Det är en sen eftermiddag i Växjö. Friidrottshallen i Växjö kryllade nyss av idrottare på träning, men nu står hallen tom. Så gott som.
Från kastringen i hörnet hörs det ljud, ett stånkande, en dov duns och sedan en halvmetallisk smäll av något som faller i marken. Det efterföljs av kort prat.
– Du måste gå lite djupare.
Sedan upprepas samma stånk, duns och dova smäll.
Borta i hörnet står Simon Pettersson i diskusringen och slänger limpa efter limpa in i de upphängda skynkena. Tränaren Vésteinn Hafsteinsson nickar och kommenterar varje kast.
– Simon är en träningsnarkoman. Han tränar hela dagen, skrattar succétränaren som stannat kvar för att övervaka adeptens träning.
Det är ingen ovanlighet att just Pettersson är den sista som lämnar hallen efter ett träningspass. Viljan att bli bättre är det som drivit honom genom åren.
– Jag älskar att träna. Kombinationen träna och tävla är det jag gillar mest och jag är extremt tacksam för att jag får göra det, säger Pettersson till Yle Sporten.
Pettersson var tidigare lite av en doldis i diskusvärlden – i skuggan av sin kända träningskompis – men efter OS-finalen i Tokyo har han fått kliva in i rampljuset.
OS-succé
I OS i Tokyo förra året stod Simon Pettersson för en överraskning då han säkrade svensk dubbelseger i herrarnas diskus.
Att det skulle bli en svensk medalj i finalen var väntat, något annat hade varit en besvikelse. Men att det blev två, dessutom guld och silver, var ändå oväntat. Petterssons bästa placering i stortävlingssammanhang innan OS var en nionde plats i VM 2019 och en fjärde plats i EM 2018.
– Hade jag kommit femma-sexa hade jag varit helt nöjd med det också. Allt bättre än en nionde plats hade varit ett steg i rätt riktning.
Pettersson hör till det kastteamet som tränar i Växjö under islänningen Vésteinn Hafsteinssons ledning. Till samma grupp hör också OS-guldmedaljören Daniel Ståhl. I skuggan av storstjärnan har Pettersson fått växa fram utan att ha behövt känna någon större press av krav på framgång.
Att det då blev framgång just i OS ser Pettersson som en logisk fortsättning på utvecklingskurvan. Han hade fått vara skadefri och fullfölja träningsprogrammet till punkt och pricka.
– Det är den där kontinuiteten Vesteinn ofta pratar om. Det är nyckeln.
Vésteinn fick mig att lita på att jag faktiskt kan klara av saker som jag inte trodde jag kunde göra.
Simon Pettersson
Hafsteinsson har under åren förvandlat Daniel Ståhl från en spelevink till en vinnarskalle. Samma recept har även funkat på Pettersson.
Trots att han är en naturlig tävlingsmänniska har den mentala träningen haft en stor betydelse i framgången.
– Vésteinn fick mig att lita på att jag faktiskt kan klara av saker som jag inte trodde jag kunde göra. Han övertygade mig om att jag faktiskt har medaljchanser den dag allting stämmer. Jag började tro mer på mig själv.
En annan faktor som både tränaren Hafsteinsson och Pettersson lyfter fram som en viktig orsak till framgången är att det alltid finns en liten inbördes tävling på träningarna. Pettersson och Ståhl pushar varandra.
– Vi drar båda nytta av varandra. Det är alltid bra att ha någon som jagar och som man håller jämna steg med. Då får man högre effekt ur träningarna, säger Pettersson.
– De trivs bra ihop och de har lärt sig utnyttja varandras styrkor, och de har hitta någons sorts balans i det, säger tränaren Hafsteinsson.
Ny situation
I och med framgången i fjol klev doldisen med ens in i rampljuset.
OS-silver och ett nytt personligt rekord på 69,48 meter gör att förväntningarna framåt är skyhöga. Pettersson har varit van att få tävla utan press och yttre framgångskrav, och står nu inför en helt ny situation.
– Jag ska försöka vänja mig vid förväntningarna men det kan nog bli en utmaning i sig tror jag. Jag hoppas jag känner mig bekväm med den rollen, men tiden får utvisa hur det blir.
Pettersson har alltid ställt höga krav på sig själv men pressen utifrån tar han som en utmaning. De egna kraven har varit drivkraften.
Att lämna något halvgjort är inget han sysslar med. Han är inte rädd för att gräva ner sig i de minst detaljerna för att jobba med de små grejer som i slutändan kan göra stor skillnad.
– Jag är hård mot mig själv i grund och botten. Jag gillar inte känslan av att jag kan bättre än vad jag presterar och det är det som gör att jag utvecklas.
Det är på tävlingsarenorna som Petterssons styrka ligger. I tävlingssituationer lyckas han tänja sig till sitt yttersta. Det är de tajta striderna han älskar, precis som situationen var i OS-finalen.
– Det tänder en gnista i mig då det är jämna kamper och man kastar lite om varandra. Jag är som bäst då det är lite nu eller aldrig. Jag gillar att träna men det är känslan på tävlingar jag brinner för.
Jakten på upplevelser
Den förra säsongen gick långt över förväntan, men hungern mättades inte trots det.
I sommarens VM i Eugene i USA var förhoppningarna stora på en VM-medalj. Men VM-finalen blev lite av en svensk besvikelse då både Pettersson och Ståhl hamnade utanför prispallen.
Sommaren bjuder ändå på en stortävling till: EM i München.
I de svenska mästerskapen i slutet av juli klättrade Pettersson upp till en av de hetaste segerkandidaterna i EM. Pettersson spräckte drömgränsen 70 meter och blev samtidigt svensk mästare. Det nya personliga rekordet lyder nu på 70,42 meter. Resultatet förde upp Pettersson till trea i årets världsstatistik efter Ståhl och slovenen Kristjan Čeh.
Det stora målet för Pettersson är OS i Paris 2024. Att knipa guldmedaljen där skulle vara det största han kan tänka sig få vara med om.
Klippet från OS i Tokyo snurrar ganska ofta på telefonen, så också den här dagen i kastringen. Känslan han hade under OS-finalen vill han uppleva på nytt. Gång på gång.
– Jag gillar att titta på kast där jag haft bra känsla. Jag vill hitta samma rytm och samma känsla och försöka memorera det för att kunna kasta på samma sätt igen. Och silverkastet i OS har nog snurrat mest av alla.
I en OS-final har ingen någonsin lyckats slänga över 70 meter. Tränaren Hafsteinsson ser att Pettersson i OS i Paris 2024 har alla möjligheter att lyckas med det.
– Simon är som bäst på tävlingar och han har definitivt kapacitet till det. Han är inte lika begåvad som Daniel, men han är en tuff tävlingsmänniska. Simon kan definitivt vinna OS-guld men av mina två adepter är det bara Daniel som har förutsättningar att kasta världsrekord (74,08).
Tränarens krassa analys berör inte Simon Pettersson nämnvärt. Världsrekord är inget han funderar på. OS-guld ligger klart högre på Petterssons lista.
– Jag är mycket för det här med upplevelser och jag tror att det är en jäkla upplevelse att vinna OS-guld. Just det där allt runt omkring med fullsatt arena och tuffa kamper. Jag tror att det är en väldigt mäktig grej att uppleva. Om jag själv får välja skulle det alla gånger vara OS-guld framför världsrekord.