerna och hålla häcken i rätt höjd, eller lägre, så visar kolonisten också hänsyn mot
övriga kolonister och en öppenhet gentemot utomstående. Det sätter kolonistens sociala
kapital på prov.
Att ta ansvar utanför gränserna

Som kolonist har du inte bara ansvar för din egen lott, föreningens allmänna ytor ska också
skötas om. Informanterna på Björkbackens koloniträdgårdsförening nämner de arbetsgrupper
de ingår i. Maria är gruppledare för den grupp som sköter gräsklippningen av de allmänna
ytorna61. Jag frågar om man skulle stöta på problem om man väljer att inte ingå i en
arbetsgrupp. Maria svarar att man drar sitt strå till stacken. Det är en förutsättning att delta
om man ska vara medlem i koloniföreningen. Intervjun med Ann och Bo är den som mest rör

47
föreningslivet62. Det kan bero på att Bo har varit engagerad i styrelsearbetet. Ann betonar att
det finns ett krav att man hjälper till och Bo ger exempel på vad det innebär i praktiken. Han
berättar att de har delat in sig i grupper för att allt ska fungera på området och ger några
exempel: sophämtning, ta hand om trädgårdsavfall som blir för mycket för den enskilda
kolonisten och latrinkompost. De betonar att alla får jobba efter sin egen förmåga och man får
välja vilken grupp man vill vara med i. Arbetsgrupperna har inte bara ett praktiskt ansvar, de
har även ett socialt sådant då de ordnar någon form av gemensam aktivitet som till exempel
pubkvällar. På Björkbackens koloniträdgårdsförening är det praktiska och sociala så pass
viktigt att ansvar för detta har standardiserats och lagts in i de arbetsuppgifter som ska skötas
av medlemmarna som rör föreningen.
På Vikens Odlarförening förväntas den enskilda kolonisten ta ett ansvar för de allmänna
ytor som finns inom föreningens område. I mina intervjuer med kolonisterna som tillhör den
föreningen ställde jag inte frågan om hur de allmänna ytorna tas om hand. Jag kontaktade
Camilla Sjöstrand i efterhand och i samband med fotografering av henne ställde jag frågan.
Hon svarar att de numera är indelade i jourgrupper63.

I det här kapitlet har jag diskuterat hur kolonisten förhåller sig till föreningsstrukturen och hur
de är organiserade. Hur skapas relationer i förhållande till föreningens ideologi och
förväntningar på kolonisten och kolonilotten? Valet att bli medlem i en koloniförening är ett
medvetet sådant. Ingen av informanterna är förvånade över att det finns regler och ett uttalat
ansvar för att föreningslivet ska fungera. En kolonist kan utmana standardiseringen (Star &
Griesemer 1989: 407), inte genom att bryta mot regler utan snarare lägga sig precis på gränsen.
Det är ett förhållningssätt som jag kan se kommer ur en tidsaspekt, ett kulturellt kapital som
kommer ur den mängd av tid kolonisten spenderat på platsen. Det är ett kulturellt kapital och
sunt förnuft (Fisher 1988: 161) som vet hur det kan utmana utan att för den delen splittra
gruppen eller störa ideologin. Det sociala och kulturella kapitalet har standardiserats i ansvaret
för de allmänna ytorna som föreningen disponerar. I de två föreningarna som ingår i studien
tillhör medlemmarna olika arbetsgrupper som ansvarar för skötsel av området. Till skillnad
från trädgårdsinnehavaren kan inte kolonisten välja huruvida den vill ta ett allmänt ansvar
eller ej (Gunnarsson, Saltzman & Sjöholm 2017:300 f). På Björkbackens
koloniträdgårdsförening har man tagit det ett steg längre och fördelat ansvar för sociala
aktiviteter64. Den struktur föreningslivet erbjuder ger kolonisten möjligheten att bredda sitt
kulturella kapital genom att jobba praktiskt med till exempel gräsklippning, rensning av ogräs

63 Samtal med Camilla Sjöstrand på Vikens Odlarförening i samband med fotografering 2022-09-27
48
eller kompostering. Den ger också hjälp på traven när det gäller kolonistens möjlighet att
använda och bredda sitt sociala kapital genom att anordna och delta i sociala aktiviteter.
Kolonisten kan efterfråga regler där den tycker att något borde vara på ett visst sätt. Genom
standardisering kan den få sin vilja igenom och på så sätt få andra att anpassa sitt gränsarbete
efter den egna åsikten. I gränsarbetet har reglerna makten och kolonisten behöver kunskap om
dem. De talar om hur den upprättade ideologin ska praktiseras för att hålla samman gruppen
och den moraliska strukturen blir sunt förnuft. Om man inte följer reglerna hotar man den
sociala ordningen (Fisher 1988: 161 ff.). På sin standardiserade kolonilott ska kolonisten
förhålla sig till höjd, bredd och djup så gränsobjektet känns igen (Star & Griesemer 1989: 393).
Det här visar på Foucaults (2003:32) teori om att makten är relationell; den sprids genom och
tar stöd av individerna. Kolonisten kan också ta spjärn mot reglerna och utmana dem
tillräckligt för att inte riskera att bli utesluten ur gruppen.
Kolonist blir man genom medlemskapet i en koloniförening. Man skriver under på att
förhålla sig till regler och genom att följa dem visa hänsyn. Kolonisten behöver också besitta
en nivå av socialt kapital där den förstår vad visa hänsyn är och hur det ter sig i praktiken. Men
framför allt är koloniföreningen en plats för kolonisten att utvecklas och ingå i ett större
sammanhang som skänker social samvaro på demokratiska grunder.
49
4. Avslutande diskussion
I denna uppsats har jag gjort en etnologisk studie av två koloniområden i Jönköpings kommun.
Det är en samtidsstudie av kolonirörelsen som kulturellt fenomen med fokus på kolonisten och
hur den formar och upprätthåller relationer.
Kolonistens relation till kolonilotten

Kolonistens relation till kolonilotten är laddad med olika känslor. Det handlar om skapande,
arv, minnen, tillhörighet och stress. Kolonilotten involverar familj, vänner och grannar som
skapar ett tillsammans och gemenskap. Kolonin som gränsobjekt känns igen i den emotionella
formen och skapar tillhörighet och antar en abstrakt form just utifrån den känslomässiga
laddningen (Star & Griesemer 1989: 189). Den erbjuder känsloupplevelser på platsen men
analysen visar att den erbjuder samma upplevelser när kolonisten inte är på plats fysiskt.
Annika Nordström och Katarina Saltzman (2014: 25) menar att hos en människa kan naturen
anta formen av ett rum som blir en avgränsad plats fysiskt, emotionellt och i tid. En fysisk plats
man kan återkomma till med kropp och tanke. I min analys ser jag att kolonilotten fungerar på
samma sätt för kolonisten. Den är en plats att färdas till i tanken och kroppsligt och blir en
plats att längta till.
Magnus Bergquist (1996: 20) menar att i kolonirörelsens begynnelse skulle den vara en
plats för individen att utvecklas som person och i sin kompetens. I intervjuerna så kan jag se
att informanterna relaterar till kolonilotten som en plats där dom skapar65, gräver ner
bekymmer66 och pustar ut67. Det är inte primärt ett sammanhang som ska uppfostra och dana,
det handlar idag mer om den personliga utvecklingen och välmående utifrån vad kolonisten
ser som sina egna behov som kolonilotten kan möta.
Jag har med Pierre Bourdieus kapitalbegrepp diskuterat den lägsta nivån av kulturellt
kapital en kolonist behöver besitta för att kolonilotten som gränsobjekt inte ska bli falla utanför
normen och därmed riskera att bli ifrågasatt. Analysen visar att det inte primärt handlar om
att en kolonist ska odla så mycket som möjligt på sin kolonilott. Den lägsta nivån av kulturellt
kapital är att den är på plats fysiskt. Om kolonilotten endast består av en gräsmatta spelar
ingen roll, bara kolonisten är där och sköter om den. Kopplat till naturen finns det ett görande
som kan ha med jobb eller fritid att göra men också en fristad där man inte behöver göra

67 Intervju med Maria Jonsson, Björkbackens odlarförening 2022-04-22
50
någonting (Nordström & Saltzman 2014: 27). En kolonist kan inte avstå att göra någonting
men i detta någonting som utförs finns en vila och ro.
I den lägsta nivån av kulturellt kapital ser vi hur föreningens interna och styrande ideologi
har blivit sunt förnuft i kolonistens gränsarbete (Fisher 1988: 161). Förväntningarna från
föreningen tar form i vad som händer om någon i gruppen visar avsaknad av det sunda
förnuftet som bland annat innefattar att man är på plats och håller ordning. En kolonist med
ett högt kulturellt kapital kan omförhandla ideologin och tillåtas ha mindre ordning på sin lott
om den visar sig ha en avancerad kunskap om odling. Det kulturella kapitalet begränsar
kolonisten men det kan också frigöra den från ett visst ansvar som kommer med kravet på sunt
förnuft. Det visar att kolonistens gränsarbete förhindrar och undertrycker handling samtidigt
som det frigör handling (ibid.). En kolonilott kan se olika ut och nyttjas på olika sätt men får
inte misskötas för att på så sätt bli oigenkännlig som gränsobjekt. Det blir tydligt hur det
kulturella kapitalet måste erkännas av övriga och hur detta erkännande jämför kolonisterna
med varandra (Bourdieu 1986: 248).
De kulturella varorna som brobyggare

Det kulturella kapitalet överförs inte per automatik mellan kolonisterna men den kulturella
varan (Bourdieu 2021: 161) i form av grödor kan främja individen att bredda sitt kulturella
kapital. Becker och Klein (2003: 171) kunde inte se att kolonisterna lärde sig av varandra i sin
forskning men i den analys jag gjort så kan jag se att det finns ett lärande i utbytet av kulturella
varor där man upptäcker nya grödor och varandra. Med kolonistens materiella avkastning
bygger den relationer och utmanar det kulturella kapitalet att växa. Det sociala kapitels behov
av ett varaktigt nätverk av relationer breddas (Bourdieu 1986: 248 f.) och det kulturella
kapitalet likaså i mötet med nya grödor. Det gynnar även föreningskulturen på så sätt att
trivseln blir rådande och den gemensamma identiteten blir mer tydlig i mötet mellan
kolonisterna. Det blir en informell investering i gruppen (Pettersson, Wolanik Boström &
Öhlander 2017: 133).
Berglund-Lake (2014: 41) formulerar att ett ”donande med saker och ting på stället” skapar
starkare känslomässiga band till en plats som även påverkas av att vi blir mer förtrogna med
platsen. Detta känslomässiga donande kan vi se i de kulturella varorna och hur de skapar
ytterligare en emotionell känsla inför kolonilotten som sådan. Där finns en specifik känsla av
att vara rik som kolonisten vill dela med andra.
En kolonist visar hänsyn

En mycket central aspekt av det som förväntas av kolonisten är att den ska visa hänsyn. Denna
hänsyn hänger starkt ihop med växtligheten på den egna lotten. Gränsobjektet kolonilotten
ska tuktas och skötas på ett sätt så att växtlighet inte putar ut och stör andra kolonister.
51
Gränsarbetet är ett abstrakt begrepp men som antar fysiska former när det appliceras på
kolonin som gränsobjekt. I svaren från informanterna ser Saltzman och Sjöholm (2014: 245
ff.) att i försöken att definiera vad natur är och inte är kommer det att handla om gränser: Var
går gränsen för vad som är trädgård och vad som är tomt? Det är en fråga som aldrig kommer
upp i de intervjuer jag gjort med kolonister: Var går gränsen för vad som är kolonilott och
koloniträdgård? Det är en kultur som tydligt förhåller sig till gränser av många olika slag.
Kolonisten vet var gränsen går och vad den förvaltar. Den ska kunna visa att den besitter det
kulturella kapital som behövs för att tygla växtligheten och det sociala kapital som behövs för
att veta när densamma stör grannarna.
I dessa praktiker ser vi den spänning mellan kunskap och makt som utgör gränsarbetet.
Genom kunskap får kolonisten makt att själv välja vilken nivå den vill lägga sig på förutsatt att
det stämmer överens med den rådande ideologin (Fisher 1988: 162). Det går inte att ta ut
svängarna och jag tror inte att en kolonist är så intresserad av det då den valt föreningslivet.
Det är tydligt att kolonisterna har ett etiskt och estetiskt förhållningssätt till varandra (Becker
& Klein 2003: 145 f.). I det estetiska uttrycket kan den enskilda kolonisten spegla sig i andra
och praktiskt se vad som förväntas av den egna insatsen på kolonilotten och visa att den förstår
och kan kontrollera gränsobjektets gränser. Självbilden formas i gränsarbetet där kolonisten
får kunskap om förväntningar och makt att förvänta sig detsamma av andra (Fisher 1988: 157).
Informanterna är självreflexiva och medvetna om sin egen påverkan på omgivningen. Det
resulterar också i att de är medvetna om andra kolonisters närvaro eller frånvaro. När en
kolonist avviker i sitt gränsarbete och visar att den inte besitter den kunskap som behövs så
frigör det handling bland övriga kolonister (Fisher 1988: 161). De agerar på det avvikande
beteendet och kan då efterfråga standardisering om sådan inte finns, för att skapa ordning. Det
gör informationen kompatibel med alla de världar som ryms inom koloniföreningen (Star &
Griesemer 1989: 407), vilket betyder att alla måste förhålla sig till dem för att det ska fungera.
En kolonist behöver förstå den lägsta nivån av kulturellt kapital och praktisera det för att
fungera i föreningen. Analysen visar att förståelsen för den lägsta nivån av kulturellt kapital är
kopplad till det sociala kapitalet på så sätt att kolonisten ser och förstår sin påverkan på
omgivningen. De båda formerna av kapital visar på den spänning mellan kunskap och makt
som är gränsarbetet (Fisher 1988: 157 ff.). Med förståelsen för den lägsta nivån av kulturellt
och socialt kapital kommer förmågan att navigera i de strukturer som är inrättade samt att
kompromissa med desamma. Strukturen och ideologin har makten att framtvinga handling
samt förhindra att kolonisten inte har det sunda förnuftet. Kolonistens gränsarbete består i att
konstant förhålla sig till de individer och den sociala struktur som omger den.
Ek (1990: 40 f.) ser i sitt exempel Citadellen att redan i början av 1900-talet så skedde det
ett möte mellan kolonister ur arbetar- och borgarklass. De interagerade inte mer än nödvändigt
men precis som Bergquist (1996: 50 f.) konstaterar så var kolonirörelsen ett möte mellan
52
människor från olika delar i samhället. Jag konstaterar att så är det fortfarande. Det är en
gemenskap som förenar olika kulturer och människor som i sin tur skapar en komplex kultur
att navigera i där hänsyn är ledordet.
Tillgänglighet inom och utanför gränserna

I kolonirörelsens kultur finns en förväntan på tillgänglighet som sträcker sig utanför
koloniföreningens gränser. I Anna Lindhagens (1916: 18) beskrivning av kolonirörelsen ska
den inte vara dold för utomstående. Koloniområdet kan vara inhägnat men förbipasserande
ska kunna stanna till och njuta av blomsterprakt och odlingsglädje. Det här är en förväntan
som lever kvar än idag. De två koloniområden som jag undersökt har en tillgänglighet genom
aktiviteter och god insyn för förbipasserande.
Kolonistens tillgänglighet idag handlar inte primärt om att andra ska se nyttan med hårt
arbete och frisk luft. Den grundar sig i ett intresse och en emotionell koppling till en fysisk plats
som man vill visa upp. Frågan om vad som är privat i en villaträdgård och var den sociala
gränsen går mot grannarna, kopplas till tomtens fysiska gränser där det finns ett lagom i den
sociala interaktionen (Gunnarsson, Saltzman & Sjöholm 2017: 300). För en kolonist är det inte
primärt de fysiska gränserna som kopplas till vad som är privat. Gränserna ska snarare vara
utformade så att en kolonist är tillgänglig att skapa relationer utanför koloniföreningen men
innanför dess gränser. Men både en villaträdgårdsägare och kolonist kan bestämma var den
sociala gränsen går.
Ansvar utanför sina egna gränser

En kolonist har inte endast sin kolonilott att sköta om då det inom föreningen finns allmänna
ytor som ska tas om hand. Till skillnad från trädgårdsinnehavaren kan inte kolonisten välja
huruvida den vill ta ett allmänt ansvar eller ej (Gunnarsson, Saltzman & Sjöholm 2017:300 f.).
Hos de koloniföreningar som är en del av den här undersökningen är medlemmarna indelade
i arbets- och jourgrupper där man hjälps åt och tar ansvar för föreningens allmänna ytor. På
Björkbackens koloniträdgårdsförening har arbetsgrupperna även ett socialt ansvar där de ska
anordna olika sociala aktiviteter. I arbetet med den praktiska skötseln får kolonisten en
möjlighet att bredda sitt kulturella kapital men den får också hjälp på traven med att bredda
det sociala kapitalet. Det har skett en standardisering för att hålla samman gruppen genom
ordning och sociala aktiviteter.
Regler är till för att följas och utmanas

Det föreningsliv som kolonisten är en del av genomsyrar relationsgörandet på alla plan. Ingen
av informanterna är förvånade över att det finns regler och förhållningssätt som de ska
anamma. Standardiseringen sker genom upprättandet av regler för att den rådande ideologin
53
ska bli sunt förnuft (Fisher 1988: 161). Den talar inte om varför men hur en kolonist ska
förhålla sig till den rådande kulturen (Star & Griesemer 1989: 407). Kolonisten kan efterfråga
regler för att på så sätt anpassa den rådande moraliska strukturen efter egna önskemål och
frustrationer. Genom standardiseringen kan den försöka få sin vilja igenom och anpassa sitt
och andras gränsarbete efter den egna åsikten och på så sätt hålla samman gruppen. Det visar
att makten existerar mellan individer och är aktiv i relationerna. Makten omger, sprids genom
och stöder sig på kolonisternas relationer (Foucault 2003: 32).
Kolonisten kan också utmana standardiseringen och ta spjärn mot makten. För att kunna
göra det underlättar det om en kolonist besitter en ”tyst och förkroppsligad kunskap”
(Gunnarsson, Saltzman & Sjöholm 2017: 50). En kunskap och erfarenhet som är svår att
förklara var den kommer ifrån men som vinns över tid. I villaträdgårdsägarens fall så är det
kopplat till trädgårdsskötseln och att den kan utföra avancerad odling utan att reflektera över
hur den gör det. I kolonistens fall sträcker den sig längre än avancerad kunskap om odling och
omfattar även avancerad kunskap om den kultur som är koloniföreningen.
I Becker och Kleins (2003: 156) analys av kolonisterna ser de att reglerna är det kitt som
håller dem samman som grupp. Om man inte förhåller sig till reglerna hotar man den sociala
ordningen, föreningens identitet och riskerar att behöva lämna gruppen. På sin
standardiserade kolonilott ska kolonisten förhålla sig till höjd och bredd så att gränsobjektet
känns igen (Star & Griesemer 1989: 393). Precis som Gunnarsson, Saltzman och Sjöholm
(2017: 300 ff.) ser i sin studie av villaträdgårdar så blir de, likt kolonilotterna inte autonoma
då de är en del av något större. Var och en skapar en egen värld samtidigt som man delar
luftrum och gränser med andra.
Kolonisten – en navigerande relationsgörare inom gränser

När kolonirörelsen tog form i Sverige så låg den före sin tid i hur den organiserade sig. Detta
kom att placera den i gränsland där man var en del av samhället samtidigt som man tänjde på
de gränser som omgav just detta samhälle och hur relationerna mellan styrande och styrda
utmanades. Bergqvist (1996: 255) beskriver den tidiga kolonirörelsen som en utopi som
distanserade sig från samhället. Idag är det en rörelse som är en minivariant av samhället med
samma utmaningar där människor från olika bakgrund möts och måste fungera tillsammans.
Det är ingen utopi men snarare en plats där verkligheten ryms.
I tolkningen av det empiriska materialet ser jag att kolonisten navigerar inom, mellan och
utanför gränserna både handfast, praktiskt och emotionellt. Den är medveten om sin egen
närvaro och självreflexiv i hur den påverkar det som finns runt omkring. Kolonistens
gränsarbete består i att konstant förhålla sig till grannarna då det involverar individer och
social struktur (Fisher 1988: 162). Genom att ha kontroll inom de fysiska gränser som
kolonilotten och koloniträdgården utgör visar kolonisten att den vet hur den ska agera och visa
54
hänsyn. Min egen föreställning om kolonisten var att den är en person som tycker om att odla
och rensa ogräs på prunkande små jordlotter. Men dess tillvaro i det som utgör koloniområdet
är mer komplex än så och kolonisten behöver besitta förmågan att navigera i en kultur som
består av flera olika gränser, såsom intresse, ideologi, etisk och estetisk struktur, regler och
förväntan. En kolonist har frihet inom tydliga gränser och den utvecklar en specifik kunskap
kring att kunna navigera kroppsligt och emotionellt inom och över dessa gränser för att
uppleva denna frihet. Detta navigerande i materialitet och ideologi är det levda och
praktiserade kulturarv som utmärker kolonisten.
I mötet med informanterna har jag mötts av generositet i att just få kliva in i deras värld av
skapande och ro. De visar gärna upp och pratar om sin kolonilott för att de är stolta över vad
de skapar där och vad platsen gör med dem. Kolonirörelsen är en kultur som präglas av
relationer till växtlighet och människor. Det råder en generositet och tillgänglighet som ger
mig som utomstående en smak av det tillsammans som är så viktigt för kolonisten.
Den praktiska implementeringen av min analys hoppas jag kan visa på de hälsobringande
och demokratiska värden som ryms i kolonirörelsen.
Möjligheten till fortsatt forskning av kolonirörelsen

Det finns utrymme för en fördjupad studie av hur kolonister med olika etniciteter lär sig av
varandras sätt att odla och umgås och hur det utvecklar kolonirörelsen i Sverige. Maktbegrepp
och intersektionalitet skulle kunna appliceras på kolonirörelsen och hur det ser ut idag och ta
vid där Sven B Ek (1990) avslutar sin analys under 1970-talet. Vad hände sen?
Det finns också exempel på där koloniområden efter ett tag fått direktiv om standardisering
och regler kring det estetiska utförandet. Vad gör det med en kultur som hunnit växa fram
ostört över tid?
Kolonisterna är kulturvarelser som skulle behöva få vara mer i centrum i framtida
forskning som: Hur påverkas de av förtätningsiverns hot? Vad gör skadeämnen i jorden och
skadedjur med odlingen och med det kolonistens existens? Vilka är de hälsobringande
effekterna av odling och skötseln samt att vara del av ett större sammanhang?
55
5. Sammanfattning
Det övergripande syftet med uppsatsen är att genomföra en samtidsstudie koloniområden som
kulturellt fenomen med fokus på kolonisten och hur den formar och upprätthåller relationer.
Det empiriska materialet består av intervjuer och deltagande observationer som är
genomförda under våren 2022. I tolkningen av det empiriska materialet ser jag att kolonisten
är en relationsgörare. Dess tillvaro i koloniområdet är komplex och kolonisten behöver
förmågan att navigera i en kultur av gränser som utgörs av intresse, ideologi, moralisk struktur,
regler och förväntan.
Kolonistens relation till kolonilotten är mångbottnad och laddad med flera olika känslor.
Det är en emotionell plats att längta till. Den skapar tillhörighet och gemenskap. Det är en plats
som behöver tas om hand och skötas om men också en plats på vilken det finns utrymme att
skapa och njuta. På kolonilotten har dagens kolonist utrymme att ägna sig åt sin personliga
utveckling.
Arbetet på en kolonilott skiljer sig åt i vad och hur mycket eller lite som odlas. Det viktigaste
är att kolonisten är på plats fysiskt och tar hand om kolonilotten om den så endast består av en
gräsmatta. Genom skötseln så förhindras kolonilotten att förändas till oigenkännlighet. När en
kolonist inte lever upp till dessa förväntningar riskerar den att störa ordningen i gruppen.
Kolonilottens materiella avkastning förflyttas över gränser och mellan kolonister.
Kunskapen om odling och skötsel kan bli bredare när en kolonist får ta del av någon ny gröda
som någon annan drivit upp. I utbytet av varor så formar kolonisterna även relationer med
varandra då varorna överbryggar kulturella, ekonomiska och etniska gränser.
En central aspekt av det som förväntas av kolonisten är att den ska visa hänsyn. Det hänger
tydligt ihop med skötseln av kolonilotten. Kolonisten ska ha tillräcklig kunskap om odling och
skötsel för att växtligheten inte ska störa angränsande lotter och kolonisten ska också ha
tillräckligt med social kompetens för att förstå när växtligheten gör det. Förmågan att visa
hänsyn handlar om att kolonisten är väl medveten om gränserna: De fysiska men också de
etiska och estetiska. Kolonisten är konstant självreflexiv och medveten om sin egen påverkan
på omgivningen och måste vara det för att inte störa den ordning som råder.
Med ett medlemskap i en koloniförening kommer regler. Kolonisten kan utmana
regelverket till viss del men om den avviker från den gemensamma överenskommelsen hotar
man den gemensamma identiteten och strukturen. Kolonisten kan efterfråga nya och fler
regler för att skapa ordning så att inte gruppen splittras av konflikt. På så sätt riskerar man
inte att splittra gruppen. Reglerna är det kitt som håller dem samman.
56
En kolonist förväntas vara tillgänglig i skötseln av föreningens gemensamma ytor och i
vissa fall för gemensamma aktiviteter. Koloniföreningen har upprättat regler som kan öka
kolonisten kunskap om skötsel samt att det sker investeringar i gruppens gemenskap. Det finns
också en förväntan på att ta ett ansvar för utomstående relationer och vara tillgänglig så att
utomstående kan se hur en kolonist arbetar och lever på sin kolonilott.
Kolonisten är en relationsgörare inom, mellan och över gränser. Denna förmåga att
navigera i en kultur av ideologi, etisk och estetisk struktur, regler och förväntan är det levda
och praktiserade kulturarv som utmärker kolonisten.
57
6. Käll- och litteraturförteckning
Otryckta källor
Jönköping, Samtycke Berättelser & intervjuer – information om godkännande av materialets

användning, Jönköpings läns museum.
Jönköping, e-post från Birgitta Thyselius, Jönköpings kommun, 2022-05-10
Inspelade intervjuer.
Transkriberade intervjuer.
Fältanteckningar 2022-02-14 – 2022-04-25
Anteckningar från deltagande observation hos Björkbackens koloniträdgårdsförening 2022-

02-14
Anteckningar från deltagande observation hos Vikens odlarförening 2022-04-02
Anteckningar från deltagande observation hos Vikens odlarförening 2022-04-13
Internet
Koloniträdgårdsförbundet. 2019. Kolonirörelsens historia.
https://kolonitradgardsforbundet.se/kolonirorelsens-historia/ (Hämtad 2022-05-01).
Koloniträdgårdsförbundet. 2019. Om oss.

https://kolonitradgardsforbundet.se/om-oss/ (Hämtad 2022-05-08)
Jönköpings kommun. 2022. Odla i staden, kolonilotter.

https://www.jonkoping.se/upplevagora/friluftslivochmotion/odlaistadenstadsodlingochkolo
nilotter/koloniochodlingslott.4.74fef9ab15548f0b8002030.html (Hämtad 2022-05-08,
2022-08-29)
Lilla Vallens koloniförening. 2022. Bli kolonist.

https://lillavallen.se/bli-kolonist/ (Hämtad 2022-08-29)
58
SiS – Svenska institutet för Standarder. 2022. Delta i standardutveckling/Hur går arbetet till.
https://www.sis.se/standardutveckling/delta-i-standardutveckling/hur-gar-arbetet-till/
(Hämtad 2022-11-07)
Synonymer. 2022. Synonymer till koloniträdgård.

https://www.synonymer.se/sv-syn/kolonitr%C3%A4dg%C3%A5rd (Hämtad 2022-08-29)
Eklundshovs Koloniträdgårdsförening. 2017. Om oss.

http://www.eklundshov.se/ (Hämtad 2022-05-15
Eklundshovs Koloniträdgårdsförening. 2017. Köpa och sälja stuga.

https://www.eklundshov.se/?page_id=24 (Hämtad 2022-09-01)
Verksamt.se. 2022. Ideell förening.

https://www.verksamt.se/starta/valj-foretagsform/ideell-forening (Hämtad 2022-09-11)
Stockholmskällan. 2022. Anna Lindhagen.

https://stockholmskallan.stockholm.se/teman/demokratisering/politiska-aktorer-
case/anna-lindhagen/ (Hämtad 2022-09-14)
Litteratur
Aspers, Patrik, (2007). Etnografiska metoder: Att förstå och förklara samtiden. 1. uppl.
Malmö: Liber
Becker, Karin & Klein, Barbro (2003). ”Med svenska ögon – ett mångkulturellt odlingsområde
1990–2000”. I: Westergren, Christina (red.) Stadens odlare. Stockholm: Nordiska museets
förl.
Berglund-Lake, Håkan (2014). ”Åtskillnad eller samhörighet – jag och naturen”. I Ek-Nilsson,
Katarina, Midholm, Lina, Nordström, Annika, Saltzman, Katarina & Sjögård, Göran (red.).
Naturen för mig: nutida röster och kulturella perspektiv. Göteborg: Institutet för språk och
folkminnen i samarbete med Folklivsarkivet, Lunds universitet.
Bergquist, Magnus (1996). En utopi i verkligheten: Kolonirörelsen och det nya samhället.
Diss. Göteborgs universitet, Göteborg
59
Bourdieu, Pierre (1986). Kultursociologiska texter. Stockholm: Salamander
Bourdieu, Pierre (1986). “The Forms of Capital”. I: Handbook of Theory and Research for the
Sociology of Education. New York: Greenwood Press.
Bourdieu, Pierre (2021). Forms of Capital. Cambridge, UK: Polity Press
Burns, Deborah Janet (2017). The Social World of Allotment Gardens: An ethnographic
Account of Formations of Social Cooperation. Diss, Newcastle University.
Ehn, Billy (1996). ”Närhet och avstånd”. I: Ehn, Billy & Löfgren, Orvar. Vardagslivets etnologi:
reflektioner kring en kulturvetenskap. Stockholm: Natur och Kultur.
Ehn, Billy & Löfgren, Orvar (1982). Kulturanalys: ett etnologiskt perspektiv. 1. uppl.
Stockholm: LiberFörlag
Ehn, Billy & Löfgren, Orvar (2001). Kulturanalyser. 2., [omarb.] uppl. Malmö: Gleerups
Ehn, Billy & Öberg, Peter (2011). ”Biografisk intervjumetod”. I: Fangen, Katrine & Sellerberg,
Ann-Mari (red.). Många möjliga metoder. 1.uppl. Lund: Studentlitteratur.
Ek, Sven B. (1990). Kolonins sista strid: [(The last battle of the allotments)]. Göteborg:
Etnologiska fören. i Västsverige.
Fangen, Katrine (2005). Deltagande observation. 1. uppl. Malmö: Liber ekonomi.
Fjell, Tove Ingebjorg (2010). “Offentliggjort, men inte offentlig? Några tankar om bruket av
Internetkällor”. I: Nätverket -etnologisk tidskrift. 2010:17.
Fisher, Donald (1988). ” Boundary Work: A Model of the Relation between Power and
Knowledge”. I: Knowledge: Creation, Diffusion, Utilization. Nr. 10(2)
Foucault, Michel (2003). Övervakning och straff: fängelsets födelse. 4., översedda uppl. Lund:
Arkiv
60
Frykman, Jonas & Löfgren, Orvar (1979). Den kultiverade människan. 1. uppl. Lund:
Liberläromedel.
God forskningssed [Elektronisk resurs]. Reviderad utgåva (2017). Stockholm:

Vetenskapsrådet
Tillgänglig på Internet: https://www.vr.se/analys/rapporter/vara-rapporter/2017-08-29-
god-forskningssed.html
Gunnarsson, Allan, Saltzman Katarina & Sjöholm Carina (2017). Ett eget utomhus: perspektiv
på livet i villaträdgården. Göteborg. Makadam.
Gunnarsson Payne, Jenny & Öhlander, Magnus (2017). ”Introduktion”. I: Gunnarsson Payne,
Jenny & Öhlander, Magnus (red.). Tillämpad kulturteori. Upplaga 1, Studentlitteratur, Lund,
2017.
Hemström, Kerstin (2018). Verktyg för gemensam kunskapsproduktion: exempel från

Mistra Urban Futures plattform i Göteborg 2010–2015. Mistra Urban Futures.
https://www.mistraurbanfutures.org/sites/mistraurbanfutures.org/files/Mistra%20Report_
2018.pdf (Hämtad 2022-10-05)
Jahn, Thomas, Bergmann, Matthias & Keil, Florian (2012). ”Transdisciplinarity: Between
mainstreaming and marginalization”. I: Ecological Economics. Nr. 79.
Jönköpings kommun (1994): Områdesbestämmelser för EKELUNDSHOVS

KOLONITRÅDGÅRDSOMRÅDE – Kortebo Jönköpings kommun.
https://www.eklundshov.se/wp-content/uploads/2022/06/Omradesbestammelser.pdf
(Hämtad 2022-08-29)
Kalman, Hildur & Johansson, Stina (2019). ”Skydd av försökspersoners respektive

informanters anonymitet”. I: Kalman, Hildur & Lövgren, Veronica (red.). Etiska dilemman:
forskningsdeltagande, samtycke och utsatthet. Andra upplagan, reviderad och utökad Malmö:
Gleerups.
Kaijser, Lars & Nylund Skog, Susanne (2022). ”Analys”. I: Silow Kallenberg, Kim, Nystrand
von Unge, Elin, Wiklund Moreira, Lisa & Hughes Tidlund, Ida. Etnologiskt fältarbete: nya fält
och former. Upplaga 1 Lund: Studentlitteratur AB.
61
Klein, Barbro (1990). ”Transkribering är en analytisk akt”. I: RIG – Kulturhistorisk tidskrift.
Nr. 2.
Koloniträdgårdsförbundet (2021). Stadgar för Koloniträdgårdsförbundet och

Koloniträdgårdsrörelsens Lånefond samt regler för utmärkelsetecken.
https://kolonitradgardsforbundet.se/wp-content/uploads/2021/06/Forbundsstadgar-
antagna-av-FR-2021-red.pdf (Hämtad 2022-12-13)
Lindhagen, Anna (1916). Koloniträdgårdar och planterade gårdar / [Elektronisk resurs].

Stockholm: Norstedt & Söner. Tillgängligt på Internet:
http://stockholmskallan.stockholm.se/post/8723 (Hämtad 2022-05-01)
Londos, Eva (1993). Uppåt väggarna I svenska hem: en etnologisk studie av bildbruk. Diss.
Lund:Univ.
Nordström, Annika & Saltzman, Katarina (2014). ”Att fånga det svårgripbara: reflektioner
kring metod och material”. I: I: Ek-Nilsson, Katarina, Midholm, Lina, Nordström, Annika,
Saltzman, Katarina & Sjögård, Göran (red.). Naturen för mig: nutida röster och kulturella
perspektiv. Göteborg: Institutet för språk och folkminnen i samarbete med Folklivsarkivet,
Lunds universitet.
Nygren, Lennart (2019). ”Risken finns. Finns nyttan?: Etikprövningen och den kvalitativa
forskningen”. I: Kalman, Hildur & Lövgren, Veronica (red.). Etiska dilemman:
forskningsdeltagande, samtycke och utsatthet. Andra upplagan, reviderad och utökad Malmö:
Gleerups.
Pettersson, Helena, Wolanik Boström, Katarzyna & Öhlander, Magnus (2017). ”Kapital,
habitus och fält”. I: Gunnarsson Payne, Jenny & Öhlander, Magnus (red.). Tillämpad
kulturteori. Upplaga 1, Studentlitteratur, Lund, 2017
Pripp, Oscar (2001). Företagande i minoritet: om etnicitet, strategier och resurser bland
assyrier och syrianer i Södertälje. Diss. Stockholm : Univ., 2001
Pripp, Oscar & Öhlander, Magnus (2011). ”Observation”. I: Etnologiskt fältarbete. Kaijser,
Lars & Öhlander, Magnus (red). 2., [omarb. och utök.] uppl. Lund: Studentlitteratur.
62
Saltzman, Katarina & Sjöholm, Carina (2014). Trädgård – kultiverad natur?. I: Ek-Nilsson,
Katarina, Midholm, Lina, Nordström, Annika, Saltzman, Katarina & Sjögård, Göran (red.).
Naturen för mig: nutida röster och kulturella perspektiv. Göteborg: Institutet för språk och
folkminnen i samarbete med Folklivsarkivet, Lunds universitet.
Seligmann, Linda. J. & Estes, Brian. P. (2020). “Innovations in Ethnographic Methods’. I:

American Behavioral Scientist. Nr. 64(2)
Star, Leigh, Susan & Griesemer, James, R. (1989). “Institutional Ecology, ’Translations’ and
Boundary Objects: Amateurs and Professionals in Berkeley’s Museum of Vertebrate Zoology,
1907–39”. Social Studies och Science. Nr. 19(3)
Strand, Birgitta, Östhed, Per-Olof & Blomqvist, Rolf (red.) (2006). Eklundshovs
koloniträdgårdsförening: en titt i backspegeln. 1928–2003. [Jönköping]:
Westberg, Lotten, Polk, Merrit & Frid, Annie (2013). Gemensam kunskapsproduktion för
urbana förändringar: Version 1. Mistra Urban Futures.
https://www.mistraurbanfutures.org/files/handbok_gemensam_kunskapsproduktion_mistr
a_urban_futures.pdf 2018.pdf (Hämtad 2022-10-05)
Åsgrim-Berlin, Agneta (1984). ”Koloniträdgårdar i Jönköping”. I: Nordqvist, H. & Åsgrim-

Berling, A. (red). Det okända Jönköping. Jönköping. Jönköpings kulturnämnd.
63
Bilaga 1 - Intervjufrågor
Vad betyder kolonilotten för dig?

Hur länge har du haft den?
Hur kommer det sig att du skaffade koloni?
Vad odlar du?
Har ditt sätt att nyttja lotten förändrats över tid?
Känslan till lotten och odlingen.
Vad skulle du säga att en kolonist behöver för egenskaper?
Hur trivs du i föreningen?
Hur fungerar relationen med grannarna?
Vad har i för regler?
Ger man varandra tips?
Behöver man vara bra på att odla?
64

Patricia Monroy Magisteruppsats 2022

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

Patricia Monroy Magisteruppsats 2022

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Patricia Monroy Magisteruppsats 2022

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

STADENS KOLONISATÖRER

– en etnologisk studie av två koloniområden i

The allotment gardener of the city – an ethnographic study of two allotment

Key words: allotment garden, gardener, gardening, relationships, allotment association

1.1 Syfte och frågeställningar ....................................................................................... 11

1.3 Teori ........................................................................................................................ 17

Kulturellt kapital ......................................................................................................... 18

1.4 Forskningsetik och reflexivitet .............................................................................. 22

Kolonirörelsen som en utopi i verkligheten ................................................................ 23

1.6 Disposition ............................................................................................................. 27

2. Kolonisten och kolonin ................................................................................................... 28

2.1 Kolonisten idag .......................................................................................................... 28

En rörelse växer fram .................................................................................................. 29

2.4 Kolonirörelsen i Jönköping ...................................................................................... 30

Kolonirörelsen kommer till Jönköping ....................................................................... 30

3. Kolonisten – en relationsgörare ..................................................................................... 32

3.1 Kolonin – en plats att längta till ................................................................................ 32

Odling och känsla ........................................................................................................ 32

3.2 Kolonistens egenskaper ............................................................................................ 40

Det finns gränser ......................................................................................................... 40

3.3 Kolonisten – föreningsmänniskan............................................................................ 45

4. Avslutande diskussion .................................................................................................... 50

Kolonistens relation till kolonilotten .......................................................................... 50

Otryckta källor ................................................................................................................ 58

1.1 Syfte och frågeställningar

Det övergripande syftet med uppsatsen är att genomföra en samtidsstudie av två

1.2 Material och metod

De teoretiska ansatserna är flera. Kolonistens verklighet är komplex och teoretisk eklekticism

Standardisering och makt

1.5 Tidigare forskning

Kolonirörelsen som en utopi i verkligheten

4 Berättelser & intervjuer – information om och godkännande av materialets användning,

Slaget om koloniområdet vid Citadellen

Utvecklingen av ett mångkulturellt odlingsområde

Människan och naturen

2.1 Kolonisten idag

Enligt SAOL är en kolonist innehavare av kolonilott. Kolonisten är en person som har en

2.2 Vad är en kolonilott?

2.3 Kolonirörelsen – en kort historik

2.4 Kolonirörelsen i Jönköping

Kolonirörelsen kommer till Jönköping

Kolonirörelsen i Jönköping idag

13 E-post från Birgitta Thyselius 2022-05-10

3.1 Kolonin – en plats att längta till

Odling och känsla

14 Intervju med Sofia och Fredrik Åkerby, Björkbackens koloniträdgårdsförening 2022-04-25

16 Intervju med Sofia och Fredrik Åkerby, Björkbackens koloniträdgårdsförening 2022-04-25

19 Intervju med Maria Jonsson, Björkbackens koloniträdgårdsförening 2022-04-22

Känsla och närvaro

24 Intervju med Camilla Sjöstrand, Vikens odlarförening 2022-04-13

28 Deltagande observation, Björkbackens koloniträdgårdsförening 2022-02-14

Sammanfattning och diskussion

36 Intervju med Maria Jonsson, Björkbackens koloniträdgårdsförening 2022-04-22

38 Intervju med Camilla Sjöstrand, Vikens odlarförening 2022-04-13

Det finns gränser

39 Intervju med Camilla Sjöstrand, Vikens odlarförening 2022-04-13

Tillgänglighet och öppenhet

41 Intervju mer Erika Svensson, Vikens odlarförening 2022-04-25

Det är framför allt kolonisterna på Björkbackens koloniträdgårdsförening som pratar om