Det har varit en orolig vår på arbetsmarknaden. Facken har protesterat mot Finnairs styrelsearvoden, det har strejkats på många håll och regeringen har mött kritik.
Mer är att vänta då arbetsgivarna och arbetstagarna fortsätter förhandla om nya avtal.
I den nya lönemodellen styr exportindustrins löneförhöjningar vad de andra branscherna får, och det väcker ilska.
Teknologiindustrins löner stiger med 7,8 procent på tre år, och många andra branscher har följt exemplet.
Vi bad servicefacket Pams ordförande Annika Rönni-Sällinen, arbetsmarknadsforskaren Mika Helander vid Åbo Akademi och Finlands näringsliv EK:s chefsekonom Penna Urrila svara på fem frågor om löner och köpkraft.
1. Tryggar dessa förhöjningar företagens konkurrenskraft, och får arbetstagarna bättre köpkraft?
Annika Rönni-Sällinen, Pam:
Industrin och arbetsgivarna är väldigt måna om konkurrenskraften, och jag har förstått att den håller för dessa förhöjningar. Vi skulle gärna ha sett att löneförhöjningarna genomförs på två år, då skulle köpkraften öka lite snabbare. Men om allt går som planerat stärks konsumenternas köpkraft under de här tre åren.
Penna Urrila, EK:
Avtalen är ganska långa och vi vet inte hur det blir med konkurrentländernas löneförhöjningar för det sista året. Men enligt de nuvarande prognoserna borde konkurrenskraften hållas oförändrad. Det här är förhöjningar som stöder köpkraften för de finländska konsumenterna, eftersom inflationen har gått ner och prognoserna för de närmaste åren ligger under den nivå som nu avtalats.
Mika Helander, ÅA:
Det här borde nog trygga den internationella konkurrenskraften riktigt bra. Hemmamarknaden däremot vill inte komma igång, då folk inte har köpkraft. Många tycker att de här löneförhöjningarna inte riktigt räcker till för att få igång efterfrågan på hemmamarknaden.
2. Vem har vunnit och vem förlorat på den nya modellen, där löneförhöjningarna följer exportindustrin?
Mika Helander:
I konkurrensen löntagarna emellan vinner industriarbetarna. De får bättre löner via löneglidningar*, medan offentligt anställda och kvinnodominerade branscher förlorar. De har inte möjlighet att genom strejker och stridsåtgärder förhandla fram bättre villkor och löner för sina branscher i det nya systemet.
Annika Rönni-Sällinen:
På ett sätt är det bra med en stabil linje. Men med tanke på löneskillnaderna är systemet problematiskt, speciellt då det bara handlar om procentuella förhöjningar. Löneskillnaderna ökar.
Penna Urrila:
I det långa loppet vinner vi alla om vi kan undvika situationer där lönerna i vissa branscher helt överstiger det som vår ekonomi kan tåla. Det må sen gälla konkurrenskraften eller de offentliga finanserna. Sunda lönebildningsmodeller gynnar oss alla.
*löneglidning = då löner höjs utöver det som står i avtalet.
3. Finns det något som tyder på att skillnaderna i löner mellan lågavlönade, kvinnodominerade branscher och andra skulle minska?
Penna Urrila:
I det långa loppet har löneskillnaderna snarare minskat än ökat i Finland. Det finns också en dynamik branscher emellan. Folk flyttar mellan olika yrken inom branschen och också mellan branscher.
Annika Rönni-Sällinen:
Som systemet är i dag är det mycket svårt att hitta något sätt att höja lönerna i låglönebranscherna mer än i andra branscher. Vi borde ha låglönesatsningar som i Sverige, eller något annat system.
Mika Helander:
Nu då man har lagstiftat så här verkar det nog som att lönegapet inte kommer att minska. Snarare finns det en risk för att det består och cementeras.
4. Det sades att det skulle bli en mycket orolig vår på arbetsmarknaden. Har det blivit så?
Annika Rönni-Sällinen:
Det har varit ganska oroligt. Industrin hade en lång period av strejker, och vi hade också strejker och strejkhot. Det har inte varit lätt.
Penna Urrila:
Det var kanske lite trögt i början. Det tog sin tid innan vi fick de första avtalen. Men nu har det börjat lossna och vi får nya avtal nästan dagligen. Vissa orosmoment finns kvar, men på allmänt plan har det gått rätt så bra efter att vi fick avtalet för exportindustrin.
Mika Helander:
En hel del oro finns det nog på arbetsmarknaden. Som jag ser det kommer det också att fortsätta framöver. Det har skapats villervalla, delvis på grund av regeringens lagstiftningsåtgärder, som har blandat korten och ändrat konstellationerna.
5. Vad är mest intressant att följa under våren, som ännu kan leda till turbulens?
Penna Urrila, EK:
Det finns stora sektorer som inte har avtal ännu och där förhandlingarna pågår. De måste man få färdiga innan man kan säga att rundan har blivit färdig och att vi vet hur resultatet ser ut. Men just nu har jag inga stora bekymmer. Jag tror att de problem som finns i vissa enstaka förhandlingar går att lösa.
Annika Rönni-Sällinen, Pam:
I våra branscher ser det lättare ut, eftersom de stora branschernas beslut är klara. Men då vi ser på hela samhället och arbetsmarknaden så finns det väldigt mycket kvar. Byggnadsbranschen och offentliga sektorn är exempel.
Mika Helander, ÅA:
Det pågår förhandlingar om många branschers avtal. Vissa av dem har tidigarelagts, som till exempel förhandlingarna om de offentligt anställdas avtal, som gjordes villkorligt. Det är inget som garanterar att avtalet inte sägs upp av arbetsgivaren och förhandlas om på nytt.