Virus är igen på nyhetsmediernas läppar, då fågelinfluensan har fått fotfäste i Finland igen.
Med tanke på den utdragna coronapandemin och de rådande rubrikerna kring fågelinfluensan så kunde man tro att det skulle krylla av virologer på universiteten. Men enligt John Eriksson, professor i cellbiologi vid Åbo Akademi som huserar vid Biocity i Åbo, råder det snarare brist på virusforskare i Finland just nu.
– Det finns en del duktiga virusforskare i Finland, men som ämnesområde är det inte stort jämfört med till exempel cancer som har väldigt många forskare.
Enligt Eriksson så finns det fina möjligheter för alla som vill söka sig till yrket – med bra förutsättningar att få jobb och finansiering.
– Om vi tittar på Världshälsoorganisationen WHO:s veckorapporter så finns det en hel del exotiska virus som tillsvidare har varit väldigt regionala men som kan börja sprida sig globalt. Det finns väldigt dödliga virus som Ebola och Marburg samt otaliga andra med varierande risknivåer för människors hälsa. Så visst finns det jobb just nu inom branschen, säger Eriksson.
En tjuv- och polislek som har pågått sedan livets uppkomst
Eriksson menar att virus som förekommer i naturen fungerar på samma sätt som datorvirus: en kort programstump som tar över en del eller största delen av datorns kapacitet, ofta med främsta syfte att föröka och sprida sig.
– Kroppens immunceller vandrar aktivt runt och kollar läget. Så fort immuncellerna märker att det finns en virusinfekterad cell så försöker de eliminera den. De är jätteduktiga på det här, men virusen är lika duktiga på att undvika immuncellernas försvarslinje. Så det är en tjuv- och polislek som har pågått under hela vår evolution, och inte bara människans utan allt liv, förklarar Eriksson.
Virusens ursprung är en gåta lika gammal som livet självt
Man räknar med att det har funnits virus lika länge som det har funnits celler, alltså sedan livets begynnelse. Men vad fyller de för funktion? Enligt John Eriksson är svaret på den frågan närmast filosofiskt till sin natur.
– Virusen har ingen funktion, utan de finns därför att de finns. De virus som inte har varit framgångsrika finns inte mer. Vi ser världen som att det skulle finnas en mening med allting, men virus är partiklar som har blivit till för att de en gång har blivit till och har haft förmågan att föröka sig med hjälp av celler.
Ett bra virus är ett virus som klarar av att föröka sig och sprida sig maximalt.
Viruset behöver inte vara speciellt dödligt, poängterar Eriksson, utan många virus blir mindre dödliga med tiden eftersom de inte gynnas av att ta kål på värdorganismen. Huvudsaken är att värden nyser, skakar hand och sprider viruset så mycket som möjligt.
Så blir ett supervirus till
På listan över förödande virusepidemier som dokumenterats i medicinsk historia finns det få som slår spanska sjukan, som uppstod 1918 i kölvattnet av första världskriget. Där var det fråga om en redan existerande influensavirusform som hade genomgått vad Eriksson kallar för ett fullständigt skifte av sina antigener, dvs. de molekyler på virusets yta som våra immunceller känner igen.
Om alla antigener byts är det som om viruset bytt kappa, immuncellerna känner inte igen skurken i dess nya utstyrsel och klarar inte av att eliminera den.
En teori menar att epidemin fick sin början i ett franskt läger nära fronten där tusentals nya rekryter trängdes tillsammans med soldater som skulle skeppas hem på ett litet område som också inhyste ett stort antal svin, gäss och höns.
“Vi kunna dö båda” – när spanska sjukan drabbade Finland åren 1918–19
Kombinationen av människomassor som lever på en liten yta tillsammans med djur utgör en lämplig grogrund för fullständigt nya influensavirus som inte igenkänns av våra immunceller. Till saken hör att svin kan infekteras av både människans och fåglars influensavirus. I svinen kan nya kombinationer uppstå där ett människovirus fått proteinhöljet från ett fågelvirus.
Denna ”ulv i fårakläder” undgår fullständigt immunförsvarets övervakning och kommer åt att härja fritt.
– I spanska sjukan var symptomen i princip samma som för en vanlig influensa, men de var grava. I vanlig influensa skadas vävnaden i lungorna delvis, men i spanska sjukan så kvävdes de smittade av sitt eget blod eftersom lungvävnaden förstördes helt, säger John Eriksson.
Risken för att ett influensavirus hos människor blandas med ett virus från en fågel och muterar till något farligare finns alltid där, men allt sker slumpartat och sannolikheten är till all lycka liten.
– Det är dock skrämmande då man tittar på bilder från exempelvis Norge som har drabbats hårt av fågelinfluensan. Det rör sig om så otroligt mycket fåglar att det är svårt att undvika att bli exponerad. De smittade fåglarna flyger över stora områden och släpper sin avföring som sedan lätt kan spridas när vi trampar i den, säger Eriksson.
Expert: ”Fågelinfluensan har pandemisk potential” – men risken att människor smittas är liten
WHO inväntar nästa förödande pandemi
Faktum är att Världshälsoorganisationen just nu förbereder sig på en ny influensaepidemi av samma kaliber som spanska sjukan, vilket skulle få coronapandemin att framstå som tam i jämförelse.
Influensans grundläggande sjukdomskaraktär är allvarlig eftersom du tappar lungvävnad till den grad att du inte längre kan ta upp syre, vilket har dödlig utgång. Samma händer till viss del med coronaviruset, men där är mekanismen annorlunda.
– Man talar om virus som i första hand är lytiska, det vill säga att cellen söndras helt, och sedan finns det de som coronaviruset som förorsakar en immunreaktion som i sig är väldigt stark och som gör att lungorna blir i dåligt skick vilket också kan ha fatala konsekvenser, säger John Eriksson.
Nya mediciner utvecklas i snabb takt
Vacciner är fortfarande den huvudsakliga metoden som används för att eliminera virus, men också när det gäller mediciner så går utvecklingen framåt i snabb takt.
– HIV var ursprungligen dödligt, men medicinerna som vi har nu håller viruset väl i schack. Samma utveckling ser vi också gällande influensa, där det nu finns mediciner som gör infektionen betydligt mildare, säger cellbiologen John Eriksson.
Samtidigt ökar också risken för att mer regionala virus kan börja sprida sig till våra trakter, exempelvis den tropiska denguefebern som redan nu noterats i södra Europa. Det påskyndas av det allt varmare klimatet som får överförarorganismerna, ofta insekter som myggor eller fästingar, att trivas också på nordligare breddgrader.
Ser då Eriksson någon framtid där farliga virus skulle utrotas helt och hållet?
– Jag tror tyvärr att det är ganska osannolikt. Vi människor är många och vi är bra på att transportera oss själva. Vi har seder och vanor som gör det lät för virus att spridas. Chansen att vi skulle bli av med virus helt och hållet är nog minimal.
Virus är liksom livet är otroligt bra på att hanka sig vidare, fortsätter Eriksson och parafraserar filmen Jurassic Park:
– Som man säger på engelska, ”life will always find a way”. Om det bara finns en liten möjlighet att komma vidare så kommer livet att göra det. Och även om jag har poängterat att virus inte har liv så utgör de en reflektion av livet och dess mekanismer, även om de så att säga åker snålskjuts.