Trots att jag själv överlevt bra, inte haft någon som helst risk för att bli beroende och allmänt haft bra upplevelser, så skulle jag inte direkt rekommendera dessa droger åt vem som helst.
Jag var 22 år gammal då jag provade röka gräs första gången. Det hade nog figurerat på fester redan då jag var 16 år gammal, men jag hade aldrig varit intresserad. Jag var rädd för riskerna, och hade allmänt sett inget större behov av att experimentera med sådant. Det fanns inget större socialt tryck för att prova heller, en del av mina vänner provade, andra inte.
När jag blev äldre läste jag av nyfikenhet mycket om cannabis, om vilka risker det fanns och hur det påverkade hjärnan. Jag hörde och läste både om dåliga upplevelser och bra upplevelser. Mera information gav känslan av att ha kontroll över valet: att testa eller inte testa.
Jag testade, var hög i några timmar, fnittrade massor men konstaterade samtidigt att det där med att vara helt borta nu inte är så fantastiskt. Dessutom irriterade röken min hals och mina lungor. Jag är glad att jag inte testade när jag var 16, för då kanske jag inte ännu haft samma förmåga att dra mina egna gränser, och utvärdera vad som får mig att må bra.
Jag är också glad att jag testade när jag var lite äldre och bättre kunde handskas med risken: nu vet jag hurdant det är. Cannabis sägs vara extra farligt för unga, växande hjärnor. När du är äldre är de skadliga effekterna av att röka en enstaka gång inte lika tydliga. Skadligheten uppstår nog ändå i alla åldrar, i fall av upprepad användning. Även om man testar bara en gång, tar ändå risken att få obehag och ångest av drogen.
Om man absolut vill prova röka gräs för första gången, är viktigt att tänka på att man inte testar med vem som helst, utan i en grupp av människor som får dig att känna dig trygg. Det är ganska lätt att få tag på gräs, och åt alla föräldrar skulle säga att det är bäst att inte panikera om du till exempel får reda på att ditt barn provat gräs. Om det är en daglig vana, har du förstås en betydligt större orsak att vara orolig. Om hen testat en eller två gånger, kan det vara bra att snacka om vad vetenskapen säger om riskerna, men samtidigt har en ensidig kommunikation om faror med droger inte alltid den önskade effekten på tonåringar.
När jag var 15 år gammal hade vi undervisning om droger i min skola. Vi såg en film som handlade om hur en tjej dött i London efter att hon tagit ecstasy, eller MDMA som det också kallats. Filmen påpekade att orsaken att hon dött inte var ämnet MDMA, utan att det funnits andra ämnen i pillren hon köpte. Filmen beskrev också hur hjärnan påverkas av MDMA och den känsla av eufori som drogen orsakar. Efter att ha sett filmen kom jag till slutsatsen att det lät ganska bra, jag ville testa den drogen någon gång! Den kemiska effekten på hjärnan lät fascinerande. Filmen lärde mig ändå att man inte ska köpa droger av vem som helst, eftersom risken är stor att du inte vet vad du får i dig.
Jag har inte någonsin varit speciellt sugen på att ta risken att dö, så även om jag blivit erbjuden ecstasy av främmande människor på fester, så har jag aldrig tagit emot det. Sedan jag var 15 år hade jag ändå varit nyfiken på denna drog, så jag använde jag ett par år för att forska i olika vetenskapliga rapporter, samt att läsa på online-forum om riskerna. Jag lärde mig en del på kemi på samma gång!
När jag var i Amsterdam hade jag sedan möjligheten via en god vän få tag på en labbtestad version av drogen; jag visste alltså att den inte innehöll något annat skadligt än just kemikalien MDMA. Jag tog också bara en halv dos av det som jag läst på nätet att används medicinskt t.ex. i terapisyfte. Jag blandade inte heller med t.ex. alkohol, utan var helt nykter före jag svalde kristallerna av drogen. Trots att jag tagit en liten dos var effekten ändå märkbar och jag hade väldigt roligt, måste jag medge. De följande två dagarna mådde jag si sådär, men jag hade varit beredd på det också och såg till att ha mycket tid att vila.
Detta var för ungefär ett år sedan, och sedan dess har jag tagit samma drog en gång till på en annan fest. Jag vet inte om jag kommer att ta den igen i framtiden, trots att det är roligt så är jag väl medveten om riskerna. Man måste hålla noga koll på att dricka exakt rätt mängd vatten och inte trötta ut sig med att dansa för länge, för annars ökar risken för att till exempel få en hjärtattack. När man är ute och dansa så är det ju faktiskt lite jobbigt att hålla på räkna vattenglas i timmen, och känna efter på pulsen för att kolla att den inte är för hög. Dricker man för mycket vatten kan man nämligen också hamna i ambulansen. MDMA kan också ha en långvarig skada på hjärnan om man använder det upprepade gånger under en längre tidsperiod.
Jag har läst om risker med andra droger också, till exempel kokain. Med den drogen verkar riskerna definitivt uppväga nyttan, eftersom risken för både beroende och hjärtattack är högre än för till exempel MDMA. Man börjar må väldigt dåligt, om man använder MDMA flera gånger i månaden, vilket gör att risken för att i långa loppet bli beroende inte är lika stor. Kokain kan man använda en längre tid och ändå verka helt funktionsduglig, vilket ökar risken att bli beroende. Den risken vill jag inte ta, så jag har aldrig provat kokain. Gällande andra droger som jag stött på i sociala sammanhang så har jag inte heller någon större lust att prova. Det är för jobbigt att göra år av research om riskerna på alla möjliga ämnen, bara för att få en trip på några timmar.
Då man tar risker måste man också ta ansvar. Precis som det är ansvarslöst att köra bil utan att se till att alla har säkerhetsbältet på, så är det ansvarslöst att ta droger utan att ha koll på hur man kan minska riskerna. Tyvärr har unga människor ibland inte ett speciellt stort ansvarstänkande. Trots att jag själv överlevt bra, inte haft någon som helst risk för att bli beroende och allmänt haft bra upplevelser, så skulle jag inte direkt rekommendera dessa droger åt vem som helst.
Visst är det roligt, men man måste nog avväga det med riskerna. Alla kan inte handskas med riskerna och vill inte heller ta ansvar. Och vem som helst som tar droger för att självmedicinera mot ångest eller provar allt möjligt på grund av socialt tryck, löper nog betydligt större risker att fastna i drogträsk. Alla droger har olika risker, och det är viktigt att känna till sin egen personlighet för att ens ha en chans att uppskatta hur stor risk man har för bli beroende av något ämne.