Mr Bates vs. The Post Office är baserad på verkliga händelser och personer och är en skakande skildring av ett av de största justitiemorden i Storbritannien.
Det hela börjar år 1999 då det statsägda brittiska postverket inför ett nytt, dyrt Horizon-datasystem för att redovisa försäljningen.
Ganska snart upptäcker många postombud märkliga förluster då de använder datasystemet och försöker påtala att det antagligen finns buggar i systemet.
Men Postverket vägrar lyssna och beskyller istället postombuden runtom i landet för att ha stulit eller försnillat pengar. Det går så långt att man åtalar över 700 postombud.
En del av dem får fängelsestraff, många tvingas ta enorma lån för att betala tillbaka tusentals pund, pengar som de hela tiden säger att de aldrig har tagit. Åtalen inte bara ruinerar utan förstör många människors liv.
Huvudpersonen i serien är postombudet Alan Bates (Toby Jones) som vägrar tro på Postverkets beskyllningar. Istället kontaktar han andra postombud och försöker överklaga – det visar sig bli en lång och besvärlig juridisk kamp.
Chockvåg genom landet
När den fyra-delade serien hade premiär i Storbritannien just efter nyår gav den upphov till något som kunde beskrivas som en chockvåg.
Folk blev både upprörda och arga över att det här hade hade kunnat ske.
Drama kan nå människor på ett helt annat sätt än andra medieformer
James Strong
Seriens genomslag var så stort att det inte tog många dagar innan premiärminister Rishi Sunak uttalade sig och kallade postskandalen för ett justitiemord. Han lovade en ny lagstiftning som ska se till att de som dömts ska benådas och få kompensation.
Paula Vennells som var verkställande direktör för Postverket i Storbritannien då skandalen skedde tvingades också lämna tillbaka sin imperieorden (CBE).
Dramats makt
Då jag får en distansintervju med regissören James Strong i London är det tydligt att han blivit lite överrumplad av den enorma uppmärksamhet serien fått.
– Jag hade aldrig kunnat tro att serien skulle ha den här effekten, säger han. Plötsligt talade alla om serien och skandalen, den var på varje tidningsomslag, i varje nyhetssändning, i varje talkshow.
Till och med teamet bakom filmen var osäkra på vilket genomslag serien skulle ha. Strong berättar att Patrick Spence, en av producenterna, kvällen innan premiären skickade ut ett mail till filmteamet och skrev att alla skulle vara stolta över det arbete de gjort.
Att de inte skulle vara besvikna ifall serien inte fick så många tittare. Det fanns så många andra stora dramaserier och shower som de så att säga ”tävlade” mot.
– Men det som hände var att publiken fann den här serien direkt, säger Strong.
Det som också är intressant är att media har rapporterat om den här skandalen och rättsprocessen många gånger under årens lopp, det har gjorts nyhetsdokumentärer, en podcast och skrivits en bok.
Men Strong erkänner att inte heller han kände till det hela särskilt väl.
– Visst, jag hade hört talas om det här i nyheterna, men jag kan skamset erkänna att jag ändå inte förstått det hela.
– Men jag behövde bara läsa ungefär två sidor av manusförfattaren Gwyneth Hughes utmärkta manus så var jag helt tagen. Det här är en fantastiskt men också hemsk berättelse.
Så hur kommer det sig att det var just ett drama som gjorde att den stora allmänheten fick upp ögonen.
– Ja, där har du kraften i ett bra drama, säger Strong. Drama kan nå människor på ett helt annat sätt än andra medieformer.
– Via ett drama kan du komma åt en emotionell sanning på ett helt annat sätt än nyheter eller dokumentärer. Du kan skapa en direkt emotionell kontakt och få åskådaren att ställa sig frågan – tänk om det här hände mig?
Det som också fascinerade honom var att det här är en berättelse som ännu inte fått ett slut.
– Då jag tidigare regisserat serier eller filmer baserade på verkliga händelser har de alla haft ett tydligt avslut, vi har så att säga kunnat se tillbaka på det som skett. Men den här postskandalen har ännu inte fått ett riktigt avslut.
– Här hjälpte det ändå att Gwyneth Hughes hade gjort ett fantastiskt jobb med att välja ut vilka personers berättelser vi följer i serien.
– Min uppgift var att berätta deras historia så ärligt och verkningsfullt som möjligt för att förhoppningsvis väcka folks medvetande om det som skett.
Nordisk inspiration
James Strong har en lång karriär inom brittiskt tv-drama och har tidigare varit med och regisserat serier som bland annat Downton Abbey, Vigil, Doctor Who och Broadchurch.
Under intervjun berättar han att många nordiska serier har haft stor betydelse för honom och nämner speciellt kriminalserierna Brottet och Bron.
Det är alltid skådespeleriet som står i fokus och rollkaraktärerna känns som riktiga människor
James Strong
Det är speciellt förmågan att fokusera på den emotionella effekten av ett brott som Strong gillar. Att man inte enbart skildrar hur poliser och detektiver löser ett brott utan också den emotionella sidan, hur personerna reagerar då de åker hem från jobbet.
Eller att man inte behöver ha ett mord i varje avsnitt utan istället ett brott som man löser under en säsong och syftar på Brottet.
– Det finns också en slags skandinavisk estetik, hur man filmar och hur man använder naturligt ljus och gör en realistisk skildring samtidigt som det också är vackert.
– Sedan är det alltid skådespeleriet som står i fokus och rollkaraktärerna känns som riktiga människor. De är inte som pappfigurer eller vackra filmstjärnor utan känns realistiska och äkta.
– Som filmskapare försöker jag alltid skapa en värld som du som åskådare kan tro på. Jag vill alltid få åskådaren att förstå rollkaraktärernas situation, hur det skulle kännas om det här var något som hände dig.
Mr Bates vs the Post Office visas på streamingtjänsten BritBox och på MTV Katsomo+.