Markanvändningen kan låta som ett torrt och abstrakt ord. Men markanvändningen där du bor har stor betydelse för hur du mår, säger forskaren Ruslan Gunko.
Bolaget Fiskars äger mycket skog som de enligt sin egen uppfattning sköter på bästa möjliga sätt. Men invånare i Fiskars bruk tycker skogsbruket är ekologiskt ohållbart. Dialogen mellan parterna är knepig: bolaget säger den är god och livlig. Men invånarna tycker den saknar betydelse eftersom deras ekologiska bekymmer inte tas på allvar.
Skogskonflikten i Fiskars kan beskrivas som en typisk miljökonflikt där mönstret är att stora skogsägare blir föremål för miljöorganisationers eller lokalbefolkningens kritik.
Det handlar om fakta och olika prioriteringar. Det handlar också om många känslor: miljösorg, ekologisk oro, frustration, kanske ilska. Bolaget vill inte erkänna att det har uppstått en konflikt utan tycker de gör allt rätt och har tät kontakt med lokalsamhället.
Konflikterna kan – om man vill – beskrivas med ord som polariserat, hopplöst, oförsonligt, olösbart.
”Det blir konflikt om människor tycker att något går fel med naturen”
Ruslan Gunko på Yrkeshögskolan Novia är en av många forskare som har funderat på liknande fenomen.
Gunko är intresserad av kopplingar mellan miljöns kvalitet och livskvalitet. Han studerar hur markanvändning påverkar livskvaliteten. Skogsbruk är en form av markanvändning. Också miljödemokrati intresserar honom.
– Om människor känner att något inte går rätt till med naturen nära dem, blir det konflikt, säger Gunko.
– Och det är viktigt att komma ihåg att människor inte är dumma, påminner Gunko.
Hur människor uppfattar naturen är en viktig del av individens välbefinnande men också av samhällets välbefinnande. Företaget kan därför inte ignorera problemet, säger Gunko.
Han har studerat de här frågorna i Raseborg. Det är med andra ord inte enbart ett fenomen som är känt från någon annan del av världen.
Ruslan Gunko poängterar att han inte studerar skogskonflikten i Fiskars utan kommenterar den på ett allmänt plan utgående från uppgifter han fått av Yle Västnyland.
Vad tror Ruslan Gunko kommer att hända i Fiskars? Invånarna säger att situationen varit svår redan i flera år. Kommer konflikten att fortsätta eller går den om?
– Jag har dåliga nyheter till företag som tänker att sådana här konflikter går över av sig själva. När konflikten handlar om naturen, är det inte så.
Förr i världen löstes konflikter av det här slaget på ett annat sätt. Den som hade makt tog besluten. Men kraftlösningarnas tid är förbi.
– Om vi levde på 1960- eller -70-talet, kunde lösningen komma från företaget som juridiskt äger skogen och lösningen skulle vara snabb och traditionell. Men nu lever vi på 2020-talet, säger Gunko.
– Det kan låta hårt att säga så här men det finns inga lätta lösningar nu.
Det krävs samarbete och att man genuint lyssnar på varandra. Och det kräver kompromisser av båda parterna.
Han tror att företaget kan behöva tänka mera på hurdana uppfattningar Fiskarsborna har om skogen och skogsbruket. Samma gäller för invånarna.
– Människorna måste förstå att bolaget inte kan göra allt. Bolaget å sin sida måste förstå att människorna inte bara kan vara tysta. De behöver jobba tillsammans.
Han vill inte gå in på hurdana kompromisser som kan krävas men säger att det handlar om riktiga eftergifter. Kosmetiska förändringar räcker inte.
Naturen är en part i konflikten
Konflikten om Fiskarskoncernens skogsbruk är en konflikt om naturen men den tar sig i uttryck mellan människor: bolagets människor och brukets invånare.
Problemet blir inte lättare av det faktum att naturen är en central part i konflikten.
– Vi kan inte glömma att vi har en biodiversitetskonflikt i Finland och i hela Europa, hela världen, konstaterar miljöforskaren Ruslan Gunko.
Företag i hela världen möter i dag konflikter kopplade till biodiversitetskrisen, den tilltagande förlusten av naturens mångfald. Det är viktigt att de satsar på hållbarhet.
– Men att bara vara hållbar på papper är inte rätt väg att gå.
Han upprepar att det inte finns några ideala lösningar.
Ruslan Gunko berättar om hur företagen för 50–60 år sedan glömde bort naturen. Den tog stor skada av det som företagen gjorde, till exempel när fabriker släppte ut avloppsvatten i sjöar och skorstenarna spottade ut orenade utsläpp i luften.
Naturskyddarna ska inte göra samma misstag nu, tycker Gunko. De kan till exempel inte kräva att alla industrier stänger helt och hållet.
Men så återkommer han till verkligheten i dag. Det är inte utan orsak som det talas om diversitets- och klimatkrisen, säger Ruslan Gunko. Enligt honom är det viktiga just nu ändå inte att prata: vi måste göra något. Och då krävs det att vi jobbar tillsammans.
– Vi har bara en planet. Så vi måste samarbeta om vi vill att våra barn och barnbarn ska kunna bo här, säger Ruslan Gunko.