Det här hoppas man ska fungera som en snabbare lösning för att invånarna ska kunna komma ikapp med sina liv.
– Det är viktiga saker, att ha kontroll över sitt eget liv och sin egendom, konstaterar Tiina Auer som är kommunikatör i invånarnas intresseorganisation Östersundom-föreningen.
Området har länge saknat planläggning. Helsingfors annekterade Östersundom av Sibbo 2009.
– Genast då Helsingfors tog över området blev det satt i byggförbud. Byggförbudet gällde i 12 år, det tog slut förra sommaren. Det har gått att få en del undantagslov till exempel gällande husets placering eller garagebyggnader, men inga nya byggplatser, säger Auer.
Att det har varit svårt eller omöjligt att bygga nytt eller göra större förändringar på den egna gården har förstås varit jobbigt. Dessutom har det påverkat tomtpriserna negativt, vilket gör det svårt att sälja och flytta bort.
– Helsingfors kapning av området och allt som följt efter det har riktigt på riktigt varit väldigt tungt. Vi hoppas verkligen att saker börjar gå framåt så att vi kan börja leva våra liv, säger Auer.
Helsingfors, Vanda och Sibbo utarbetade en gemensam generalplan för Östersundoms område 2010–2018. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde beslutet om godkännandet av planen i maj 2021 på grund av skadliga konsekvenser för viktiga naturområden.
Eftersom den gemensamma generalplanen inte blev av fortsätter planeringen i området med mindre delgeneralplaner. Planeringsområdet för delgeneralplanen för Östersundom omfattar hela Östersundoms stordistrikt samt en del av Svarta backens delområde. Helsingfors stad äger 59 procent av området.
– I någon mån kommer man att bygga ut området. Men de tidigare utkasten med tankar om 100 000 invånare, det var helt enkelt för mycket. Jag tror att man insett det på Helsingfors stad också. Nu verkar de ha ett bra team och ett mer realistiskt förhållningssätt, säger Auer.
Enligt staden är Östersundoms Natura 2000-områden och naturskyddsområden en viktig utgångspunkt för planeringen av området. De viktigaste sakerna som ska lösas i delgeneralplanen är spårtrafiksförbindelsen, markanvändning som stöder den och förstärkandet av det gröna nätverket.
Projektet har nyligen inletts och är i fasen där invånarna kan komma med synpunkter innan själva planeringsarbetet kommer i gång. Planen för deltagande och bedömning finns till påseende och kan kommenteras fram till måndagen (28.2). Mer information om hur man kommer åt att läsa planen, hur man skickar in sina synpunkter och hur tidtabellen för projektet ser ut finns här på Helsingfors webbplats.
Nej till metro, ja till snabbspårväg
När Yle Östnyland ringer upp Tiina Auer har hon nyss jobbat med Östersundom-föreningens ställningstagande till planen för deltagande och bedömning. Hon nämner fyra saker som är särskilt viktiga för föreningens medlemmar: spårtrafiken, naturvärden, kulturvärden och hur man tar hänsyn till de nuvarande invånarna i byggskedet.
Som en del av generalplanen ska man utreda hurdan spårtrafik som kan byggas i Östersundom. Staden ska utreda metroalternativet, men också möjligheten för en snabbspårväg. Det är en sorts mellanting mellan tåg och spårvagn.
– Östersundom-föreningen har alltid motsatt sig metro, för det är ett besvärligt fortskaffningsmedel då stationerna ligger långt ifrån varandra och det behövs mycket matartrafik. En snabbspårväg skulle säkert passa in mycket bättre. Vi hoppas på en snabbspårväg, säger Auer.
Föreningen vill också värna om områdets natur.
– Här finns Naturaområden, naturskyddsområden och Sibbo storskog. Den gemensamma generalplanen föll för att naturskyddsföreningar hojtade till. Nu måste Helsingfors beakta naturvärdena, säger Auer.
Hon tror naturskyddsföreningarna kommer att bevaka planeringsprocessen, men säger att Östersundom-föreningen också kommer att säga sitt.
– Det skulle till exempel vara viktigt att iståndsätta Kapellviken, säger Auer.
En tredje viktig sak är kulturmiljön.
– När Sibbo blev av med den här knuten så blev Helsingfors samtidigt äldre. På vårt område finns tre av Helsingfors äldsta byggnader. Vi vill att den gamla historien och kulturmiljön bibehålls, säger Auer.
Hon konstaterar att hon nu tagit upp de fina sakerna, natur och kultur.
Önskar hänsyn till invånarna i byggnadsskedet
– Det som kommer att vara det verkliga problemet är olägenheterna som byggnadstiden för med sig. När man börjar bygga i Östersundom-området så kommer det ju att vara ett projekt som tar tiotals år, säger Auer.
– I landskapsplanen har man godkänt ett område mitt i Östersundom för lagring, hantering och slutdeponering av överskottsjord. Det betyder ju konstanta sprängningar: Först spränger man bort Hältingberget och sen börjar man hämta sten från olika ställen, fortsätter Auer.
Hon önskar att man skulle bygga separata trafikleder för den tunga trafiken, så stora lastbilar inte behöver köra förbi skolan i Landbo. En förhoppning är också att sprängningarna skulle göras till exempel mellan klockan 9 och 19 istället för det vanligare 7-22, så att invånarna får sova i fred.
– Vi hoppas att det skulle byggas ett mindre höghusområde som skulle möjliggöra service, och så småhusboende som gränsar till naturen. När staden tar åt sig ett sådant här jungfruligt område, så inte lönar det ju sig att asfaltera, utan hellre skulle man lämna det till glädje för andra helsingforsare också, säger Auer.
Snabbare hjälp från lokala detaljplaner
Förutom delgeneralplanen håller Helsingfors också på med planläggning för de nuvarande småhusområdena.
– Förra sommaren skickade Östersundom-föreningen ett förslag om det här till stadsplaneringen och alla fullmäktigeledamöter. Vi gjorde en liten sammanfattning över var folks hus finns, som klasar på olika områden. Vi hoppades att man skulle påbörja planläggningen för dem, säger Auer.
Stadsplaneringen tog kontakt med NTM-centralen för att be om råd.
– Lösningen är småskalig, lokal detaljplanering av de nuvarande småhusområdena i Östersundom. Det har nu börjat gå framåt, säger Auer.
Tanken är alltså att göra separata detaljplaner för områdena där det nu finns privatpersoners hem, och där det inte stör processen med delgeneralplanen.
– Nu verkar det finnas ett team på staden som förstår våra svårigheter och att det här området dör om inget görs. Vi har redan ödehus här, och människor sitter fast i sina nuvarande livssituationer.
Auer hoppas processen kring detaljplanerna går snabbt, och att sådana görs för så många områden som möjligt.
Hon är nöjd över att få genklang från staden.
– Det känns som att någon nu lyssnar på oss för första gången.