Det var den 8 juni som flocken rymde från en gård i Pockar.
– Man tror det var ett vilddjur eller något sådant som gjorde att de blev skrämda och for igenom staketet, säger Patrick Nyholm som är kårchef för Wessö FBK.
De var med och hjälpte till i letandet, tillsammans med Lappträsk halvordinarie brandkår och bybor.
– Många bybor ställde upp och de är ju förstås skickliga, i Lappträsk finns det fortfarande många som har djur hemma, säger Nyholm.
En stor del av djuren hittades ganska snabbt, men en liten del blev kvar ute i skog och mark. Ju färre de blev, desto svårare var de också att hitta.
– De var ganska vigulanta på fötterna, de här kvigorna. De var utspridda på ett jättestort område, det var cirka 15 kilometer mellan de olika ställena där man fick fast djuren, säger Nyholm.
Djuren som rymde är unga och har spring i benen. Kviga är benämningen på ett nötkreatur som är ett år eller äldre, men som ännu inte kalvat. Efter kalvningen blir kvigan en ko.
Sövningspilar, som på film
Wessö FBK är specialiserade på att använda drönare och var flera gånger ute och letade efter korna med sina flygande kameror. De var till stor hjälp i att lokalisera korna, och i att kunna kryssa av de områdena där de åtminstone inte höll till.
Den sista kvigan var svår att få med sig hem till gården. Den hade hunnit vara borta så länge att den inte gav sig fast frivilligt.
Kvigan hade bosatt sig i ett stort skogsområde omgivet av öppna fält. Om kvällarna kom den ut ur skogen, och då brukade kvigans ägare gå dit med ett foderämbar och försöka locka den till sig.
– Den kom nära men de kunde ganska snabbt konstatera att det bara fanns två möjligheter, att söva den eller att avliva den, säger Nyholm.
Så på måndagskvällen var det dags. Klockan tio på kvällen hade man bestämt träff med en djurläkare. Som väntat kom kon ut ur skogen när det började skymma.
– Det var som på tv, sövningspilar som sköts med ett koldioxidvapen, berättar Nyholm.
Kvigan sövdes, men ett sådant stort djur dimper inte ner på en gång.
– De kan röra på sig i mellan två till fem minuter efter att de fått i sig sövningsmedlet. Vår uppgift efter skottet var att hålla kontakten med kvigan när den sprang vidare, berättar Nyholm.
Efter en stund lade sig kvigan ner och somnade.
– Allt gick lugnt och bra till, säger Nyholm.
Pulkafärd hemåt
Veterinären var den första på plats hos djuret och kollade så allt var bra. Kvigan lades på en älgpulka som drogs ut ur skogen.
– Man brukar använda en sådan i älgjakten för att dra ut kropparna av älgarna men nu var det då en levande kviga vi hade på den. Den kom lyckligt tillbaka till ladugården, säger Nyholm.
Alla de förrymda djuren klarade sig alltså tillbaka hem utan några större men. Nyholm berättar att ägaren hörde av sig till honom på tisdagsmorgonen och berättade att även den sista kvigan mådde bra.
– Den verkade trött men den åt och drack och gjorde sina bestyr, det är väl det kvigor gör.