Det blev trots allt en fjärde förlängning av mandatet i somras, fastän Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg upprepade gånger hade sagt att han inte tänker fortsätta på sin post.
Natoländerna lyckades helt enkelt inte enas om hans efterträdare i det utmanande läge som den västliga militäralliansen befinner sig på grund av kriget i Ukraina.
Det som misslyckades inför toppmötet i Vilnius, måste lyckas inför Natos 75-års jubileummöte i Washington DC nästa sommar. Och därför är konsultationerna redan i full gång.
En estnisk Natochef kan förbli en dröm
Estlands premiärminister Kaja Kallas har signalerat att hon är intresserad av jobbet och på pappret fyller hennes kandidatur många av kraven.
Det börjar nämligen vara på tiden att få en kvinnlig Natochef efter att militärorganisationen alltid har letts av män.
Estland har satsat hårt på försvaret.
Men det är bara ett av flera argument varför Kallas skulle vara en lämplig efterträdare.
Det som väger speciellt tungt är att Estland har satsat hårt på försvaret, och uppfyller med råge den 2 procent av bruttonationalprodukten som Natoländerna har uppsatt som minimimål för försvarsutgifterna.
Landet har det här året satsat över 2,7 procent av BNP och väntas nästa år öka satsningen till över 3 procent.
Det borde i teorin blidka speciellt USA som har varit kritisk till de europeiska allierades svårigheter att nå det mål som man enades om redan år 2014.
Att Natos högsta chef borde komma från ett av de nyare östliga länderna har också framförts, men det verkar även ha en avigsida.
Kallas kritiseras för att ha en allt för hökaktig linje mot Ryssland. Och hennes anseende har fläckats av avslöjanden nyligen att hennes make har gjort affärer i Ryssland, trots att hon själv har krävt att alla europeiska handelsförbindelser med landet ska brytas.
En premiärminister som har ett brett politiskt nätverk.
De stora Natoländernas lär istället speja mera västerut i sitt sökande efter en lämplig efterträdare till Stoltenberg.
Nederländerna får sin fjärde generalsekreterare?
Det som också väger tungt är att den nya generalsekreteraren är en premiärminister som har ett brett politiskt nätverk och kontakter till ledare i andra länder.
Nederländernas avgående regeringschef Mark Rutte har lyckats hålla sig på sin post i 13 år och leder för tillfället en expeditionsministär tills den nya regeringen har bildats.
Landet har gett Ukraina mycket militärt stöd - det uppgår till ett värde på omkring 7,5 miljarder euro sedan det ryska anfallskriget startade - och man är också en central aktör i den koalition som ska förse Kiev med F-16 stridsplan.
Men det som Rutte har emot sig är att Nederländerna släpar efter i satsningarna på det egna försvaret. Siffran ligger detta år på 1,7 procent av BNP, men med löftet att överskrida den efterlysta 2-procentsgränsen nästa år.
Hans kandidatur lär ändå stödjas av de stora Natoländerna, inklusive av USA som anses ha den avgörande rösten.
Detta trots att Nederländernas fortsatta stöd till Ukraina är osäkert efter ytterhögerns seger i det nederländska parlamentsvalet i slutet av november.
Och trots att Nederländerna redan har haft posten som Natos generalsekreterare tre gånger tidigare.
Lettlands utrikesminister drar en lans för sin kandidatur
In på arenan träder då Lettlands tidigare premiärminister och nuvarande utrikesminister Krišjānis Kariņš.
Vid Natos utrikesministermöte i Bryssel förra veckan förklarade han sitt anspråk på topposten med en klar pik till den nederländska aspiranten.
– Jag tycker att det är viktigt att nästa generalsekreterare kommer från ett land som bevisligen har investerat i sina egna militära utgifter, 2 procent av BNP eller mer, sa Kariņš som likaså företräder ett av de omkring tio länder som når målet.
I det här skedet anses Kariņš ändå vara i ett underläge.
Den i USA-födda letten resonerade vidare att det behövs en konsensusbyggare och en person som har en klar vision om hur Nato ska utvecklas.
I det här skedet anses Kariņš ändå vara i ett underläge i utnämningsfrågan.
Det är också möjligt att flera namn kommer med i diskussionerna, och det slutliga valet görs efter informella överläggningar mellan medlemsländerna.
Stoltenbergs förlängda mandatperiod tar formellt slut i oktober 2024.