I juni 2021 bar kriminalinspektör Aki Lahtinen en papplåda med gamla papper till kriminalöverkonstapel Jari Veijalainens arbetsbord.
I samband med en rekreationsdag vid Centralkriminalpolisens enhet i Västra Finland hade Lahtinen av en slump hört talas om ett flera decennier gammalt försvinnande.
Han blev genast intresserad av fallet och grävde fram de 27 år gamla utredningsrapporterna från CKP:s arkiv.
Lahtinen bad Veijalainen att kolla på dem.
– Först berättade han inte om sina egna tankar, utan ville höra vad jag skulle få för intryck, säger Veijalainen.
Den 33-årige juristen Ilpo Härmäläinen hade försvunnit spårlöst den 3 augusti 1994 i centrala Åbo. Utredningen hade stannat upp under årens lopp.
– När jag hade gått igenom pappren konstaterade vi båda att här är något lurt. Vi beslöt att fortsätta.
Veijalainen började utreda fallet tillsammans med Taru Laitinen. De fick också hjälp av en analytiker vid polisen.
Det här var början på en brottsutredning med otroliga vändningar.
Allvarliga brister i utredningen
Ilpo Härmäläinens släktingar hade från första början varit övertygade om att det rörde sig om ett mord. Det fanns ingen annan förklaring till den nyblivne faderns plötsliga försvinnande.
I det gamla utredningsmaterialet störde sig Jari Veijalainen på varför brottsutredningen aldrig hade slutförts. Många nyckelpersoner hade inte förhörts och man hade inte vidtagit nödvändiga tvångsåtgärder.
– Saker hade lämnats halvfärdiga eller inte gjorts alls. Det var förbryllande hur fallet hade kunnat hanteras så dåligt.
Utgående från utredningsmaterialet och genom att tala med den dåvarande brottsutredaren blev det tydligt för den nya utredningsgruppen att den ursprungliga utredningen inte framskridit på grund av den dåvarande ledningen.
– Om en chef inte godkänner en åtgärd har polisen på fältet inget annat val än att acceptera läget.
Trots att utredningen inte hade framskridit i mitten av 1990-talet, hade polisen också börjat få uppfattningen om att Härmäläinen hade blivit offer för ett brott mot liv.
Misstankarna riktades mot en person.
Teatraliskt agerande
I augusti 2021 kom CKP med en pangnyhet.
Polisen meddelade att de hade återupptagit utredningen av Ilpo Härmäläinens försvinnande. Fallet utreddes som ett mord. Yle var först med att rapportera om att en brottsutredning inletts.
Det gamla mysteriet väckte stort intresse, vilket var exakt vad polisen ville.
– Vi ville att den misstänkte skulle få veta om det. Samtidigt hade vi teletvångsmedel i bruk. Vi följde med hur den misstänkte reagerade på nyheten, säger Veijalainen.
Teleavlyssningen gav inga tecken på att den misstänkte skulle ha en medbrottsling. Istället planerade den misstänkte att resa till Åland. Han greps i Åbo hamn.
Enligt Veijalainen agerade den misstänkte teatraliskt när han greps. Mannen undrade hur han kunde vara misstänkt i ett så gammalt fall. Till polisens glädje avslöjade mannen av misstag information som var relevant för utredningen.
– Han råkade berätta att han var på väg för att förbereda sin segelbåt för dockning och vinterförvaring. Det var då vi blev medvetna om att det var samma segelbåt som han hade använt vid tidpunkten för brottet.
Utredningsgruppen hade redan fått veta av en tidigare brottsutredare att den misstänkte år 1994 hade förvarat sin båt i småbåtshamnen i Satava i Åbo.
Detta var väsentlig information för polisen.
Tidsfönstret för mordet
Vid tidpunkten för Ilpo Härmäläinens försvinnande hade den misstänktes telefon lokaliserats till en radiomast vid spannmålslagret i Nådendal, som man kunde se från havet på Erstan. Radiomastens räckvidd sträckte sig till de sydvästra havsområdena i Åbo.
År 1994 var täckningsområdet för en radiomast vid spannmålslagret i Nådendal, som syns på bilden, cirka fem kilometer åt norr och öster och cirka 10 kilometer åt väster och söder. Småbåtshamnen i Satava ligger inom detta täckningsområde. Bild: Lassi Lähteenmäki / Yle
Utgående från detta kunde man konstatera att den misstänkte befunnit sig nära havet vid tidpunkten för försvinnandet.
Jari Veijalainen understryker vikten av polisens analytiska arbete.
– Det var nödvändigt att ta reda på vad som var möjligt och vad som var omöjligt i ljuset av alla fakta.
Man visste att Härmäläinen hade lämnat sitt hem på Eriksgatan 20 omkring klockan 12.15 och försvunnit efter det. Strax innan han gick hade han talat i telefon med den misstänkte.
Därefter hade den misstänktes telefon lokaliserats till en radiomast vid spannmålslagret i Nådendal klockan 13.44. Han hade försökt ringa till sin reklambyrås telefonnummer, men knäppt en av siffrorna fel. Han hade återvänt till sin arbetsplats klockan 14.10.
Brottet måste ha skett inom detta tidsfönster.
Veijalainen berättar att polisen tog tid på allt i utredningen: hur lång tid det tog att köra från Åbo centrum till Satava, hur länge det tog att utföra dådet och hur långt ut till havs man hade hunnit transportera offret.
– Vi kom fram till att offret troligen befann sig på ett cirka 1 x 4 kilometer stort område på Erstan, mitt i en farled. Området är brett och djupt, som djupast 88 meter.
Den misstänkte nekade till brott, men åtalades för mord i november 2021.
Ett lik hittas
Sökandet efter juristen Härmäläinens kropp inleddes i februari 2022 i havsområdet på Erstan.
Samtidigt hade huvudförhandlingen i mordfallet redan avslutats i Egentliga Finlands tingsrätt.
Erstans botten undersöktes åren 2021-2022 med handräckning av försvarsmakten och Traficom. På havsbottnen i det markerade området hittades över 700 föremål som inte hörde hemma där. I slutändan avgränsades antalet platser som skulle undersökas till de 32 mest lovande.
På den allra första dagen av dykningar hittades ett lik på havsbotten.
– Stämningen var laddad. Tidigare hade utredningen visat att ett ankare hade försvunnit från den misstänktes båt 1994. Media var intresserade av att veta om ett ankare hade hittats tillsammans med den avlidne.
Nej, det hade man inte. Det visade sig att den avlidne inte var Ilpo Härmäläinen, utan en man som försvann 1979. Hans död var inte kopplad till något brott.
– Det kändes som ett bakslag i och med att tingsrätten hela tiden övervägde att döma den misstänkte. Allt stannade upp för en stund.
Tingsrätten skulle meddela sin dom den 4 mars 2022. Två dagar innan det inträffade en otrolig händelse.
En stor lättnad
Det var dagens första dykning.
En av marinens dykare undersökte ett föremål på botten av Erstan som såg lovande ut på grund av sin form. Det såg ut som en avlång sopsäck.
Den dagen, den 2 mars, var isförhållandena på Erstan svåra. För att dykarna skulle kunna dyka använde man propellrarna på ett av marinens fartyg till att driva bort den lösa isen från området.
– Vi måste göra flera dykningar. Det var en lång dag, minns Veijalainen.
Vid senare dykningar flyttades föremålet till en krankorg. I samband med detta hittades ett ankare och en kedja.
Ingen visste vad som fanns i sopsäcken när den hissades ombord på fartyget.
– Efter att ha dokumenterat och fotograferat sopsäcken gjorde en utredare vid CKP ett litet snitt i plasten med en kniv. Då upptäckte man att en avliden person låg i säcken.
I den avlidnes fickor fanns Ilpo Härmäläinens identitetshandlingar och annan egendom. Offrets identitet kunde bekräftas med hjälp av tandkort.
– Det var en stor lättnad.
Enligt Jari Veijalainen hade ett effektivt myndighetssamarbete en nyckelroll i sammanhanget. Det faktum att man dessutom hade hittat mannen som försvann 1979 skapade en tro om att allt är möjligt.
En historisk dom
Efter att liket hittats fortsatte behandlingen av mordfallet i tingsrätten i april 2022.
Domen meddelades i slutet av maj. Den var enhällig och tydlig. Tingsrätten dömde 68-årige Lasse Lehto till livstids fängelse för mord.
CKP:s utredningsteam och åklagaren firade tingsrättens beslut med ett alkoholfritt mousserande vin som Jari Veijalainen bjöd på.
– För mig var cirkeln sluten. Jag hade bara fyra arbetsdagar kvar innan jag gick i pension.
Lehto överklagade domen.
Åbo hovrätt behandlade fallet i början av det här året. I juni beslutade den att livstidsdomen står fast.
Motivet för dådet uppgavs vara ekonomiska oklarheter i affärerna mellan Härmäläinen och Lehto.
Veijalainen förhörde Lehto flera gånger under utredningen.
– Han erkände aldrig någonting. Han förnekade allt, trots att fakta visade något annat. Utanför förhören betedde han sig sakligt.
Aldrig tidigare i det självständiga Finlands historia hade någon dömts för ett brott efter en så lång tid. Det var också exceptionellt att man hittat två lik i havet flera årtionden efter personernas försvinnande.
Berättar om utredningen av fallet i en ny bok
Efter nästan 40 år som polis har Jari Veijalainen nu varit pensionär i ett år.
Han har skrivit boken Airiston murha – kadonneen lakimiehen tapaus (förlaget Tammi) om utredningen av Härmäläinen-fallet. Boken publicerades den 3 augusti.
Veijalainen berättar att en av anledningarna till att han skrev boken var det stora intresset för fallet.
– Folk har undrat hur det är möjligt att lösa ett så gammalt brott. Jag ville berätta om händelserna precis så som de var och har inte behövt lägga till något.
CKP:s utredningsteam gjorde ett verkligt storverk genom att lösa ett mord efter nästan 30 år.
Men Jari Veijalainen vill inte kallas till hjälte. Enligt honom användes inga trolleritrick i utredningen.
– Utredningen bestod huvudsakligen av grundläggande arbete: förhör, insamling av bevis och upprättande av protokoll.
Veijalainen anser dock att det finns lärdomar att dra av fallet.
– I allmänhet bör försvinnanden hanteras på rätt sätt. När en person försvinner bör polisen överväga möjligheten till brott i ett tidigt skede, för att inte förlora viktiga bevis.
Artikeln är en bearbetad översättning av Yle Uutisets artikel Poliisi kuuli virkistyspäivässä katoamistapauksesta, pian löytyi epäilty – Jari Veijalainen kertoo, miten liki 30 vuotta vanha murha selvisi skriven av Jesse Mäntysalo. Artikeln har bearbetats och översatts av Maria Lammassaari.