”Pappa betalar” och ”de har ju sina fonder” är uttryck som ibland används om Svenskfinland med dess penningstinna fonder. Det finländska kulturlivet drabbas under de kommande åren av de kanske största nedskärningarna genom tiderna. Även yrkesutbildningen får mindre statsstöd nästa år.
Tidigare har fonderna sagt att de inte kan lappa för det offentliga. Så heter det officiellt fortfarande, men:
– När den offentliga sidan skär finns en stor risk att kulturinstitutioner och studieplatser försvinner för gott. Vi måste också fundera hur vi förhåller oss till spartalkot, säger Sören Lillkung, vd för Svenska kulturfonden.
För att den finlandssvenska kulturscenen inte ska gå under, kan Svenska kulturfonden hjälpa bidragstagare, så att de har möjlighet att förändras och anpassa verksamheten över en viss tid, förklarar han.
– Det att vi tillfälligt går in och stöder så att ingen bransch går under betyder inte att vi ska bära det offentliga ansvaret, säger Mikaela Nylander.
Hon är både styrelseordförande för Svenska kulturfonden och statssekreterare för undervisningsminister Anders Adlercreutz (SFP), som delar ministerium med kulturministern.
Nedskärningarna är så betydande att man inte kan rädda allt, konstaterar Nylander. Här kommer diskussionen in på ett marknadstänk också inom konst- och kultur, något som diskuterats allt mer i offentligheten på senare år.
– Kulturfonden kan inte definiera vad som är viktigt. Samtidigt måste vi vara medvetna om att vi ibland kanske upprätthåller sådant som det helt enkelt inte finns en efterfrågan på. Traditionellt har vi stött alla och inte gjort åtskillnaden kring vad som säljer bra och vad inte.
Strategi på grund av stor utdelning
Svenska kulturfonden godkände i veckan sin första strategi någonsin. Behovet av en strategi hänger ihop med att avkastningen från ägaren och förvaltaren, Svenska litteratursällskapet, växer stadigt. För sex år sedan var utdelningen 38 miljoner, förra året 48 miljoner.
Tidigare har Svenska kulturfonden varit mera en bevarare. Nu måste vi också vara förnyare, framför allt se till att Svenskfinland är med på det stora fartyget Finland
Sören Lillkung, vd, Svenska kulturfonden
I strategin slår man fast att Svenska kulturfonden ska stödja och främja också kritisk samhällsstruktur på svenska i Finland, utan att ändå ta över det finansieringsansvar som den offentliga sektorn ska stå för.
– Strategin definierar vilka roller Svenska kulturfonden ska ha i en omvärld som har förändrats väldigt snabbt. Tidigare har Svenska kulturfonden varit mera en bevarare. Nu måste vi också vara förnyare, framför allt se till att det svenska i Finland är med på det stora fartyget Finland, säger Sören Lillkung.
Med andra ord: Svenska kulturfonden vill bredda begreppet det svenska i Finland, blicka ut från ankdammen och få till stånd en mera tvåspråkig och flerspråkig pendelrörelse till och från Svenskfinland.
– Det gäller att välkomna alla människor till de svenskspråkiga rummen och att komma ut ur de rummen också till andra rum. Den rörelsen vill vi få till stånd, säger Sören Lillkung.
Med rum avses här de platser och sammanhang där det talas svenska.
– Många av våra målgrupper förändras. Därför måste vi uppdatera hur vi kan involvera fler med utländsk bakgrund i det svenska i Finland, fortsätter Mikaela Nylander.
Handlar det om att det inte ser bra ut i offentligheten om Svenska kulturfondens kassaflöde växer och man delar ut enorma summor till det svenskspråkiga kulturfältet med ett krympande publiksegment, samtidigt som resten av landet ska spara och förnyas?
– Exakt! Vi ska satsa på det som utvecklas och har kvalitet. Det svenska måste vara angeläget och attraktivt.
Kulturinstitutionerna, teatrarna och litteraturen har en språk- och kulturbärande roll i Svenskfinland. Men det viktiga nu är att nå till större sammanhang, menar Lillkung.
– Ännu större värde lägger vi i att ha möjligheten att möta människor över språk- och kulturgränser. Det viktiga för vår del är att också samarbeta med andra finansiärer och med det offentliga.
Köper tid för förändring
”Krishjälpen” handlar inte om att lappa, betonar Sören Lillkung och Mikaela Nylander. Utan i första hand om att köpa tid för en förändring så att stommen till den bildning, kultur, utbildning, konst, forskning och vetenskap vi har i dag finns kvar.
– Vi har byggt upp en kultur och bildning i Finland som är unik. När vi ser att det eventuellt inte kommer att finnas kvar för framtida generationer måste vi se vad vi kan göra för att vinna mer tid innan vi tar alltför drastiska beslut, säger Sören Lillkung.
Men Svenska kulturfonden kan inte fortsätta som förr, understryker Lillkung,
– Lappar man bara finns en risk att man upprätthåller det som varit.
Finns det några risker att visa att fonderna täcker för det svenska ifall staten och kommunerna inte gör det?
– Så kan det tolkas och därför behövde vi en strategi. De stora musklerna finns i de offentliga medlen som skattebetalarna står för. Vi kan komma in och se till att det svenska i Finland blomstrar, men också att det svenska i Finland gör att hela landet mår bättre.
Nylander som har två hattar i egenskap av styrelseordförande och statssekreterare på undervisnings- och kulturministeriet förnekar att man från statsmaktens sida skulle ha satt press på Svenska kulturfonden när det gäller att bidra i spartalkot.
– Inom kulturfältet finns säkert tankesättet om att ni har ju era fonder. Men det kan vi inte gå med på.
Undervisnings- och kulturministeriets statsstöd till konst och kultur är ungefär 500 miljoner euro. Stiftelser och fonder, en förening där alla Finlands betydande stipendiestiftelser ingår, delade i fjol ut sammanlagt ut över en halv miljard euro, varav 85 miljoner till konst.
– Det är orsaken till att vi inte kan överta något utan kan bara ta vår andel av kakan enligt donatorernas önskemål. Därför måste vi tänka extra noggrant på hur vi använder våra medel.
Nylander säger att fonden först måste ta ställning till vilken typ av ansökningar Svenska kulturfonden får nu in innan de kan ta ställning till vad som ska prioriteras.
– Vi har vissa tankar kring vad vi ytterligare kan göra för till exempel teatrarna. Vad det handlar om kan jag inte kommentera ännu, säger Nylander.
”Det finns rika människor – donera pengar”
Sören Lillkung efterlyser fler privata donatorer att delta i räddningsarbetet med att lyfta bildningen, konsten och kulturen.
– Det finns människor och organisationer som är rika i Finland. I dessa spartalkon borde vi inspirera dessa till att donera pengar, till fonder och stiftelser, till Svenska kulturfonden men också direkt till institutioner där man ser att det finns saker att rädda. Nu ska vi alla hjälpas åt, både de som har och de som behöver.
Korrigerat 14.11 klockan 8.33 Avkastningen ökat på sju år från 42 mijoner har ändrats till på sex år från 38 miljoner.