Ny funkig rock från Borgå och Helsingfors

Svenska Yles rockpodd Grönroos garage levererar veckans bästa låt­rekommendationer inom rock och funk. På listan hittas bland annat The Black Keys och inhemska The Snake.

Indieband med fyra män och en kvinna.
Inhemska The Snake debuterar med cool indierock. Bild: Miikka Niemelä

Det händer mycket på den inhemska rock- och funkscenen. Det helsingforsiska indierockbandet The Snake släpper sin första platta och Borgåbon Mikael Greens enmansband är aktuellt med sin debutskiva.

Den stora rocknyheten som fått internet att explodera är ändå att hårdrocksbandet Kiss gör comeback, två år efter att de avslutade sin karriär på Madison Square Garden i december 2022.

Den omtalade spelningen är kanske ändå inte riktigt så spännande som den låter. Spelningen hålls på ett hotell i Las Vegas och ordnas i samband med ett tre dagar långt evenemang för fansen. De som vill kunna ta del av spelningen behöver också köpa ett hotellrum och delta i den så kallade Kiss-mässan.

Det heter också att det bara är frontfigurerna från Kiss, Paul Stanley och Gene Simmons med inbjudna gäster, som deltar i giget.

De fem viktigaste låtarna du behöver höra just nu:

The Snake: Sometimes

The Snakes är ett helsingforsiskt indierockband som nu släpper sin första skiva Always Bites Back.

Sångaren från The Snakes, Elina Rahikainen, har lätt blasémässig coolhet i rösten och soundet påminner om amerikansk ökenrock, fast med stort eko. Los Angeles-bandet L.A. Witch är inte långt ifrån: Det är klös och balanserad energi i låtarna.

Om bandet var från Sverige skulle de ha läderväst och inte klä sig som ett kompisgäng på väg på ett mysigt stugveckoslut.

The Black Keys: Babygirl

Den senaste singeln av Dan Auerbach och Patrick Carney är en groovy liten dänga. Bandet var exalterat över att de jobbat med en hiphop-producent, men det är svårt att höra någon som helst likhet med 50 Cent eller Beyoncé här. Det är stökigt och rått.

Låten Babygirl är en försmak av kommande albumet No Rain, No Flowers.

Green Mind: Maybe Your Problem is You?

Borgånbon Mikael Greens enmansband är aktuellt med sin debutskiva ungefär tjugo år efter sin första sololåt.

Plattan är svår att beskriva eller placera i något fack. Någon form av indie är det väl, definitivt flummigt och med en skönt hemlagad musikvideo. Funkigt som gammal Red Hot Chili Peppers eller Jane's Addiction på hippieläger.

Udda på ett bra vis.

Bandet Death SS som silhuetter på gravgård i sin musikvideo.
Steve Sylvesters Death SS fortsätter skrämma. Bild: Death SS

Death SS: Love Until Death

Steve Sylvester som leder det italienska ockulta kultbandet Death SS borde få ett pris. Jag vet inte i vilket, men han är säkert värd det.

Bandet började redan 1977 då alla medlemmarna klädde ut sig till mumier, varulvar och vampyrer.

På äldre dagar lutar bandets musik ibland olovligt mycket mot Lordi. Love Until Death är något av en modern version av någon tyngre hårdrocksballad från cirka 1990.

Om du gillar du chockrock med mycket vampyrer är Death SS ditt band.

Zolar X: Weightless Sensations (2007)

Zolar X började 1973 i Los Angeles och var husband på den kända klubben Rodney's English Disco.

Bandet var som en osynlig lillebror till stjärnor som Iggy Pop och New York Dolls. De blev inte kända utan började i stället knarka och bråka med varandra.

Sångaren Zory Zenith, som tidigare sjungit i glamrockbandet Shady Lady, hade ett förhållande med managerns flickvän och dansade på hens limousin, så Zenith fick sparken ur Zolar X. Senare fick han 10 års fängelse för hustrumisshandel.

Zolar X lyckades aldrig få ett skivkontrakt då, men Jello Biaffra från rockbandet Dead Kennedys återuppväckte dem 2004 med en re-release.

Det kan bli aktuellt att dyka djupare ner i deras musikkatalog någon dag, men tills vidare vevar jag den här vimsiga låten från skivan Zap! You're Zolarized från år 2007.

I podden Grönroos garage får du veta allt om den kommande konserten i Las Vegas och Kiss nya liveskiva från 1985. Programledare Lasse Grönroos gräver även fram Los Angeles obskyraste rymd-glamrockband från sjuttiotalet: Zolar X.