Rysslands främsta mål är fortfarande att utplåna nationen Ukraina och behärska territoriet. Putins regim är övertygad om att den är på god väg att vinna.
En avgörande kugge i Kremls planer är krigsindustrin där Ryssland nu leder kapplöpningen.
Men uppgifterna om övertaget varierar.
Tomas Malmlöf på Totalförsvarets forskningsinstitut i Stockholm forskar i den ryska krigsindustrin.
– Enligt de siffror jag har ligger den ryska produktionen nu på cirka 5 000 artillerigranater per dag, eller nästan två miljoner om året.
Amerikanska CNN gick den här veckan ut med nyheten att Ryssland producerar hela tre miljoner granater i år och hänvisade till anonyma källor inom Nato.
Samtidigt sackar västländernas hjälp till Ukraina.
USA och Europa kan skicka endast 1,2 miljoner granater årligen till Kiev, uppgav en källa inom den europeiska underrättelsetjänsten för CNN.
Ryssland har också problem
Men också den ryska krigsindustrin tampas med problem.
Det ryska försvarsministeriet bedömer att industrin måste kunna tillverka så mycket som 5,6 miljoner artillerigranater per år för att armén ska kunna göra betydande territoriella vinster i Ukraina.
Det här skriver forskare vid den brittiska tankesmedjan RUSI (Royal United Services Institute) i en rapport.
Men den ryska krigsindustrins svar på arméns krav sätter svagheterna i blixtbelysning: Vi har kapacitet att tillverka endast 2,1 miljoner granater i år.
Brist på granater
Enligt uppgifter från Nato skjuter Ryssland för närvarande 10 000 artillerigranater om dagen, jämfört med bara 2 000 per dag från den ukrainska sidan.
– Men också Ryssland har dragit ner på takten om man jämför med det första krigsåret.
Trots allt tvingas Moskva ta hänsyn till att lagren av ammunition inte är oändliga.
Dessutom är en stor del av granaterna som ligger i lager i så pass dåligt tillstånd att de inte kan användas.
Därför tvingas också Ryssland försöka köpa granater från de få länder som är beredda att sälja. Hittills har man skrivit kontrakt med Nordkorea, Belarus och Iran.
Särskilt Nordkoreas roll är avgörande. Enligt olika uppgifter har Nordkorea lovat sälja mellan en och tre miljoner granater till Moskva.
Fakta en bristvara
De stora skillnaderna i uppgifterna om den ryska krigsindustrin beror på att tillgången till fakta mörkas.
Malmlöf kommer ihåg de tider när ryska företag inom försvarsindustrin publicerade detaljerade årsredovisningar.
– Numera har fler och fler företag fått lov att inte lämna öppna redovisningar. Det blir svårare och svårare att kontrollera de ryska uppgifterna.
Det ingår i den ryska strategiska kommunikationen om kriget att överdriva vad man faktiskt klarar av
Tomas Malmlöf
Också myndigheterna har slutat att publicera exakta siffror. Enligt Malmlöf vill Moskva dramatisera sin potential.
– Det ingår i den ryska strategiska kommunikationen om kriget att överdriva vad man faktiskt klarar av.
– En annan sak som är problematisk med tanke på den offentliga statistiken är att underleverantörerna till försvarsindustrin inte visar upp samma ökning som de borde ifall alla siffror skulle stämma.
Fabrikerna behöver folk
En fråga som många har ställt sig de senaste månaderna är: Hur stark och effektiv är den ryska krigsindustrin?
– Vad som talar för att man trots allt ökat produktionen är ju att anfallskriget fortsätter med en tämligen oförminskad intensitet.
Den ryska försvarsindustrin består av runt 1 300 företag med sammanlagt två miljoner anställda.
Det senaste året har man ökat både antalet anställda och arbetsskift. Många fabriker jobbar dygnet runt.
Men att pressa personalen till det yttersta håller inte i längden.
Samtidigt råder det stor brist på arbetskraft, betonar Malmlöf.
– Omkring 400 000 personer med rätt utbildning saknas, från forskare till kvalificerade verkstadsarbetare.
Begagnade stridsvagnar
Frågar man den ryska ledningen går allt på räls.
Försvarsminister Sergej Sjojgu har lovat att landet kommer tillverka tre gånger fler stridsvagnar mycket snart.
Enligt hans ministerium kunde industrin leverera cirka 1 500 stridsvagnar i fjol.
Många stridsvagnar är begagnade som har renoverats – det handlar inte om nyproduktion
Tomas Malmlöf
Men trots den ökade produktionen står Ryssland inför betydande begränsningar. Och stridsvagnarna är en del av problemet.
– Siffran 1 500 kan mycket väl stämma. Men många vagnar är begagnade som har renoverats. Det handlar inte om nyproduktion.
Enligt brittiska uppgifter är cirka 80 procent av stridsvagnarna och andra bepansrade stridsfordon begagnade som satts på krigsfot.
Enligt samma rapport kan Ryssland upprätthålla en jämn produktion det här året, men nästa år krävs det större reparationer av vagnarna och år 2026 står lagret tomt.
Sanktioner stoppar inte robotar
Den ryska produktionen av robotar har ökat.
Enligt CNN:s källor i Nato producerar Ryssland 115–130 långdistansrobotar varje månad.
Men anfallskriget kräver sitt. Före kriget hade Ryssland ett lager på tusentals långdistansrobotar. I dag är det runt 700.
En annan svaghet är att Ryssland är starkt beroende av utländska komponenter.
Hittills har Ryssland kunnat upprätthålla en jämn tillgång på grund av kryphålen i västländernas sanktioner.
Samtidigt har produktionskostnaderna stigit med 30 procent.
Drönare på löpande band
Precis som Ukraina satsar Ryssland stort på drönare. Som bäst byggs en fabrik i Kazan där sex tusen iranska drönare ska börja tillverkas årligen.
Enligt CNN tillverkar Ryssland redan 300 iranska attackdrönare varje månad.
Tomas Malmlöf betonar att landet satsar stort på självmordsdrönare, men också på en nyhet.
– Under de senaste månaderna har man kunnat göra om en del flygbomber.
– Nu förser man dem med vingar och gör dem styrbara, vilket innebär att man kan släppa dem redan långt inne på rysk-kontrollerat territorium, men så att de ändå slår ner vid fronten.
Läget till Rysslands fördel under hela året
Den brittiska rapportens slutsats är att den ryska industriproduktionen ger de ryska väpnade styrkorna en materiell fördel gentemot Ukraina under hela det här året.
Ryssland kan uppnå sina mål om västländerna inte skickar tillräckligt med vapenhjälp till Ukraina.
CNN:s källor inom västerländsk underrättelsetjänst betonar att den ryska krigsindustrins resultat inte är tillräckliga för att möta arméns behov. Därför förväntar man sig inte att Ryssland gör stora framsteg på slagfältet på kort sikt.
Tomas Malmlöf betonar att Rysslands intensiva användning av ammunition inte är hållbar.
– Putin tror kanske att han kan vinna genom ett utnötningskrig. En strategi som endast leder till en pyrrhusseger, en seger med stora egna förluster, från vilken Ryssland skulle tvingas återhämta sig och återställa sin förkrigstida kapacitet under de kommande fem till tio åren – eller längre.