– Den 24 februari 2022 var en svår dag för vårt land, men det var också en dag då vi vaknade upp som ett nytt folk. Vi förstod att vi utsatts för en fullskalig invasion och att kriget kommit till oss, säger rektor Inna Hontar som jobbar i skola 240 i Kiev.
Under krigets första veckor då de ryska styrkorna avancerade mot Kiev lämnade många av skolans elever staden för att söka skydd på landsbygden eller utomlands.
Hontar berättar att skolsystemet började återhämta sig några veckor senare.
– Vi insåg att vi inte visste när kriget skulle ta slut och att barnen måste få tillgång till utbildning. Efter att vi återhämtat oss något kunde vi återuppta utbildningen.
Till en början hölls lektionerna på distans och eleverna var utspridda över landet.
En del av dem befann sig i ockuperade områden och många hade också lämnat landet.
Trots det kunde man hålla lektioner för kring 80 procent av skolans över tusen elever under mars och april 2022.
Undervisning i skyddsrum betyder schemapussel
Lösningen med distansundervisning var tillfällig, säger rektorn Inna Hontar.
– Vi insåg att vi inte enbart kunde lära barnen på distans. Det krävde en ny modell där barnens säkerhets kom först. Och den här säkerheten var beroende av skolans skyddsrum.
Skolans slitna skyddsrum renoverades. Lärarna och eleverna hjälptes åt för med att göra inredningen.
– I dag har skyddsrummet plats för över 500 elever. Under flyglarm går vi ned till skyddsrummet och fortsätter lektionerna där.
Antalet utgör taket för hur många elever som kan befinna sig i skolan samtidigt.
För att lösa ekvationen har skolan infört ett schema där de lägre klasserna börjar sin skoldag på morgonen, medan eleverna i de högre klasserna kommer senare.
Det finns också ett rullande schema där de högre klasserna turas om att ha undervisning på distans.
Samma system har införts över hela landet, utom i områden som ligger så nära fronten att all skolgång måste arrangeras på distans.
I de ockuperade områdena tvingar Ryssland skolorna att följa den ryska läroplanen.
Psykolog på plats i skyddsrummet
Inna Hontar understryker att eleverna måste känna sig trygga i skolan.
Eleverna har bland annat tillgång till en skolpsykolog – som har sin mottagning i skyddsrummet.
– Vi förstår att kriget skapar stress för eleverna, det är konstanta flyglarm, och vi försöker hjälpa både barnen och de vuxna i skyddsrummet.
Tymur går i elfte klass i skola 240. När kriget bröt ut flydde hans familj till en by 20 kilometer utanför Kiev.
– Vi stannade där i två veckor, men det låg nära Butja och Hostemel och de var, som ni säkert vet, krigsområden. Vi hörde ljudet av explosioner och bombardemang.
Familjen beslutade därför att flytta vidare till Lviv i västra Ukraina där de stannade i kring fyra månader.
– När vi senare såg bilderna från Butja förstod vi att det här beslutet räddade oss.
Efter att de ryska styrkorna tvingats retirera från Kievs utkanter återvände familjen till sitt hem i Kiev.
Under hela den här tiden hade Tymur tillgång till distansundervisning med sin klass från Kiev. Det här gav också ett starkt emotionellt stöd.
– Mina lärare var hela tiden med oss, och mina klasskamrater också. Vi hjälpte varandra att handskas med situationen.
Anastasia: ”Jag saknade mina lärare”
Anastasia, 16, återvände till Kiev från Polen i somras. Hon säger att det känns bra att vara tillbaka med sina klasskamrater och lärare.
– Naturligtvis känner jag mig trygg. Jag saknade verkligen mina vänner och min familj. Naturligtvis saknade jag mina lärare, jag har känt dem i elva år.
Hon känner sig tacksam för det stöd hon fått av sina lärare.
– De ville att vi skulle må bra. Det handlar inte om utbildning eller inlärning utan om människor och känslor.
Sofia flyttade till Kiev för att gå i skola
Närmare 4 miljoner ukrainare är interna flyktingar.
En del av dem har flytt från ockuperade områden och andra har tvingats söka sig till tryggare områden från de hårt bombade städerna och byarna närmare fronten.
En av dem är Sofia som flyttat till Kiev från Mykolajivregionen i södra Ukraina.
– Det har hjälpt mig psykiskt. I min by hade inte så många sociala kontakter och jag gick i skola på distans. Här har jag fina klasskamrater som också stöder mig.
Sofia säger att möjligheten att gå i närskola också fört henne närmare målet att utbilda sig till läkare.
Hon är annars också nöjd med livet i Kiev.
– I början var det svårare eftersom jag inte hittade i staden, men nu är det rätt coolt. Jag är i huvudstaden och har tillgång till teatrar och biografer och jag får utbildning.