Vesa-Matti Loiri var en av Finlands mest älskade skådespelare och hans mest kända komiska gestalt var Uuno Turhapuro. En clown eller gycklar-gestalt som gick hem både hos barn och vuxna.
Loiri var en konstnär som hade en bred skala, han rörde sig lika obehindrat bland populärkultur som bland högkultur. Han var kanske mest känd för sina komiska rollkaraktärer som Turhapuro, Nasse-setä och Jean-Pierre Kusela men gjorde också flera mer allvarliga dramaroller.
Svenska Yles filmkritiker Johanna Grönqvist beskriver honom som en motsatsernas man.
– Han rörde sig högt och lågt, gjorde komedi och drama med samma intensitet. Hans ställning inom den finska underhållningen kunde beskrivas som ikonisk.
– I hans gestalt rymdes både Uuno Turhapuro och känsliga tolkningar av Eino Leinos dikter.
Uuno Turhapuro, hans kändaste karaktär
Uuno Turhapuro uppstod först i Spede Pasanens sketchprogram Spede-show, som gjordes i olika uppställningar under 60-, 70- och 80-talet. Den första filmen med Uuno Turhapuro kom 1973 och under fyra årtionden producerades hela 20 Turhapuro-filmer.
– Uuno Turhapuro blev också snabbt ett begrepp, en karaktär man kunnat projicera många olika tolkningar på. Ibland har man sett Uuno både som en avbild eller som en parodi av den finska mannen, säger Grönqvist och fortsätter:
– Man har beundrat hans trotsighet eller förfasat sig över hans tölpighet, och man har sett Uuno både som en karikatyr och en idol.
Uuno Turhapuro blev ett fenomen och en karaktär som även dök upp som gästroll i andra filmer och i olika reklamsammanhang och som även film- och medieforskare analyserade.
Imponerande film och teaterproduktion
Vesa-Matti Loiri var också en ypperlig dramaskådespelare. Som 17-åring spelade han huvudrollen i Mikko Niskanens debutfilm Pojat (Grabbarna, 1962), en film om en grupp pojkar i Uleåborg under fortsättningskriget.
– Hans tolkning av Jake i filmen Pojat är strålande och den som sett filmen kan inte glömma den gripande slutscenen när han springer efter tåget och ropar ”Äiti”, säger Johanna Grönqvist.
Loiris filmlista är imponerande, han medverkade i över 100 filmer och tv-serier. Han gav också den finska rösten till Anden i Aladdin (1993) och blev belönad av Disney för den bästa dubbningen. Hans sista filmroller var i Mika Kaurismäkis filmer Tie pohjoiseen (2012), Elämältä kaiken sain (2015) och Mestari Cheng (2019).
– För en komiker är timingen allt och Loiri hade rytmen i sig, det är ingen slump att han också var en begåvad musiker och sångare. Dessutom var hans komik också väldigt fysisk, han kunde snubbla och falla på de mest kreativa sätt. Han hade också ”finskt mästerskap i att falla” från tv-showen Jatkoaika.
Till saken hör att Lori också var en hängiven idrottare som sysslade med flera bollsporter, allt från fotboll till biljard. Han kunde också stoltsera med fyra finska mästerskap i prisskåpet, tre i vattenpolo och ett i handboll.
Vesa-Matti Loiri gick Teaterhögskolan 1963–1966. På Åbo stadsteater spelade han 1972 bland annat i Kalle Holmbergs regi Seitsemän veljestä (Sju bröder) och hade huvudrollen i Lapulaisooppera (Lappo-operan, 1966) på Helsingin Ylioppilasteatteri. På Helsingfors stadsteater spelade han 1989 i pjäsen Riivaajat (Onda andar av Dostojevskij).
Loiri var anställd vid Helsingfors stadsteater 1966–1971 och vid Åbo stadsteater 1973–1977. På 1960-talet var han också med i Rundradions tv-teater, senare spelade han en av huvudrollerna som smeden Ilmarinen i tv-teaterns pjäs Rauta-aika (1982),en tolkning av Kalevala.
Loiri ledde även diskussionsprogrammet Loirinuotiolla (2015) där bland annat Sauli Niinistö medverkade.
Mångsidig musiker
Flöjten var Loiris instrument, och han spelade i synnerhet jazzmusik. Hans debutalbum 4+20 från år 1974 var så gott som helt och hållet en instrumental skiva med en tolkning av Oskari Merikantos Itkevä huilu. Loiri har uppträtt på festivalen Pori Jazz många gånger.
Som sångare är Loiri känd för sina tolkningar av finsk schlager och sånger till Eino Leinos dikter, som han utgav totalt fyra album av. Loiri gjorde totalt över 30 album. Tolv har sålt åtminstone guld. Han har själv sagt att musiken är det sista han är redo att avstå från.
Loiri tävlade också i Eurovisionen 1980 med Huilumies. År 2014 medverkade Loiri i den tredje säsongen av det populära tv-musikprogrammet Vain elämää.
På Yle Arenan kan du bland annat se en livekonsert från Ruisrock sommaren 2014 och Loiris tolkningar av olika låtar som t.ex. Varpunen jouluaamuna i Elämäni joulubiisit och Kaksi ystävää.
Mångfalt prisbelönt och hela folkets man
Loiri fick många utmärkelser under sin karriär, han har bland annat fått tre Jussi-statyetter för filmerna Pojat, Rakastunut rampa (1976) ja Pedon merkki (1982).
Han fick tre Telvis-statyetter under 1980-talet för bästa manliga uppträdare, två special-Venla för sina förtjänster inom tv och tre Emma-statyetter för bästa manliga solist. Han är också den enda finländare som vunnit både en Jussi, Emma och Venla.
Förlaget Otava gav 2019 ut biografin Loiri. som skrivits av Jari Tervo.
Filmgurun och professorn i filmhistoria Peter von Bagh har beskrivit Loiri som ”utan tvivel en av de mest begåvade och starkaste skådespelarna” i Finland.
Han tilldelades statens konstpris i december 2011 för sin förmåga att vara en exceptionellt populär komiker och sina starka dramaroller.
Loiris ställning i det finländska folkets hjärtan var av stor betydelse. Finlands ishockeylandslag ville ha honom att uppträda på sin segerfest på Helsingfors Salutorg efter att de vann VM-guld 2011. Också president Sauli Niinistö bad Loiri uppträda på självständighetsmottagningens festkonsert 2013.