Israels tremanna krigskabinett, det vill säga premiärminister Benjamin Netanyahu, försvarsminister Yoav Gallant och oppositionsledaren Benny Gantz, verkar ännu inte ha fattat några beslut om hur Israel ska svara på Irans attack, åtminstone inte formellt.
Israels närmaste allierade USA har manat den israeliska regeringen till återhållsamhet, trots att amerikanerna har varit noga med att starkt fördöma attacken där Iran angrep Israel med över 300 robotar och drönare under helgen. Angreppet var ett svar på Israels attack mot Irans konsulat i Damaskus.
Den israeliska militärens överbefälhavare Herzi Halevi meddelade ändå under måndagskvällen att Israel kommer att svara på attacken.
Halevi sa alltså inget om en eventuell tidpunkt eller vad svaret skulle bestå av. Och till syvende och sist är beslutet upp till krigskabinettet.
Det finns helt enkelt olika uppfattningar om vad Israel borde göra och om hurdana risker man är beredd att ta. Risken är att en israelisk hämnd utlöser en ännu värre våldsspiral som drar in hela regionen i ett nytt blodigt krig.
Utökade sanktioner – men mot vad?
Israels utrikesminister Israel Katz utesluter inte ett militärt svar, men uppmanar 32 länder att utöka sanktionerna mot Irans kärnenergiprogram och att terrorstämpla Irans revolutionsgarde efter attacken.
– Vid sidan om ett militärt svar på drönar- och robotattacken leder jag en diplomatisk attack mot Iran, säger han.
Enligt Storbritanniens premiärminister Rishi Sunak arbetar G7-länderna, alltså världens sju största industrialiserade ekonomier, på ett paket bestående av ”koordinerade åtgärder” mot Iran.
Ett diplomatiskt svar i form av just sanktioner skulle knappast trappa upp läget i regionen. Men i praktiken har USA och EU redan tidigare infört omfattande sanktioner mot Iran i form av ett vapenembargo och ett näst intill totalt handelsembargo.
Det är alltså inte så lätt som att ”bara införa fler sanktioner”.
Kärnenergiavtalet spökar i bakgrunden
Det finns också en annan orsak: Världen har förändrats. Här måste vi gå nio år tillbaka i historien för att förstå varför.
USA, Europa, Ryssland och Kina lyckades år 2015 lägga band på Irans kärntekniska program – i utbyte mot sanktionslättnader.
USA:s tidigare president Donald Trump återinförde ändå sanktionerna mot Iran år 2018, efter att han drog USA ur nämnda avtal.
Sedan dess har mycket hänt och få ser det som sannolikt att EU, Ryssland, Kina och USA skulle sätta sig vid samma bord igen och enas i fråga om Iran.
Avtalet är mer eller mindre dött och begravet, och Iran har dessutom blivit en viktig partner för Ryssland i kriget mot Ukraina. Ryssland importerar ett stort antal drönare från Iran.
Oljan livsviktig för Iran – men också för USA
USA:s president Joe Biden har hur som helst hållit fast vid samma linje som sin företrädare Trump. Bidenadministrationen har försökt komma åt dem som kringgår sanktionerna, alltså främst företag i Kina och i Förenade Arabemiraten.
Trots de här insatserna exporterar Iran fortfarande olja i nästan lika stor omfattning som före år 2018 då landet exporterade två miljoner fat per dag. Energibolaget Rapidan Energy Group uppskattar att den iranska exporten av råolja ligger på omkring 1,6 till 1,8 miljoner fat om dagen.
Just oljan är det internationellt rätt så isolerade landets livlina, och Bidenadministrationen tros inte vara pigg på några dramatiska nya sanktioner mot den.
Kimberly Donovan som är expert på sanktioner vid Atlantic Council, säger att de oljerelaterade sanktionerna inte har tillämpats strikt under de senaste åren.
– Jag skulle inte förvänta mig att USA skulle skärpa tillämpningen som svar på Irans robot- och drönarattacker mot Israel under helgen, främst på grund av oro för ökningar av oljepriserna.
Relationen med Kina i vågskålen?
Dessutom kunde utökade sanktioner väcka anstöt hos den främsta köparen: Kina.
Amerikanska och kinesiska tjänstemän har arbetat hårt på att reparera relationen mellan länderna efter att USA i fjol sköt ned en misstänkt kinesisk spionballong som flög genom amerikanskt luftrum.
Enligt bedömare köper Kina nästan 90 procent av den råolja som Iran exporterar. Oljan står för ungefär tio procent av Kinas oljeimport.
– Om man verkligen vill gå åt Irans oljeexport måste man vidta märkbara åtgärder mot Kina, säger en källa bekant med ärendet till nyhetsbyrån Reuters.
Men något kommer USA sannolikt att vara tvunget att göra i hopp om att dämpa Israels reaktion, kanske för att rentav förhindra ett militärt svar.
– Jag väntar mig någon form av gest i riktningen ekonomiska konsekvenser, men jag väntar mig inte att Vita huset – nu eller i framtiden – kommer att kunna vrida av oljekranen helt, säger Jon Alterman som är Mellanösternanalytiker vid tankesmedjan Center for Strategic and International Studies.
Om Kina inte köper olja från Iran finns det trots allt andra alternativ nära till hands: Ryssland. Och inte heller det är önskvärt ur amerikanskt perspektiv.
Pressen ökar i USA som är mitt i valåret
Donovan betonar att olje- och bränslepriserna är kritiska under det pågående valåret i USA.
Den politiska pressen särskilt från Republikanerna ökar hela tiden. Representanthusets republikanska ledamöter menar att president Joe Biden har misslyckats i sin politik mot Iran, och de vill därför behandla ett flertal lagförslag om att skärpa sanktionerna.
Israels närmaste allierade USA står därför inför ett slags moment 22 – en paradox.
Hur ska man svara på dylika attacker utan att trappa upp de regionala spänningarna, på ett sätt som inte får oljepriserna att skjuta i höjden och förargar Kina?