Det är över femtio år sedan systemet för den sociala tryggheten skapades i Finland. Den sociala tryggheten kallas ofta socialskydd och med den tryggar vi en inkomst för personer som inte själva kan försörja sig.
För femtio år sedan såg vardagen och arbetslivet i Finland annorlunda ut än nu. Under de senaste åren har det blivit allt tydligare att förmåner behöver ses över.
Johannes Kananen som är universitetslektor i sociologi vid Åbo Universitet säger att det som fungerade för femtio år sedan inte nödvändigtvis är effektivt i dag.
– Många upplever att systemet är trögt och komplicerat. Det svarar kanske inte på de behov som nu finns i arbetslivet och bland människorna.
Eftersom många av förmånerna i systemet för social trygghet baserar sig på inkomster från arbete finns det ett tryck på att reformera systemet. Förmåner som är inkomstrelaterade är till exempel arbetslöshetsunderstöd och bostadsbidrag.
För tillfället är förmånerna uppdelade på välfärdsområdena, kommunerna, Folkpensionsanstalten och pensionsbolag. Det uppfattas av många som ett krångligt system när allt inte finns samlat på ett ställe.
– Det finns lite tankar om att slå ihop de grundläggande förmånerna, till exempel arbetslöshetsunderstödet och de grundläggande sjukvårdsstöden. Tanken är att det då blir enklare, men det finns en het fråga i den politiska diskussionen, säger Kananen.
Den brännande frågan är det så kallade beteendevillkoret. Det går ut på att du måste göra vissa saker för att få en del av förmånerna. Som exempel kan nämnas att en arbetslös person måste söka en viss mängd jobb i månaden för att ha rätt till förmåner.
– Ifall du inte gör det mister du en del av ditt skydd. Det här är en väldigt svår sak att enas om.
Hur mycket pengar behöver man?
Enligt Johannes Kananen skulle större friheter i systemet för social trygghet praktiskt taget betyda en förflyttning mot basinkomst.
– Då skulle det inte finnas villkor. Om inkomsten går under en viss gräns så är personen automatiskt berättigad till basinkomst.
Den kommitté som under de senaste fyra åren tagit fram olika modeller för en reform av systemet presenterar tre möjliga förmånsmodeller, varav basinkomst är en.
En annan modell är att basförmånerna skulle slås ihop till en enda grundskyddsförmån som består av olika delar, en boendedel och en vårddel.
Ett tredje alternativ är ett så kallat socialkonto som finansieras enligt det egna arbetet. Ett socialkonto innebär att alla har ett konto där det samlas pengar som kan lyftas om den personen behöver det. Hur mycket pengar som samlas på kontot beror på hur mycket man arbetar. Blir det pengar över kan de till exempel lyftas när personen går i pension. Ett socialkonto kunde också uppmuntra till att ta emot arbete.
Enligt Johannes Kananen finns det utmaningar med alla alternativ. Nivån på stöden är en politisk fråga. Den filosofiska aspekten om hur mycket pengar en person behöver för att klara sig är central.
– Det finns olika politiska intressen och beteendevillkoren är det också svårt att enas om, säger Kananen.
Han tror att det kan vara svårt att få ihop en reform om det krävs en bred politisk konsensus.
– Men det lönar sig alltid att försöka.