Start

Utopistiskt för många att äta på Michelinkrog: ”Du tittar på priserna och väljer en hamburgerrestaurang”

Finländsk matkultur får beröm av matälskare, men marknadsföringen sköts sämre än i de övriga nordiska länderna, trots att vi utgör en nordlig knutpunkt mellan öst och väst.

Fyra personer sitter vid ett bord på Senatstorget i Helsingfors.
Kockeleverna Tiia Karnaattu, Sera Savolainen, Harri Dammert och Antti Huuki (t.h) följde med när de nordiska Michelinstjärnorna delades ut. Bild: Pia Catarina Johansson / Yle

Det var strålande solsken och sommarhetta när Michelinstjärnor på måndagen delades ut till de bästa och mest prisvärda restaurangerna i Norden.

Den högtidliga ceremonin i Helsingfors skedde inomhus i Savoyteatern med stjärnkockar och representanter för Michelinguiden på plats.

Men på Senatstorget samlades några tiotal intresserade för att följa festligheterna på en jättelik videoskärm, sittande på träbänkar.

Fyra blivande kockar från restaurangskolan Perho svalkade sig med varsitt stop öl i väntan på att de berömda stjärnorna skulle delas ut.

Matkultur på hög nivå intresserar å det blivande yrkets vägnar, men privat är det ovanligt att äta på en restaurang som fått Michelinstjärnor. Det säger Harri Dammert, en av kockeleverna.

– Allt har blivit dyrare och som studerande har jag inte riktigt råd att äta på en Michelinkrog. För många är det utopistiskt att tänka att man far till exempel till Savoy eller liknande på middag. Man kollar på priset och väljer den där hamburgerrestaurangen i stället.

Blivande kollegan Tiia Karnaattu tycker att publikevenemanget på Senatstorget känns avskalat och tråkigt. Hon menar att arrangemangen avspeglar attityderna gentemot restaurangbranschen.

– Vi kommer lite på efterkälken jämfört med andra nordiska länder när det gäller gastronomi och matkultur. Det syns också i det här evenemanget att man inte uppskattar branschen lika mycket som på annat håll.

Alla känner till pizza och pasta

De fyra studiekamraterna är överens om att det finns mycket i den finländska matkulturen att vara stolt över.

– Senast i går plockade jag vilda örter i närskogen. Vi har ju skogarna fulla av otroligt fin föda som vi kunde utnyttja mera. Visst använder vi oss av fina råvaror men vi är dåliga på att marknadsföra det utomlands, säger Dammert.

Antti Huuki nämner ett konkret exempel.

– Om du säger att du ska resa till Italien så frågar man genast om du ska äta mycket pizza och pasta. Om du far till Finland så är det ingen som undrar om du ska äta en kanelbulle till exempel. Ingen känner till sånt om Finland och vi borde föra fram vår mat mera.

Sera Savolainen hoppas för sin del att man skulle ge restaurangerna mer synlighet och möjlighet att glänsa. Presidentens självständighetsmottagning kunde vara ett fint tillfälle, menar hon.

– Varför ska det vara buffébord? Kan man inte låta de bästa restaurangerna i landet servera sin mat och sina visioner på slottet och få synlighet den vägen, frågar Savolainen.

Femton minuter från blåbär

Opri Laamanen och Sini Garam är på plats vid jätteskärmen på Senatstorget i god tid. De är branschfolk, eftersom bägge är lärare i bland annat matresor vid yrkeshögskolan Haaga-Helia.

Två glada kvinnor sitter på bänk på Senatstorget i Helsingfors.
Opri Laamanen och Sini Garam önskar att finländsk matkultur kunde få mer erkännande. Bild: Pia Catarina Johansson / Yle

Garam är dessutom med i ett projekt som bjuder utländska matjournalister på kulinariska upplevelser i Finland.

Hon är van att berätta om det unika i finländsk matkultur.

– I Helsingfors kan du på 15 minuter ta dig till ett ställe där du kan plocka blåbär. Det är otroligt och jag vågar påstå att det inte är många huvudstäder i världen som kan bjuda på motsvarande.

I fjol var Garam i Åbo när de nordiska Michelinstjärnorna offentliggjordes där. Enligt henne undrade matexperter från Michelin varför Finland inte för mera väsen om sig som ett intressant matland.

– Vi har ett så speciellt läge i knutpunkten mellan norr, öst och väst. Den här ena matkännaren sa till mig att om Danmark skulle ha ligga här geografiskt så skulle de ha gjort sig till matmeckat i Europa, skrattar Garam.

Opri Laamanen har först svårt att nämna någon kulinarisk delikatess som är specifik för Helsingfors. Det kanske är symptomatiskt för matkulturen här, menar hon.

Men till slut kommer Laamanen på exempel i flytande form.

– De små bryggerierna och kafferosterierna som finns i Helsingfors är ju kända i hela landet.

Leende kvinna i solglasögon vid Senatstorget i Helsingfors.
Tuire Luukkanen gillar att äta på restaurang, särskilt i Tallinn. Bild: Pia Catarina Johansson / Yle

Tuire Luukkanen från Esbo är van att äta ute. Hon säger att det finns många fina restauranger i Tallinn som inte är dyra.

Luukkanens recept för att lyfta matkulturen i Finland handlar om att välja annorlunda när man äter lunch under arbetsdagen.

– Om finländarna skulle äta sina luncher på vardagarna på restauranger som man gör i Stockholm, Oslo och Köpenhamn, så skulle kvaliteten på alla krogar stiga.