John Pelkonen har en intellektuell funktionsnedsättning. Han minns sina grundskolår som en period med mycket verbala påhopp och utfrysning.
Mobbningen ledde till att han inte längre ville träffa de andra eleverna, tills en från personalen ingrep.
– Jag stod ensam mot väggen varje rast. Sedan råkade vår föreståndare se hur allt gick till, säger Pelkonen.
Efter att föreståndaren agerade förändrades situationen något, men mobbningen försvann ändå inte helt. Först när han gick ut grundskolan blev det bättre och i dag känner han sig trygg i vardagen.
– Jag har en funktionsnedsättning, men det kommer inte fram så att någon skulle se det. Därför blir jag inte mobbad på samma sätt nu som under skoltiden, säger han.
Fallen har mer än fördubblats
Dystra siffror från Polisyrkeshögskolans nyligen publicerade rapport visar att antalet fall av hatbrott som begås på grund av offrets funktionsnedsättning har skjutit i höjden mellan åren 2022 och 2023. Närmare bestämt med 137 procent.
Liksom i Pelkonens fall rör sig brotten oftast om verbala kränkningar, och i 60 procent av fallen känner offret gärningspersonen.
Jenita Rauta, forskaren bakom studien, säger att det här givetvis tyder på att hatbrott mot personer med funktionsnedsättning ökar. Men hon vill ändå tro att det också finns andra anledningar till att siffrorna stiger.
– Jag hoppas verkligen att största delen av ökningen beror på att framför allt minoritets- och funktionshinderorganisationer har gjort ett bra jobb med att uppmana människor att anmäla sådana här fall till polisen, säger Rauta.
Samhällsklimatet förvärras
Vanessa Westerlund, sakkunnig inom påverkansarbete vid intresseföreningen för personer med intellektuell funktionsnedsättning FDUV, befarar att antalet rapporterade fall inte endast tyder på att personer anmäler hatbrott med lägre tröskel.
Hon har lagt märke till att samhällsklimatet har blivit alltmer hätskt och polariserat de senaste åren.
– Vi ser att det till exempel finns fall där en riksdagsledamot har använt det finska ordet för funktionsnedsättning – vammainen – som ett skällsord i debatten, och det här är en väldigt oroväckande utveckling! säger hon.
Westerlund syftar på Teemu Keskisarjas (Sannf) uttalande i mars i år, då han under riksdagens plenum sa ”Turku on vammainen kaupunki”. Ordagrant kan det här översättas som ”Åbo är en funktionsnedsatt stad”, men ordet vammainen kan också tolkas som ”störd”.
– Det målas upp en negativ bild av personer med funktionsnedsättning, då blir det mera acceptabelt att använda de här orden i ett nedsättande syfte, säger Westerlund.
Ökad förståelse gynnar alla
Vanessa Westerlund talar för informationsspridning och förebyggande arbete för att undvika att risksituationer ens uppstår. Att öka förståelsen för personer med funktionsnedsättning gynnar alla.
– Det är viktigt att personal får fortbildning i funktionshinderfrågor, så att det finns kunskap och metoder för att känna igen de här situationerna och också ingripa. Nätverket runt personer med funktionshinder har jättestor betydelse, säger hon.
John Pelkonen fungerar som erfarenhetstalare vid föreningen Steg för steg. Han åker runt till skolor och berättar om sina upplevelser. Han konstaterar att det viktigaste är att bemöta alla med respekt.
– Jag känner till vissa skolelever som inte klarar sig bra och jag ser att ungdomar blir utsatta. Man borde förbättra det, säger han.