– Jag tänkte hela tiden på var jag ska sova nästa dag – och nästa vecka. Det var otroligt stressigt och det kändes som att stå på kanten och undra 'när faller jag?'
För fyra år sedan fick Minna Purmonen en fast tjänst i Huvudstadsregionen. Hon flyttade 500 kilometer hemifrån från en ort där arbetslösheten var stor och det var svårt att få ett stadigvarande arbete.
Hon sökte efter en bostad i god tid innan hon skulle flytta.
– Svaret från Heka, som hyr ut bostäder som Helsingfors stad äger, var 'det finns nog många andra i kön innan dig'.
Hon letade vidare och flera gånger blev hon illa bemött.
Vem som helst kan bli bostadslös, det ser inte på ålder, kön, status, position eller titel
Minna Purmonen
En gång visade en av förmedlarna en bostad åt henne i mörker, klockan var fem på eftermiddagen.
– Förmedlaren gick in i lägenheten och ropade 'kom hit bara' och jag svarade att jag ser ju ingenting men måste ändå gå in i mörkret.
Minna Purmonen såg ingenting, men öppnade spjälgardinen så pass mycket att hon såg att golvet var fullt av brännmärken från cigaretter. Lägenheten var i uselt skick och i behov av grundlig renovering.
– Det kändes jättehemskt. Som att mitt människovärde förminskades och att jag inte var värd så mycket att man skulle visa en lägenhet som var i beboeligt skick.
– Det kändes som att de trodde att jag är så desperat att jag tar emot en lägenhet oberoende i hur uselt skick den är. Dessutom var hyran cirka 900 euro per månad.
Minna Purmonen vill poängtera att vem som helst kan bli utan bostad.
– Oftast då man pratar om en bostadslös tänker man på en man, han kanske dricker, använder droger, är kriminell, eller har mentala problem.
Helt enkelt en person med stort bagage men det behöver inte vara så, det är Minna Purmonen ett levande bevis på.
– Jag varken dricker eller röker och är som en vanlig medborgare. Vem som helst kan bli bostadslös, det ser inte på ålder, kön, status, position eller titel. Det är uppbyggt på fel sätt i samhället.
Så hjälper staden
En vanlig uppfattning är också att en bostadslös är en person som bor på gatan, men så är det inte, berättar Carina Siitonen som är socialarbetare vid stödboendet Koivula.
– Många bostadslösa människor bor hos vänner, eller i trapphus och även i parkeringshus, säger Siitonen.
Det finns många orsaker till att man kan bli hemlös.
– Att en människa har upplevt en skilsmässa, har missbruk, problem med sin mentala hälsa eller har blivit vräkt.
Siitonen är ändå glad för att bostadslöshet inte är lika tabubelagt som förr.
Enligt Siitonen kan storleken på staden ibland vara en fördel ur klientens synvinkel.
– Här i Borgå är det säkert lättare att få hjälp än i Helsingfors eftersom myndigheterna känner varandra, vilket gör kontakten enklare och smidigare, säger Siitonen.
Hon berättar att Borgå stad kan hjälpa bostadslösa på flera olika sätt. Vuxensocialarbetet hjälper till med att fylla i en bostadsansökan. Personer yngre än 30 år kan besöka handledningspunkten Navigatorn på Mannerheimgatan 20 för hjälp och råd.
– Staden hjälper hemlösa i form av matdistribution och staden har också Koivulas boendeserviceenhet som erbjuder stödboende för bostadslösa Borgåbor, säger Siitonen.
En person som hamnat på gatan måste nästan alltid själv vara aktiv för att få hjälp. Enligt Siitonen är bästa sättet att kontakta vuxensocialarbetet i Borgå.
Stadens socialarbetare för vuxna kommer i kontakt med dem som behöver hjälp genom att personen själv tar kontakt, genom en orosanmälan eller genom uppsökande närarbete. Sjukhuset och andra myndigheter kan också kontakta vuxensocialarbetet.
De bostadslösa i Borgå har blivit fler
Det visar sig att läget för bostadslösa är extra tufft i Borgå. Läget har blivit bättre i övriga Finland men sämre i Borgå.
– 2018 var 13 personer utan bostad i Borgå och ifjol var 65 personer utan bostad, berättar Minna Purmonen som har kollat statistik från finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (ARA).
Enligt socialarbetare Carina Siitonen håller staden inte statistik över bostadslöshet.
– Men vi antar att läget har varit ganska stabilt, säger hon.
Minna Purmonen har utbildat sig till erfarenhetsexpert och hoppas att beslutsfattare lyssnar. Hon efterlyser förebyggande arbete, att någon snabbare kan ingripa och att man inte blir lämnad ensam.
– Ingen 'tog koppi' och om man blir lämnad ensam blir situationen fort ännu värre då både alkohol och psykisk ohälsa kan komma med i bilden.
Nu hoppas Minna Purmonen att hon kan göra skillnad och hjälpa andra i samma situation.
– Det är väldigt svårt att förstå vad den andra går igenom om man inte själv varit med om det.
Så gott som omöjligt att hitta bostad
Att hitta en lägenhet i huvudstadregionen var både svårt och dyrt. Hyran för en en - eller tvårummare var mellan 1 000 och 1 500 euro. Försökte hon hitta lägenhet på den privata marknaden behövdes flera månaders garantisumma.
Hon sökte också hjälp via socialtjänsten och de sa att hon uppfyller alla kriterier för att få hjälp med att hitta bostad, men ändå lyckades det inte. Har man en gång blivit utan bostad finns det inget skyddsnät. Minna fick ensam ta tag i problemen och fick ingen hjälp.
– Alla ska behandlas lika och stå på samma startstreck men det var inte min upplevelse, säger Purmonen.
Ett stort problem var att det fanns många lägenheter som endast var för en kort period.
– Det fanns många som hyrde lägenhet för fyra eller sex månader. Det är som att visa en slickepinne åt barn, man får slicka på den en gång och sedan tar man bort den.
En väns soffa vinner inte en egen säng
Minna Purmonen hade vänner som hjälpte henne. Utan dem vet hon inte hur hon skulle klarat sig.
– Det kändes som att jag kastades hit och dit, också bland mina vänner.
Hon hade det svårt också mentalt. Fastän hon fick sova hos vänner var det inte samma sak som att sova i sin egen säng.
– Ett eget hem är som en trygg hamn – något som alla borde ha rätt till.
Minna Purmonen hade ett krävande arbete och gjorde långa dagar. Efter arbetsdagen skulle hon gärna ha velat slappna av men då måste hon tänka på var hon skulle sova.
– Min psykiska hälsa var väldigt, väldigt dålig. Det var en stressig och tung period. Och fast jag sov hos vänner och de säger att jag ska känna mig som hemma så gör det ändå inte det.
Hittade hem i Borgå
Eftersom Minna inte hittade en bostad i huvudstadsregionen beslöt hon sig för att leta på en annan ort – men ändå inte mer än en timme ifrån arbetsplatsen. Det var så hon blev Borgåbo. I Borgå var hyrorna billigare och hon lyckades få ett eget hem.
– Jag vill stanna i Borgå, det är en fin stad och jag trivs jättebra. Jag är som Alice i underlandet.