Det såg ut att bli turneringens skräll.
Finland förlorade mot både Kanada och Tyskland i gruppspelet. Fick kämpa rejält mot Slovakien. Men i den första perioden mot de nu i särklass största guldfavoriterna USA dominerade Juniorlejonen.
Det här såg ut som ett seniorlag som mötte ett gäng juniorer. Ett Finland som var disciplinerat, taktiskt moget och tillräckligt kliniskt. 2–0-ledningen var inte bara rättvis, den var logisk.
Men ändå var det tårar i omklädningsrummet efter slutsignalen. USA lyckades vända till 3–2 – och det sista målet blev den stora snackisen.
– Jag försökte försvara med en hand, motståndaren föll och jag blev utvisad. Mer än så kan jag inte kommentera, berättar en uppenbart upprörd Kasper Kulonummi i Yles intervju efteråt medan han kämpar med att hålla känslorna i styr.
”En klassiker”
Känslorna var milt sagt upprörda på bänken efter domslutet. Och då chefstränaren Lauri Mikkola fick frågan om utvisningen i Discoverys tv-intervju valde han sina ord länge och väl. Då han till slut hittar fram till Yles mikrofon är han redan klart mer diplomatisk.
– Den var kanske lite lätt, men man måste svälja den och acceptera läget, säger han och får medhåll av sina spelare:
– Jag har inget att kommentera, det hände, oavsett om det var rätt eller fel, säger Niklas Kokko.
– En klassiker, så där går det i ishockey, säger Arttu Kärki.
Men Emil Hemming säger rakt ut det som de flesta i omklädningsrummet antagligen känner:
– Det var ganska svagt av domaren. I en sådan här match ska man inte ge sådana där utvisningar. Men det som är hänt är hänt, det kan vi inte påverka längre.
Domarna missade mycket
Faktum är samtidigt att Juniorlejonen borde ha fått tre utvisningar för hög klubba under samma period som domarna oförklarligt missade. I och för sig borde Juniorlejonen också ha fått en alldeles solklar utvisning med sig då kaptenen Jere Lassila blev rammad utan puck.
Domarna har totalsågats den här turneringen och kritiken lär inte ta slut här. Men nu är det fokus på bronsmatchen på fredag där Tjeckien står för motståndet.
– Vi måste bara uthärda de här känslorna. Just nu känns det tungt, men i morgon kommer killarna att vara tillbaka. Det här är ändå ett VM och en medalj är en medalj, säger tränaren Mikkola och alla spelare skriver under det.
– Att spela om medalj måste motivera varje kille i omklädningsrummet, kompar Arttu Kärki.
Fokus på Tjeckien
Visst, det är inte många som kan stoltsera med en VM-medalj – ens på juniornivå.
Men innan det måste laget bearbeta den enorma besvikelsen som matchen mot USA till slut blev. Ett sätt att göra det är att fokusera på det positiva. Och att känna igen vad man kan göra bättre.
– I den första perioden tar vi bort jänkarnas spel helt och hållet. Men i den andra ger vi dem utrymme och då de får röra på sig så är de bra, analyserar tränaren Mikkola.
– Vi gör helt vad de vill och försöker matcha deras tempo. Vi måste ha mer tålamod, efterlyser i sin tur Hemming.
Och innan det måste man också våga släppa ut sorgen.
– Det hade inte funnits något finare än att spela mot Sverige i en VM-final. Det här går inte att beskriva. Det var vår årskulls sista chans. Men vi har en match kvar, säger Arttu Kärki.
