Rysslands invasion i Ukraina har pågått i en dryg månad.
Invasionen, som till en början visade upp häftiga framryckningar och ryska styrkor i närheten av huvudstaden Kiev, har sedermera gått i stå.
Ukrainas försvarsvilja och stridsduglighet har överraskat omvärlden under krigets första månad
Förra veckan kom sedan ett överraskande uttalande av en rysk general, som antydde att Ryssland snävar ned sitt "primära mål" till att kontrollera regionen Donbass i östra Ukraina. Det här styrktes av försvarsminister Sergej Sjojgu, som på tisdagen sa att det huvudsakliga målet nu är att "befria" Donbass.
I fredags hävdade också en tjänsteman vid USA:s försvarsministerium att Ryssland håller på att få slut på precisionsvapen, och lär framöver förlita sig mer på artilleri. Hittills har Ryssland i stor utsträckning använt sig av raketer och robotar för att beskjuta ukrainska mål på avstånd, enligt Pentagon har över 1 100 robotar avfyrats sedan invasionen började.
Bland annat inkompetens, logistikproblem och undermålig utrustning har spekulerats ligga bakom den sackande ryska invasionen, men vilken roll spelar ekonomin?
Den ryska krigsapparaten behöver pengar
Redan en förhandsbedömning av Rysslands förmåga att finansiera ett anfall ger inte en lovande bild av deras läge, med tanke på att invasionen pågått i över en månad.
– Jag har kontakt med flera personer i banksektorn i Tyskland, Nederländerna, London och vid Internationella valutafonden som befattar sig med Ryssland och den offentliga ekonomin där. Alla experter är på det stora hela eniga om att Ryssland kan finansiera en högintensiv konflikt i ungefär 30 dagar, säger ekonomiprofessor Stefan Bayer vid German Institute for Defence and Strategic Studies (GIDS).
Alla experter är på det stora hela eniga om att Ryssland kan finansiera en högintensiv konflikt i ungefär 30 dagar
professor Stefan Bayer, GIDS
Ryssland är föremål för historiskt tunga sanktioner. Förutom sanktioner mot personer och företag, riktas de också mot den ryska centralbanken och dess valutareserver.
Det här har slagit en stor del av president Vladimir Putins så kallade "krigskassa" ur spel, och nu är behovet för löpande intäkter stort för att hålla igång krigsapparaten.
Enligt EU-kommissionen ska rysk energi fasas ut per år 2027, men än så länge köper EU-länderna rysk olja och gas. Ett tvärstopp för den ryska oljan och gasen skulle bli dyrt för EU-länderna, men professor Bayer påpekar också deras roll för den ryska militären.
– Vladimir Putin har inte råd att dra sitt vassaste ekonomiska svärd, alltså exportstopp för olja och gas till västländerna, för då är hans krigsmaskineri inte möjligt att finansiera.
Bortsett från att vrida fast gaskranen, och därmed Putins kanske viktigaste intäktskälla, anser professor Bayer att sanktionerna nog slagit häftigt mot Putin, men att det även i fortsättningen krävs en disciplinerat enad front.
Vladimir Putin har inte råd att dra sitt vassaste ekonomiska svärd, alltså exportstopp för olja och gas till västländerna
professor Stefan Bayer, GIDS
– Ifall den västliga solidariteten och enigheten för de nuvarande sanktionerna inte håller, vore det en öppning som Putin direkt igen skulle utnyttja för att destabilisera oss. Det är min stora rädsla, säger Bayer.
Kan Ryssland förnya sin ekonomi i ett slag?
På grund av sanktionerna har personer, bolag och kapital flytt Ryssland. Ryska politiker har hotat förstatliga utländska bolags tillgångar och staten har tagit till omfattande åtgärder för att förhindra kapitalflykten.
Utav rädsla för negativ publicitet och att själva bli föremål för västerländska sanktioner har hundratals utländska bolag och varumärken lämnat Ryssland. Därmed går Ryssland, som själv långt fokuserat på att sälja energi och råvaror, miste om både kunnande och komponenter för mer avancerad produktion.
– Då sanktioner nu leder till begränsade produktionsmöjligheter i Ryssland, är risken stor för Putin att inte heller hans försvarsindustri i det här isolerade läget kan producera som förr. Det skulle också vara en framgång för västliga sanktioner mot Ryssland, att vi redan på förhand i produktionsfasen av krigsmateriel kan stoppa krigsmaskineriet, säger ekonomiprofessor Stefan Bayer.
Enligt Bayer är ett grundproblem för Ryssland också att det inte finns en fri marknad där, och därmed inte heller någon fungerande konkurrens för varor och tjänster – vilket också gäller för försvarsindustrin.
Rysslands förmåga att förnya sin ekonomi har dessutom försvagats av att stora mängder unga och högt utbildade ryssar har lämnat landet de senaste åren och befolkningen krymper, en utveckling som accelererats av coronapandemin.
Rysslands befolkning krymper med fart – coronaviruset skördar fler och fler liv
Valutaras och hyperinflation
Ett av de tydligaste tecknen på hur trängd den ryska ekonomin är, är den skenande inflationen, alltså allmänna ökningen av priser i landet.
Den ryska invasionen i Ukraina orsakade ett omedelbart ras för den ryska rubelns värde, vilket direkt gjorde utländska varor och tjänster betydligt dyrare i Ryssland.
Vesa Korhonen, äldre ekonom vid Finlands banks forskningsenhet för utvecklingsekonomier, stakar ut tre huvudsakliga orsaker till de stigande priserna i Ryssland.
– Så klart då rubelns värde faller så blir all import dyrare på hemmamarknaden. En annan faktor är sanktionerna som gör att utländska bolag och hamnar slutar samarbeta med Ryssland, det leder till logistikproblem och höjer priserna. En tredje faktor som det också talas om är mer generell, att osäkerheten och instabiliteten kan späda på inflationen, säger Korhonen.
Bara under de två första veckorna efter invasionens början hade priserna i Ryssland stigit lika mycket som den ryska centralbanken väntade sig under ett helt år. Experter bedömer att sanktionerna kommer fortsätta pressa upp priserna i Ryssland i månader framöver.
Skenande priser kan vara väldigt omtumlande för ett samhälle och leda till exempel till hamstrande, då människor inte vet hur mycket varor de får för samma mängd pengar i framtiden. Redan nu har ryssarna handlat stora mängder stapelvaror, och brister på till exempel socker har rapporterats på flera håll i landet.
Trovärdigheten för rubeln, och ledarskapet, på spel
Efter att de västerländska sanktionerna blockerade Rysslands tillgång till sina valutareserver i bland annat dollar och euro, har den ryska ledningen sagt att den vill betala tillbaka sina lån, som tagits i euro och dollar, med ryska rubel.
Nu kräver ledningen också att Europa ska betala för sin ryska naturgas med ryska rubel. Gasbetalningar med rubel kunde genom större efterfrågan på valutan stärka dess värde, och därmed till en viss grad lindra inflationen i landet.
Ekonomiprofessorn Stefan Bayer påpekar att president Vladimir Putin akut behöver rubel för att betala för soldatlöner och krigsanskaffningar.
– Inflationen sätter tryck på Putin, också från soldathåll, för med en hög inflation blir pengarna klart mindre värda. Det kan eventuellt få demotiverande effekter bland soldaterna, då de inte längre får lika mycket för sin lön som de får just nu.
Förutom militärt stöd kan också stödet bland civilbefolkningen vackla med en instabil rubel och hög inflation.
Inflationen sätter tryck på Putin, också från soldathåll, för med en hög inflation blir pengarna klart mindre värda
professor Stefan Bayer, GIDS
– Varje ryss kan börja fråga sig varför priserna plötsligt stiger så kraftigt. Politiskt låter det sig inte motiveras enbart med den så kallade specialoperationen i Ukraina. Det är det stora problemet Putin måste hantera, säger Bayer.
Professor Bayer betonar också att Putin är i stort behov av rubel för att bevara dess roll som nationell valuta.
– Om rubeln länge står under ett inflationstryck, sker i regel en flykt till värdeföremål. Då ser vi inte längre rubeln som huvudsakligt betalmedel i Ryssland, utan den ryska befolkningen övergår till byteshandel. Alltså uppstår en cigarettvaluta eller vodkavaluta, eller så utbyter människor tjänster sinsemellan.
Det här skulle ytterligare späda på den negativa ekonomiska utvecklingen, eftersom byteshandel är så ineffektivt jämfört med handel med pengar. Hamnar Ryssland i det här läget kommer det ytterligare att förlänga landets ekonomiska återhämtning.