Skoltrötta, skolvägrare, hemmasittare. Oavsett vilken term vi använder beskriver det samma fenomen: elever som av olika orsaker inte vill, orkar eller kan gå till skolan. Frånvaroanmärkningarna hopar sig och skolframgången kan bli lidande.
Problematiken är inte ny, och är svår att greppa då det finns lika många orsaker som det finns hemmasittande elever. Också lösningarna har varit få och okoordinerade.
Men en lösning, med goda resultat, finns att hitta i Kyrkslätt i Västra Nyland. I Winellska skolan erbjuds elever i årskurserna 7–9 en speciallösning, i form av en liten, avskild klass där elevernas personliga situation tas i beaktande så mycket som möjligt.
Det finns inga elever i min klass som har samma struktur på sin skolvardag
Ninni Niiranen
– Vi gör upp en skolstrategi för varje elev som kommer, vad som är lämpligt för just den eleven. Det finns inga elever i min klass som har samma struktur på sin skolvardag, säger Ninni Niiranen, speciallärare i Winellska skolan.
Också andra former av smågruppsundervisning och specialundervisning finns
I den så kallade specialflexklassen, eller ”spec-flex”-klassen, kan barnen i lugn och ro få göra skolarbete och ha lektion. Det är inte ett heltidsarrangemang, utan eleverna är där då de känner att de behöver det. Tanken är också att behovet är tillfälligt.
Klassen kallas så för att särskilja den från de andra alternativa klasser som finns i Winellska.
– Vi har också smågruppsundervisning, där man har samma lärare hela tiden och där kan man vara om man till exempel har inlärningssvårigheter eller andra utmaningar som gör att det där med stor grupp kan vara svårt, förklarar Niiranen.
Den andra formen av specialundervisning är en så kallad Jopo-klass, från finskans joustava perusopetus, det vill säga flexibel grundläggande utbildning, som också kallas flexklass.
– Den är för årskurs 9, och där har man mera prao. De har tolv veckor prao i stället för två, säger Niiranen.
Vissa behöver den mindre klassen
En av eleverna i specialflexklassen är Sam Hampf som går i nian. I höstas blev Hampfs frånvaro så pass hög att hen tillfrågades om hen vill pröva på specialflexklassen. Sam Hampfs klassföreståndare och rektor var bland de som kom med förslaget.
– Någon gång vid julen så diskuterade vi det att jag varit mycket borta och om det skulle vara bra om jag skulle gå här i ”flexen”. Och sedan började jag då jag kom tillbaka till vårterminen, säger Sam Hampf.
Hen fick själv välja, och hittills har beslutet att säga ja varit enbart bra.
Tidigare då jag kom hem så bara damp jag ner på soffan och orkade inte göra något
Sam Hampf
– När man som jag har dåligt med ork att göra skolsaker på fritiden, så är det bra med en sådan här klass där man kan få hjälp. Så att man får saker gjorda så man kan gå ut skolan i tid, säger Sam Hampf.
Hen sammanfattar lätt klassens betydelse för hens skolgång.
– Om inte jag skulle vara här skulle jag inte bli klar i tid.
Sam Hampfs frånvaro berodde på motivationsbrist. Sovmorgon lockade mer än skolvägen, och intresset för skolan var noll. Men i specflex-klassen har hen hittat tillbaka till något som kan klassas som studievilja.
– Nog märker jag att jag inte är lika utmattad när jag kommer hem. Tidigare då jag kom hem så bara damp jag ner på soffan och orkade inte göra något. Nu orkar jag också laga mat och sköta mina småsyskon.
Och i skolan går allt smidigare då hen får mer lugn och ro.
– Här är tystare och du får lättare hjälp. Sitter du i ett klassrum med 18 elever är det mera ljud och det är svårare att få stöd. Så jag är här dom lektionerna som det blir förs svårt att vara i stora klassen, säger Sam Hampf.
Hen säger att mer skolarbete nu blir gjort och i tid, och hen känner sig sedd. Hampf är säker på att systemet skulle vara värdefullt för elever också på annat håll än i Winellska skolan.
– En liknande klass skulle säkert hjälpa många som kämpar med frånvaro, tror jag.
”Om närvaron blir åttio procent är det bättre än noll”
Med hjälp av specflex-klassen har flera elevers skolframgång alltså vänt mot det bättre.
– Vi får ju eleverna till skolan. Nog finns det ju frånvaro, det går inte att få bort helt och hållet, men en drastisk minskning. Vi har inte elever som på grund av frånvaro skulle bli utan avgångsbetyg, säger speciallärare Ninni Niiranen.
I klassen finns flera öar av skrivbord och stolar, soffor och en säckstol som Sam Hampf prenumererar på. Öarna är delvis avgränsade med flyttbara skärmar, som skapar små rum i rummet. Möjligheten till en fokuserad arbetsmiljö, och avsaknaden av pulpetrader framför en kateder, uppskattas av klassens elever, bekräftar Hampf.
Uppskattningen är lätt att märka, säger Niiranen.
– De kommer på plats. Vad mera behöver vi än att de kommer till skolan.
Niiranen påpekar att specflex-klassen inte är en mirakelmedicin, men att den hittills varit ett värdefullt verktyg mot hemmasittande.
– Frånvaron går ju inte från hundra till noll på en natt. Det tar sin tid, men sakta men säkert går det mot det bättre hållet. Till hundra procent kommer närvaron inte men kommer vi upp till 80 eller 90 så är det ju bättre än att vara på noll.
Winellska skolans specflex-klass är inte unik men arrangemanget är oerhört sällsynt. I Åbo finns en ”Hållplats”-klass som har lyckats locka skolvägrare till skolan, och besläktade modeller finns på olika håll i landet. I Winellska skolans lågstadium finns också en liknande modell, men där är frånvaro inte det primära problemet.
Undervisningsministeriet: Kommunerna får mer ansvar i höst
Specflex-klassen skapades för fyra år sedan, på Winellska skolans initiativ. Trots de fina resultaten finns hela tiden en viss oro för att resursen ska dras in. Från kommunens sida hörs varken bu eller bä.
– Vi har inte hört något, eller inte jag åtminstone, säger Ninni Niiranen.
Hon, hennes kolleger och eleverna hoppas verkligen att klassen får fortsätta. Ett botemedel mot skoltrötthet hör inte till vanligheterna.
Det som talar emot Winellska skolans oro för indragna specialarrangemang är att hemmasittande från och med augusti blir ett problem som kommunerna måste beakta.
En revidering av lagen om grundläggande utbildning träder då i kraft, som förutsätter att kommunerna mer aktivt tar itu med skolfrånvaro.
I lagen finns det nu riktlinjer för hur frånvaro kan följas upp systematiskt och hur man kan lösa problem, sa Undervisnings- och kulturministeriets utvecklingschef Johanna Sergejeff för Yle Uutiset i mars.