Ett gäng föräldrar och barn har samlats på strandklipporna på västra sidan av ön Sottunga.
Barnen leker och några badar, föräldrarna umgås medan de håller ett öga på de minsta barnen.
Ute till havs passerar de stora passagerarfärjorna mellan Finland och Sverige.
Alla barnfamiljer på Sottunga har flyttat hit från Sverige för att få hemundervisa sina barn.
Många av föräldrarna förespråkar en radikalare form av hemundervisning.
Den internationella metoden kallas unschooling eller självstyrt lärande.
– Vi tyckte att det kändes bättre för barnen att kunna lära sig friare, att inte tvingas vara i skolan varje dag. Och att inte tvingas att lära sig någonting varje dag, om man inte vill, säger Henrik Albertsen.
Vid självstyrt lärande utgår man från att barnen lär sig det de är intresserade av, på samma sätt som små barn självmant lär sig olika saker innan de börjar skolan.
Förälderns roll är att försiktigt vägleda genom att till exempel ta fram böcker, visa en film, själv berätta eller hitta andra källor till information.
– Föräldern ska stötta, men inte styra barnet, förklarar Emma Westman.
Eftersom lärandet är styrt av barnens intresse vill föräldrarna helst inte följa en bestämd läroplan. De litar på att barnen ändå lär sig det de behöver för att kunna studera vidare efter grundskolan.
Forskare anser att det är möjligt att hemundervisa sina barn på det här sättet och samtidigt följa läroplanen, men att det är mycket krävande. Vi återkommer till forskaren senare i artikeln.
Det finns barn i byn, men skolan är stängd
Sottunga var länge en tynande pensionärskommun med sjunkande invånarantal. Då de svenska familjerna började flytta in för några år sedan vände trenden. 2023 bodde 115 personer i kommunen, 22 av dem var barn.
Trebarnsmamman Elsa Cederlund flyttade till Sottunga under coronapandemin. Innan dess hade hon aldrig varit på Åland.
– Jag och mina barn drog, vi bara åkte. Mitt äldsta barn mådde jättedåligt i skolan och vi hade båda gått in i väggen om han hade fortsatt i skolan. Vi var tvungna att välja någonting annat.
– Jag har längtat mycket efter att höra till, att vara en del av någonting. Och det hittade jag här. Samhället här är annorlunda, man är beroende av varandra på en ö.
En orsak till att Cederlund vågade ta steget att flytta till Sottunga är kommunens billiga hyreslägenheter. Om en familj skriver hyreskontrakt för ett år får de hyran till halva priset.
– Alla kommuner behöver folk för att kunna existera som kommun. Om vi har flera invånare får vi mera pengar i form av landskapsandelar, säger kommunsekreterare Kennet Lundström.
Mitt i byn står en stor gul skolbyggnad.
Skolan renoverades 2009 och är fortfarande i gott skick.
Under många år har endast ett fåtal elever gått i skolan.
I höstas flyttade den sista eleven bort från Sottunga.
Skolan är inte stängd, vi har bara paus i vår verksamhet
Kerstin Lindholm, utbildningschef i Sottunga
Trots att det nu bor över 20 barn i kommunen går inget av dem i skolan. Alla läropliktiga barn på Sottunga blir hemundervisade.
För kommunen är det lite besvärande att skolan står tom, eftersom elever i skolan är en symbol för att kommunen är livskraftig och det finns framtidshopp.
Tidigare medieuppmärksamhet har gjort föräldrarna försiktiga. De är måna om barnens integritet och vi får inte intervjua barnen eller träffas i deras hem.
”Barn har rätt att ha det bra hela tiden”
Sottungas rödmålade kyrka från 1700-talet står på sydspetsen av ön. Härifrån har man utsikt över Kyrkviken, morgondiset ligger kvar runt färjfästet.
På kyrkogården rensar Emma Westman ogräs runt gravstenarna.
Emma Westman jobbar på kyrkogården en timme på morgonen.
Under dagen undervisar hon sina barn hemma.
På eftermiddagen jobbar Emma oftast en timme på posten.
Man blir inte direkt rik på hemundervisning
Emma Westman
Hemundervisning var inte en självklarhet för Westman, men också hennes barn hade svårigheter i skolan.
– Skolan är i en viss form och alla barn funkar inte i den formen. Jag tycker att barn har rätt att ha det bra hela tiden.
Då hon hemundervisar kan hon anpassa undervisningen. Hon har funderat på hur och när barnen lär sig bäst, och hur mycket sociala kontakter de orkar med.
– I en viss ålder tycker någon att det är roligt att räkna, medan andra tycker att det är helt meningslöst och hellre klättrar i träd. Då tycker jag att det är viktigt att man kan vänta tills barnet är moget att räkna.
Unschooling kan blandas ihop med fri uppfostran
I USA är unschooling vanligt bland hemundervisare, men i Finland är det enligt Joanna Hartman vid Åbo universitet endast några familjer som valt metoden. Hartman är en av få i Norden som forskat i unschooling.
– Unschooling-metoden är mycket krävande för föräldrarna. De måste kunna anpassa barnets omgivning så att barnets entusiasm och intresse naturligt riktas mot ämnesområden som ingår i läroplanen, säger Hartman.
Enligt Hartman är det möjligt att hemundervisa sina barn på det här sättet och samtidigt följa läroplanen.
– Många misstar dock unschooling för att vara en form av fri uppfostran, där föräldrarnas ansvar för vägledning och måluppfyllelse glöms bort, säger Hartman.
En tillsynslärare följer en gång per termin upp att barnen lär sig tillräckligt, enligt den åländska läroplanen.
Familjerna trivs på Sottunga.
Men ett bråk med myndigheterna fick några familjer att flytta bort.
Både Ålands landskapsregering och Sottungas tillsynslärare har varit kritiska till den radikala hemundervisningen i kommunen. Det bidrog till en förtroendekris mellan föräldrarna och myndigheterna och bråket fick stor uppmärksamhet i de åländska medierna.
Föräldrarna på Sottunga upplever att de inte har fått förståelse för sin undervisningsmetod av kommunens tillsynslärare och landskapsregeringen.
– När man tar sig tiden att hemundervisa och engagerar sig i sitt barn tycker jag att man borde bli tilltrodd. Det är ett stort ansvar man tar, och då tycker jag att man ska få en motsvarande frihet, säger Westman.
