Klimatprotesterna i Tyskland har fått en ny dimension. Sedan Ryssland startade kriget i Ukraina har också det stora tyska energiberoendet av Ryssland blivit ett centralt tema vid demonstrationerna.
Så var det också vid Fridays for Future-demonstrationen i München i förra veckan. Här vill man inte längre ekonomiskt stödja Vladimir Putins Ryssland genom import av olja, kol och gas.
– Det här kriget har en fossil dimension. Genom vårt behov av fossila bränslen har vi försatt oss i den mycket dumma situationen att vi nu finansierar en autokrats krig, säger Klara Bosch talesperson för Fridays for Future i München.
– Vi kräver att man nu inför ett totalt importstopp. Och här i landet måste man börja spara på energi, fortsätter Bosch.
Enligt henne betyder det här bland annat akuta åtgärder som sänkta hastigheter på de tyska motorvägarna och bilfria söndagar.
Importstopp inte på agendan
Ett importstopp har den tyska regeringen hittills ändå inte varit beredd att gå in för. Det här skulle enligt regeringen helt enkelt inte vara möjligt utan mycket höga ekonomiska kostnader för Tyskland.
Därför utreder man i stället hur man stegvis ska kunna komma bort från beroendet av Ryssland.
Före kriget kom till exempel över hälften av den naturgas Tyskland använder inom industrin, för elproduktion och till uppvärmning från Ryssland.
– Jag kan gärna skruva ner värmen och klä mig varmare om det är det som behövs, säger demonstranten Johanna Jonas från gruppen Omas for Future.
– Jag fryser hellre och tar hellre cykeln, än att vi fortsätter importera gas och olja från Ryssland. Min ilska mot krigsförbrytaren Putin är så stor att jag är beredd att ge upp saker och ting, säger också Norman Gönen.
De senaste veckornas händelser har fått honom att tänka om.
– Tidigare stödde jag bygget av gasledningen Nord Stream 2. Jag såg det som ett bättre alternativ än skiffergas från USA. Det här var ett misstag och det är jag beredd att erkänna.
Enligt Gönen bär Tyskland kanske inte en direkt skuld för kriget, men man har nog bidragit till att göra det möjligt. Och på grund av det stora energiberoendet har man nu inget att sätta emot Putin.
– Eller jo, vi kunde förstås stoppa importen om viljan bara fanns, säger Gönen.
Slut för stenkol och olja redan i år?
Att i Tyskland göra sig oberoende av import av stenkol, olja och framför allt gas från Ryssland går ändå inte i en handvändning.
Det största problemet är alltså gasen och Tyskland förhandlar nu med andra gasleverantörer som Norge och Qatar.
– Redan inom de närmaste månaderna kommer vi att ha fler leverantörer. Vi utnyttjar västeuropeiska terminaler för flytande naturgas och vi kommer i snabb takt att också ha egna flytande LNG-terminaler, säger förbundskansler Olaf Scholz.
En mellanrapport från det tyska ekonomiministeriet, slår fast att andelen rysk gas kan minska till 30 procent fram till årets slut, men enligt samma rapport går det ända till sommaren 2024 innan man helt kan slopa den ryska gasen.
Betydligt bättre ser det däremot ut gällande stenkolen och oljan.
Importen av stenkol kan halveras redan inom de kommande månaderna och från och med hösten kan den ryska stenkolen vara helt utfasad. Den ersättande stenkolen ska komma från USA, Sydafrika och Australien.
Importen av rysk olja ska vara halverad under sommaren och fram till årsskiftet ska man vara så gott som oberoende av rysk olja, heter det vidare i rapporten.
Gällande oljan så är problemet också att ett av de största raffinaderierna i Tyskland till stora delar är i ryska Rosnefts ägo och att man här frivilligt avstår från rysk olja är inte sannolikt. Från det tyska ekonomiministeriet heter det därför i rapporten att man försöker hitta lösningar till det komplexa problemet.
"Inga förhandlingar med Qatar"
Från Fridays for Future är man ändå kritisk till vilka möjliga leverantörer den tyska regeringen i nuläget vänder sig till för att slippa import från Ryssland.
– Förhandlingar med auktoritära regimer, som den i Qatar, godkänner vi inte. Det är uttryckligen importen av fossila bränslen från auktoritära stater som har försatt oss i den situation vi befinner oss i och lösningen kan därför inte nu vara den samma, säger Klara Bosch.
– Det vi behöver är en försnabbad utbyggnad av de förnybara energiformerna, som ger både frihet och säkerhet.
Från regeringens sida har man redan meddelat om stora satsningar på bland annat vind- och solkraft. Meningen är att igen få fart på energiomställningen, som mer eller mindre har stått stilla under de senaste åren.
Då Tyskland samtidigt är i slutfasen av avvecklingen av kärnkraften och då regeringen också vill avskaffa kolkraften i försnabbad takt, återstår egentligen inget annat än att massivt satsa på de förnybara energiformerna.
– Jag tror att tidpunkten äntligen är mogen för en förändring. För oss handlar det till slut om relativt små ekonomiska uppoffringar, medan det för Ukrainas del ju handlar om hela nationens existens, säger demonstranten Katja Eichin.
Norman Gönen däremot har en mer dyster syn på tyskarnas vilja att ställa sig bakom Ukraina och genom en annan energipolitik befria sig från beroendet av Ryssland.
– De flesta tänker bara på sig själva och hur de ska få olja och gas möjligast billigt. För dem är det viktigaste att kunna köra bil till samma kostnader som tidigare utan att de behöver gå in för några uppoffringar, säger Gönen.