Translagen, som egentligen heter Lag om fastställande av transsexuella personers könstillhörighet, är 20 år gammal och har fått mycket internationell kritik av både andra länder och människorättsorganisationer till FN.
Nu är planen att ersätta den gamla lagen med en helt ny lag, som kommer att heta Lag om könfastställelse. Riksdagen röstar om lagen onsdagen den 1 februari efter att social- och hälsovårdsutskottet godkände lagförslaget 19 januari.
Processen har varit lång, och tongångarna har varit hårda i riksdagens debatter. Men så var det också för 20 år sedan när den första translagen kom, säger Jan Wickman, docent i sociologi och genusvetenskap vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.
– Det var också då en minst lika långdragen process som nu, säger Wickman.
Spelade på säkra kort när den första translagen kom
Wickman var för många år sedan med och skrev hur processen kring den första translagen gick till. Diskussionerna och initiativet till en lag började egentligen redan på 80-talet, men det skulle ta till 2002 innan Finland fick sin första translag.
– Men då var målsättningen, för dem som ville ha lagen, först och främst att man skulle få ett nedskrivet reglemente för hur en könskorrigering skulle ske, säger Wickman.
Det var nämligen tidigare lite vilda västern; man var beroende av myndighetsbeslut och systemet var väldigt instabilt med förändringar som kunde ändras från år till år.
– Så det viktigaste då var att man skulle få igenom lagen. Därför gjorde man den i en sådan form att man spelade på säkra kort.
Ett säkert kort var till exempel det som den nuvarande lagen fått kanske störst kritik för och som regeringen har som största mål att få ändrat, nämligen att processen kring ändrandet av det juridiska könet ska höras ihop med en medicinsk process.
– Och det var nog den strategin man använde då för att få igenom lagen i riksdagen. En förutsättning helt enkelt, att med den auktoritet som medicinvetenskapen har kunna sälja in tanken om att folk lagligt kan få ändra sitt juridiska kön.
Ingen ifrågasatte på den tiden det här kravet som nu har upplevts helt orimligt, att man är infertil eller steriliseras om man inte är steril för att kunna byta juridiskt kön
Jan Wickman, docent i sociologi och genusvetenskap
Den dåvarande lagen ansågs på den tiden nog som progressiv, säger Wickman. Den var till exempel mycket mera progressiv än svenska och tyska lagar som härstammat från 70-talet och som hade ett mycket större krav på vissa fysiska behandlingar, såsom hormonbehandlingar och till och med genital kirurgi för att få det juridiska könet ändrat.
Men det dröjde inte länge förrän man började vara missnöjd också här i Finland, speciellt med steriliseringskravet, säger Wickman.
Hur befogad är rädslan för att lagen ska kunna missbrukas?
I oktober 2022 debatterade riksdagen för första gången planerna på den nya translagen. Tongångarna var hårda, och läser man protokollet till debatten i tisdags, 24 januari, upprepades argumenten i mångt och mycket.
Kritiken som framförts har handlat om allt från kryphål i lagen och en rädsla för att lagen ska missbrukas av icke-transpersoner, till att lagen nu fokuserar på självbestämmanderätten och inte på medicinska eller psykologiska utlåtanden.
Jan Wickmans analys av kritiken som framförs är att de eventuella kryphål som finns troligtvis inte kommer att leda till betydande problem.
– Om det dyker upp ”missbrukare”, så är det motståndare till lagen som i provokationssyfte utnyttjar det här tillfället, säger han.
Om det dyker upp ”missbrukare”, så är det motståndare till lagen som i provokationssyfte utnyttjar det här tillfället
Jan Wickman om eventuella kryphål som den nya translagen kan innebära
Ett stärkande av självbestämmanderätten en svår fråga för många
Syftet med den nya lagen är att stärka självbestämmanderätten, men just den delen har också fått kritik. Jan Wickman säger att den typen av kritik faktiskt låter väldigt liknande som den gjorde för 20 år sedan.
– Det jag tycker är en lustig detalj i det hela, är att motståndarna till den dåvarande lagen hakade upp sig på det här med känsla, att man skulle få sitt juridiska kön ändrat om man visade upp ett läkarintyg där det, som på den tiden, stod att man varaktigt känner sig vara av motsatt kön, säger Jan Wickman.
Kritiken handlade alltså om det att man inte ville ha en lag som baserar sig på en upplevd känsla. I stället ville man få in biologin på något sätt, men det har det medicinska och psykologiska fältet satt stopp för. Det går inte att bestämma en könsidentitet utgående från biologiska premisser tyckte man redan då.
Men liknande kritik har förts fram av bland annat centerpartister och sannfinländare i dagens debatt. Kritikerna har inte velat att ett byte av det juridiska könet bara ska bli ett så kallat anmälningsärende utan ändå baseras på någon typ av utredning.
”Den nya lagen öppnar vårt sätt att tänka kring kön”
Debatten kring transpersoner kommer troligtvis inte att sluta i och med den nya lagen. Ännu finns många frågor kring speciellt transunga och deras rättigheter, eftersom åldersgränsen i lagförslaget hålls vid 18 år för att juridiskt byta kön.
Jan Wickman tycker ändå att den nya lagen är progressiv och öppnar vårt sätt att tänka kring kön.
– Det att man skiljer på den medicinska och juridiska processen och kan ha olika kön i olika sammanhang och ha kön definierat för särskilda ändamål gör nog oss väldigt flexibla och öppnar vårt könstänk väldigt mycket på principiell nivå.
– Det blir intressant att se vad det leder till för kulturell praxis.
Rubriken omformulerades 30 januari kl. 14.38.