När den famösa Manhattan-gruppen med Robert Oppenheimer i spetsen började utveckla kärnvapen hade de knappast en aning om vilken nesa deras bomb skulle bli för framtiden. Projektet som startade 1942 kom att utveckla ett vapen som gjorde USA till en supermakt. Kärnvapnet började utvecklas under andra världskriget och tanken var att den skulle hjälpa de västallierade att vinna kriget.
När de första atombomberna var klara hade Tyskland redan kapitulerat. Det var alltså ingen vits att testa bomben på Europa.
Förenta staterna ville ändå visa sin makt och bestämde sig för att släppa de två färdigställda bomberna över Hiroshima och Nagasaki år 1945. Det var först efter det som USA och världen insåg vidden av det nya vapnet. Tiotusentals döda, utplånade städer och strålning som gjorde stora områden obeboeliga för lång tid framöver.
– Som fysiker har vi skuldkänslan att det är vi som släppte ut anden ur Aladdins lampa.
Det säger fysikern Claus Montonen, som under 1980-talet insåg att han inte vill att barnen ska behöva leva i en värld med kärnvapen. Där började hans bana som fredsaktivist.
För tillfället fungerar Montonen som finlandssamordnare inom organisationen ICAN (International campaign to abolish nuclear weapons). Organisationens syfte är att jobba för att alla kärnvapen avvecklas.
Som fysiker har vi skuldkänslan att det är vi som släppte ut anden ur Aladdins lampa.
Claus Montonen, fysiker
När den grundläggande upptäckten görs att tunga atomkärnor kan delas och att det vid delningen frigörs stora mängder energi, förändras något radikalt i världen. Vi lever slutet av 1930-talet och fysikerna förstod väldigt snabbt att det inte bara är en fredlig energikälla de skapat – utan också ett mäktigt vapen.
– Myten om att bombningarna av Hiroshima och Nagasaki skulle ha räddat en mängd människoliv stämmer inte. Tvärtom dog ju tiotusentals människor i angreppen, säger Montonen.
Eftersom Japan redan visat tecken på att vilja förhandla och kapitulera, förstärks bilden av ett USA som endast ville visa sitt trumfkort – atombomben – i slutet av andra världskriget. Det är de första och hittills enda kärnvapnen som använts i krigföring.
Vetenskap som hjälper och stjälper
– Så länge vi har kärnvapen finns det alltid en reell risk för kärnvapenkrig, säger Montonen.
Det visar sig att hans påstående om att fysiker har dåligt samvete för att ha öppnat Pandoras ask i och med upptäckten av fission stämmer. Fysiker och läkare utgör ofta stommen i fredsorganisationer och är överrepresenterade när det kommer till kärnvapenmotstånd.
Det är lätt att inse att vetenskapen både hjälpt och stjälpt, speciellt när det kommer till fission och kärnklyvning. Kärnkraften har visserligen i en del kretsar börjat ses som grön energi, men slutförvaringen av plutonium utgör både en humanitär och en ekologisk risk.
För tillfället finns det fem officiella och fyra inofficiella kärnvapenmakter i världen. De största nationerna med kärnvapen är USA och Ryssland. Dessa vapen lyftes upp på agendan igen när Ryssland invaderade Ukraina; ett outtalat hot om kärnvapenkrig låg i luften när Putin meddelade att han tar till kraftmedel om någon från väst skickar trupper till Ukraina.
– En intressant aspekt är att när Sovjetunionen föll hade både Ukraina, Belarus och Kazakstan kärnvapen på sina områden, det fanns helt enkelt missiler utplacerade i länderna. Man kom snart överens om att överföra vapnen till Ryssland och förklara sig kärnvapenfria nationer, säger Montonen.
Det är tur i oturen, menar Montonen, för annars hade vi haft en överhängande risk för att Ryssland och Ukraina redan skulle ha attackerat varandra med kärnvapen. Istället undertecknade man år 1994 den så kallade Budapestuppgörelsen där Ryssland, Storbritannien och USA förbinder sig till att inte hota eller använda våld mot Ukraina, Kazakstan och Belarus. De tre senare länderna slöt sig samtidigt till icke-spridningsavtalet och avvecklade sina kärnvapenarsenaler.
– Ryssland har ju många gånger om brutit det här avtalet. Om man får tro vad som skrivs är deras förevändning den att regeringen som nu sitter i Ukraina inte är densamma som när avtalet slöts. Det är typisk retorik från en stormakt, säger Montonen.
Avtal rubbar inte de stora nationerna
Fördraget om ickespridning av kärnvapen, eller icke-spridningsavtalet, undertecknades 1968 av de fem officiella kärnvapenmakterna: USA, Frankrike, Storbritannien, Kina och Ryssland. Avtalet går i stort sett ut på att dessa makter förbinder sig att nedrusta sin kärnvapenarsenal och delar med sig av kärnteknik till andra länder, som i sin tur lovar att inte utveckla eller ha egna kärnvapen.
– Det “råkar” också vara så att dessa fem är de länder som har vetorätt i FN:s säkerhetsråd, säger Montonen.
Icke-spridningsavtalet är hur som helst det första viktiga nedrustningsavtalet för kärnvapen som tagits fram. Trots att antalet kärnvapen i världen har minskat rejält sedan mitten av 1980-talet, har det visat sig att de fem kärnvapenmakterna är allt annat än villiga att föra samtal om en total nedrustning.
– Multilaterala samtal har aldrig förts, säger Montonen.
Det har i sin tur lett till en situation där freds- och medborgarorganisationer tagit saken i egna händer. För några år sedan började man jobba på ett nytt avtal som ska leda till ett totalförbud av kärnvapen. Det blev senare FN:s konvention om kärnvapenförbud.
Konventionen trädde i kraft år 2021, då 50 nationer hade ratificerat den. För tillfället har 59 länder undertecknat avtalet.
– Tyvärr är Finland inte med bland de länderna. Vi var inte ens med och förhandlade fram avtalet, säger Montonen.
Han säger att Utrikesministeriets tjänstemän har medgett att orsaken till att man inte undertecknat konventionen är USA.
– Man vet att USA är skarpt emot ett sådant här avtal och Finland vill hålla kvar den speciella relationen som man byggt upp sedan Sovjetunionen föll.
Hur oroliga ska vi vara för ett kärnvapenkrig just nu, finns det en reell risk för det?
– Så länge det finns kärnvapen finns det alltid en reell risk för kärnvapenkrig. Det finns också en icke-avsiktlig användning av kärnvapen som kan ske genom olyckor. Därför är den enda lösningen att på sikt helt bli av med kärnvapen. För Finlands del betyder det att gå med i konventionen.
Konventionen innehåller även en humanitär vinkel. I artikel 6 stipuleras att länderna som undertecknar konventionen är skyldiga att hjälpa personer som fått medicinska skador till följd av kärnvapen och provsprängningar. Detsamma gäller de miljömässiga effekterna av kärnvapentester.
Av de fem regeringspartierna har en majoritet, Vänsterförbundet, De Gröna och Socialdemokraterna, partibeslut på att Finland bör underteckna konventionen om kärnvapenförbud.
– Ändå har saken inte avancerat för vår del, säger Montonen.
Natooptionen är även den en bidragande faktor till att konventionen inte undertecknats. Natoländerna har gått ut med att de anser avtalet vara dåligt. Därtill menar man att kärnvapen inte ska förbjudas, att de finns till för att fungera avskräckande, inte för att de facto användas.
Blir det kärnvapenkrig?
Under kalla kriget myntades den så kallade terrorbalansen. Det betyder enkelt förklarat att dåvarande Sovjetunionen och USA hade en balans mellan sig – bägge hade kärnvapen och kunde på så sätt hitta en balans vad kommer till krig mellan öst och väst. Använder en kärnvapen, kan den andra använda det tillbaka.
– Vi har nog fortfarande en terrorbalans mellan Ryssland och USA, säger Petteri Jouko som är professor i krigshistoria vid Försvarshögskolan i Helsingfors.
Ryssland och USA har båda möjligheten att förgöra varandra. Under kalla kriget pratade man om en så kallad first strike, ett första anfall. Även om en nation skulle anfalla den andra med kärnvapen skulle det finnas så pass mycket kvar av det andra landets arsenal att den kan utplåna angriparen i sin helhet.
– Faktum kvarstår; det finns en risk för kärnvapenkrig så länge kärnvapen existerar, säger Jouko.
Hur troligt är det att Ryssland attackerar Ukraina med kärnvapen?
– Jag vill i alla fall tro att det inte är troligt. Ryssland har en massiv mängd konventionella vapen med vilka de kan förstöra Kiev ett kvarter i taget.
Jouko är minst lika förvånad som många andra över att Ryssland gått in så traditionellt med marktrupper i Ukraina, en form av krigföring som många trodde hörde till historien.
– Efter 9/11-attackerna kom man i Europa fram till att krigföringen i framtiden kommer att handla om att kämpa mot terrorism – utanför Europa. Många länder i väst gjorde sig av med sin allmänna värnplikt och utformade mindre styrkor som är lätta att flytta runt mellan olika krishärdar. Den traditionella krigföringen blev historia i många länder.
– Förutom hos oss i Finland. Det har har säkert mycket med historiska händelser att göra, säger Jouko.
Fysiker Claus Montonen avslutar med att säga att vi har två aktiva hot hängande över oss. Kärnvapen och klimatförändringen.
– Skillnaden är att klimatförändringen kan ta ett sekel på sig att förgöra oss. Kärnvapen kan göra det på mindre än en vecka.
Korrigering 15.3.2022 kl 12.20: Bilateral ändrat till multilateral i Montonens citat.