Fackcentralen FFC har inlett sina stridsåtgärder mot regeringen. Hundratals anställda har lämnat sina arbetsplatser under tisdagen och protesterna fortsätter i tre veckor.
Tisdagens protestaktioner ägde rum på flera orter i norra Finland. Vid Skoda Transtechs fabrik i Otanmäki i Kajana var det 375 personer som lade ner jobbet i en timme.
– Vi måste kunna komma överens tillsammans och fatta beslut på hållbara grunder, säger huvudförtroendemannen Jouni Lämpsä. Han anser att regeringen försöker diktera nya arbetsvillkor och regler som är oacceptabla för de anställda.
Också vid Nokias enheter i Uleåborg och BRP Finlands fabrik i Rovaniemi har utmarscher ägt rum.
FFC tänker fortsätta protestera ända tills regeringen backar i sin arbetsmarknadspolitik och gällande nedskärningarna i den sociala tryggheten.
FFC har gått ut på bred front med fyra fackförbund som protesterar, men hur resonerar de övriga centralorganisationerna STTK och Akava? STTK representerar sakkunniga och specialister, medan Akava representerar de högutbildade.
Vi har långt till en generalstrejk, men för att en sådan ska bryta ut behövs ett stöd från alla centralorganisationer. Därför är det intressant hur de andra centralorganisationerna resonerar.
STTK stöder FFC i tanke och handling
STTK:s ordförande Antti Palola säger till Svenska Yle att centralorganisationens styrelse redan i augusti fattade beslut om att STTK inte godkänner regeringsprogrammets reformer ”för att försvaga arbetstagarens rättigheter eller sociala trygghet”.
STTK förbereder egna åtgärder. De kommer enligt Palola i sinom tid.
– Jag kan samtidigt konstatera att vi sympatiserar med det som FFC har gjort och kommer att göra.
Av STTK:s fackförbund deltar yrkesförbundet Pro och Finlands maskinbefälsförbund i vissa av FFC:s stridsåtgärder.
Antti Palola nekar till att fackförbunden protesterar mot regeringens planer för att få flera medlemmar.
– Det här är absolut inte en medlemsvärvningskampanj. Vi måste reagera på något sätt på de signaler som kommer från medborgarna. Från våra medlemmar kommer ganska kraftiga signaler.
STTK är allra mest upprörd över obalansen i regeringsprogrammet. Arbetsgivarnas åsikter har beaktats, men inte arbetstagarnas.
Akava vill förhandla först
Fackcentralen Akavas nya ordförande Maria Löfgren säger att fackcentralen är mycket kritisk till regeringens arbetsmarknadsreformer, bland annat förslaget att arbetsgivaren ska kunna ge längre tidsbundna arbetskontrakt utan motivering. Det finns också frågor som Akava är redo att förhandla om, men frågan är hur.
– Nu funderar vi på hur vi ska få fram frågor som är viktiga för oss i förhandlingsbordet. Det är knepigt för det verkar som om regeringen redan har slagit fast sin målsättning.
Akavas anställda förbereder som bäst för olika alternativ med vilka de högutbildade kan visa sin åsikt om regeringens reformer. Akavas personal utreder följande steg om det går så att förhandlingarna strandar.
Akavas ordförande Maria Löfgren vill i detta skede inte spekulera om en generalstrejk trots att alla tre centralorganisationer mobiliserar motstånd mot regeringens politik.
– Jag skulle inte vilja använda den typen av terminologi i det här skedet. De stridsåtgärder som pågår som bäst är mycket långt från en generalstrejk.
Löfgren anser att de stridsåtgärder som pågår är ett demokratiskt sätt att påverka. Det är ett sätt att få regeringen att lyssna också till arbetstagarna.
Statsminister Petteri Orpo träffar arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna i Villa Bjälbo för att diskutera. Löfgren hoppas att statsministern lyssnar på arbetstagarorganisationerna, men hon säger att det nog inte några färdiga förhandlingsresultat.