Regionförvaltningsverket i Södra Finland beviljade i december Raseborgs stad vattenhushållningstillstånd för en fiskväg i Svartå.
Fiskvägen ska göra det möjligt för laxar och andra fiskar att vandra förbi Åkerfors vattenkraftverk i Svartå.
På sikt är det tänkt att fisken ska kunna vandra ända till vattendragen kring Lojo sjö.
Det finns fyra kraftverksdammar längs Svartån och tidigare har man byggt fiskvägar nedströms vid Åminnefors och Billnäs. Om fiskvägen kring Åkerfors byggs är det bara dammen vid Svartåfors som hindrar fisken att ta sig vidare till vattendragen uppströms för lek och förökning. Ansökan för fiskvägen förbi Svartåfors är under behandling.
Min mark är inte till salu
Göran Forsman, jordbrukare i Svartå
Den eventuella fiskvägen i Åkerfors har ändå stött på patrull från flera håll. Ingen part verkar i sig vara emot en fiskväg men sättet den ska byggas på väcker motstridiga känslor.
Ville Salonen, miljöråd vid Regionförvaltningsverket i Södra Finland, har aldrig tidigare varit med om en situation där två aktörer vill bygga en fiskväg utan att kunna enas om hur det ska göras.
– Det här är ett unikt projekt på det sättet att det finns två aktörer som vill göra samma sak. Vi kan ju inte bevilja tillstånd till båda, säger Ville Salonen.
Olika metoder
Raseborgs stad och kraftverksbolaget Koskienergia Koskivoima Oy hade lämnat in varsin ansökan till regionförvaltningsverket. Båda parter ville alltså bygga en fiskväg – men med helt olika metoder.
Koskienergia hade hoppats få bygga en såkallad Borland-fiskväg som går igenom kraftverkets flottningstunnel.
Raseborgs stad å sin sida vill anlägga en drygt 600 meter lång fiskväg och en konstruktion för vandring nedströms. Fiskvägen skulle bestå av tekniska delar i övre och nedre delen och en naturenlig del mellan dem.
Regionförvaltningsverket avslog Koskienergias ansökan eftersom nyttan med Raseborgs stads fiskvägslösning ansågs vara större.
Raseborgs lösning stöds också av grannkommunerna Lojo, Vichtis, Högfors, Loppis och föreningen Västra Nylands vatten och miljö, LUVY.
– När vi gjorde jämförelsen mellan de två ansökningarna kom vi till att den naturliga fiskvägen var bättre, säger Salonen. Han tillstår ändå att nackdelen är att den går över privat mark.
Det finns med andra ord ännu en part i frågan: de som äger marken där fiskvägen planeras. En betydande del av fiskvägen ska byggas genom åkermark som ägs och brukas av jordbrukaren Göran Forsman.
– Min mark är inte till salu, säger markägaren Göran Forsman.
Han är irriterad över att fiskvägen ska skära hans åkerskifte itu vilket gör tillgängligheten och brukandet av jorden svårare.
Vad Forsman vill eller inte vill göra med sin mark verkar ändå egalt. Regionförvaltningsverket har redan gett nyttjanderätt åt staden att använda området för fiskvägen. Fiskvägen anses främja ett betydande allmänt intresse.
– När det är frågan om nödvändig infrastruktur kan jag förstå att man måste kunna tvångsinlösa mark men det här är ju inte frågan om något sådant, säger Forsman.
Området som regionförvaltningsverket har beviljat nyttjanderätt för är 12 300 kvadratmeter, det vill säga 1,23 hektar. Det som grämer Forsman mest är att fiskvägen splittrar fastigheten och gör det svårare att nå vissa skiften.
– Det blir ett område som staden tvångsanvänder i evighet, konstaterar Göran Forsman.
På regionförvaltningsverket understryker Ville Salonen att markägaren får en ersättning för upplåtandet av marken.
Vad händer om markägarna inte vill sälja?
– Enligt vattenlagen kan vi ge nyttjanderätt och det har vi gjort, säger Salonen.
Så markägaren måste gå med på det?
– Nå så är det, jo.
Göran Forsman å sin sida tycker det är märkligt att staden får ta över mark av privatpersoner så länge man betalar för sig.
Dessutom upplever han som skattebetalare i Raseborg att kostnaderna för stadens fiskväg är orimliga, särskilt med tanke på att det jämt ska sparas på alla andra utgifter. Han får medhåll av sin son Sebastian Forsman, som aspirerar på att ta över hemgården.
– Kanske Svartå skola hade kunnat få några kvadratmeter till i stället, säger Sebastian Forsman.
Fiskvägen som Raseborgs stad planerar beräknas i det här skedet kosta mellan 1,5 och 2 miljoner euro men mer exakta utgifter ska presenteras då planeringen tagit fart på allvar. Staden ska inte ensam stå för hela den summan.
Raseborg har förbundit sig att stödja fiskvägsprojektet med 230 000 euro per år under de närmaste åren. Därutöver hoppas man på statlig finansiering och andra bidrag.
Enklare lösning dög inte
Vd:n för kraftbolaget Koskienergia, Hannu Ruotsalainen, tycker att Raseborgs förhållningssätt är anmärkningsvärt.
Hans förslag hade inneburit ett betydligt mindre ingrepp i naturen och kostat betydligt mindre än stadens projekt.
– Koskienergias förslag hade kostat ungefär en halv miljon euro och av den summan hade skattebetalarna i Raseborg inte behövt betala någonting. Stadens förslag har ett kostnadsförslag på över två miljoner varav Raseborgs stad skulle bidra med 35 procent.
Om Koskienergia hade fått bygga fiskvägen på sitt sätt hade de också själva stått för merparten av kostnaderna, säger Ruotsalainen som dessutom är övertygad om att hans lösning fungerar bättre i praktiken.
– Jag är förvånad över att det gick så här. Vi har presenterat ett förslag som bygger på tidigare undersökningar hur fiskarnas vandringsled går. Utgående från undersökningarna kan man konstatera att öppningarna i vår plan är placerade på helt optimala platser, säger Ruotsalainen.
Han upplever att staden inte alls varit intresserad av att höra på andra åsikter.
– Vi har erfarenhet av motsvarande Borland-lösning på ett annat ställe och det fungerar riktigt fint, säger Ruotsalainen.
En eventuell fiskväg kommer inte att påverka verksamheten i kraftverket menar Ruotsalainen.
Däremot kommer stadens plan att ha en större inverkan på servicearbeten som ska utföras på kraftverket.
– Det försvårar vissa servicearbeten och påverkar också dammsäkerheten. Raseborgs förslag går ut på att bygga på lermark vilket kan innebära säkerhetsrisker för dammen, säger Ruotsalainen.
På regionförvaltningsverket hävdar man ändå tvärtom att just säkerhetsaspekten är bättre förspänd i stadens alternativ.
Raseborgs fullmäktigeordförande Anders Walls (SFP) lyfter fram att stadens modell för fiskväg också är tänkt att fungera som ett fortplantningsställe för fisken, eftersom den skulle utformas som en naturenlig bäckfåra. Detta skulle innebära en betydande fördel jämfört med Borland-alternativet som endast skulle möjliggöra att fisken tar sig förbi kraftverket.
– Myndigheterna har ansett att vår lösning är den bästa lösningen för den här platsen. Det är svårt för oss att gå in för en annan lösning än den som sakkunniga har ansett är mest lämpad, säger Walls.
Förvaltningsdomstolen nästa?
Regionförvaltningsverkets beslut har ännu inte vunnit laga kraft. Det innebär att någon part kan besvära sig till Vasa förvaltningsdomstol. Besvärstiden upphör den 24 januari.
– Vi ska nu se hur vi gör. Åtminstone kan man säga att ansökningarna har behandlats på ett ganska speciellt sätt, säger Ruotsalainen.
Han medger att förhållandet till staden är kyligt och att det i sin tur kan få konsekvenser för hur fiskvägen vid Svartåfors, eller det som ortsborna kallar Fabriksfallet eller Bruksfallet, ska genomföras.
– Och nu planerar staden en lika stor utgift för fiskvägen vid Svartåfors! Ekonomiskt sett förstår jag inte alls hur de tänker, utbrister Ruotsalainen oförstående.
Tvisterna mellan de olika parterna i fiskvägsprojekten längs Svartån har avlöst varandra och under vägens gång har också en tvist prövats i rätten. Den konflikten uppstod i samband med byggandet av fiskvägen i Åminnefors. Tvisten avgjordes till stadens favör och Koskienergia dömdes att ersätta staden med drygt 132 000 euro, vilket trots allt var betydligt mindre än vad staden yrkat på.
– Nog medför det utmaningar för framtida samarbeten åtminstone, säger Ruotsalainen.
Restaureringen av forsområdet vid Junkarsborg har inte kunnat färdigställas på grund av konflikterna.
Vid Junkarsborg fylldes åfåran felaktigt med grus vilket ledde till att vattennivån höjdes så att åkrar nära ån lättare riskerade att översvämmas. Det gjordes en plan med åtta områden för att sänka vattennivån och skapa fortplantningsställen för fiskarna och göra musslornas levnadsmiljö bättre.
– Allt var klart för att börja med arbetena i december ifjol. Vi hade lämnat åkrar oplöjda för att man skulle kunna köra över dem men på grund av osämjan mellan Raseborgs stad och Koskienergia gav Koskienergia inte lov för det på sitt område närmast Junkarsborg, berättar Göran Forsman.
Inget lätt beslut
På regionförvaltningsverket säger Ville Salonen att det kan ta tid innan fiskvägen vid Åkerfors blir verklighet. Han gissar att ärendet kommer att behandlas åtminstone i Vasa förvaltningsdomstol och egentligen har han ingenting emot det. Han sticker inte under stol med att ärendet har varit svårt att avgöra.
– Om ärendet går vidare till förvaltningsdomstolen och kanske till och med Högsta förvaltningsdomstolen så är det egentligen en bra sak. Då får vi ett resultat från högre instans för det här var ett mycket speciellt ärende, säger Salonen.
För den som är intresserad av detaljerna hittas beslutet på regionförvaltningsverkets webbplats.
Kraftverket Åkerfors och de tre övriga kraftverken i Svartån (Åminnefors, Billnäs och Svartåfors) ägs av bolaget Koskienergia Koskivoima Oy medan moderbolagets namn är Koskienergia Oy.
Den 16.1 klockan 6.43 lades citatet av Göran Forsman om osämjan i Junkarsborg till i texten.
Den 16.1 klockan 9.50 lades de tre ljudklippen till artikeln.