För alla är det inte helt självklart vad amatörteater har med världsförbättring att göra, men för Janne Wass är sambandet tydligt.
Under uppväxten i Dalsbruk var han aktiv i Bruksteatern. På och bakom scenen möttes alla från högt uppsatta kommunala tjänstemän och fabrikschefer till arbetare, pensionärer och arbetslösa alkoholister.
När den här brokiga skaran samlades upplevde Janne Wass en sammanhållning som han inte har sett någon annanstans.
– I amatörteatern kan det inte finnas soloåkare, utan verksamheten måste bygga på solidaritet.
I sitt sommarprat berättar Janne Wass hur han fortfarande orkar tro på en bättre värld tack vare åren i Bruksteatern och hur amatörteatern har format honom till den solidaritetskämpe han är i dag.
Det är knappast en slump att osäkerheten i Sverige har ökat i takt med att avgrunden mellan fattiga och rika har öppnat sig som ett Ginnungagap
Janne Wass
Vi lever i dag i en värld som är rikare och mer produktiv än någonsin. Tekniken har tagit över mycket av det manuella arbetet och i teorin kunde vi jobba mindre och använda mer av vår tid till annat som vi tycker är meningsfullt.
– Ändå känns det som att vi jobbar mer för ett samhälle som ger oss allt mindre, säger Janne Wass.
För Janne Wass är det en absurd verklighet att vi i princip har tillräckligt med pengar och resurser på den här planeten för att avskaffa fattigdom och hungersnöd, men inte gör det.
– Den enda orsaken till att vi inte gör det är för att vi har byggt upp en osolidarisk samhällsstruktur som bygger på den här sega myten om att var och en är sin egen lyckas smed.
Ensam är inte starkast
När Janne Wass sneglar västerut ser han ett oroväckande exempel på vad som händer när solidariteten brister på en strukturell nivå. Det svenska folkhemmet har blivit ett minne blott i takt med att inkomstklyftorna har ökat och blivit de bredaste i Europa.
– Det är knappast en slump att osäkerheten i Sverige har ökat i takt med att avgrunden mellan fattiga och rika har öppnat sig som ett Ginnungagap.
(Ginnungagap är i den nordiska mytologin ”den magiska avgrunden”).
Att den nuvarande regeringen i vårt land vill gå i samma fotspår när det kommer till social-, skatte- och arbetsmarknadspolitik får Wass att se bekymrat på framtiden.
– Jag oroar mig för att vi i dag håller på att skapa en ny generation av barn och unga som får en dålig start på livet eftersom solidariteten i samhället brister.
Priset för att må bra
Som ett exempel på något Wass tror kunde bidra till ett mer solidariskt samhälle nämner han basinkomst. Ett förslag som ofta möts med motfrågor som: ”Hur ska vi ha råd med det?”
– Det kostar en del att lyfta en hel befolkning ur fattigdomen, det är sant. Men tänk om vi inte bara skulle räkna kostnaderna utan också ta med i beräkningarna allt det vi sparar när våra medmänniskor mår bra?
Janne Wass tror att basinkomst kunde vara ett sätt att göra samhället lite mer solidariskt, men är basinkomst lösningen på alla problem? Det är en av de frågor han dryftar i sitt sommarprat.
Hur ser du på idén om basinkomst? Berätta och motivera ditt svar i kommentarerna.