Sysselsättningen är en av de viktigaste byggstenarna för en välmående ekonomi. Vi ställde fem frågor om arbetsmarknadsläget till understatssekreterare Elina Pylkkänen vid Arbets- och näringsministeriet.
1. Är det sant att sysselsättningsgraden är högre än någonsin?
Kort svar: Ja.
Sysselsättningen ligger på en rekordhög nivå. Trenden för det relativa sysselsättningstalet är 74,1 procent. Samma nivå har bara nåtts strax innan 1990-talets ekonomiska recession.
Under regeringen Marin har sysselsättningsgraden stigit över 74 procent. I praktiken betyder det att målet på 75 procent har uppnåtts, eftersom statistikföringen ändrades mitt i regeringsperioden vilket sänkte sysselsättningsgraden med en procentenhet.
Under den senaste regeringsperioden har antalet sysselsatta blivit fler, men antalet utförda arbetstimmar har inte ökat.
Höjningen av sysselsättningsgraden beror nästan enbart på att fler jobbar deltid, berättar understatssekreterare Elina Pylkkänen.
Allt fler vill också jobba deltid. Deltidsjobb är ett sätt för studerande, småbarnsföräldrar, ålderspensionärer och personer med nedsatt arbetsförmåga att delta i arbetsmarknaden.
40 procent har så pass stora fysiska problem att de inte kan arbeta sex timmars arbetsdagar i framtiden
Elina Pylkkänen
Endast en femtedel av dem som jobbar deltid gör det motvilligt och skulle vilja ha flera arbetstimmar, berättar Pylkkänen.
– Det är bättre att de jobbar deltid jämfört med att de inte alls jobbar, säger Pylkkänen.
2. Går det att nå en sysselsättningsgrad på 80 procent?
Kort svar: Ja, med hjälp av mera deltidsarbete.
Om alla lediga jobb skulle tillsättas omedelbart skulle Finlands sysselsättningsgrad ha kunnat stiga till 77 procent under de senaste fyra åren, bedömer Elina Pylkkänen.
En sysselsättningsgrad på 80 procent under regeringsperioden är inte utopi, anser hon.
– Med hjälp av deltidsarbete går den att få upp, säger Pylkkänen.
I nuläget är ungefär hälften av de lediga jobben så kallade atypiska anställningar. Det betyder deltid, visstid eller hyrt arbete. Det här i kombination med utbildning, livslångt lärande och en aktiv arbetsmarknadspolitik kan få upp sysselsättningen, säger Pylkkänen.
I sina valprogram sa SDP, De Gröna, SFP och KD att de vill höja sysselsättningsgraden till 80 procent under kommande valperiod. Rörelse Nu siktar på 85 procent. Samlingspartiet och Centern ställer också in sig på 80 procent, men inte förrän i slutet av 2020-talet.
3. Vem är oftast arbetslös?
Kort svar: Det är oftare män, personer med sjukdiagnoser och låg utbildningsnivå som riskerar vara arbetslösa länge.
I mars var antalet arbetslösa 193 000. Trenden för det relativa arbetslöshetstalet var 6,6 procent.
Samtidigt finns det omkring 360 000 arbetslösa och arbetssökande inom olika tjänster (så kallad omfattande arbetslöshet).
Ojämlikheten mellan könen har ökat. Männens arbetslöshet steg till åtta procent i mars, medan arbetslösheten för kvinnor sjönk till 5,7 procent.
Långvarig arbetslöshet är ofta förenad med sjukdiagnoser, låg utbildningsnivå och en osammanhängande arbetskarriär. Även här är det oftare män som är utsatta: 65 procent av dem som varit utan jobb i över fem år är män.
Enligt Arbets- och näringsministeriets färska analys har långtidsarbetslösheten ökat speciellt i Nyland. Som långtidsarbetslös räknas en person som varit utan arbete i över ett år. I nuläget är de cirka 85 000.
Orsaken till att Nyland fallit av kälken kan delvis förklaras som en konsekvens av coronapandemin då många föll ur sysselsättningstjänsterna på grund av permitteringar. En annan orsak kan vara att personer som inte hittar jobb i högre grad flyttar till Nyland där det finns många lediga jobb, enligt Tallamaria Maunu, ledande sakkunnig på Arbets- och näringsministeriet.
4. Hur viktig är arbetskraftsinvandringen?
Kort svar: Utländsk arbetskraft kan lappa bortfallet i inhemsk arbetskraft, men löser inte alla problem på den finländska arbetsmarknaden.
Arbets- och näringsministeriet bedömer att mer än 130 000 anställningar inte alls har uppstått på grund av bristen på arbetskraft och matchningsproblem. Hälften av dem var inom social- och hälsovårdssektorn, säger Elina Pylkkänen.
Utländsk arbetskraft kan kanske fylla upp det jobb som vi inte kan fylla med inhemsk arbetskraft, enligt Pylkkänen. Men någon universallösning är det inte.
– Inga utlänningar kommer att lösa de problem som vi har här hemma, säger Pylkkänen.
Statistiken visar att utlandsfödda hela tiden knappar in på sysselsättningsgraden bland infödda finländare.
5. Vad oroar dig mest, understatssekreterare Elina Pylkkänen?
Kort svar: Hur vi ska få alla att komma in i arbetslivet och orka jobba en hel arbetskarriär.
Elina Pylkkänen är orolig över antalet finländare som aldrig kommer in i arbetslivet och som inte ens syns som arbetslösa i statistiken. Vi har 140 000 sådana personer, säger Pylkkänen.
Andelen personer som deltar i arbetsmarknaden är lägre i Finland jämfört med andra nordiska länder. Det här beror på saker som dålig kondition, spelberoende och överskuldsättning. Dessutom slutar 20 000 personer arbeta varje år på grund av fysiska eller mentala problem, berättar Pylkkänen.
– 40 procent har så pass stora fysiska problem att de inte kan arbeta sex timmars arbetsdagar i framtiden, säger Pylkkänen och hänvisar till en studie om barn och ungas fysiska kondition.
Pylkkänen har räknat på vad det kostar samhället att förlora en ung persons arbetskarriär. En utebliven arbetskarriär inom ett låglöneyrke kostar samhället kring två miljoner euro och om vi har till exempel 100 000 sådana personer innebär det en förlust på 200 miljarder euro.
– Vi har inte råd att låta bli att satsa på unga människors möjligheter att delta i arbetsmarknaden, säger Pylkkänen.
Pensionsexperten Risto Murto är orolig över allt ”skörare” generationer