I ett litet gödselkorn finns allt som behövs för att våra plantor ska leva och må bra: makronäringsämnen såsom kväve, fosfor och kalium och mikronäringsämnen såsom mangan, selen och zink.
Utan konstgödsel skulle våra skördar i Finland minska markant, kanske till och med med hälften eller en tredjedel, säger Stefan Bäckman, lektor på Helsingfors universitet och docent i lantbruksekonomi, som hellre kallar gödseln för mineralgödsel.
– Så vi är nog beroende av mineralgödsel.
Henrik Lassas, direktör för Nylands svenska lantbrukssällskap, är inne på samma linje. Han i sin tur kallar hellre gödseln för handelsgödsel.
– Innan det fanns handelsgödsel så var man beroende av den gödsel man fick i främsta hand från djur, såsom kor. Då det var aktuellt fanns det kor på nästan alla gårdar och man tog tillvara den lilla gödsel som fanns, spred ut det på åkrarna och det gav lite växtkraft till. Framförallt led åkrarna i Finland brist på fosfor. Idag har vi betydligt mindre djurproduktion, särskilt här i södra Finland.
Priserna skenar iväg – akut kris utan tydlig lösning?
Eftersom hela vårt konventionella jordbruk är så beroende av konstgödsel, så är det viktigt att priset hålls på en jämn nivå. Dessutom importeras mycket konstgödsel, så importen måste hela tiden fungera. Men i och med kriget i Ukraina har priset på konstgödsel ökat markant och försäljningen till och med avstannat tillfälligt.
Henrik Lassas har en egen liten gård som han odlar på och ger oss ett exempel:
– För ett och ett halvt år sedan kostade ett ton gödsel i mitt fall 370 euro. Ett år senare kostade samma mängd 498 euro och då tyckte alla att priset hade ökat mycket. Men nu, sju månader senare, är vi uppe i 930 euro, alltså en ökning på 250 procent.
Ska man vara orolig?
– Man ska definitivt vara orolig. För det här kan på riktigt vara frågor som inverkar på självförsörjningen i Finland, säger Lassas.
Finns det något alternativ till konstgödsel? Inom ekoodling använder man till exempel inte konstgödsel?
– Utan handelsgödsel krävs mycket insatser och arbete på annat sätt. Jag lyfter verkligen på hatten åt alla ekoodlare. Man måste ju då ge någonting annat istället. Komposterade växtrester och naturgödsel ger en blandning som i sig är näringsrik, men de mängder man måste sprida ut på åkern är jättestora jämfört med koncentratet i handelsgödseln. Dessutom är det skrymmande att lagra, säger Lassas.
Forskare: Nu måste jordbruket förändras – betande kor är bra både för miljön och klimatet
Stefan Bäckman vid Helsingfors universitet tror inte heller på något stor omställning bort från konstgödseln.
– Den är svår att ersätta. Vi har nog många olika former av gödsel som vi kan återanvända, till exempel rötrester av biogasanläggningar och också gödsel från djurproduktion. Vi kan också använda kvävefixerande grödor, klöver och baljväxter, trindsäd, som delvis kan ersätta kvävebehovet. Men vi är ännu inte där att till exempel våra huvudgrödor såsom spannmål och potatis skulle klara sig utan mineralgödsel. Vi får en skörd utan, men den är mycket lägre, säger Bäckman.
Varken Bäckman eller Lassas ser en snabb omställning bort från konstgödseln som ett realistiskt alternativ.
Men vad blir alternativet då, ifall vi till exempel inte får tag på konstgödsel för nästa säsong?
– Man kan övergå till ekoodling, men det tar ju också några år innan grödan godkänns som ekoproducerad. Det kräver dessutom mycket kunskap och en annan strategi, säger Lassas. Risken finns ju att det nästa år inte odlas något överhuvudtaget och då blir det helt enkelt tomt på hyllorna.
Har inte det traditionella jordbruket då målat in sig i ett hörn? Hur ska den vanliga medborgaren tänka kring den här problematiken?
– Det är nog så att vi följer den teknologiska utvecklingen. Det är den som styr. Och produktiviteten framförallt, säger Bäckman. I dagens läge kan vi inte göra en omställning bort från mineralgödsel, det krävs ännu nya lösningar, innovationer och teknologisk utveckling.
Vi ser ju att vi har varit naiva, det måste vi erkänna
Stefan Bäckman, docent i lantbruksekonomi vid Helsingfors universitet om vårt beroende av rysk gödsel och bränsle
En kris räcker inte – det moderna jordbruket är också fossilberoende
Förutom att konstgödselpriserna skenar så är också bränslemarknaden orolig och priset på brännolja har även det ökat markant under den senaste tiden. Brännoljan användas i stora mängder i vårt jordbruk, i allt från maskiner och traktorer till lastbilar och torkanläggningar.
Där finns inte heller några snabba lösningar, säger Lassas och Bäckman.
– Eltraktorerna kommer säkert, men vi är inte där ännu. Det är tunga maskiner som för det mesta dessutom drar på någonting som kräver ännu mera energi, säger Lassas. Och då ska vi ju också få elen någonstans ifrån och då ska hela kedjan tänkas om, med laddningsstationer på gården och tillgången till el, säger Lassas.
– Biogas är ett alternativ. Tillsvidare har det inte varit så väldigt lönsamt med biogasproduktion, men de höga energipriserna ger ju nog ett skuff framåt för den produktionen, säger Bäckman.
Här måste vi också förlita oss på att innovationer och teknologisk utveckling löser våra problem, konstaterar Bäckman.
Ekoodlare tänker annorlunda: "Jordbruket borde ändras i grunden"
– Hela vårt matsystem är extremt sårbart. Vi borde komma bort från vårt beroende av fossil energi i jordbruket så snabbt som möjligt, säger jordbrukaren Thomas Snellman. Han har en gård i Karby i Pedersöre och har varit jordbrukare i 40 år och ekologisk bonde i 32 år.
– Både bränslet och konstgödseln är fossil energi och jag brukar säga att vi varje år inom jordbruket använder upp sju år av lagrad fotosyntes för att producera ett års skörd. Det är inte hållbart. Det optimala är ju att vi skulle förbruka ett års fotosyntes för ett års skörd. Dit borde vi nå.
Mainstream är att tekniken ska ge alla lösningar, när vi istället borde återgå till ursprungsprocessen
Thomas Snellman, ekoodlare i Pedersöre
Snellman har under årens lopp byggt upp sin gård och odling med kvävefixerade grödor (som binder kväve till marken), liten djurproduktion där han också får gödsel, mångkultur och växelbruk, alltså en odling av flera olika grödor på olika ställen varje år och en långsam förbättring av jordens bördighet, alltså en ökad humus i jorden. Han säger att skörden nog gick ner i början, men att den nu hela tiden ökat varje år.
– Många tror att ekoodling bara handlar om att odla som förut men utan konstgödsel. Men det är bara en mikroskopisk del av konceptet.
Dags att tänka på smådjuren och mikroberna som ser till att du och jag har mat på tallriken
Snellman har dessutom hela tiden försökt minska användningen av maskiner och fossila bränslen och använder idag minimalt med fossila råvaror.
– Alla måste inte bli lika extrema som jag eller gå över helt till ekologisk odling, men det borde gå i den riktningen för att minska användningen av fossil energi.
Thomas Snellman förespråkar själv en jordbruksmodell gjord av franska agronomingenjörer, som kallas Afterres 2050 (länk till dess franska wikipediasida).
– Systemet i Frankrike bygger på att vi måste få djuren mera utspridda och få gödseln att inte bara tillföra kväve utan också öka mikrolivet i odlingsmarken. Och av de grödor som vi idag är beroende av och svåra att odla inom ekologisk odling så behöver vi få koncentrerade gödselmängder till.
– Och sedan har vi ju potatisen som inte är speciellt kväveberoende och av det allra bästa att odla ur ett hållbart perspektiv. Men den ska inte odlas i monokultur, alltså på samma ställe varje år, utan vara inne i en växtföljd. För potatisen förbrukar jättemycket humus men är kanske i en krissituation det allra viktigaste baslivsmedlet som vi har att tillgå.
Matens klimatavtryck är större än du tror – så här äter du mera klimatsmart
Tänk om vi kunde utnyttja vår urin som kvävegödsel?
En av de stora lösningarna som få tänker på enligt Thomas Snellman, är att börja utnyttja vår urin som kvävegödsel.
– En vuxen människa producerar ungefär en och en halv liter urin per dag. Urin innehåller fem procent kväve. Skulle vi kunna utnyttja det skulle enbart urinen från människorna kunna täcka halva konstgödselkvävet som vi använder.
Och gällande traktorerna och andra maskiner som idag går på brännolja så hoppas Snellman på dels en utveckling av biogasen, men också att vi snart har på kommande små soldrivna robotar som kan sköta odlingsarbetet dygnet runt.
Idag är vi ändå beroende av konstgödsel och fossila bränslen, vars priser nu skenar iväg. Stundar en livsmedelskris tror du?
– Det är fort möjligt. Vi är för beroende av att allting fungerar. Och jag är helt säker på att även om den här krisen går över så kommer det nya kriser. Så vi borde på något vis komma bort från den enorma sårbarheten som vårt matsystem har idag.
Men alla bönder då som idag är beroende av konstgödsel, vad ser du att de ska göra? Ska man bara sluta att odla eller behöver vi ha förändringar?
– De måste ändra. Det finns ingen återvändo som jag ser det.
