En av frågorna som fullmäktige i S:t Karins ska diskutera efter kommunalvalet är huruvida staden ska bli tvåspråkig.
Då frågan behandlades år 2015 fick förslaget ett klart nej. Stödet för svenskan i staden har ökat sedan dess, även om det även denna gång ser ut som att motståndarna har vind i seglen – i alla fall om man ser till kommunalvalskandidaternas åsikter.
Drygt 65 procent av de kommunalvalskandidater som har fyllt i Yles valkompass motsätter sig helt eller delvis förslaget att införa svenska som officiellt minoritetsspråk i staden.
Språkklimatet har förändrats
Frågan om svenskans ställning är på dagordningen i S:t Karins igen efter att en fullmäktigemotion initierades i februari. Motionen föreslår att staden frivilligt inför svenska som officiellt minoritetsspråk.
Enligt språklagen är en kommun tvåspråkig när åtta procent av invånarna eller 3 000 invånare talar det andra inhemska språket som sitt modersmål. En kommun har ändå möjlighet att på fullmäktiges initiativ begära att statsrådet fattar beslut om att kommunen frivilligt blir tvåspråkig.
Åsa Gustafsson är initiativtagare till fullmäktigemotionen.
Gustafsson kandiderar i kommunal- och välfärdsområdesvalen som obunden på Centerpartiets listor och hoppas att motionen ska gå igenom den här gången. Gustafsson var nämligen den drivande motorn också förra gången frågan diskuterades i stadsfullmäktige för drygt tio år sedan.
Enligt Gustafsson är det nu rätt tidpunkt att igen lyfta frågan om svenskans framtid i S:t Karins. Andelen svenskspråkiga ökar kraftigt och staden har satsat på både svenskspråkig småbarnspedagogik och lågstadieundervisning samt tjänster inom kultursektorn.
Gustafsson säger att språkklimatet har utvecklats i positiv riktning det senaste årtiondet.
– Allt fler finskspråkiga har börjat se tvåspråkigheten som en styrka.
Satsningar på svenskan ger på långsikt också ekonomiska fördelar, menar Gustafsson. Ett exempel är det goda samarbetet mellan de finsk- och svenskspråkiga skolorna i staden som delar gemensamma lokaler.
Gustafsson talar varmt om servicen som redan erbjuds, men drömmer ändå om att bredda de språkliga rättigheterna ytterligare, så att stadens informationsgång och medborgarnas deltagande t.ex. i fritidsverksamhet och stadens bygg- och planläggningsprocesserna kunde ske på svenska i framtiden.
Det är inte endast fråga om vägskyltar, säger Gustafsson, utan betonar vikten av att bemötas på sitt modersmål.
Samarbetet med den privata sektorn och föreningar kunde också stärkas. Många företagare i S:t Karins är tvåspråkiga, men svenskans närvaro i staden kanske ändå inte är självklar för alla, menar Gustafsson.
– Vi borde göra det mer synligt, säger hon.
Stöd över partigränserna
Gustafsson är inte längre ensam med att driva språkfrågan. Det finns nu stöd för tvåspråkigheten och svenskan över partigränserna. Representanter för flera andra mittenpartier ställer sig bakom motionen: Jaana Shelby (KD), Toni Toivonen (KD), Ismo Seivästö (KD), Charlotta Häggblom (SFP), Juuso Ranne (SDP) och Päivi Huhtanen (De gröna).
Enligt Yles valkompass ser åtminstone hälften av De grönas, Centerns, Vänsterförbundets och Kristdemokraternas kommunalvalskandidater välvilligt på förslaget.
Det är givet att inställningen inom SFP är positiv, även om stödet för förslaget inte är absolut. 42 procent av partiets kandidater ställer sig endast delvis bakom påståendet i valkompassen.
Kristdemokraternas Jaana Shelby stöder förslaget om ett tvåspråkigt S:t Karins.
Shelby förstår att kostnaderna som det skulle medföra kan verka avskräckande, men menar att det inte skulle bli så stora belopp om man jämför med stadens andra utgifter.
Shelby drömmer om att utveckla utbildningsväsendet så att staden också får ett svenskspråkigt högstadium.
– Drömmar ska man uttala så kommer de med tiden att hända, säger hon.
Det växande stödet för svenskan i S:t Karins är ett tecken på att invånarna blivit mer medvetna om den finlandssvenska kulturen, resonerar Shelby.
Den här medvetenheten och den svenskspråkiga inflyttningen gör att vi kommer att se ett tvåspråkigt S:t Karins inom en relativt snar framtid, tror Shelby.
Ekonomin avgör
Motståndet mot den aktuella fullmäktigemotionen är störst bland Samlingspartiets och Sannfinländarnas kandidater.
Endast 10 procent inom Samlingspartiet och 24 procent inom Sannfinländarna säger sig vara delvis eller helt av samma åsikt med påståendet: ”S:t Karins ska frivilligt bli en tvåspråkig stad”.
Stödet för svenskan som officellt språk i staden är även lågt bland Socialdemokraterna.
Hannu Hurme är andra viceordförande i S:t Karins stadsfullmäktige och representerar Samlingspartiet i vårens kommunalval.
Liksom större delen av sina partikamrater ifrågasätter Hurme om S:t Karins behöver en status som tvåspråkig stad. Det finns ingen partilinje så han kan bara uttala sig om sina egna åsikter.
– Jag är för språket, men mot fullmäktigemotionen.
Hurme var med då frågan om svenskans ställning behandlades i stadsfullmäktige senast, för tio år sedan. Då ansågs det vara för dyrt att bli en tvåspråkig stad. Språkkunniga tjänstemän saknades och det skulle ha krävts stora satsningar.
- Ekonomin är viktigast, säger Hurme.
Ett beslut fattades ändå om att staden ska försöka ge så bra betjäning på svenska som möjligt. Hurme tycker att situationen inte har förändrats nämnvärt sedan dess.
Hurme ger inte heller mycket värde åt argumentet om att tvåspråkighet skulle ge ”imagevinster” och locka fler invånare.
- Jo, det är alltid bra att ha bra ”image”, men jag tror att det kostar för mycket i det här fallet.
Fullmäktigemotionen ska ändå utredas grundligt innan den behandlas av politikerna, och Hurme utesluter inte att fullmäktige kan fatta ett annat beslut den här gången. Han själv förbehåller sig också rätten att ändra åsikt – om det finns goda skäl att göra det.
De nya politikerna kan också ha en annan syn än de äldre politikerna.
– Söndagkväll blir väldigt spännande.