BUU-sagan har berättat omkring hundra sagor under de senaste två åren. Barn har fått en möjlighet att bekanta sig med både klassiska sagor och gamla finlandssvenska sägner om underbyggare och jättar. Men de flesta sagor har varit skrivna av män. Nu är det dags för sagotanterna.
Varför har vi inte hört om dem?
– För ett år sedan kom vi till ett sådant skede att jag började ha läst alla de kända klassiska sagorna. H.C. Andersen var avverkad. Mycket av bröderna Grimm och Zacharias Topelius likaså, säger Malin Olkkola som är BUU-sagans berättare.
Nu kände Malin att det var dags att ge röst åt kvinnliga sagoberättare. Men det visade sig vara svårt att hitta sagor skrivna av kvinnor.
Malin Olkkola är van vid att det är något av ett detektivarbete att hitta sagor som passar in i BUU-sagans format. Det hela försvåras av att sagorna bör vara så gamla att de inte lyder under någon upphovsrätt.
Malin fick hjälp av ett par bibliotekarier som berättade om arkivet doria.fi, där det finns många äldre böcker.
– Där började jag gräva och hittade jättemånga böcker med sagor för barn skrivna av finlandssvenska kvinnliga författare i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
Kvinnorna var verksamma samtidig som Zacharias Topelius och deras sagor är välskrivna och passar bra in i BUU-sagan.
– Men varför har man aldrig hört om dem? Jag tog det som ett uppdrag att få in författarnas sagor i BUU-sagan.
Sagor lagom till kvinnodagen
Under år 2021 har BUU-sagan publicerat 12 av sagorna. Författarna är journalisten och författaren Toini Topelius, som var dotter till Zacharias Topelius, konstnären och författaren Hanna Frosterus-Segerstråle och författaren och dramatikern Hilja Tavaststjerna.
Nu i samband med kvinnodagen publiceras ytterligare sagor, skrivna av Anna Schauman samt författaren och läraren Adéle Weman, under pseudonymen Parus Ater (svartmes på latin).
Flickor får gå klädda i byxor
Malin Olkkola tycker att perspektivet automatiskt blivit annorlunda i sagorna skrivna av kvinnor. Flickor har oftare huvudrollen än i sagofarbrödernas berättelser.
Flickorna är inte heller lika stereotypa i sagotanternas texter. Till exempel i sagan Fars dräng av Toini Topelius handlar det om en flicka som vill och får gå klädd i byxor.
– Den här typen av tankar finns med i sagorna på ett helt annat sätt. Jag tycker också att tonen är annorlunda. Den påminner lite om Astrid Lindgrens Madicken.
En dos av humor
Malin Olkkola har också ofta skrattat till när hon läst sagorna skrivna av finlandssvenska kvinnor.
– Här finns en glimt i ögat och könsrollerna är mer jämställda. När det är snöbollskrig så är flickorna lika aktiva.
Malin tycker det är fint att få lyfta fram kvinnorna som av någon orsak med tiden blivit lite bortglömda.
Ord som "ty" får stryka på foten
Sedan är det klart att sagorna är präglade av sin tid. Många sagor handlar om religion eller att man inte skall vara högmodig. Men så är det med sagor från den här tiden, oavsett om de är skrivna av män eller kvinnor.
– Jag har försökt hitta sagor där de här bitarna inte är så stora.
Sedan är språket naturligtvis gammalmodigt i sagorna som är skrivna för mer än hundra år sedan. Malin Olkkola försöker göra sagorna förståeliga för barnen som lyssnar idag.
– Om det står "ty hon gick med fötterna i sanden" så kanske jag ändrar det till att "hon gick med sina bara fötter i sanden". Så att det blir enklare men inte tar bort författarens ursprungstanke. Det är viktigt att inte "tåra till" eller förstöra någonting.
