Albanienmodellen skiljer sig klart från den omstridda så kallade Rwandaplanen och har större chanser att lyckas.
Så säger Annika Sandlund, nordisk och baltisk chef för FN:s flyktingorgan UNHCR.
Hon hänvisar till den kontroversiella brittiska planen som skulle ha överfört hela ansvaret för asylhanteringen till Rwanda.
Efter att Storbritanniens nya regering förkastade Rwandaplanen riktas blickarna nu mot Italien, som utlokaliserar sin asylprocess till Albanien.
Är då Albanienmodellen framtiden för EU:s asylprocesser?
Italienskt nytänk
Rwanda- och Albanienmodellerna kan verka likadana, men det finns stora skillnader.
Sandlund betonar att Italien inte försöker lämpa över allt ansvar på grannlandet, utan förbinder sig att fullgöra sin plikt.
Avtalet är enligt henne också bättre än den finska avvisningslagen som helt stänger gränserna för asylsökande.
Italiens och EU:s lagstiftning ska tillämpas i de albanska asylförläggningarna och asylsökande skyddas av europeiska människorättskonventionen.
Italien ska till skillnad från i Rwandaplanen fortsättningsvis hantera behandlingen av asylansökningarna och bevilja skydd åt dem som fått positivt asylbesked.
Enligt Sandlund har Albanien erfarenhet av att ta emot migranter för kortare perioder, till exempel afghaner som flydde sitt hemland då talibanerna tog över makten.
Prislappen: 670 miljoner
Det femåriga samarbetsprojektet har stött på olika hinder. Förflyttningen av migranter till Albanien borde ha kommit igång i augusti efter att ha skjutits upp i maj, men problemen verkar fortsätta.
Den nybyggda asylförläggningen i hamnstaden Shëngjin öppnade officiellt den första augusti, men välkomnar migranter först då asylcentret i Gjadër står klart.
Italiens statssekreterare Alfredo Mantovano talar om flera veckors förseningar.
Kostnaderna har stigit och uppgår nu till åtminstone 670 miljoner euro. Enligt Italiens premiärminister Giorgia Meloni skulle kostnaderna vara de samma om asylprocessen sköttes i Italien.
Minska drunkningsolyckorna
Färden från Afrika mot Italien anses vara den dödligaste migrationsrutten i världen.
Över 17 000 personer har mist livet eller försvunnit då de har försökt korsa centrala Medelhavet. Totalt har över 30 000 migranter mött samma öde på Medelhavet sedan 2014.
Meloni hoppas att Albanienmodellen avskräcker migranter från att påbörja den farliga färden, och därmed får bukt på människosmugglingen och drunkningsolyckorna.
Riccardo Magi från oppositionspartiet +Europa menar ändå att regeringen bara vill ge sken av att den håller migranter borta.
– Ingen som har riskerat sitt liv för att ta sig över till Italien kommer att avskräckas.
UNHRC har tidigare konstaterat att den avskräckande effekten har motbevisats, men Sandlund hoppas ändå att de farliga resorna minskar och att nya rutter öppnas för flyktingar.
Automatisk frihetsberövning och brist på insyn?
Italien säger sig respektera internationella avtal men kritikerna, som talar om Italiens Guantánamo med hänvisning till USA:s notoriska fångläger, menar att asylsökandena riskerar att utsättas för allvarliga människorättskränkningar.
Amnesty International varnar till exempel för automatisk och förlängd frihetsberövning.
Italien ska ha planerat asylförhören, rättshjälpen och tolkningen via distanslösningar, vilket väcker oro om en orättvis process utan tillräckligt juridiskt stöd eller rättsprövning.
Mer samarbete behövs
UNHCR ska övervaka processen för att garantera att asylsökandenas rättigheter respekteras, säger Sandlund.
UNHCR ser i regel positivt på att européerna ökar samarbetet utanför kontinentens gränser, då det behövs mer stöd för att kunna ta hand om flyktingarna så nära sitt hemland som möjligt.
Faktum är att 76 procent av alla flyktingar befinner sig på det södra halvklotet och i Asien.
Målet är inte att bryta mot lagen eller att göra livet så svårt som möjligt för flyktingar och asylsökande. Målet är att försöka fördela ansvaret
Annika Sandlund, nordisk och baltisk chef för FN:s flyktingorgan UNHCR
Sandlund är mest oroad för att Albanien-planen blir ineffektiv, då asylhanteringen inte alltid har fungerat i Italien heller.
– Det finns en press på att gå igenom så många asylansökningar så snabbt som möjligt. Så att vi har minsta möjliga antal människor som sitter i en ”limbosituation” och väntar på besked utan att veta vad som kommer att hända härnäst.
Vem är sårbar?
Bara migranter från de 21 länder som anses säkra och som Italien har ett återsändningsavtal med skickas till Albanien.
Så vill Italien göra avvisningsprocess för de migranter som inte beviljas asyl smidigare.
Människorättsorganisationer ifrågasätter detta. Länder som i princip är trygga ä inte det för alla migranter, enligt Human Rights Watch.
Avtalet kommer inte heller att gälla barn, kvinnor och andra sårbara asylsökande.
Skeptikerna menar ändå att myndigheterna inte kan göra en sårbarhetsbedömning på öppet hav.
Inte enbart fysiska faktorer måste beaktas, utan också mindre påtagliga indikatorer: sexuell identitet, mental ohälsa och politiska åsikter.
– Det finns många utmaningar med systemet, men det är också därför UNHCR vill ge råd åt asylsökandena och förklara vad den här processen går ut på, så att de känner sig trygga och vågar berätta om sina sårbarheter.
Det är också positivt att den första bedömningen kan göras redan på båten, konstaterar Sandlund.
Då kan sårbara migranter föras till Italien, de andra till Albanien, och problemet med att länder inte vill ta emot räddade migranter undvikas.
Inspiration för andra EU-länder
Albanien har nu genom avtalet visat att landet inte enbart är Italiens, utan hela EU:s vän.
Kritiker ser det som kohandel som ska ge Albanien bättre chanser till EU-medlemskap.
Albaniens premiärminister Edi Rama har uteslutit avtal med andra länder, men ståndpunkten tros luckras upp.
EU-kommissions ordförande Ursula von der Leyen har gett Italiens migrationspolitik sin välsignelse.
Femton EU-medlemmar, bland dem Finland och Danmark, efterlyste i maj i ett öppet brev till EU-kommissionen en utlokalisering av asylprocessen i italiensk stil.
Italiens ambassadör i Albanien, Fabrizio Bucci, säger att EU inte har något att förlora på ”experimentet”.
– Vi har försökt omfördela migranter i EU och det har inte fungerat. Varför inte kartlägga nya sätt, frågar sig Bucci i en intervju för BBC.