Behandlingen av den så kallade avvisningslagen har varit vårens och sommarens stora politiska tema i Finland.
Undantagslagen, som gör det möjligt att stoppa asylsökande vid gränsen, godkändes slutligen i brådskande ordning med rösterna 167 mot 31.
Debatten kring lagen som trädde i kraft den 22 juli är ändå långt ifrån över.
”Snävar in den politiska debatten”
Professorn i Nordenstudier vid Helsingfors universitet Johan Strang anser att behandlingen av lagen lämnar mycket i övrigt att önska.
– Diskussionen har varit rätt så driven av juridiska frågor. Det handlar väldigt mycket om huruvida lagen följer eller strider mot grundlagen. Jag tycker att den typen av grundlagsargument snävar in den politiska debatten, säger Strang.
Enligt Strang, som först publicerade sin kritik i en krönika i HBL, borde den juridiska expertisen inte ges företräde i en viktig debatt där också andra röster behöver höras.
Han varnar för att en debatt som domineras av juridisk expertis kan kännas främmande för allmänheten och riskera att underblåsa populism.
Moralen juridifieras
Strang anser att fokuset på grundlagsenligheten bidrar till att avgränsa en debatt som egentligen handlar om politik och moral.
Han menar att den moraliska diskussionen borde få större utrymme.
– Vi har kanske börjat blanda ihop politik och juridik lite väl mycket i och med att man så lätt tar till grundlagsargumentet. Jag ser inte det som ändamålsenligt.
Juridifieringen av samhällsdebatten leder enligt Strang också lätt till en polarisering där debattörerna tävlar om att vara ”den objektiva rättens apostlar” i stället för att föra en diskussion där bägge sidor kan ha rätt.
– Nu strider vi om huruvida grundlagen säger det ena eller det andra och då är det väldigt svårt att nå en kompromiss.
Grundlagsreform ligger bakom
Att juridiken fått en så betydande roll förklaras enligt Strang bland annat av den senaste reformen av grundlagen från år 2000 som var betydligt mer detaljerat till exempel beträffande individens rättigheter.
Det här är i sin tur bidragit till att politisera riksdagens grundlagsutskott, som i sista hand avgör om regeringspropositionerna är förenliga med grundlagen.
– I dag verkar det som om var och varannan sak kommer till grundlagsutskottet. Samtidigt kräver olika partigrupper disciplin av sina representanter i utskottet, vilket fullständigt går emot tanken om att grundlagsutskottet ska vara oberoende.
Laglighetsprincipen har långa anor
Uppfattningen om att lagen – och i synnerhet grundlagen – är något att värna om går ändå längre tillbaka än den senaste grundlagsreformen, påminner Strang.
Dagens debatt bär ekon av 1800-talet, då Finland försvarade sin autonomi i förhållande till Ryssland genom att hänvisa till de egna lagarna från den svenska tiden.
En motsvarande diskussion förs inte i de andra nordiska länderna.
– Det är väldigt sällan man i dansk eller svensk politisk debatt hör en politiker hänvisa till grundlagen.
”Man ger alltid politik företräde framför lag i Sverige och Danmark”
Det här betyder inte att Sverige och Danmark skulle sakna omtvistade frågor som behandlats ingående.
Strang lyfter fram förslaget att avvisa fångar i Danmark till en öde ö samt initiativet om att konfiskera asylsökandes smycken då de kommer till landet.
Den danska diskussionen handlade ändå mer om politik och moral än om förslaget var förenligt med grundlagen eller EU-rätten.
– Man ger alltid politik företräde framför lag i Sverige och Danmark, men i Finland verkar det vara tvärtom. I Skandinavien har rätten oftare setts som ett verktyg för att få igenom politiska mål, säger Strang.
”En omänsklig lag”
Förberedelserna för att ta i bruk den nya gränslagen har inletts omgående efter att lagen fastställdes.
I mitten av juli uppgav Gränsbevakningsväsendet att man börjat utbilda närmare 2 000 gränsbevakare i vad lagen kommer att innebära i praktiken.
Gränsbevakningen har också hyrt baracker där intervjuer med asylsökande kan genomföras.
Johan Strang anser att gränslagen är ett misshugg.
– Den är omoralisk och inhuman. Lagen sätter alldeles för mycket press på enskilda gränsvakter. Vi använder flyktingar som spelbrickor precis som Putins Ryssland.
Enligt Strang är det finska samhället robust nog för att kunna hantera hybridhot på andra sätt.
Han påminner om att utmaningarna vid gränsen inte är Finlands ensak utan en fråga där EU-länderna har möjlighet att samarbeta.