Har du uppgifter på din arbetsplats som kunde göras av någon med IF, alltså intellektuell funktionsnedsättning? Många har det, i olika kök, kaféer, bibliotek eller utomhus i parkarbete. Av 25 000 personer med IF i Finland jobbar en handfull med lön och den siffran vill regeringen få upp, för att öka sysselsättningen för dem med partiell arbetsförmåga. Arbete ger delaktighet och mening, säger två unga kvinnor som Svenska Yle intervjuar.
– Jag gillar stämningen på jobbet och mina arbetskamrater, berättar Daniela Lindholm, som jobbar i köket på Karis ABC.
Hon plockar disk och torkar bord och hjälper till där det behövs. Lite svårt är det om diskhögarna blir för stora, det är inte så lätt med balansen.
– Carina hjälper till att prata med arbetsgivaren, berättar Lindholm, som haft sitt deltidsarbete i många år redan.
Carina är Carina Enberg, arbetslivstränare i Raseborg och länken till arbetsgivaren. Hon känner till vilka arbetsuppgifter hennes klienter klarar av. Hon hjälper också att pussla med inkomsterna.
– Jag får allt fler klienter, de har ökat mycket på bara några år. Hittills har jag hittat jobb åt dem, men det kräver mycket arbete för att det ska bli rätt, säger Enberg.
– De flesta personer med IF lyfter pension på ungefär 600-800 euro i månaden. Då får de lönejobba för högst 800 euro i månaden för att få behålla sin pension. Det är ett stort pusslande här för att få det att gå ihop, berättar Enberg.
Det betyder att de flesta arbetar deltid. Daniela Lindholm säger att hon behöver pensionen som säkerhet ifall hon blir utan jobb.
– Nu när vi har bostadslån med min sambo behöver jag en säker inkomst, säger hon.
Alla har rätt att eftersträva arbete och påverka sin utkomst
Helsingforsbon Paulina Bäckström arbetar som projektassistent på Steget vidare som drivs av föreningen FDUV (Förbundet för personer med utvecklingsstörning eller annan intellektuell funktionsnedsättning rf).
– I lönearbete känner jag mig delaktig, säger Bäckström.
– Jag trivs på jobbet: jag bloggar, deltar i möten, reser med min chef och möter andra med IF. Jag berättar om fördelen med lönearbete och arbete med stöd.
Melanie Shametaj är projektledare vid FDUV och Bäckströms kollega. Hon poängterar att kamratstöd är viktigt i det här sammanhanget.
– Paulina kan bjuda på egna erfarenheter, det kan inte jag. Det är ovärderligt att ha henne med i vårt projekt, säger Shametaj.
Rätten att eftersträva arbete och utkomst är en grundläggande rättighet
Melanie Shametaj, FDUV
Hon betonar att rätten att eftersträva arbete och påverka sin egen utkomst är en grundläggande rättighet.
– Alla har den rätten, även personer med intellektuell funktionsnedsättning, säger Shametaj.
Arbetslivstränaren – en spindel i nätet
I bland annat Raseborg och i de största städerna Helsingfors, Vanda, Esbo och Åbo finns det arbetslivstränare, med uppgift att stödja personer med IF att hitta lönearbete på den öppna arbetsmarknaden.
I Jakobstad och Närpes finns det ingen specifik arbetslivstränare, uppger man vid FDUV. Inte heller finns det stöd för lönearbete för personer med IF från kommunernas sida.
Arbetslivstränaren är en viktig spindel i nätet, men det behövs ett medvetet beslut i kommunen och ett årsverke för att det ska fungera. Mindre kommuner kan köpa tjänster av en arbetslivstränare via samkommunen Kårkulla.
– Det här jobbet är en lönsam satsning av kommunerna, säger Carina Enberg, med bakgrund vid samkommunen Kårkulla. Mina klienter är tacksamma och arbetsvilliga och jag vill föra fram att de är en tillgång på arbetsplatsen.
Det är viktigt att känna till skillnaden med utlokaliserat arbete och lönearbete
Paulina Bäckström
De flesta personer med IF jobbar i dag på så kallade arbetscenter. Arbetet kan utlokaliseras – alltså göras utanför centret – men det ger inte alltid lön. Lönearbete och anställning är fortfarande sällsynt för personer med IF.
– Problemet är att många inte känner till skillnader i olika former av arbete. Ingen har heller frågat oss hur vi själva skulle vilja göra – eller vad det innebär med anställning och lön, förklarar Paulina Bäckström.
Hon säger att hon lärt sig mycket om hur arbetslivet fungerar i praktiken.
– Man måste komma i tid, det går inte att stirra på mobilen hela tiden, man behöver följa arbetsplatsregler, listar hon. Är man sjuk måste man meddela om det till arbetsgivaren. Det här visste jag inte tidigare.
Hon gläder sig också över stämningen på jobbet.
– Jag känner att jag kan påverka och att jag är en del av samhället. Om man inte berättar för oss med IF om våra möjligheter, så känns det som om man inte skulle vilja se oss som en del av samhället, funderar Paulina vidare.
Lyssna på ett nyhetsinslag med Melanie Shametaj! Artikeln fortsätter efter ljudklippet!
Det finns arbetsuppgifter, men viljan fattas
Melanie Shametaj uppmanar kommunerna att se över sina arbetsplatser med tanke på att anställa personer med IF.
– Personer med IF blir inte uppmuntrade att söka arbete, de får inte den kunskap de behöver. Det här är en springande punkt i dag. Kommunerna kunde också anställa här.
Oftast finns det uppgifter på varje arbetsplats som kunde skötas av personer med IF.
– Det gäller bara att identifiera dem och ta hjälp av en arbetslivstränare, uppmanar Shametaj.
Här kan du höra två längre inslag, ett med Daniela Lindholm, som arbetar vid Karis ABC, det andra med Paulina Bäckström, som arbetar vid FDUV!
Artikeln uppdaterad 21.10.21 kl 11.58 med tre ljudklipp, ett nyhetsinslag och två längre inslag om temat./Anna Savonius.
Artikeln uppdaterad med en faktaruta 21.10.21 kl. 12.25./Anna Savonius.