Statsvetaren Minna Ålanders analyser har varit efterfrågade.
Som expert på bland annat Nordeuropa vid tankesmedjan Stiftung Wissenschaft und Politik är det ofta henne tyska medier har vänt sig till för att få förklarat varför Finland och Sverige vill gå med i Nato.
– Intresset har nog varit stort. Det här beror säkert också på att det här inte finns så många finska och svenska experter. Därtill vet de flesta tyskar mycket lite om Finland och Sverige, i synnerhet ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv, säger Minna Ålander.
– Jag har velat föra fram att man i Finland trots allt har varit förberedd. Att varken möjligheten att Ryssland angriper ett grannland eller det faktum att det en dag kunde bli aktuellt att gå med i Nato har varit några fullständiga överraskningar.
– Utomlands har man kanske sett besluten i Finland och Sverige som mycket spontant tillkomna, men känner man till bakgrunden så var det nog inte fallet, säger Ålander.
Säkerhetspolitisk ovetskap
Som insatt i den tyska debatten vill Ålander också poängtera att det finländska beslutet inte bygger på direkt rädsla, något som man i Tyskland ofta utgår från är fallet.
– Det paradoxala är nog att man i Finland tycks vara mindre rädd för vad som kan hända. Det är klart att det finns en oro, men ingen rädsla som på något sätt nästan kan förblinda en för fakta, säger Ålander.
I den tyska debatten återkommer gång på gång rädslan för eskalation och kärnvapenkrig, en rädsla som också har spätts på av till exempel förbundskansler Olaf Scholz.
– Ett problem här i Tyskland är att den säkerhetspolitiska debatten har varit så gott som obefintlig under de senaste årtiondena. Det här leder till att många tyskar har mycket svårt att överhuvudtaget greppa och förstå den här situationen.
– Då man inte kan sätta saker i perspektiv ser man eskalationspotential i varje småsak. Det här skiljer nog Tyskland markant från Finland, där det säkerhetspolitiska tänkandet är ständigt närvarande.
Ålander berättar att hon till en början rätt ofta fick frågan om Finlands och Sveriges Natoplaner kan vara det som får Vladimir Putin att ta till kärnvapen. Förbundskansler Scholz har ju själv ofta talat om att man måste undvika situationer som kan leda till en eskalation.
Enligt Ålander ändrades ändå läget efter att Scholz träffade statsministrarna Sanna Marin och Magdalena Andersson i början av maj och då gav sitt och den tyska regeringens fulla stöd för planerna på medlemskap.
Också bland den tyska befolkningen har de två nordiska ländernas medlemskap ett brett stöd. En i mitten av maj publicerad opinionsundersökning visar att 81 procent av de tillfrågade anser att Finlands och Sveriges medlemskap skulle vara bra sak.
Fortsatt kritik mot Tyskland
Efter studier i Bonn och Berlin har Minna Ålander sedan år 2019 arbetat för tankesmedjan SWP som i frågor kring utrikes- och säkerhetspolitik hör till de mest inflytelserika instituten i Tyskland.
Att Tyskland har fått utstå mycket internationell kritik för hur man har hanterat Rysslands krig i Ukraina är ett återkommande tema i varje debatt.
– På ett visst sätt har den här kritiken också skenat i väg en aning. Jag förstår nog att Tyskland med sin ekonomiska ledarroll förväntas leda också på andra sätt, men samtidigt ska man komma ihåg att det här är en ledarroll man mycket ogärna vill ha, konstaterar Ålander.
Hon påminner om att tyskarna av historiska orsaker helst inte vill att landet ska vara ledande i frågor som rör försvar och säkerhet och det här är kanske något man inte riktigt fullt ut förstår utanför Tyskland.
– Men samtidigt är nog en del av problemet att man i Tyskland inte har sett kopplingarna mellan ekonomiskt ledarskap och det säkerhetspolitiska ansvar det samtidigt medför.
– Det här har man helt enkelt sopat under mattan och nu är man lite överraskad över att man också förväntas leda i något av en väpnad roll, vilket för dagens Tyskland har varit ett stort tabu, säger Ålander.
"För stora förväntningar på Tyskland"
Enligt Minna Ålander ska man inte heller förvänta sig att det kommer till några snabba förändringar i den försiktiga och velande tyska linjen.
Det här helt oberoende av om förbundskansler Scholz i början av kriget slog fast att Tyskland nu står vid en historisk vändpunkt.
– När Scholz uttalade sig så tänkte han nog på saken ur ett tyskt perspektiv och att det kommer att handla om en för Tyskland typisk långsam process.
Ser man enligt Ålander till exempel på det egna försvaret, så har Tyskland inte ens möjligheterna att göra värst mycket i snabb takt. Nedbantningarna som under årens lopp har gjorts inom försvaret är till exempel inget som rättas till i snabb takt.
– Utomlands fick man kanske bilden att Tyskland nu gör en 180-graders sväng på mycket kort tid. Det här var kanske aldrig riktigt meningen och förväntningarna har helt enkelt blivit alltför stora, säger Ålander.
Det som enligt henne i vilket fall som helst måste bli betydligt bättre är hur regeringen och i synnerhet förbundskansler Scholz kommunicerar sina budskap utåt.
Man kan till exempel inte bara ge nya löften om att leverera tunga vapen till Ukraina. I något skede måste de också verkligen levereras om Tyskland vill förbli en trovärdig och pålitlig partner.